DEBATTEN OM FRISKOLORNA
Hon sålde sin friskola för att våga satsa vidare
För friskolan Svettpärlans gamla ägare fanns inte ens alternativet att låta barnen gå över till den kommunala verksamheten när det var dags för försäljning. Istället kan skolan satsa vidare inom koncernen Atvexa.
Idén om att starta en friskola i Karlskrona växte fram under en längre tid. De två blivande lärarna Maria Nilsson och Mia Bark drömde, men det var först när de kom ut i yrkeslivet som de tog steget. Båda två hade fastnat i vikariesvängen och tröttnat på det.
– Maria vikarierade för en lärare som hade gått i pension, och jag gick på en tjänst som ingen hade haft. Vi drev processen fackligt. När vi fick rätt – vi båda fick heltidstjänster – blev vi uppsagda på grund av arbetsbrist, säger hon.
Men bakslaget blev också startskottet på något nytt. De två tillsammans med Mia Barks bror, som var fritidspedagog, drog igång friskolan Svettpärlan, med idrotts- och hälsoprofil. Till en början var det en f-6-skola som läsåret 05/06 också utökade med ett högstadium.
– Vi fick köpa grannfastigheten för att få plats och tog privata lån för att klara det, berättar Mia Bark.
"Hon kände sig färdig med sina arbetsuppgifter och jag kände att jag inte ville stå som ensam ägare.”
2014 gick Mia Barks bror bort, men de två före detta studiekamraterna fortsatte att driva skolan. Maria Nilsson hade det administrativa som huvudansvar, medan Mia Bark höll i det pedagogiska ledarskapet i rollen som rektor. När Maria Nilsson för några år sedan kände att det var nog uppstod läget att skolan måste säljas.
– Hon kände sig färdig med sina arbetsuppgifter och jag kände att jag inte ville stå som ensam ägare.
De två valde att sälja verksamheten till koncernen Atvexa som har som målsättning att växa genom uppköp. Det som lockade med Atvexa var att Svettpärlan kunde behålla sin egen profil. Dessutom fick Mia Bark möjligheten att fortsätta i verksamheten som hon har byggt upp och brinner för.
– Det pedagogiska partyt var inte slut i mitt huvud. Jag ville fortsätta, säger hon.
Övergången till det nya gick över förväntan – och Mia Bark hade inte direkt lågt ställda förväntningar. Trots pandemins mötesproblematik kunde personal, föräldrar och elever informeras. Det blev mycket film och skrivet material för att förklara.
– Helt ärligt – jag fick inga negativa reaktioner från föräldrar och elever. Personalen var kanske lite orolig. Men nu har vi haft ett läsår och är inne på det andra läsåret. Om du ställer frågan till personalen idag så tror jag att de skulle säga – det märks ingen skillnad. Bara att det skapas lite bättre möjligheter när man är i ett större sammanhang, säger hon.
”Det är ju vårt livsverk”
Att låta eleverna övergå till den kommunala skolan var inte ett alternativ. Mia Bark menar att det finns många bra kommunala skolor, men variationen är stor.
– Vi funderade mycket på den dagen då vi kände att vi inte skulle orka längre. Vi ville ju vara trygga i och säkra på att skolan fanns kvar. Vem kunde ta över efter oss? Vem ville driva skolan? Och lägga ned massor av tid och engagemang. Det är ju vårt livsverk. Där kände vi en oro ganska länge, säger hon.
Den politiska debatten var inte skälet till försäljningen, men Mia Bark upplever ändå att den har fått kraftig slagsida. Hon framhåller att skolan måste få arbetsro:
– Man kan säga att det är jobbigt att vara utsatt för den politiska debatten där många hänger ut friskolor och pratar om dem som om det bara är ett begrepp. Vi har stått upp för det vi tror på och berättat för politiker om vår verksamhet. Då får vi ofta svaret – det är inte ni som gör fel, det är de andra friskolorna. Det blir svårt att bära till slut, säger hon.
