ELKRISEN

TN reder ut: Därför kan regeringens elstrategi stoppas

En av Sveriges viktigaste elkablar har fastnat i tio år av bråk. Men krånglet bara fortsätter. ”Vi behöver ytterligare ungefär 800 tillstånd”, säger Per Eckemark på Svenska kraftnät. TN djupdyker i ett problem som håller på att stoppa hela Sveriges upprustning av elnätet.

Sverige förbereder sig inför en fördubblad elanvändning 2045 i elektrifieringsstrategin. Det är en viktig del för att minska utsläppen och klara klimatmålen och förse svensk industri, inte bara i norr, med el.

Sverige har inte sedan de gigantiska infrastruktursatsningarna på 50- och 60-talet behövt bygga ut elnäten i en sådan omfattning som nu. Det är bråttom, samtidigt som svenskarna överlag och miljögrupper – bland annat via den relativt nyinstiftade miljöbalken – har försetts med maktmedel som de aldrig tidigare har haft.

En 19 mil lång kraftledning mellan Hemsjö i Blekinge och Ekhyddan norr om Oskarshamn, Småland, är ett kardinalexempel på hur regeringens elektrifieringsstrategi kan stoppas på grund av stridigheter och juridiska processer. Hittills har det gått nästan tio år och fortfarande är det långt kvar innan elledningen kan tas i drift.

Elledningen påverkar över 500 markägare längs med hela sträckningen. Den passerar genom naturreservat, tre län och nio kommuner. Det finns också ett affärskritiskt verk som har ansvar för utbyggnaden – Svenska kraftnät – som enligt markägare och kommuner har kört över dem.

Svensk myndighetskultur har frontalkrockat med en lokal opinion i södra Sverige.

– Det vi reagerar så häftigt emot är att man konfiskerar marken i princip utan att vi kan göra något åt det. Budskapet är; nu ska vi ta er mark och ni får bara en spottstyver för det, säger Bo-Eddie Rossbol som har en skogsfastighet som påverkas av elledningen i närheten av Emmaboda, Småland. Han är också ordförande i kommunfullmäktige i Emmaboda.

Att elledningen behövs råder det inga tvivel om.

– Den är en av de viktigaste investeringarna som vi har. Den är lika viktig som den nya elledningen på Västkusten och delar av förbindelserna nord-syd, säger Per Eckemark, divisionschef för Nätdelen på Svenska kraftnät.

När den finns på plats kommer den att förse elområde 4 som plågats av skyhöga elpriser med 800 MW el, enligt Svenska kraftnät och möjliggöra för havsbaserad vindkraft utanför Smålands kust motsvarande 4 000 MW och stärka driftsäkerheten i den sydöstra delen av transmissionsnätet.

Dessutom betonar Eckemark att elledningen är helt avgörande för utlandsförbindelsen med Litauen, Nordbalt, som har stor säkerhetspolitisk betydelse i Östersjöområdet, vilket är än viktigare efter Rysslands angrepp mot Ukraina.

"I detta projekt har våra informations- och samrådsinsatser varit utöver det vanliga.”

Efter ett beslut om genomförande för tio år sedan, havererade samråd åren därefter och omfattande kritik mot ledningens sträckning men framförallt tekniska utförande, skickade Svenska kraftnät in en koncessionsansökan till Energimarknadsinspektionen, Ei, 2017. Men bråken fortsatte med markägarna. Även Länsstyrelsen hade synpunkter och nekade dispens för att låta ledningen gå genom två naturreservat. Processen följdes av nya samråd.

– I detta projekt har våra informations- och samrådsinsatser varit utöver det vanliga, säger Per Eckemark.

2014 respektive 2015 hölls sex informationsmöten med allmänhet och berörda fastighetsägare, därefter hade Svenska kraftnät 13 kompletterande skriftliga samråd efter synpunkterna som kom in 2015.

– Därutöver har vi haft 10 möten med väghållare samt en mängd möten med berörda kommuner och län under hela tillståndsprocessen. Det är unikt mycket, säger Per Eckemark.

Under perioden upptäcktes också ett misstänkt sabotage. Det handlade om käppar som markerar stolpplaceringar som tagits bort och grundvattenrör som grävts upp.

Per Eckemark vill inte kommentera det misstänkta sabotaget, utan hänvisar till att det hände före hans tid på Svenska kraftnät.

Efter många förseningar kom nästa dråpslag. Ei avslog koncessionsansökan mellan Ekhyddan och Hemsjö, bland annat med motiveringen att man inte kunnat visa att det var mest lämpliga teknik och lokalisering. Svenska kraftnät tvingades överklaga till regeringen för att komma vidare.

Ytterligare en fördröjning alltså, och först i höstas fattade regeringen sitt beslut.

Den södra delen av de två delsträckorna, Nybro-Hemsjö, fick grönt ljus, varpå ärendet skickades tillbaka till Ei som alldeles nyligen meddelade vilka villkor som är förknippade med koncessionen.

Men för den norra delen, Nybro-Ekhyddan, återstår mycket arbete och en ny prövning hos Ei.

"Men det blev ett katastrofalt möte med Svenska kraftnät. De bara låtsades om att de skulle lyssna på oss.”

Samtidigt har inte markägarna gett upp. I januari i år samlades 80 av dem för att åter försöka stoppa elledningen tillsammans med två kommuner, Emmaboda och Tingsryd. De har överklagat regeringens beslut och menar att de inte har fått chansen att yttra sig och att det finns bättre alternativ för kraftledningens sträckning.

Bo-Eddie Rossbol är en av de 80 markägarna.

Återkommande synpunkter från honom andra kritiker är att Svenska kraftnäts samråd varit allt annat än ett samråd. De känner att påverkansmöjligheterna har varit ytterst små.

Bo-Eddie Rossbol vittnar om att informationen om samråd kom i form av ett ”reklamblad” och det var få, inklusive han själv, som förstod vad det handlade om från början. Men när han väl insåg vidden av projektet engagerade han sig direkt.

– Men det blev ett katastrofalt möte med Svenska kraftnät. De bara låtsades om att de skulle lyssna på oss. De hade redan bestämt sig, säger han.

Södra skogsägarna har varit engagerat i fallet i många år eftersom många av deras medlemmar har mark där elledningen ska stå, till exempel Bo-Eddie Rossbol.

När Malin Pettersson, näringspolitisk specialist på Södra skogsägarna, beskriver skadorna som uppstår så menar hon att en kraftledning innebär ett större ingrepp än många andra satsningar, som vindkraft. Det går inte att använda marken där ledningen står och fastigheten blir uppdelad, vilket försvårar skogsbruket.

– Andra nätägare som bygger regionnät är mycket mer lyhörda än Svenska kraftnät. Där upplever markägarna att man får tillräckligt med information. De är på plats och pratar med skogsägarna om hur kan vi göra det här på bästa sätt, säger hon.

– Om man har samrådsmöten där man bara låtsas att man lyssnar och inte ens noterar markägarnas synpunkter skapas frustration, säger hon.

Hon menar att processen hade blivit smidigare om Svenska kraftnät utrett andra dragningar och bättre förklarat varför det i vissa fall inte finns alternativa vägar. Affärsverket borde också i den samhällsekonomiska analysen ha tagit hänsyn till minskad produktion för skogsägarna, upplevelsevärden i naturen och att skogen är en koldioxidsänka.

Strid om kabel

Ett sätt att minska påverkan är att ledningarna grävs ned. En nedgrävd kabel innebär inte bara att skyddsvärd natur kan bevaras utan gör också att marken går att bruka. Markens värde består.

Idag får markägarna en engångsersättning som ska motsvara det minskade marknadsvärdet.

Malin Pettersson anser att intrånget upplevs som så mycket större än bara markremsan som tas i anspråk. När Sverige elektrifieras bör även andra ersättningsmodeller som en årlig avgift övervägas.

– Jag har inte den perfekta lösningen här och nu men många upplever att ersättningen inte står i relation till intrånget. Ei har nu fått ett uppdrag om kortare ledtider – där tänker jag att man kan titta över ersättningen, säger hon.

Bo-Eddie Rossbol anser att ersättningen är för låg:

– Om man jämför med vindkraftverk och upplåter mark för detta så får du en årlig ersättning i 30 års tid. Då har du en intäkt på din fastighet. Här får man ingen intäkt överhuvudtaget. Antingen blir det att jag behåller marken och får en lägre ersättning, eller säljer den, säger han.

I miljöbalken talas det om att bästa möjliga teknik ska användas. Det råder inga tvivel om att luftburet är det bästa, menar Per Eckemark.

– Regeringens beslut innebär att ledningen är av sådant allmänintresse att den ska byggas och att den ska byggas med luftledningsteknik, säger han.

Han pekar bland annat på att en nedgrävd kabel har sämre överföringsförmåga och sämre tillförlitlighet. Det beror på att man bara kan lägga 1-1,5 km i taget och sedan måste kabeln skarvas. Det innebär hundratals skarvar och varje skarv är en felkälla. Dessutom är reparationstiden betydligt längre för ett kabelfel. En kabel har också halva livslängden mot en luftledning som klarar upp till 80 år, menar han (Läs mer på Svenska kraftnäts hemsida).

– Vi anser att driftsäkerheten och tillgängligheten hotas med långa sträckor markförlagd kabel. Även vid kortare sträckor innebär det en stor kostnadsnackdel, säger han.

"De kostnaderna hamnar på alla konsumenternas elräkningar – det ska betalas av kollektivet.”

Bara att gå cirka 2 km under mark med kabel för att undvika ett hinder innebär en kostnadsökning på cirka 100 miljoner kronor extra jämfört med luftledning.

– De kostnaderna hamnar på alla konsumenternas elräkningar – det ska betalas av kollektivet, säger Per Eckemark.

Han vill att regeringen klargör att luftledning är huvudalternativet.

– Vi behöver riktlinjer så att vi får snabbare processer, annars kommer vi att sitta med frågan och utreda varje projekt. Vi ska bygga 6 000 kilometer elledningar de kommande 20 åren. Det kommer inte att finnas resurser att utreda det här eller hantera utredningar på den tillståndsgivande sidan, säger han.

Kraftsystemingenjören Magnus Olofsson ser både för och nackdelar med kablar, förklarar han på ett seminarium arrangerat av IVA. Den klarar bara likström, är mindre påverkad av väder och vind men det tar längre tid att laga. Men han ser möjligheter att använda mer sjökabel, som går snabbare att lägga ut. Här har bland annat Storbritannien intressanta projekt, menar han. Även ABB ser kabel på sjöbotten som en möjlighet.

Malin Pettersson förstår att luftburet är huvudalternativet.

– Jag vet att det inte bara är att gräva ned kablar, att det inte alltid är det bästa alternativet. Men jag tycker att man kan lägga mer sjökabel. Men det kan också vara att man hänger flera luftledningar ihop eller parallellt med annan infrastruktur. I andra delar av Europa där det är mer tätbebyggt är man bättre på att bygga snålt och effektivt, säger hon, säger hon.

Magnetfälten stoppar

Nästan lika känslig är frågan om magnetfält, och det farliga med dem har debatterats länge. Faktum är att det finns få vetenskapliga belägg för att elledningarnas magnetfält påverkar hälsan negativt, men likväl råder en försiktighetsprincip i Sverige. EI menar att det finns en praxis att luta sig mot, vilket är o,4 μ T, eller microtesla, en enhet som mäter magnetfältets styrka. I Finland har till exempel 200 μ T blivit ett gränsvärde.

I praktiken innebär Ei:s praxis att elledningarna i Sverige måste dras längre från hus och bostadsområden än i Finland, med ytterligare fördyringar som följd. I fallet med elledningen Nybro-Hemsjö handlade det om 14 fritidshus där Ei att valde att göra avslag med motiveringen att det krävdes mer information om magnetfältsnivåerna.

Per Eckemark lyfter fram Svenska kraftnäts inställning att det handlade om just fritidshus och inte åretruntboende, vilket var den tidigare gällande tolkningen i branschen. Därmed minskar exponeringen utslaget på ett år.

Bo-Eddie Rossbol menar dock att man ska ha respekt för att magnetfälten kan påverka vissa individer.

– Det finns människor som är mer eller mindre känsliga för det här. Det kommer påverka vissa människor mer än andra. Vi är inte likadana, säger han.

När det gäller hoten mot natur och hotade arter har Länsstyrelsen varit drivande, och det är också det som återstår innan Svenska kraftnät får koncession för den norra delen av elledningen.

I klartext handlar det om att Länsstyrelsen efterfrågat en fågelinventering av havsörn och fiskgjuse samt att myndigheten önskade få informationen om skyddade arter tydligare redovisat.

Risken att den tar skada av att flyga in i ledningarna är obefintlig, menar Svenska kraftnät.

– Rovfåglar har extremt bra syn vilket innebär att de sällan kolliderar med ledningar, även om det förekommer. Med hänsyn till häckande fåglar generellt kommer Svenska kraftnät, som hänsynsåtgärd, att inte avverka ledningsgatan under häckningstid, säger Per Eckemark.

Per Eckemark är bekymrad över att varje liten knix i ledningen kostar 5-7 gånger mer än att om den skulle gå rakt. Affärsverket har mycket litet att sätta emot så fort det krockar med ett riksintresse. Han nämner ett exempel där Skogsstyrelsen inrättade ett biotop-skydd där en 50-år gammal ledning redan gick.

– Det betyder att vi fick avslag att kantavverka, till och med när vi anlitade arborister som bara skar topparna på träden med helikopter. Det betyder samtidigt att vi inte kan trädsäkra ledningen, vilket är ett brott mot elsäkerhetslagen. Ibland förstår man ingenting, men hade elledningarna haft riksintresse-status så hade det inte kommit på fråga att göra den bedömningen av myndigheten, säger han.

Men hur ska Sverige klara av att elektrifieras till 2045 när varje liten del av elnätet leder till år av stridigheter? Med dagens regler blir det svårt, menar Per Eckemark. Han anser att miljöbalken måste skrivas om så att den också tar hänsyn till systemnyttan och klimatmålen, inte bara den lokala skadan som görs. Han vill också göra elnäten till ett riksintresse.

– Om vi ska ha fördubblad elanvändning 2045, hur ska vi klara av det när det har gått nästa tio år i den här processen och vi har inte ens fått koncessionen för den norra delen? Snittiden är 14 år – från när du har ett behov till att ledningen är inkopplad i systemet. Vårt mål är att halvera den ledtiden, säger han.

För Malin Pettersson är det lika viktigt att klara de nationella målen som för Per Eckemark.

– Vi vill se marksnål teknik och bra processer och bra dialog. Det är särskilt viktigt nu med bred acceptans för de stora infrastrukturprojekten. Det är jätteviktigt att vi kan ställa om samhället. Vi är inte emot det, säger hon.

– Men då är det angeläget att processerna inte drar ut på tiden eftersom det är lite bråttom. Men när man sköter dem så här dåligt som Svenska kraftnät har gjort blir det svårt. Jag hoppas att det här fallet blir en lärdom för Svenska kraftnät, lägger hon till.

Per Eckemark, har ni dragit lärdom av kritiken?

– Vi har ändrat processen väldigt mycket under resans gång. Ett pilotprojekt som vi driver i Norrbotten handlar mycket om det, men vi hade redan innan det uppdaterat våra processer. Vi lär oss hela tiden.

Han vänder sig mot påståendet att Svenska kraftnät skött dessa ärenden dåligt.

– Det är tråkigt att upplevelsen är att vi inte har lyssnat de lokala företrädarna. Men Svenska kraftnät har inte kunnat tillmötesgå önskemålet om markkabel, vilket vi beskrivit och försökt förtydliga varför under hela processen ända till regeringen.

Svenska kraftnät gjorde i början 2010-talet bedömningen att den nya elledningen skulle vara klar 2023. Sedan flyttades driftdatumet fram till 2025 och nu är det satt till 2027. Men det är inte ens säkert att det klaras, befarar Per Eckemark.

Även om markägarna inte lyckas stoppa projektet – efter överklagan av regeringsbeslutet – återstår många år av hårt arbete på Svenska kraftnät. Det ska projekteras och förfrågningsunderlag förberedas inför en upphandling innan själva entreprenaden tar vid. Bara den tar 2-3 år.

– Det tar enormt med tid och resurser för alla utredningar som krävs för att få till en koncession. Här har vi hållit på i tio år. Och när vi har fått koncessionen behöver vi ytterligare ungefär 800 tillstånd för 19 miljoner kronor. Det handlar om olika tillstånd och dispenser, som dispenser för strandskydd och tillstånd för att gå genom natura-2000-områden, säger Per Eckemark.