SVERIGES ENTREPRENÖRER

Här är drakens toppinvesteringar – ”Jag söker outsiders”

Sara Wimmercranz är stjärninvesteraren som vet hemligheten bakom Spotifys och Ubers framgångssagor. För TN berättar hon om sin jakt på nästa startupsuccé. ”Extremt många löser inte problem”, säger hon och efterlyser fler tjejer som tänker utanför boxen.

Entreprenören och investeraren Sara Wimmercranz är idag ett bekant namn för många, även utanför riskkapitalbubblan och näringslivets finsalonger. Med SVT:s storsatsning ”Draknästet” där företagare i startgropen av sin entreprenörsresa får tävla om att säkra finansiering hos etablerade investerare, har Sara Wimmercranz gett riskkapitalet ett kvinnligt ansikte.

Fast redan här skulle nog den luttrade entreprenören, och jämställdhetsivraren, protestera mot epitetet. Kvinnligt ansikte på riskkapital? När får en kvinna beskrivas och bedömas utifrån den individuella prestationen och inte sin könstillhörighet?

Kontexten är svår att navigera i, för nämner man inte saker vid dess rätta namn är det svårt att se när det finns ett problem – eller hinder att överkomma. Som att av allt riskkapital som investeras så går så lite som mindre än en procent till kvinnor. Och det är just i den här, både bekymrande och komplexa, materian som Sara Wimmercranz och kollegan Susanne Najafi gjort sina bästa affärer.

Med investeringsbolaget Backing Minds har Wimmercranz och Najafi nosat upp nya entreprenörer och individer att satsa på, ofta i kretsar och delar av samhället och näringslivet som andra investerar inte ens tänkt tanken att leta i. Fler kvinnor, fler utrikesfödda och fler medelålders företagare med andra bakgrunder än den stereotypa startupföretagaren.

Och därför är det ändå motiverat att också i detta sammanhang lyfta könsaspekten.

Att vara kvinna och verka i riskapitalbranschen är måhända inte lika ovanligt idag som för tio-tjugo år sedan. Men knappt tre av tio företagare i Sverige kvinnor. Hur kommer det sig?

– Jag upplever att det sker en förändring. Det är ändå 30 procent av företagarna som är kvinnor, säger Sara Wimmercranz.

– Men tyvärr så hänger inte riskkapitalet med. Förra året gick 0,5 procent av riskkapitalet i Sverige till kvinnor. Det är väldigt skevt.

Hon fortsätter:

– Här är det investerarna som behöver utbilda sig, förändringsbördan ligger på oss i branschen.

Samtidigt säger Sara Wimmercranz att hon vill se fler kvinnor inom fler teknikområden. Femtech, med fokus på att lösa problem som är nära kvinnors erfarenheter och liv, behövs och det är ”otroligt glädjande” att se allt som händer här nu. Samtidigt kan det bli begränsande för kvinnors innovationskapacitet att tro att man bara kan skapa lösningar för den egna målgruppen.

– Jag vill se tjejer vara med och lösa fler riktigt stora problem. Några som förändrar betongindustrin i grunden, eller motsvarande. Många branscher är fortsatt, och onödigt nog, manliga domäner.

– Många av det här nya community-apparna som Femtech-entreprenörerna tar fram är sådant som man själv hade velat ha som kund, och det sprutas ut mängder av produkter och tjänster inom området hela tiden. Men, jag vill utmana lite och säga: kom igen, nu tar vi och deltar i att lösa fler av mänsklighetens- och jordens största problem!

Faktum är, trots att mycket händer, så finns det skillnader som kvarstår mellan kvinnor och män, redan tidigt i form av utbildnings- och yrkesval. Hur lätt är det att förändra betongindustrin om man inte har en utbildningsbakgrund inom den sektorn?

En sådan invändning ger dock Sara Wimmercranz inte mycket för.

– Det är snarare en styrka att inte kunna allting. Om du är i en bransch som du inte behärskar så är du en outsider och kan skapa ”disruption” med ett utifrån perspektiv.

”Jag vill se tjejer vara med och lösa fler riktigt stora problem. Några som förändrar betongindustrin i grunden, eller motsvarande.”

Här ger hon exempel på företag som Klarna, Spotify och Uber, vilka stöpt om sina respektive branscher i grunden.

– Uber startades inte av taxi-branschen och Spotify-grundarna hade ingen musikbakgrund.

Entreprenörerna bakom dessa framgångsföretag är också män, om man vill vara nogräknad. Samtidigt är det precis vad Sara Wimmercranz och Susanne Najafi nu gör, tänjer på gränserna i riskkapitalets ekosystem.

Finns det skillnader i hur kvinnor och män tar sig an entreprenörskap och värderar risk eller är det snarare omgivningens uppfattning av detsamma som ställer till det, är frågan.

– Ja, men om man tänker på det, vad var det för något egentligen som vi läste och tog till oss när vi var unga?

Hon pekar på medias roll och på vilket fokus som vuxenvärlden skapar för unga. Tidningar som riktade sig till unga tjejer på 80-90-talet handlade om mode, inredning och skönhet, resonerar hon. Medan dataspelen och den problemlösande underhållningen riktades mot killarna.

– Det finns större problem här i världen att lösa än att ta fram en ny foundation (underlagscréme, red. anm), säger Sara Wimmercranz med sådant eftertryck att det låter som att det är första gången hon säger det.

Men, fortsätter hon:

– Många tror också att entreprenörskap bara handlar om ekonomi. Det är helt fel. Det handlar om att skapa och att förändra.

Har man en fråga som man brinner för där man löser riktiga problem, då har man en företagsidé värd att satsa på, enligt investeraren.

– Det finns extremt många startups som inte löser problem.

Sedan behöver vi alla omge oss med människor som har rätt kompetens, utvecklar hon.

”Jag önskar att jag ägnat ännu större del av mitt arbetsliv åt att försöka förändra världen.”

Medan killar, grovt förenklat, söker sig till jobb och områden där de kan lära sig saker, letar tjejer oftare efter jobb där man har all kompetens som efterfrågas. Det skulle kunna avhjälpas om fler unga fick träna på entreprenörskap tidigare i livet, menar hon.

Sara Wimmercranz tycker att det kunde få vara obligatoriskt med utbildning i entreprenörskapets grunder.

– Jag är jätteglad över hur UF har växt, det borde vara obligatoriskt för alla att läsa entreprenörskap för att förstå makten i ägande men också för att lösa vår tids största problem. Fler unga ska vilja bli entreprenörer istället för influencers.

Med dagens ekonomiska läge, där nya kriser avlöser varandra och Europa och Sverige känner av konsekvenser av ett krig i närområdet och inflationen tycks kunna stiga utan tydligt slut, hur är det att verka i en bransch där man tjänar pengar på innovation och företagandet?

– Pengar har blivit dyrare och man kan inte förlita sig lika mycket på riskkapitalet längre, är den korta slutsatsen.

Sara Wimmercranz förklarar att nystartade företag, som hon själv och kollegorna analyserar, idag behöver ha en snabbare lönsamhet för att vara intressanta för investerare att satsa på.

– Det blir ännu svårare för de som inte har vad vi kallar bevisade affärsmodeller. Har man inte hittat sina kunder än så är det svårare att hitta kapital för att köpa sig mer tid.

”Många tror också att entreprenörskap bara handlar om ekonomi. Det är helt fel.”

Sverige är generellt sett, kristider eller ej, också ”exceptionellt dåliga” på företagsstadiet mellan affärssänglar och riskkapital, beskriver Sara Wimmercranz.

– Det behöver finnas fler riskkapitalbolag i den här fasen eftersom det är ett stadium de flesta bolag behöver ta sig genom för att bli riktigt stora. För oss är det viktigt att befinna oss här eftersom vi vill förbättra underlaget, och ge fler idéer chansen, innan de riktigt stora investeringsrundorna.När de kommer dit kommer vi se statistiken förändras på riktigt, förklarar hon.

Men trots den mörka omvärlden så finns det mycket att se fram emot och rikta fokus på framåt, anser hon.

– Det som jag verkligen hoppas på är att många fler tar sig an klimatproblemen, psykisk ohälsa och antibiotikaresistensen för att nämna några angelägna områden.

– Det finns så många stora problem som innovatörer kan vara med och lösa.

Riskkapital är möjlighetsorienterat så det faller sig kanske naturligt att den som tänker i möjligheter söker sig dit.Och uttrycket man ångrar bara det man inte gjorde verkar formulerat för någon som Sara Wimmercranz. Men finns det något hon själv önskar hon gjort annorlunda när hon nu ser tillbaka på vägen som lett fram till där hon är idag?

– Jag önskar att jag ägnat ännu större del av mitt arbetsliv åt att försöka förändra världen. Idag är jag besatt av att mina kronor och timmar ska driva förändring, framförallt för klimatets skull. Sedan jag kom på att använda det måttet för min egen arbetstid så känner jag att jag mycket tydligare jobbar för mina barns framtid.

Den nya målsättningen har även lett till vissa beslut på det privata området också.

– Jag köper inga nya kläder längre, säger hon och drar demonstrativt i dagens outfit.

Våra individuella utsläpp spelar roll. Man behöver inte flyga privatjet bara för att man kan.

Det här är ett perspektiv som saknas i den egna branschen, menar hon.

– Man tror att man kan ränna runt i världen utan att det spelar roll.

– Alla kan göra skillnad. Som ägare, chef och anställd. Att kräva förändring är ett första steg oavsett var man befinner sig.

Och entreprenörer i all ära men politiken behöver också göra sitt, säger hon.

– Det flödar in miljarder i de gröna industrierna. Och här behöver vi ha förutsägbarhet. Det är extremt positivt för investerare med stora tydliga samhällsmål som klimatåtagandet. Det blir dock fort problem om politiken plötsligt börjar avvika från den tidigare inslagna vägen.

Att Sverige håller en hög fana i klimatpolitiken är en konkurrensfördel för Sverige också, fortsätter hon och önskar av den nuvarande regeringen att den håller en stabil kurs framåt i den viktiga framtidsfrågan.

När Sara Wimmercranz blickar framåt ser hon att den egna branschen kommer tar allt större hänsyn till mervärden som rör klimatet och mänsklighetens framtid. Helt enkelt ”välja att satsa på det goda”, som hon kallar det.

– Det kommer att bli mer etablerat inom riskkapitalet, särskilt eftersom det också ger bra avkastning.

Och kanske kommer fler medvetet leta efter den kompetens som Backing Minds idag jagar.

Processen att jobba datadrivet och utgå från problemen och tänka vem och vilka som kan sitta på lösningar på dessa problem istället för att hitta startupföretagen på Sturehof, kan bli en arbetsmodell som konkurrenterna kommer vilja kopiera alltså.

Hon exemplifierar med att under pandemin så ”sprang alla på digitala vårdgivare, medan vi gick efter diagnostiken”.

Men hur blir det då med den egna nischen, om alla gör mer av det som är det egna företagets unika affärsmodell? Då försvinner väl det där lukrativa outsider-perspektivet?

Sara Wimmercranz tycks långt ifrån orolig. Allt rör på sig och det är så det ska vara.

– Det kommer alltid finnas blinda fläckar men om tio år så kommer de vara någonting annat än de är idag, konstaterar hon.