DEBATTEN OM RÄTTSSÄKERHETEN
Skatteverket krävde omöjliga bevis – till slut gav han upp
Helmut Schwabe kunde visa att han inte hade någon annan möjlighet än att jobbpendla, ändå nekades han reseavdrag. I processen pressades han av Skatteverket att ”bevisa” att han inte sov över på arbetsorten. "Skulle jag ta intyg från invånarna i byn att jag inte hade hyrt en lägenhet? Det är ju en ”mission impossible”, säger Helmut Schwabe till TN.
TN har i flera artiklar berättat om kritiken mot Skatteverkets agerande i skattemål. Det har gått så långt att advokater anser att rättssäkerheten i skattemål är hotad.
Helmut Schwabe har varit verksam i besöksnäringen i flera decennier. Han har drivit över tio företag, men när han hamnade i bråk med Skatteverket var han anställd på skidanläggningen i Säfsen. Han bodde då, och bor fortfarande, i Leksand som ligger cirka tio mil nordost om skidorten.
För att hinna till arbetet var han tvungen att ta bilen. Varje dag for han fram och tillbaka, det var inte en idealisk lösning, men helt nödvändig eftersom det är närmast omöjligt att pendla med kollektiva färdmedel mellan de två orterna. Han kunde tyvärr heller inte samåka eller ordna med ett boende i Säfsen.
De långa resorna möjliggjorde att han kunde utnyttja det så kallade reseavdraget. Inga problem tyckte Skatteverket som godkände den första deklarationen. Men från och med år två fick han en ny handläggare som ifrågasatte avdragen.
”Ingen utom jag kunde köra så länge”
Helmut Schwabes problem var att han inte hade sparat alla bensinkvitton och ofta hade betalat bensinen kontant (tvisten rörde 2015 då kontanter fortfarande användes i stor utsträckning).
Däremot kunde han visa att han hade rest milen han hade yrkat avdrag för via den återkommande servicen som gjordes på de två bilarna som han alternerade emellan. Att övriga i familjen hade använt bilen i så stor utsträckning, eller att han själv hade snurrat runt 20 mil per dag i Leksand, föll på sin egen orimlighet.
– Min fru jobbade då i Leksand. Hon cyklade till jobbet, det var bara 1,5 kilometer till hennes jobb. Och mina barn gick i skolan i Leksand. Ingen utom jag kunde köra så länge för att göra så mycket service, säger han.
Handläggaren krävde att Helmut Schwabe skulle bevisa att inte kunde övernatta i Säfsen. Men hur skulle han göra det?
– Skulle jag ta intyg från invånarna i byn att jag inte hade hyrt en lägenhet? Det är ju en ”mission impossible”. Men handläggaren sade bara att det var mitt problem och att jag måste motbevisa att jag inte har haft ett annat boende i Säfsen.
Till slut medgavs han avdrag, men inte för hela beloppet. Totalt hade han yrkat cirka 75 000 kronor i avdrag.
Advokaten: Bevisningen var stark
I det läget kom Helmut Schwabe i kontakt med skattekonsulten Mats Brockert, som har lång erfarenhet av att driva skattemål. Han såg snabbt att Skatteverkets agerande inte var rimligt och de två bestämde sig för att gå till förvaltningsrätten trots att Helmut Schwabe redan då kände att han inte orkade med en rättslig batalj med myndighetens rättsapparat.
Som Mats Brockert såg det var bevisningen stark. Det fanns inte någon möjlighet att åka kommunalt till arbetet. Det gick också att fastställa att det var uteslutet att Helmut Schwabe hade samåkt med någon annan. Vidare var det bevisat att bilen hade kört de kilometer som avdraget begärdes för. En viktig omständighet är att det inte finns något krav att en skattskyldig ska kunna styrka de faktiska kostnaderna för drivmedel för att avdrag ska medges, eftersom avdrag medges enligt ett schablonbelopp oavsett hur stora de faktiska kostnaderna är.
Förvaltningsrätten underkände ändå avdraget även om rådmannen, som Mats Brockert pekar på var den enda juridisk skolade som deltog i beslutet, hade en avvikande mening.
Lutar sig mot den som är starkast
Att kammarrätten sedan skulle ge Helmut Schwabe rätt såg Mats Brockert närmast som en formalitet. Men när domen kom 2019 blev det lite av en chock. Kammarrätten hade gått på Skatteverkets linje, men med den ytterst sparsmakade motiveringen gick det inte att se vad ledamöterna grundade domen på (Läs domen nedan).
Bevisning som talade för den enskildes sak fanns inte med, inte heller motargumentationen som Helmut Schwabe hade framfört mot Skatteverket. Det gällde bland annat en dom från Högsta förvaltningsrätten där motsvarande fråga hade prövats.
I tidigare artiklar i TN:s artikelserie om rättssäkerheten i skattemål pekar bland andra Advokatsamfundet på allvarliga brister, till exempel bristande tydlighet i domar är en vanligt förekommande kritik. Det gäller även detta fall, menar Mats Brockert. Han befarar rentav att kammarrätten redan från början hade bestämt sig för att Helmut Schwabe var skurken i dramat och att Skatteverket inte kunde göra fel:
– Vad är det för mening att framföra viktig, relevant och välgrundad argumentation och bevisning om domstolen ändå ignorerar det som framförts, eftersom argumenten och bevisningen är besvärande för domstolens vilja att döma till Skatteverkets fördel?”, undrar Mats Brockert.
Mats Brockert ville driva fallet vidare, men efter Kammarrättens dom 2019 kände Helmut Schwabe att det fick vara nog.
"Vi måste alltid bevisa allt medan Skatteverket inte ens behöver kommentera besluten. Det blir väldigt ensidigt.”
När Helmut Schwabe efter åren i Säfsen började pendla till en ny arbetsgivare i Stockholm såg han till att göra exakt det som rådgivarna sade – nämligen att ordna med dubbelt boende som också medger avdrag. Det har inneburit att han har sluppit fler tvister med Skatteverket.
Men han är fortsatt kritisk:
– Vi måste alltid bevisa allt medan Skatteverket inte ens behöver kommentera besluten. Det blir väldigt ensidigt, säger han och berättar att en annan handläggare, som han kom i kontakt med under processen, sade att han aldrig skulle ha drivit det här fallet.
Till viss kan Skatteverkets agerande förklaras med att den nya handläggaren var oerfaren, men det gör i så fall att förvaltningsrättens och kammarrättens domar blir ännu obegripligare, menar Helmut Schwabe och Mats Brockert.
– Handläggaren visste ju inte var Säfsen låg, visste inte hur logistiken ser ut. Varför kunde hon inte bara ta upp Google Maps och titta? Varför kunde hon inte använda sitt förstånd, inte bara titta på en massa paragrafer, undrar Helmut Schwabe.
Skatteverkets gd Katrin Westling Palm och Michael Erliksson, rättschef på Skatteverket, avstår från att kommentera det enskilda fallet. De menar att förutsättningarna för att få reseavdrag framgår av gällande lagstiftning och rättslig vägledning,
Som svar på Helmut Schwabes kritik mot att Skatteverket inte behöver bevisa något medan han som företagare tvingas bevisa minsta detalj, och dessutom sådant som han anser är omöjligt att bevisa, skriver de i ett mejl:
”Vid utformningen av ett beslut är det väsentligt att den enskilde förstår hur myndigheten har resonerat i det enskilda fallet och beslutsmotiveringen ska därför vara klargörande. Skatteverket ska i sina beslut använda ett språk som är enkelt, korrekt och anpassat så att besluten kan bli begripliga för mottagarna. Hur domstolen utformar sina domar är en sak för Sveriges domstolar att svara på. (Läs Skatteverkets svar på kritiken i denna artikel)
"För min egen del innebar inte bråket med Skatteverket slutet i Säfsen. Men jag kan säga att jag sparade vartenda kvitto efter det.”
Helmut Schwabe påpekar att reseavdraget är en viktig fråga för arbetsgivare, inte minst i besöksnäringen som skriker efter välutbildad kompetens. Det är svårt att förmå människor att flytta till glesbygden, och då kan man med hjälp av avdraget få ned resekostnaderna om den anställde tvingas resa långt. Här har förstås Skatteverket bara en del av skulden, men det underlättar inte när myndigheten nekar avdrag på så lösa grunder, menar Schwabe.
– För min egen del innebar inte bråket med Skatteverket slutet i Säfsen. Men jag kan säga att jag sparade vartenda kvitto efter det, säger han.
