OSUND KONKURRENS

Så slår kyrkan ut svenska företag – tar marknad värd miljarder

Svenska kyrkan har trappat upp affärsdriften av begravningsbyråer, gravstensförsäljning och montering av stenar. Det handlar om en miljardmarknad som till stor del finansieras av skattepengar, larmar stenhuggare och begravningsbyråer. ”Visst, det är en gråzon”, medger Lars Johnsson, ledamot i kyrkostyrelsen.

Svenska kyrkan har flera viktiga roller att spela i samhället. Det handlar förstås om själavård och religion, men kyrkans arbete med att ta hand om kyrkogårdar, gravplatser och gravstenar, och dess särställning när det gäller begravningar, är inte lika välkänd.

Anhöriga ska kunna begrava och minnas sina bortgångna anhöriga samtidigt som kulturskatter ska värnas och säkras för framtida generationer. Allt detta kostar enorma summor pengar.

På senare år har förvaltningens åtaganden ökat och en vittförgrenad verksamhet som direkt konkurrerar med svenska företag har växt fram. Ofta är det lokala initiativ – församlingar som säljer gravstenar eller startar begravningsbyråer – men också centrala initiativ. I november förra året fattade till exempel kyrkomötet beslutet att det ska bli tillåtet att bedriva kyrkliga begravningsbyråer.

Även före beslutet har församlingar startat begravningsbyråer, sedan 2005 totalt 14. Men efter beslutet har det på tre månader startats fem till. Utvecklingen går snabbt.

– De flesta kyrkoherdarna är lojala med den svenska kyrkan centralt. De har följt att de inte får öppna begravningsbyråer, men nu när möjlighet ges så kommer det att öppnas många, säger Ulf Lernéus, förbundsdirektör på Sveriges begravningsbyråers förbund, SBF.

”Värdet på byråerna sjunker jättesnabbt vid en försäljning.”

Ett annat tecken på den allt tuffare konkurrensen från den delvis skattefinansierade kyrkan är att de som vill sälja sin verksamhet och gå i pension har svårt att hitta köpare:

– Vi ser på vissa håll att det har blivit mycket svårare att sälja sin begravningsbyrå när kyrkan går in och konkurrerar. Värdet på byråerna sjunker jättesnabbt vid en försäljning. Det är för att kyrkan snabbt tar marknadsandelar, säger Ulf Lernéus.

Ytterligare en bransch som har märkt av konkurrensen från den mäktiga organisationen är stenhuggerierna. Tillverkning och skötsel av gravstenar är en viktig inkomstkälla för dem.

– När man summerar hela utvecklingen från 80-talet och framåt så har kyrkans roll ändrats i grunden på kyrkogårdarna. Våra kollegor i branschen är våra konkurrenter, men kyrkan har dykt upp och blivit den största konkurrenten, säger Magnus Berglund, som äger Petterssons stenhuggeri i Trollhättan.

Kritiken: Obligatorisk avgift går till näringsverksamhet

Kyrkans verksamhet finansieras till största delen av två avgifter, kyrkoavgiften som är frivillig och betalas av de som är medlemmar i Svenska Kyrkan, och begravningsavgiften som är obligatorisk. 2020 stod kyrkoavgifterna för cirka 60,5 procent av de totala intäkterna på 24,3 miljarder kronor och begravningsavgiften för cirka 21 procent.

Den obligatoriska begravningsavgiften ska gå till sådant som kremering, transport till gravsättning, gravsättning och gravplats.

Problemet är att när avgiften, som alltså alla svenskar betalar, går till kyrkans egna verksamheter som direkt konkurrerar med svenska företag snedvrids konkurrensen. Ofta har kyrkan inga kostnader för lokaler och låga kostnader för personal.

För begravningsbranschen är det just svårigheten att särskilja de olika rollerna som är stötande. För det första är svenska kyrkan ett samfund där kyrkoherden ägnar sig åt själavård. För det andra är samma kyrkoherde chef för begravningsverksamheten, ett myndighetsuppdrag som betalas med begravningsavgiften. För det tredje kan samma kyrkoherde vara vd eller styrelseordförande för kyrkans begravningsbyrå.

Konkurrerar ut privata alternativ

Sammanblandningen av de olika rollerna blir extra tydlig i mindre församlingar, menar Ulf Lernéus. Vid ett dödsfall vet ofta kyrkoherden (själavårdaren) om det och ringer därför för att beklaga sorgen. Då är det lätt att samtidigt tillskansa sig ett uppdrag till den egna begravningsbyrån (näringsidkaren).

Motargumentet från kyrkans egna representanter är att begravningsbyråerna drivs som separata aktiebolag och att kyrkan oftast inte är i behov av så många uppdrag. Därmed blir den illojala konkurrensen begränsad:

– Få förstår att det är någon annan som betalar tjänsterna medan vi måste betala för våra medarbetare. Vi lever på snäva marginaler. Om kyrkan tar 10-15 uppdrag av totalt 100 ett år så kan det var avgörande om begravningsbyrån ska gå med vinst eller inte, säger Ulf Lernéus.

I några av de församlingar där kyrkan sedan 2004 har startat egna begravningsbyråer har de konkurrerat ut de privata alternativen. I till exempel Kungsör och Fagersta har kyrkan tagit 90 procent av marknaden.

Ulf Lernéus nämner också Bålsta där församlingen nyligen startade begravningsbyrå.

– När den lokala begravningsbyrån anordnade en minnesstund där möttes personalen av en rollups på vägen in till församlingslokalen då man gör reklam för kyrkans begravningsbyrå. På varje bord där man ska sitta finns reklamtavlor med information om att kyrkan hjälper till med begravningar, juridik och gravstenar, säger han.

Kyrkan driver på

När kyrkomötet beslutade om att det är fritt fram att starta begravningsbyråer reserverade sig Socialdemokraterna just med motiveringen att konsekvenser för begravningsbyråerna måste utredas. S ansåg också att det är bättre att utreda frågan innan man fattar beslut än efter (vilket är planen nu).

Bakgrunden till förändringen i kyrkoordningen i höstas är trasslig och har utretts i flera omgångar. Men centralt är en tidigare ändring i kyrkoordningen som trädde i kraft 2012 där det slogs fast att näringsverksamhet i nära anslutning till det som är församlingens grundläggande uppgifter ska anses vara okej. Men trots det klargjorde Överklagandenämnden redan samma år (ÖN 2012/09) att det inte gällde begravningsbyråer.

Nya utredningar initierades som ledde fram till beslutet i kyrkomötet i höstas.

Men varför anser kyrkostyrelsen att det är okej att driva begravningsbyråer?

– Vi tycker att den verksamheten ligger så nära den grundläggande uppgiften för kyrkan, det sociala arbetet som församlingen gör. Då är det konstigt att man inte ska kunna göra det, säger Lars Johnsson (S), ledamot i kyrkostyrelsen.

– Sedan tittade man i utredningar på om det finns några formella hinder. Är det lagligt? Man kom fram till att det finns inga formella juridiska hinder.

Men kyrkan är ju myndighetsutövare, och myndigheter får inte konkurrera på marknaden. Är detta inte en gråzon?

– Rent formellt finns det inga problem. Men sedan beror det på hur församlingen gör det. Jag tänker att begravningsbyråer kan vara mycket och väldigt lite. Men visst, det är en gråzon. Samtidigt är det upp till den enskilda församlingen att verkställa det här. Och då ska vi titta på rekommendationerna som finns för att se om de behöver göras tydligare.

– Sedan har vi nog lite olika bild av vad det här ska innebära. Vi har 15 begravningsbyråer idag; om det nu blir många fler eller få, där har vi olika bild.

I Fagersta där kyrkan var först med att starta begravningsbyrå finns idag inte de privata alternativen kvar. Ulf Lernéus ser det som ett bevis på att det inte går att konkurrera. Vad säger du om det?

– Jag har ingen uppfattning. Jag kan förstå att det är svårt att konkurrera, men jag har ingen uppfattning om det. Och det finns så få exempel idag. Man kan inte dra så långtgående slutsatser av så få fall.

Blir det inte svårt att dra gränsen när kyrkoherden är vd, själavårdare och myndighetsutövare samtidigt?

– Ja, det är svårt, det är en grannlaga uppgift. Det måste göras med omsorg. Ingen tvekan om det.

Lars Johnsson vill inte uttala sig om stenhuggeribranschens kritik som han inte känner till tillräckligt bra.

Uppstår jäv

Även inom stenhuggeribranschen går trenden mot att kyrkan gör mer själv. Magnus Berglund menar att fler och fler kyrkogårdsförvaltningar säljer tjänster på öppna marknaden i direkt konkurrens med bland annat stenhuggerier. Ofta är kyrkan både kontrollant och utförare. Det kan handla om gravstensförsäljning, omförgyllning av stenar, ommålning av texter och om-montering.

– Kyrkan ska kontrollera säkerheten för besökare och arbetsmiljön för sin personal, men det är inte kyrkans uppgift att utföra arbetena. Det blir jäv när en kyrkogårdsarbetare, som först kontrollerar stenen, sedan åtgärdar den och sedan skickar en faktura, säger Magnus Berglund.

”Jag undrar hur många stenhuggerier det finns om 20 år. Det är ju det frågan handlar om.

Det stenhuggeribranschen särskilt framhåller i sin kritik är att kyrkan är momsbefriad samt att personal, verktyg och maskiner skattefinansieras. Det gör att den kan ha lägre priser alternativt större marginaler.

– Jag undrar hur många stenhuggerier det finns om 20 år. Det är ju det frågan handlar om, säger Magnus Berglund.

Snedvridningen av konkurrensen accentuerade efter 2011 då kyrkan ålades att kontrollera gravstenar efter en tragisk dödsolycka då en gravsten välte över en 11-årig flicka. Många förvaltningar har valt att sköta om-monteringen själv sedan dess.

Svenska kyrkan upplåter också så kallade askgravplatser och askgravlundar där gravplatser säljes för en avgift. I flera fall är det bara kyrkan som är leverantör av dessa plaketter eller stenar, tjänster som alltså säljs direkt på marknaden.

– Stenhuggeribranschen har inget emot dessa nya gravskick, men att kyrkan ska ha ensamrätt att sälja produkterna där är fel, säger Magnus Berglund

Det är svårt att skapa sig en fullständig bild av omfattningen av den snedvridna konkurrensen, men enligt stenhuggeribranschen handlar det om cirka 1,2-2 miljarder kronor exklusive moms för enbart om-monteringarna sedan dödsolyckan.

Finns goda exempel

Magnus Berglund skulle önska att fler gjorde som Uddevallas pastorat som har ändrat strategi efter att en ny ledning tillträdde. Nu upphandlar kyrkan där tjänsterna i stället för att sälja dem. Det handlar även om de egna gravstenarna, alltså de som inte längre har en gravrättsinnehavare och som är skyddade enligt kulturmiljölagen (KML).

– Det är ett bra exempel. De bytte ledning och jobbar nu på ett sätt som är konkurrensneutralt, säger Magnus Berglund.