Öppet brev från nystartade krogar: ”Diskriminerade av regeringen”

Minst 4943 företag i besöksnäringen som har startat sina verksamheter mellan kvartal 4 2019 och kvartal 3 2021 är diskriminerade av regeringen. På vilket sätt? Jo, alla dessa företag har utsatts för samma hårda restriktioner och partiellt näringsförbud som företag som startats innan och har jämförelseår 2019 – men dessa sk nystartade företag har inte tillgång att söka de stöd som man så brett skryter om. Även företag som bytt adress, investerat, haft stillestånd p g a skador är drabbade på samma obegripliga sätt. Så länge inkomsterna under pandemiåren är högre än under referensåret 2019, som då är 0 kr om man inte fanns som företag eller var i en uppstartsfas då, så är man inte berättigad till stöd. Oavsett hur mycket man blöder p g a restriktioner och förbud.

Att hotell- och restaurangnäringen är en av de branscher som drabbats hårdast av restriktioner, rekommendationer och gästbortfall är det nu i backspegeln ingen som tvekar om. Rekommendationerna att folk ska jobba hemma är en lika stor katastrof för företagen.

Att samma bransch är ett första steg in på arbetsmarknaden för många som saknar utbildning eller språkkunskaper råder det heller ingen tvekan om.

Trots påtryckningar både från enskilda företagare och olika branschorganisationer så rycker våra beslutsfattare på axlarna och gömmer sig bakom att ”det funkar inte juridiskt med EU”. Har någon av er faktiskt lagt fram denna problematik i EU?

Är EU viktigare för er än alla de jobbskapande företagen i besöksnäringen som p g a de restriktioner ni belagt oss med formligen går på knäna, eller går under?

Vår personal blir oerhört otrygga då de också slängs mellan jobb eller inte jobb från den ena dagen till den andra, för det är så kort framförhållning regeringen ger oss. Dagarna med a-kassa är för många snart till ända för många anställda i branschen, ingen kan väl ändå tro att med de förutsättningar våra företag har ska erbjuda tillsvidareanställningar? Den korta framförhållning, ibland endast 40 timmar, man gett oss vid olika införande av restriktioner och förbud tvingar arbetsgivare att bryta mot lagen för schemaläggning eller betala ut löner fast man är förbjuden att ha öppet.

Vi har alla full förståelse att man har och haft vissa av dessa restriktioner för att på alla sätt minska smittspridning. Men vi har inte någon förståelse för att man ger företag partiella näringsförbud utan kompensation under denna tid. Samma restriktioner och förbud ger möjlighet för en del företag att söka stöd medan andra hänvisas till att låna dyrt från skattekontot. Det är att diskriminera.

Kommunerna tvingas lägga pengar och resurser på att tjänstemän ska gå runt på krogen och mäta avstånd mellan borden – pengar som säkert hade gjort bättre nytta i sjukvården. Eller hos de företag som står utanför.

De som gör att vi kan bedriva våra verksamheter, våra gäster, har under denna tid uteblivit i så stor utsträckning att många av oss förlorat så mycket som 80-90 % av troliga intäkter baserat på hur det sett ut i andra verksamheter före pandemin. Vi vet ju inte exakt eftersom vi inte har bedrivit våra verksamheter under sk normala förhållanden! Vad vi vet är dock att så snart ni talar om rekommendationer och restriktioner mot besöksnäringen så avbokas det mesta – ni har verkligen lyckats göra våra verksamheter till farliga ställen att besöka.

Att färre och färre söker till yrkesprogram inom hotell och restaurang är inte bara en katastrof för branschens framtid utan även en katastrof för städer som t ex Malmö som har en av landets största arbetslöshet bland unga. En stad med ett av landets yngsta befolkning. Där hälften är under 35 år. Vart ska de få jobb och vart ska de gå ut och äta, roa sig, fira?

Att unga entreprenörer och små företag driver hela landet framåt är ingen hemlighet. Vill vi att det ska fortsätta vara så behövs punktinsatser riktade till just oss som anställer, som sliter, som betalar skatt, som på något konstigt sätt ”utförsäkrats” under pandemin. Allt på grund av att vi saknat ett referensår som bestämts av beslutsfattare. Vad vi inte saknar däremot är ett driv och en kärlek till branschen, våra företag, våra gäster och till yrkesstoltheten.

Den 9 feb då restriktioner släpps kommer inte att vara något magiskt datum då allt är glömt, det kommer att ta lång tid att få en så sargad bransch på fötter igen. Mycket lång tid.

Jeanette & Johan Bohman, Swedish Wine Center, Malmö

Joel Lindqvist, Mat- och Chokladstudion, Malmö

Monica Lusth, Luftkastellet Malmö och Bistro Perspektiv, Falsterbo

Peter Ringström, Luftkastellet Malmö och Bistro Perspektiv, Falsterbo

Marcus & Maria Seger, Segers Mat & Möllegårdens mat & möten, Åkarp

Agnes Ranelid, Agge & Bönan, Malmö

Christos Tsatos och Katarina Tsouplaki Tsatou, Restaurang Amvrosia, Alingsås

Jeanetthe Tamp, Bergby Gård, Roslagen

Shawn Afshari, The Church, Sandviken

Henrik Norén, Restaurang Ager, Borrby

Thomas Nilsson, Restaurang Industrigatan 2, Stockholm

Leif Klövstedt, Drottninggatan 10 Restaurang och Innergård, Gävle

Arash Taheri, Valla Golfkrog, Kinna

Magnus Klang, Café Mangold, Halmstad

Tony Holm, TONYS Restaurang, Kungälv och Stenungsund

Tanja Meigård, Bulldogs Bar&Burgers, Landskrona

Therese Baalack & Ola Persson, Krogen i Skogen, Norrtälje