ELKRISEN

Larmet: Räkna med skyhöga elpriser länge till – vattenmagasinen sinar

Vattenmagasin och gaslager töms sakta men säkert samtidigt som bristande snö har skapat en skuld i vattenkraften. Det skapar en än mer ansträngd elförsörjning. ”Höga elpriser kan hålla i sig länge och prognoserna pekar på att vi kommer gå mot nästa vinter med sämre förutsättningar”, säger Tor Reier Lilleholt, chefsanalytiker hos Volue, till TN.

Norge brukar ibland kallas för Europas gröna batteri. Orsaken är att landets vattenkraft producerar cirka 130 terawattimmar fossilfri och planerbar el per år. Tillsammans med den svenska vattenkraftens cirka 65 terawattimmar utgör den kontinentens största lager av fossilfri planerbar energi. En intressant jämförelse är att Tysklands kärnkraft producerade 160 terawattimmar el 2006 men har fasats ut och de sista reaktorerna beräknas tas ur drift 2022 och 2023.

Enkelt förklarat fungerar det gröna batteriet så att när vinden mojnar och kylan kryper in över Europa så stiger priset på el på grund av ökad efterfrågan och mindre produktion från intermittent vindkraft. Då öppnar Norge slussarna för fullt i vattenkraften. Landets exportkablar trycks då fulla och fossilfri el från Norge strömmar ut i Europa vilket är en lönsam affär samtidigt som den hjälper till att mota bort kol och annan dyr och smutsig kraft i länder som exempelvis Tyskland. När starka vindar sedan kommer tillbaka till Europa sjunker prisbilden och då minskar Norge produktionen för att i stället samla vatten inför nästa prisrusning. På så sätt utnyttjar ägarna planerbarheten.

Det gröna och det bruna batteriet

Om det gröna batteriet vacklar tvingas Europa i stället förlita sig på vad vi istället kan kalla det bruna batteriet, främst fossil gas- och kolkraft, från Centraleuropa och då ökar inte bara utsläpp utan generellt sett också priserna. Tillståndet på det gröna batteriet är därmed en god indikation över hur Europas pris på el kommer att se ut och just nu töms det i stadig takt, kan TN avslöja.

Enligt Nordpools statistik för vecka 49 (5-11 december), var trycket i den norska vattenkraften högst jämfört med motsvarande vecka de senaste fem åren. Fyllnadsgraden föll med 3,4 procentenheter och låg i slutet av veckan 3,4 procentenheter under mediannivån de senaste tio åren. Även den svenska vattenkraften låg 3,3 procentenheter under medianfyllnadsgranden. På grund av kyla och dålig vind har batteriet också fortsatt att gå på högvarv under vecka 50.

I skrivande stund, 16 december, nettoexporterar Norge 3 622 megawatt vilket motsvarar cirka fyra kärnkraftsreaktorer medan den svenska vattenkraften så klart också går på högvarv. Och så har det sett ut hela veckan.

I det korta perspektivet är Tor Reier Lilleholt, chefsanalytiker hos Volue, inte orolig över att vattenkraften går för fullt. Det vore dumt att spara på vatten när priserna är höga och även om fyllnadsgraden är lägre än normalt så här års är de fortfarande fyllda till ungefär 70 procent.

– Vi var nere på kritiska nivåer på 50-55 procent i augusti vilket såg ut att bli mycket problematiskt men vi hade tur och fick väldigt mycket nederbörd under hösten. I dagsläget är jag inte rädd för att vi går tom på vatten, konstaterar Tor Reier Lilleholt, chefsanalytiker hos Volue.

Två elprisprognoser

Han har två nuvarande prognoser för vintern. Blir vädret väldigt vått, blåsigt och milt tror han att elpriset i vinter kan ligga runt en krona kilowattimmen. I det motsatta scenariot tror han snarare på fem kronor. Därutöver tillkommer förstås skatt, moms och elnätsavgifter.

Knappast några reapriser med andra ord men läget är betydligt bättre än det hade varit om vi haft otur i höst. Att nivåerna i vattenmagasinen ligger under medianvärdet är dock desto mer oroande i det längre perspektivet. Det innebär sannolikt att höga elpriser kommer att ligga kvar längre under våren samt att vi går mot en tuff nästa vinter.

– Väder och vind kan förstås ändra saker och ting fort men i dagsläget ser det ut som att april och maj kan bli ganska dyra trots att elpriserna i normala fall sänks dessa månader, berättar Tor Reier Lilleholt.

Bristande snö ett orosmoln

En annan oroande faktor finns att hitta på marken. Eftersom november blev så pass varm är den energimängd som finns ansamlad i form av snö lägre än motsvarande vecka (49) de senaste tio åren. Snön går inte att räkna in som tillskott i vinter men förr eller senare smälter den och ansamlas i vattenkraftsdammarna. Den är därför oerhört viktig när man prognostiserar framtida vattenkraft och i dagsläget saknas cirka 10 terawattimmar i den norska snön jämfört med ett genomsnittsår. Detta är en betydande del eftersom vattenreservoaren vid utgången vecka 49 låg på 87,3 terawattimmar.

– Vi ska vara väldigt glada att november blev varm eftersom vi annars skulle haft en extremt kritisk prisbild nu. Men på grund av den värmen finns mindre reserver i form av snö. Enligt nuvarande prognos ser det ut som att vi kommer att gå in i nästa höst och vinter med lägre fyllnadsgrad i vattenmagasinen än vi hade i år, konstaterar Tor Reier Lilleholt.

Detta blir förstås extra problematiskt eftersom det också börjar nallas av de lager av gas som Europa hann samla på sig innan Ryssland stängde kranen. Den tyska elnätsmyndigheten varnade exempelvis under veckan för låga gasbesparingar och även om kontinenten lyckas rida ut stormen i vinter kan det bli svårare att fylla på lagren därefter.

– På lite längre sikt kan en kall vinter vara ganska destruktiv. Det innebär att vi tar av vattenkraftsreserverna och det blir svårt att fylla på gaslagret eftersom de terminaler som ska ta emot flytande gas i Europa inte är färdigbyggda.

Exportkablarna begränsar

Dessutom finns andra orosmoln i det korta perspektivet. Även om det fortfarande finns gott om vatten i dammarna sätter exportkablarna begränsningar. Den totala maxkapaciteten mellan Elområde 1 i Norge och Elområde 3 i Sverige är 2 145 megawatt. När kärnkraftsreaktorerna Ringhals 1 och 2 stängde blev det svårare för Norge att exportera el över snittet vilket kraftigt begränsade exporten till runt 500-600 megawatt. Men detta ser Svenska kraftnät nu ut att ha förbättrat eftersom vinterns import från Norge åtminstone under varmare perioder kommer upp i nära maxkapacitet.

Det finns dock ett annat problem som begränsar överföringen när det är som kallast, menar Tor Reier Lilleholt. Eftersom elen produceras i västra Norge och passerar genom Oslo innan den når exportkabeln i öst blir överföringskapaciteten sämre när förbrukningen i Oslo är hög, det vill säga när det är som kallast. Ett exempel på detta skulle kunna vara att kabeln exporterade nästan 2 000 megawatt torsdagen den 15 december men knappt 1 700 när temperaturen i skrivande stund (den 16 december) fallit ytterligare.

Södra Sverige har som bekant hela Europas sämsta effektsituation vilket gör regionen mycket sårbar och i skrivande stund nettoimporterar Sverige 3 293 megawatt, det vill säga cirka tre stora kärnkraftsreaktorer från grannländerna. Därtill skickar norra Sverige (elområde 1 och 2) nio kärnkraftsreaktorer (9 349 megawatt) till mellersta Sverige (elområde 3) och två kärnkraftsreaktorer (2 467 megawatt) skickas vidare till Skåne (elområde 4).

Sverige importerar smutsig kolkraft

Ändå räcker det inte och i dagsläget importeras därför en halv kärnkraftsreaktor (601 megawatt) i form av främst smutsig kolkraft från Polen.

– Det är en sak att vi kan exportera från Norge men exportkablarna sätter begränsningar. Om temperaturen sjunker drastiskt och förbrukningen ökar kan man i vinter hamna i ett läge där det ändå inte räcker till. Det hände i Storbritannien nyligen vilket fick elpriset att rusa till 19 kronor kilowattimmen. Det kan man säga är steget innan blackout, säger Tor Reier Lilleholt.