KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Nytt EU-förbud kan stoppa tusentals svenska produkter

Bild: Fredrik Sandberg/TT , Björn Lindgren/TT, Isabell Höjman/TT, Janerik Henriksson/TT, Karin Wesslén/TT, Annika af Klercker / SvD / TT, Mostphotos

EU är på väg att förbjuda tusentals kemikalier som används i industrin. I Sverige räknar branschen med att 38 miljarder kronor tappas i omsättning och 7 000 jobb försvinner. ”Vi tappar i konkurrenskraft”, säger Kristina Neimert Carne på Ikem till TN.

Snart kommer EU:s förbudsstämpel att smattra som kulor på ett marmorgolv för kemiindustrin och de som använder kemikalier.

I värsta fall förbjuds fler än 10.000 kemikalier. De utgör 40 procent av alla kemikalier räknat till omsättningen.

Syftet med förbudsvågen är att få bort ämnen som är cancerframkallande, hormonstörande, miljöförstörande och giftiga på annat sätt.

– Vi räknar med en möjlig marknadsförlust på 20 procent om strategin implementeras som den är skriven. Vi kan inte säga var och för vem ännu. Men det kommer att bli mycket svårt för småföretag att navigera i labyrinten med EU-lagstiftning, fortsätter hon.

Effekten kommer givetvis att kännas nedströms i värdekedjan för alla andra industrier där kemikalier är eller har varit insatsvaror, från tillverkare av schampo och möbler till vindturbiner och plastmaterial.

Cefic stödjer EU-kommissionens mål med den nya kemikaliestrategin. Men man arbetar med EU-kommissionen för att försöka göra EU:s kemikaliestrategi mer tillväxtvänlig.

Hot mot konkurrenskraft

Även svensk kemiindustri stödjer målen med EU:s kemikaliestrategi. Men man vill ha en plan för investeringar i utveckling och innovation så att europeisk konkurrenskraft bibehålls.

– Om vi samtidigt tappar en stor del av omsättningen blir det mindre utrymme för välbehövliga investeringar. Det finns stor risk att vi tappar i konkurrenskraft mot andra regioner i världen, säger Kristina Neimert Carne till TN.

Hon är sakkunnig i kemikaliefrågor hos branschorganisationen Ikem (Innovations- och Kemiindustrierna), som företräder svensk kemiindustri.

I slutet av april lade kommissionen fram en så kallad färdplan för förbud och andra restriktioner som rör 5 000-7 000 kemikalier. Det är en första indikation på vilka ämnen som kommer att beröras.

Genom strategin kommer stora delar av EU:s kemikalielagstiftning, Reach, göras om. (Reach, från 2007, står för Registration, Evaluation, Authorization and restriction of Chemicals. Före Reach var regleringen av äldre, befintliga kemikalier svagare.)

Som en följd av detta kan upp till 12.000 ämnen beröras. Det motsvarar 43 procent av kemikalierna, sett till omsättningen för EU:s kemiindustri. En mer realistisk bedömning är att 28 procent av omsättningen kommer att beröras, enligt en konsultrapport ifjol från Ricardo Energy & Environment.

Och lagstiftningen kommer inte alltid innebära totalförbud för vartenda ämne. Andra alternativ är strängare restriktioner om hantering, mängd som används och annat.

Kemiindustrin vill ha differentierade regler. Ett farligt ämne kan behöva förbjudas för vanliga konsumenter, som inte alltid läser instruktioner eller sätter på sig skyddshandskar om de behövs.

Men man kan kräva mer av professionella användare med utbildning. Och inom industrin, till exempel inom slutna system, kan ännu farligare ämnen användas om de har en viktig funktion, kan användas säkert och inte kan ersättas, anser Cefic.

Den detaljerade bedömningen av hur kemikalier hanteras ska göras av Europeiska kemikaliemyndigheten ECHA i Helsingfors, med stöd från nationella kemikalieinspektioner.

Omsättningstapp i Sverige

Kristina Neimert Carne räknar med att omkring 12 procent av kemikalierna skulle kunna bli förbjudna utan att det i nuläget finns rimliga möjligheter att ersätta dem. Det skulle i så fall bli ett rent omsättningstapp.

Konsultrapporten gjorde ingen beräkning av effekten på Sverige. Men Ikem menar att man får räkna med att den blir ungefär som ett genomsnitt av Europa.

Ett omsättningstapp på 12 procent skulle då betyda 38 miljarder kronor eller 7 000 arbetstillfällen, mellan tummen och pekfingret, säger Kristina Neimart Carne.

Att hitta alternativ är inte alltid lätt. Ofta är det egenskapen i det farliga ämnet som man vill åt.

Processen, från en idé i ett labb till färdig produkt, kan vara mellan fem och tio år, säger Sylvie Lemoine. Många försök resulterar förstås i misslyckanden. Och kunderna måste acceptera substitutet, kanske med en högre kostnad.

– Processen att hitta substitut skiljer sig mycket i olika värdekedjor. Ett framtaget, mindre farligt alternativ kanske inte ger lika bra effekt, kanske inte accepteras. Ett lim kanske inte fäster lika bra, eller hantverkarna tycker att det kladdar för mycket, säger Kristina Neimart Carne.

Korta undantag ingen lösning

Kommissionen och ECHA försöker nu bestämma vilka kemikalier är oumbärliga för att ge tidsbestämda undantag om de inte kan ersättas. Användning i flygindustrin kan anses som mer nödvändigt än inom kosmetika.

– Egentligen vill vi inte arbeta med undantag. Undantag en viss tid är ingen bra lösning för planeringen, säger Sylvie Lemoine.

Mitt i allt brottas kemiindustrin -- som alla andra -- med mål att minska klimatutsläpp och att öka återvinning, Dessutom har Ukrainakriget tillkommit, med högre energipriser och viljan att sluta använda rysk energi,

Därför vill kemiindustri ha så klara besked som möjligt för att få förutsägbarhet.

– Vi har bett om en plan för att integrera klimatpolitiken, den cirkulära ekonomin och kemikaliepolitiken. Vi börjar se en plan från kommissionen. Men vi är inte där än, säger Sylvie Lemoine.

Sedan måste varje kemiföretag ta till sig informationen och utveckla sin egen plan.

– Den stora risken är att vi tappar konkurrenskraft mot andra regioner i världen. Går det långsammare i Europa med nya gröna teknologier får vi importera, säger Kristina Neimert Carne.

Både Ikem och Cefic vill att tillsynen måste skärpas så att de höga kraven upprätthålls, både inom EU och av importen.

Med start i år ska kommissionen börja lägga fram konkreta lagförslag om förbud och restriktioner för det långa pärlbandet av kemikalier. Förslagen ska sedan i vanlig ordning förhandlas mellan Europaparlamentet, EU-länder i ministerrådet och kommissionen.

Smattret börjar.