DE KRÅNGLIGA MILJÖTILLSTÅNDEN

Dom: Trollslända kan utlösa ny Cementakris – ”Klimatpolitisk mardröm”

Byggjätten NCC nekas fortsatt ballastproduktion i skånska Södra Sandby av Mark- och miljödomstolen – efter 100 års verksamhet. Beslutet riskerar att utlösa en ny materialkris i stil med Cementafallet. ”Systemet för riksintressen har helt havererat”, säger Hakim Belarbi på NCC till TN.

I 100 år har NCC levererat Skåne med ballastmaterial från sin täktverksamhet i Södra Sandby. Området är unikt eftersom Skånes geologiska förhållanden ger få möjligheter att använda berggrund som ballast. Därför klassificeras täkten som ett riksintresse av den statliga myndigheten SGU. Samtidigt bedömer SGU att bolagets täktverksamhet kommer att vara avgörande för att säkerställa en hållbar och kostnadseffektiv ballastförsörjning, i takt med ökad expansion och befolkningstillväxt i Sydvästra Skåne.

Kan utlösa kris i Cementaklassen

Men Mark- och miljödomstolen, MMD, tycker annorlunda. Nyligen beslutade domstolen att avslå NCC:s ansökan om förlängt tillstånd i ytterligare 30 år och en utökning täktverksamheten. Om beslutet vinner laga kraft riskerar det att utlösa en sten- och materialkris i Skåne som går att jämföra med Cementa-fallet på Gotland, menar Hakim Belarbi, public affairs-ansvarig för NCC:s verksamhet i Sverige.

– Om täkten i Södra Sandby tvingas stänga ner kommer det att skapa katastrofala konsekvenser för Skånes materialförsörjning. Det visar också att systemet för riksintressen helt har havererat, säger han.

”Vi pratar om ett ökat utsläpp med över 500 procent - det är en klimatpolitisk mardröm.”

Enligt en analys som NCC låtit göra via konsultbolaget Tyréns, är täkten i Södra Sandby en av fyra täkter i hela Sverige där det finns tillstånd att bryta upp till en miljon ton per år. Tyréns har också med stöd av SGU utvärderat om det går att hitta liknande täkter i området som kan leverera ballast av samma kvalitet och kvantitet. Men utan framgång. Närmaste lösning är att importera från Norge med högre klimatpåverkan och samhällskostnader som följd.

– Effekterna är jättetydliga. Om vi behöver importera bergmaterial från Norge kommer utsläppen att öka enormt. Vi pratar om ett ökat utsläpp med över 500 procent - det är en klimatpolitisk mardröm. Det kommer också att bli dyrare eftersom materialpriserna kommer att gå upp. Det kommer till exempel att bli uppemot en miljon kronor per kilometer dyrare att bygga en ny väg. För järnvägsbyggen handlar det om en ökning med cirka 8 miljoner per kilometer, säger han.

”Kommer hamna i ett läge som påminner om Cementa-fallet.”

Han får medhåll från Per Tryding, vice vd och policychef vid Sydsvenska Handelskammaren.

– Ballast är en nödvändig insatsvara för att göra viktiga infrastrukturinvesteringar i Sydsverige. Om vi inte kan producera den mängd ballast som behövs i vår egen berggrund kommer vi att hamna i ett läge som påminner om Cementa-fallet, fast i regional dimension. Vi kommer att tvingas importera ballast från annat håll vilket är dyrt, omständligt och väldigt dåligt för miljön, säger han.

”Är det vad vi behöver just nu?”

Även Mårten Sohlman, vd för Sveriges Bergmaterialindustri, SBMI, ser oroande på domen.

– Bergmaterialbranschen är väldigt regional och branschaktörer transporterar sällan sina produkter mer än några mil, knappt över kommungränsen. Att kraftigt begränsa Skånes förutsättningar till materialförsörjning kommer att innebära en fördyring av samhällsbyggandet. Det står samtidigt i skarp kontrast till hållbarhetsmålen enligt Agenda 2030. Är det vad vi behöver just nu?

I domskälet framgår att det ”inte kan uteslutas” att ett tillstånd kan skada arter och miljö i området Måryd-Hällestad, ett naturreservat som är skyddat enligt Natura 2000. Domstolen påvisar också att en brytning i området kan hota två artfynd, en större vattensalamander och en citronfläckad kärrtrollslända.

Kritiken liknar den som Miljöpartiet i Lunds kommun kom med i samband med att NCC lämnade in tillståndsansökan för några år sedan. I deras motion skrev partiet att en utvidgning av täkten kommer att hindra möjligheterna för en eventuell utbyggnad av det närliggande Skryllereservatet. Vidare hävdade de att NCC:s planer skulle skapa en oundviklig konflikt mellan täktverksamheten och det rörliga friluftslivets intressen.

Grönt ljus från remissinstanser

Att det skulle finnas en konflikt mellan verksamheten och de närliggande naturområdena, har redan uteslutits i NCC:s miljökonsekvensbeskrivning. Den har även fått grönt ljus av flera remissinstanser.

– Vi har visat att vi inte kommer att orsaka någon skada på Natura 2000-området och här håller flera tunga remissinstanser med oss, till och med Länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet har godkänt och tillstyrkt vår ansökan. Trots det verkar MMD ha kommit fram till en annan slutsats, säger Hakim Belarbi.

Det finns flera brister i domstolens argument, menar han. Det ena är att MMD har utgått från hur området såg ut innan NCC ens fanns på plats för 100 år sedan och utifrån det gjort en bedömning av miljökonsekvenserna.

– Man kan inte göra en bedömning utifrån hur området såg ut för 100 år sedan, innan täkten fanns. En mer rättvis bedömning hade varit att bedöma hur situationen ser ut idag. Då skulle man förstå att vi har kunnat bryta sten i Södra Sandby under 100 år samtidigt som vi har kunnat samexistera med den närliggande naturområdena på ett hållbart sätt, säger han och fortsätter:

– MMD verkar också missa att de naturvärden som angränsar till täkten har skapats just på grund av täkten. De skyddsåtgärder som man vidtagit i täkten har skapat diken och andra vattensamlingar i närområdet, kring vilka det har etablerats särskilda naturtyper. Det är för att skydda och bevara dessa naturtyper som Natura 2000-området skapades. Man har helt enkelt inte förstått att täkten är en förutsättning för dessa naturvärden och att de är ett resultat av samverkan och symbios mellan industrin och naturen, säger han.

”Täkten räknas som ett riksintresse.”

Domstolen menar också att NCC borde uppsöka en annan mer lämplig plats för att producera ballast i regionen. En kommentar som fullständigt ignorerar de fakta som finns på bordet, enligt Hakim Belarbi.

– Domstolens argumentation pekar på en oförståelse för Skånes geografi. SGU har redan fastställt att det inte finns någon liknande berggrund i området. Även om det går att hitta andra täkter i närheten finns det inte möjlighet att bryta de volymer som Skåne behöver. Det är därför den här täkten räknas som ett riksintresse, säger han.

Att Mark- och miljödomstolen inte verkar godkänna SGU:s expertbedömning är alarmerande ur en rättssäkerhetssynpunkt, menar Hakim Belarbi.

– Om själva principen om ett riksintresse inte värderas högre än så här är det tydligt att vi har ett system som inte funkar och som måste ses över. Det här är inget isolerat fall. På senare tid har vi sett många beslut som fattas utan att balanserade avvägningar görs mellan olika intressen och dess konsekvenser, däribland Cementa-fallet. Det ger företagen väldigt dålig förutsägbarhet och skapar stora problem för hållbara samhällsprojekt för framtiden, säger han.

Osäkra rättsläget blivit vardagsmat

Han får medhåll från Mårten Sohlman på SBMI som menar att det osäkra rättsläget har blivit vardagsmat för branschen på senare år.

– Vi ser en ökad polarisering där man antingen måste välja mellan fortsatt täktverksamhet eller att skydda naturen trots att det tidigare har gått utmärkt att kombinera båda delarna. Om domstolen bortser från det utpekade riksintresset är vi oroliga för vad domen kommer att få för betydelse för andra täktprövningar i framtiden, säger han.

”Vi har såklart överklagat eftersom vi tycker att beslutet grundar sig på felaktiga slutsatser.”

NCC har nu överklagat beslutet till Mark- och Miljööverdomstolen och arbetar nu med att formulera sina argument i väntan på besked om tillståndsprövning, som kan komma i mitten av mars.

– Vi har såklart överklagat eftersom vi tycker att beslutet grundar sig på felaktiga slutsatser. Samtidigt har vi med goda skäl visat att vi kan fortsätta driva den här verksamheten utan att skada miljön. Vi måste skapa en bättre förutsägbarhet i processerna, den här typen av osäkerhet fördyrar, försvårar och försenar. Om inte ens vår täkt som är klassad som ett riksintresse och har samexisterat med naturvärden i området i över 100 år får förnyat tillstånd, vem får det då?, säger Hakim Belarbi.

– Vi tycker att man absolut måste se över och ompröva det här beslutet. Som i alla tillståndsprövningar måste man väga samman olika faktorer på ett balanserat sätt. Självklart ska det finnas ett intresse att värna om närmiljön, men samtidigt se över vilka behov vi har för fortsatt täktverksamhet. Det är lika mycket ett riksintresse att en av Sveriges storstadsregioner kan utvecklas på ett ekonomiskt och hållbart sätt, tillägger Per Tryding på Sydsvenska Handelskammaren.

Mark- och miljödomstolen avböjer att kommentera med hänvisning till att ärendet har överklagats och inte längre ligger på deras bord.