KÄRNKRAFTENS FRAMTID

Ny kärnkraftsvåg sveper över Europa – Sverige halkar efter

Flera östeuropeiska länder satsar nu stenhårt på kärnkraften för att kliva framåt i klimatarbetet och stärka energisäkerheten. I Polen driver näringslivet på i flera pionjärprojekt. ”Det är mycket som ska komma på plats på kort tid”, säger kärnkraftsexperten Carl Berglöf till TN.

Just nu sveper en kärnkraftsvåg över Östeuropa. Det handlar både om traditionella större reaktorer som drivs inom statliga program och satsningar på så kallade små modulära reaktorer där det privata näringslivet ofta ligger bakom initiativen.

En kartläggning (se också faktaruta) av World Nuclear Association visar att av de EU-länder som aktivt planerar för att bygga kärnkraft, eller som lagt skarpa förslag (on proposal reds.anm.) är så gott som alla östeuropeiska. Undantagen i de här fallen är Nederländerna och Finland.

Den främsta anledningen är att kärnkraft är en snabb väg ur kolberoendet. Men man vill också bli mer självständiga, menar Samuel Ciszuk, delägare och analytiker på ELS Analysis.

– Långsiktig självständig energisäkerhet är ett allt viktigare argument. Man vill frigöra sig från den ryska gasen. Vissa länder är också beroende av det ryska elsystemet.

Polska näringslivet motor i SMR-satsningar

Polen är ett land som satsar stenhårt just nu. För bara en vecka sedan blev det klart att den polska regeringen valt det amerikanska företaget Westinghouse som leverantör av landets tre första stora traditionella reaktorer. Målet är att installera mellan 6 och 9 reaktorer de närmsta 10–15 åren.

De har även som första europeiska land inlett flera projekt för att ansluta små modulära reaktorer (SMR-reaktorer) i direkt anslutning till olika fabriker och produktionsanläggningar.

Det är det polska näringslivet som driver på och moroten är en stabil och koldioxidfri energikälla. Ungefär 80 procent av Polens energi tillverkas av fossila kolkraftverk. Målet är att de ska vara på plats i slutet av decenniet.

Det polska koppar- och silverproduktionsföretaget KGHM, samt den globala kemikoncernen Synthos, och det polska bränsleföretaget PKN Orlen som bildat det gemensamma bolaget Orlen Synthos Green Energy, är två exempel.

För bara några veckor sedan skrev KGHM ett avtal med den amerikanska SMR-tillverkaren NuScale Power om att intensifiera sitt samarbete. Ansökningen för KGHM gäller för en NuScale VOYGR SMR Power Plant reaktor. Kostnaden beräknas landa på mellan 1,5 och 2 miljarder dollar och målet är att SMR-reaktorerna ska vara på plats 2029.

”SMR-tekniken kommer att öka KGHM:s kostnadseffektivitet och transformera den polska energisektorn”, uppgav Marcin Chludziński, ordförande för KGHM:s styrelse i en kommentar.

”Det är en imponerade målbild givet att de idag inte är en kärnkraftsnation.”

Samtidigt har Orlen Synthos Green Energy nyligen skrivit ett ramavtal med det kanadensiska företaget Laurentis Energy Partners. Orlen Synthos Green Energy planerar för en GE Hitachi Nuclear Energy BWRX-300 reaktor. De skickade nyligen in sina tillståndsansökningar till den polska ”Kärnkraftsmyndigheten”, Panstwowej Agencji Atomistyki.

Det finns också ett projekt där den amerikanska SMR-tillverkaren Last Energy slutit ett avtal om att installera 10 stycken mindre SMR-reaktorer med en sammanlagd effekt på 200 MW. Planen är att de ska placeras i den dynamiska industrizonen ”Legnica Special Economic Zone” i sydöstra Polen.

”Detta projekt kan möjliggöra en säker, stabil och utsläppsfri energikälla för fabriker belägna i zonen. Vi tar ytterligare ett steg inte bara mot grön energi, utan också för att stärka energisäkerheten”, sa Przemysław Bożek, vd för Legnica Special Economic Zone när avtalet slöts.

– Polen har en mycket ambitiös plan för att få SMR på plats före 2030 och storskalig kärnkraft i drift 2033. Målet är dessutom att nyttja kärnenergin för både el och värme för att effektivt fasa ut kolkraften. Det är en imponerade målbild givet att de idag inte är en kärnkraftsnation. Det är mycket som ska komma på plats för dem på kort tid, menar Carl Berglöf, kärnkraftsexpert på Energiföretagen.

Är det en modell för Sverige?

– Att elförbrukare samarbetar med elproducenter är ju något vi även ser här i Sverige. Det finns flera satsningar inom fossilfritt stål och elektrobränslen som baseras på liknande modell. I Sverige tror jag att det även fortsättningsvis kommer vara elproducenter som bygger de större elproduktionsanläggningarna, men genom att samarbeta med stora elförbrukare minskar man affärsrisken eftersom man vet att det kommer finnas avsättning för elen, menar Carl Berglöf.

”Man har inte råd att göra samma misstag”

Samtidigt satsar den polska staten på att bygga sex stycken moderna och större så kallade EPR-reaktorer som tillhör den tredje generationens reaktorer. Den första EPR-reaktorn togs i bruk 2019 i Kina.

Det amerikanska företaget Westinghouse vann alltså upphandlingen om de tre första reaktorerna, men det franska energiföretaget EDF är också med i racet. Man presenterade ett kontraktsförslag för bara några veckor sedan om att bygga flera EPR-reaktorer.

Även en koreansk leverantör är inblandade i budgivningsprocessen. Om allt går enligt plan ska de här EPR-reaktorerna vara klara för drift under hösten 2033.

Infrastruktur på plats

Mats Nilsson, docent i miljöekonomi vid Södertörns Högskola, menar att Polen och övriga östeuropeiska länder som ligger i startgroparna för kärnkraft inte har råd att begå samma misstag som många västeuropeiska länder gjort genom att satsa på förnybar vind och sol.

– Det har ju inneburit att man gjort sig beroende av två parallella system. Man har byggt ut vind- och solkraft, men insett att man också måste ha planerbar energi i beredskap för att kunna backa upp systemen. Det har man inte råd med i öst och därför går man så hårt på kärnkraften på en gång.

Många gånger finns också den infrastruktur man behöver på plats.

– En fördel för ett land som Polen är att man inte måste bygga ut en helt ny infrastruktur. Det går att koppla på kärnkraften på det befintliga nätet som används för kolkraftverken, konstaterar Mats Nilsson.

Hur viktig kärnkraften är för de östeuropeiska länderna stod klart förra hösten när EU röstade om huruvida kärnkraften skulle klassas som hållbar. Då gick 10 östeuropeiska länder, och Frankrike, ut i en gemensam debattartikel i den franska tidningen Le Figaro och tyska Die Welt.

De skrev att kärnkraften är ett måste om de ska klara sina klimatomställningar och parera de stigande priserna på el och utsläppsrätter.

– Det handlar ju om länder med välfärdsambitioner och då är det livsviktigt att ha en stabil och planerbar baskraft, och vill man då fasa ut kolen och gasen är kärnkraft det enda alternativet. Svårare än så är det inte, säger Ane Håkansson, professor i tillämpad kärnfysik vid Uppsala universitet.

Samtidigt är kärnkraften känslig i EU. Europaparlamentet gav i juli grönt ljus till att klassa investeringar i både kärnkraften och gasen som hållbara, men Österrike och Luxemburg har överklagat beslutet.