KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Miljöforskare: ”Reduktionsplikten försämrar klimatet”

Debatten kring den sänkta reduktionsplikten rasar i Sverige. Samtidigt menar klimatforskaren Stefan Wirsenius att reduktionsplikten är sämre för klimatet och i stället leder till regnskogsskövling. ”Orsaken är att biobränsle kräver mer mark vilket leder till avskogning”, säger han till TN.

Regeringen har fått stark kritik av Klimatpolitiska rådet för att de inte ser ut att nå de politiskt uppsatta miljömålen till 2030. En stor del av orsaken till att målet inte ser ut att nås är den så kallade reduktionsplikten, det vill säga krav på inblandning av biobränsle i fossila drivmedel.

2022 låg den svenska reduktionsplikten på 7,8 procent för bensin, 30,5 procent för diesel och 2,6 procent för flygfotogen vilket är den högsta nivån inom EU. Enligt den förra regeringens plan skulle kravet dessutom successivt skärpas år för år till att 2030 vara 28 procent för bensin, 66 procent för diesel och 27 procent för flygfotogen.

Den 2 december 2021 beslutade regeringen Andersson att tillfälligt pausa höjningen under 2023 så att nivån för bensin justerades ned från 10,1 till 7,8 procent och nivån för diesel justerades från 35 till 30,5 procent. Samtidigt har regeringen Kristersson i samarbete med Sverigedemokraterna uttryckt ambitionen att sänka reduktionsplikten till EU:s miniminivå. Detta är också huvudorsaken till att Sverige inte ser ut att nå sina klimatmål för 2030.

Det är bra, eftersom höga nivåer av biobränsle bara ser bra ut på pappret och i praktiken snarare gör klimatet en björntjänst, menar Stefan Wirsenius, docent i miljö- och resursanalys av jordbrukssystem vid Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers.

– Mina studier visar att biobränslet på svenska nivåer är sämre för klimatet. Klimat- och miljökostnaden för biobränsle är att markanvändningen ökar vilket leder till avskogning av främst regnskog i andra länder. Skogen binder koldioxid och därför överväger minskning av koldioxidinfångning nyttan som biobränslet skapar i form av minskat utsläpp, säger Stefan Wirsenius till Tidningen Näringslivet.

”Om övriga världen skulle bete sig som Sverige hade det inte funnits någon regnskog kvar”.

Små mängder av biobränsle kan däremot vara positiva i klimatarbetet, förutsatt att råvaran kommer från rätt källor och att miljönyttan i alternativa användningsområden inte trumfar. Exempel kan vara grenar, ris och liknande restprodukter från skogsindustrin samt möjligen halm, hävdar han.

– Problemet är att nästan ingenting av vårt biobränsle kommer från svensk råvara. Jag gjorde en beräkning och kunde konstatera att det krävs en markanvändning på ungefär en miljon hektar för att täcka reduktionsplikten i vår transportsektor. Grovt räknat är det samma areal som vi i dag använder för att producera ätbara grödor i Sverige och då har vi inte ens kommit upp i 20 procent biobränsle på totalen, säger Stefan Wirsenius.

Biobränsle behöver användas rätt

Dessutom bör biobränsle användas på rätt plats, menar han. Inte straffas in bilflottan som är den enklaste delen av logistiken att elektrifiera.

– Biodrivmedel bör användas till de sektorer där det är svårare att fasa ut fossila drivmedel. Luft- och sjöfart exempelvis.

Som det ser ut nu tankar svenskar sina bilar indirekt med regnskog från länder som Brasilien och Indonesien, hävdar Stefan Wirsenius.

– Det är främst där som det fortfarande finns mark som på ett ekonomiskt sätt kan konverteras till jordbruksmark, så det är tyvärr precis där som avverkningen hamnar, konstaterar han.

Summa summarum anser han att biodrivmedel är en ickelösning på klimatproblemet.

– Det är främst elektrifiering via kärnkraft, sol och vindkraft som världen i nuläget måste förlita sig på. Inte bioenergi, och att Sverige inte förstått det är ett underbetyg. Det är väldigt få politiker och forskare i miljörörelsen som har det perspektivet, vilket är väldigt olyckligt. Egentligen är det inte politikerna som bär mest ansvar tycker jag utan det är expertisen kring dem som inte gjort sitt jobb.

Hur kan det komma sig att det är få forskare som har det perspektivet då?

– Att man inte satt sig ner och räknat på riktigt. Man har inte brytt sig om arealperspektivet utan fullständigt ignorerat det medan jag hävdar att det är fullkomligt avgörande. Om övriga världen skulle bete sig som Sverige hade det inte funnits någon regnskog kvar. Samtidigt ska väl politikerna ha kritik för att man inte gör lika grundliga utredningar längre utan att det mer eller mindre är utredningsresultatet som beställs från början. Om man i stället skulle göra rätt kan ju det innebära att resultatet inte riktigt blir som regeringen önskar.

Stefan Wirsenius ser mycket allvarligt på utmaningen med klimatet men han är inte alltid överens om tillvägagångssättet. Överimplementering av EU-regler är nödvändigtvis inte rätt väg utan han har snarare en mer teknisk approach.

– Faktorn med att vara ett föredöme tror jag är ganska liten. Huruvida vi löser klimatproblemen handlar om teknik.