DEN SVENSKA SJUKVÅRDEN

Så slösas skattepengar bort i vården medan Danmark kapar köerna

När den danska sjukvårdsreformen genomfördes för 15 år sedan kortades vårdköerna avsevärt och idag är väntetiderna betydligt kortare än i Sverige. Svenska sjukvårdsexperter anser att Sverige bör gå i Danmarks fotspår.

Enligt Anders Morin, expert och ansvarig för välfärdspolitik på Svenskt Näringsliv, har vi i Sverige vant oss vid de långa köerna i sjukvården.

– Det är orimligt att vi har dessa långa köer samtidigt som vi satsar så mycket resurser på vården. Man borde kunna förvänta sig mer av ett välfärdssamhälle.

Dagens vårdgaranti för specialistvården innebär max 90 dagars väntetid för ett första möte med läkare. Sedan följer ytterligare 90 dagars vårdgaranti för operation eller behandling, vilket tillsammans blir en garanti på 180 dagar.

– Vad man garanterar är alltså att du ska få vård inom ett halvår, vilket är en väldigt låg ambitionsnivå. Då har man inte räknat med att det kan behövas kompletterande undersökningar efter de första 90 dagarna innan man vet vilken slags behandling som behövs, säger Anders Morin.

Trots den långa garantin har regionerna stora svårigheter att uppfylla vårdgarantin. Tendensen är dessutom att väntetiderna ökar snarare än tvärtom.

– Det är uppenbart att många människors hälsa försämras när de får vänta så länge, och att det leder till sjukskrivning. Både det fysiska och mentala tillståndet försämras när man aldrig får komma till vården.

I Danmark har man 30 dagars vårdgaranti

Anders Morin jämför med Danmark som hade väldigt långa köer för några år sedan men som beslutade sig för att ändra ambitionsnivå och styrning.

– I Danmark har man 30 dagars vårdgaranti för respektive steg jämfört med Sveriges 90 dagar per steg. För cancervård är den kortare än så. Om man som vårdgivare eller patient märker att man inte kommer att kunna uppfylla garantin så har man rätt att gå till en annan region eller privat vårdgivare. Då får man också hjälp att bli lotsad av den vårdgivare som inte klarar av att uppfylla vårdgarantin. Det skapar en press på vårdgivarna att uppfylla vårdgarantin och ett starkt ekonomiskt incitament. Det här har lett till att köerna har blivit mycket kortare.

En person som är väl insatt i det danska vårdsystemet är Karin Båtelson, ordförande i Sjukhusläkarna, den största yrkesföreningen inom Sveriges läkarförbund. Fram till i mars i år och fram till förra året var hon förste vice förbundsordförande i Sveriges läkarförbund. Idag fortsätter hon sitt engagemang som ledamot i Sjukhusläkarna.

Hon har även deltagit som expert i en rad offentliga utredningar, bland annat Effektiv vård, Ett nationellt sammanhållet system för kunskapsbaserad vård och God och nära vård. Idag arbetar hon som överläkare i klinisk neurofysiologi på Sahlgrenska universitetssjukhuset.

– Danmark hade väldigt långa kötider tidigare, inte minst på cancerområdet. I en stor sjukvårdsreform 2007 minskade man antalet regioner och skapade fem regioner som utförare av sjukvård. Man upprättade också en specialplan och en patienträttighetslagstiftning.

Patienträttighetslagstiftningen fastslår bland annat vårdgarantin som beskrivs ovan. I specialplanen listas alla diagnoser som ingår i sjukvårdsuppdraget inom den specialiserade vården samt vilken nivå som ska göra vad, från universitetssjukhusen och neråt i vårdkedjan. Efter det fick regionerna i uppdrag att redovisa hur mycket vård de kunde tillhandahålla.

– Varje vårdinrättning räknade ut hur mycket resurser de behövde för att klara uppdraget att tillhandahålla vård. Regionerna tar inte upp egen skatt, utan de får istället reda på hur mycket sjukvård som behövs och därefter förhandlar man kostnaden för den vilken finansieras nationellt. Regionerna måste sedan hålla budget. Förhandlingen om sjukvårdsuppdraget görs om vart femte år.

Karin Båtelson menar att Sveriges uppdelning i 21 regioner stänger inne patienterna och stänger ute andra. Det finns inget reglerat samarbete eller långsiktighet i samarbetet med privata vårdgivare, utan det är upp till regionerna att bestämma hur man agerar.

– Vissa regioner lägger mer eller mindre slumpmässigt över en mängd remisser på privata vårdgivare, andra inte. Det skapar en ryckighet för de privata vårdgivarna och försämrar kontinuitet och utbildning inom det offentliga. Som patient är det i praktiken svårt att söka vård i en annan region på grund av remisstvång, dålig kontakt mellan vårdgivare, med mera. I Danmark utgår man istället från statistiken och upptäcker man att det inte går att hålla garantitiden måste regionen ta kontakt med patienten och se till att den får vård i en annan region eller hos en privat vårdgivare.

I Danmark finns dessutom, till skillnad från i Sverige, en nationell väntetidsdatabas som larmar när ett sjukhus eller region inte hinner med, något som den svenska Socialstyrelsen nu har fått i uppdrag att utveckla.

– Det händer väldigt mycket på nationell nivå i Sverige nu. Förutom den nationella väntetidsdatabasen tas det även fram en tillgänglighetsdatabas. Många politiska partier vill se ett fritt sjukhusval samt färre och större sjukvårdsregioner. Det rör på sig i rätt riktning, även om det finns mycket kvar att göra.

Hon tillägger:

– Den starka regionnivån och kortsiktigheten i planering och personalpolitik är några av utmaningarna. Jag tror att man på nationell nivå måste stifta lagar som inte tar hänsyn till regionernas synpunkter eftersom de skiljer sig så mycket åt mellan varandra. Det behöver finnas nationella, absoluta krav på vad som ska göras även om regionerna fortsatt är huvudsjukvårdsansvariga.

I maj i år presenterade Delegationen för ökad tillgänglighet den statliga utredningen som handlar om ökad tillgänglighet i sjukvården. Även om utredningen inte föreslår en patienträttighetslagstiftning har man närmat sig frågan genom att föreslå en skärpning av patienträttigheterna, vilket bland annat innebär att patienten har rätt till hänvisning till en annan kö om vårdgivaren vet att det inte går att ge vård inom 90 dagar. Den framför även stark kritik mot det höga antalet regioner och efterlyser möjlighet till större rörlighet för patienten.

Utredningen föreslår något kortare garantitider, men siffrorna ligger långt ifrån de danska. Det är något som Karin Båtelson beklagar.

– När reformen infördes i Danmark ledde det till mycket diskussioner bland mina danska kollegor om att det var för kort med 30 dagar och att patienterna skulle stämma dem, men så har inte skett.

Hon vittnar om hur de långa köerna leder till psykisk stress och risk för felbehandling av patienter.

– En patienträttighetslagstiftning, kopplat till en specialplan likt den danska, skulle skifta fokus till kärnverksamheten och att patienterna faktiskt får den vård de behöver. Det har Danmark lyckats med eftersom lagstiftningen har gjort att man måste ge patienterna vård. Finansieringen är anpassad för att klara av uppdraget och du får inte överskrida budget.

I Danmark finns också nationell reglering av forskning med långsiktig planering för forskningstjänster och fortbildning, vilket i Sverige nedprioriteras när budgeten inte går ihop.

– Det är viktigt att tänka på alla tre stegen; utbildning, forskning och sjukvård. Även det har man lyckats betydligt bättre med i Danmark. Forskningen är väldigt synlig i den danska vårdplaneringen.