BRISTERNA I INFRASTRUKTUREN

Därför tvingas företagen betala för brister i vägar och järnvägsnät

När järnväg och vägar inte underhålls som de ska får det direkta konsekvenser för företagen. Samtidigt väntas underhållsskulden fortsätta växa, enligt en ny rapport. ”Företagen betalar överdrivet mycket pengar för att kompensera att vägar och järnvägar inte är i det skick de borde vara”, säger experten Nils Paul.

Tre av fyra företag i Sverige uppger att infrastrukturen är ett hinder för tillväxt, enligt Svenskt Näringsliv.

Problemet är inte nytt, och många är eniga om att järnväg och vägar i Sverige idag är i allt för dåligt skick. Under ett seminarium presenterade Svenskt Näringsliv en ny rapport, ”Hur underhållsskulden på Sveriges vägar och järnvägar påverkar näringslivet”.

Den visar hur uteblivet underhåll påverkar företagens vardag och utvecklingsmöjligheter. I förlängningen riskerar det att slå mot näringslivets vilja att investera i Sverige.

Förfallet av järnväg och vägar har fått pågå under alltför många år, enligt Karin Johansson, vice vd på Svenskt Näringsliv.

– Sverige har idag en underhållsskuld som uppgår till drygt 70 miljarder kronor – underhåll av vägar och järnvägar inte har blivit av. Händer inget drastiskt så har den skulden växt till över 100 miljarder på tio år.

Beskriver hur företagen påverkas

I rapporten beskrivs vad som händer när företag inte längre kan lita på sina transporter.

– Vägar fulla med potthål, bristande punktlighet i järnvägstrafiken – allt detta drabbar företagen alla dagar i veckan. Infrastruktur är en av pusselbitarna för ett gott företagsklimat, och ytterst för vår välfärd, säger Karin Johansson

Hon konstaterar att infrastruktur generellt verkar tas lite för givet.

– Vi tänker nog inte på att våra vägar och järnvägar, precis som elsystemet, måste vårdas och utvecklas. Annars hänger systemet inte med i utvecklingen.

Tre av fyra företag i Sverige uppger att infrastruktur utgör ett hinder för deras tillväxt, enligt Nils Paul, expert på infrastruktur, Svenskt Näringsliv.

– Underhållsskulden tvingar företag att anpassa verksamhet. När bristerna blir tillräckligt omfattande, när vägen och järnvägen inte längre har den standard som den byggdes för, tappar infrastrukturen sin funktion.

Om exempelvis högsta tillåtna hastighet eller högsta tillåtna lastvikt sänks, måste åkerier och järnvägsföretag, men även transportköpare och arbetspendlare, vidta åtgärder för att kompensera för den bristande infrastrukturen.

– I den anpassningen uppstår onödiga kostnader. Företagen betalar överdrivet mycket pengar för att kompensera att vägar och järnvägar inte är i det skick de borde vara.

Notan påverkar tillväxten

Därmed förpassas den nota som staten inte vill ta till företagen, och det drabbar tillväxten, menar han.

– Det är kapitalförstöring. Vår gemensamma infrastruktur är byggd med kollektiva medel och att återställa en rejält nedgången infrastruktur blir dyrare än om vi gör det i tid, säger Nils Paul.

Malin Öhrlund, vd på Öhrlunds Åkeri, konstaterar att bristen på underhåll dessutom är kopplat till arbetsmiljö och svårigheter att rekrytera.

– Det är inte jättekul att sitta i fordon på dåliga vägar. Vi har långa avstånd och det är inte attraktivt att köra de fordon som går långt med övernattning.

Även Stephan Ray, presschef och ansvarig för samhällskontakter på Green Cargo, berättar om problem med rekrytering som präglar företagets vardag.

– Schemaläggning för lokförare är en stor utmaning när vi inte kan erbjuda attraktiva tågtider. När det krävs många byten, passresor mitt i natten mellan olika orter och övernattningar, till exempel.

Underhållsskulden gör att det krävs fler lokförare än vad det annars hade gjort, samtidigt som hela branschen redan lider av en stor brist på lokförare.

– Bristande underhåll leder till att vi måste leda om trafik, och vid långa omledningar krävs det fler lokförare. De behöver dessutom ha kompetensen att köra just den sträckan.

Han kallar det för att det nu råder ”en perfekt storm” när det gäller järnvägen och förutsättningen att köra tåg.

– Just nu bränner vi ljuset i båda ändar. Vi tömmer övertidsmöjligheterna för de som kan men ibland tvingas vi också ställa in tåg, vilket innebär en fördröjning och förskjutning i logistiken för våra kunder.

En störning i tågtrafiken påverkar vår produktion redan efter ett dygn.

”För oss är det en extrakostnad på många miljoner.”

Malin Fredriksson är logistikchef på SSAB som är en stor köpare av transporter. Med produktion på en mängd olika orter i landet är företaget helt beroende av fungerande tågtransporter mellan dem.

– En störning i tågtrafiken påverkar vår produktion redan efter ett dygn. Vi måste lägga om och tillverka annat än vi hade tänkt.

Blir det längre störningar än ett dygn måste transporterna ske med fartyg i stället, påpekar hon.

– För oss är det en extrakostnad på många miljoner men det innebär också ett högre koldioxidutsläpp och att kunderna drabbas både pris- och ledtidsmässigt.

SSAB vill lägga över så mycket godstransporter som möjligt från väg till järnväg med tanke på klimatomställningen och företagets produktion går mot att bli fossilfri.

– Kan vi inte lita på järnvägen måste vi ha kvar transporterna på väg vilket går helt emot vår vision.

Hon uppmanar politiken att tänka på hela värdekedjan.

– Satsa på den infrastruktur som vi har – underhåll i stället för nybyggnation. Och se till att vi har den infrastruktur vi behöver för att vara konkurrenskraftiga framöver.

Politiker kände igen företagens beskrivningar

Politiker från olika partier som möttes i en paneldiskussion kände igen sig i företagens beskrivningar av läget.

Andreas Carlson, (KD), infrastruktur- och bostadsminister, påpekade att regeringen har beslutat att alla satsningar som görs ska handla om att ”förstärka för arbetspendling och godstrafik för att stimulera jobb och tillväxt i hela landet”.

– Det är utgångspunkten i allt vårt arbete när det nu kommer till att lägga om järnvägspolitiken. Vi kan inte fortsätta att ta på oss större åtaganden och inte samtidigt se till att vi har medel för det viktiga underhållsarbetet.

Han betonade vikten av ett holistiskt synsätt, att se de olika transport- och trafikslagen tillsammans i ett effektivt och fungerande transportsystem.

– Vi ska förvalta det vi har men vi ser också behov av nyinvesteringar som bygger bort flaskhalsar, inte minst med tanke på företagens behov av att underlätta arbetspendling och godstrafik.

Ulrika Heie (C), ordförande i riksdagens trafikutskott, håller med om vikten av att se till helheten och att prioritera, och liknar det vid blodomloppet.

– Det måste fungera ute i kapillärerna men också i de stora flödena, och infarkter behöver åtgärdas ganska fort. Vi behöver se över och säkerställa underhållet av järnväg och vägar, men också prioritera det i budgeten.

Enligt Carina Ödebrink (S), ledamot riksdagens trafikutskott, är det viktigt att hela landet håller ihop, från norr till söder.

– Det som händer nu i norra Sverige med den gröna omställningen är helt otroligt. Men det kräver att fler är beredda att flytta dit och ta jobb, och det kräver en infrastruktur som gör att det fungerar. Kompetensförsörjningen, den gröna omställningen och att hålla samman stad och land är jätteviktigt att lyfta fram i det här sammanhanget.