DEN SVENSKA KONJUNKTUREN

Toppekonomer: Här är reformerna som får fart på Sverige igen

”Det gäller att inte fastna i gammalt tänk”, säger chefsekonomen Sven-Olov Daunfeldt och vill överge överskottsmålet. Istället vill han att Sverige satsar på reformer som gör Sverige starkt igen. Professor Lars Calmfors håller med: ”Regeringens reformtempo är för lågt.”

Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, menar att det är hög tid att överge överskottsmålet och i stället övergå till ett balansmål. Det grundläggande skälet är att det inte längre finns något värde av att pressa ned statsskulden mot noll.

– Vi har en av Europas absolut lägsta statsskulder. Den så kallade Maastrichtskulden som inkluderar hela den offentliga sektorn ligger i dag på 33 procent av BNP, vilket är långt under vad EU kräver. Våra konkurrentländer har betydligt högre statsskulder och skuldsättning på offentlig nivå, säger han och fortsätter.

– Är det verkligen värt att beta av statsskulden ännu mer i det här läget jämfört med att göra investeringar som bygger Sverige starkare? Jag är övertygad om att rätt sorts investeringar ger mycket större avkastning än att betala räntor på en väldigt låg statsskuld. Det är kärnan i resonemanget, säger han.

Han nämner stora områden där Sverige har halkat efter och har enorma reformbehov. Det handlar om allt från att påskynda elektrifieringen och satsa på energiförsörjningen till nödvändiga arbetsmarknadsreformer.

– Det finns stora utmaningar som vi behöver ta tag i och då behöver det finnas ett reformutrymme. Övergår vi från ett överskottsmål till ett balansmål så frigör det omkring 20 miljarder kronor per år. Det är ganska mycket pengar över en mandatperiod som kan användas till investeringar som gör Sverige starkare, säger han.

Vill tidigarelägga översyn

I fredags (den 12 maj) meddelade finansminister Elisabeth Svantesson att regeringen vill tidigarelägga översynen av överskottsmålet. ”Vi kommer att bjuda in till diskussioner om detta på sedvanligt sätt och det kommer inte dröja till 2025, för de här diskussionerna behöver påbörjas innan”, sa hon enligt Dagens Industri. Sedan tidigare har Socialdemokraterna och flera ekonomer varit tydliga med att de vill skrota överskottsmålet vilket gör att saker och ting nu kan börja röra på sig. Även Centerpartiet, som tidigare har avvisat idén, ska nu vara redo att diskutera ett nytt mål.

– Det här är mycket glädjande, säger Sven-Olov Daunfeldt till TN.

Samtidigt måste övergången till ett balansmål gå rätt till, betonar han. Frigjort reformutrymme får inte användas till att öka bidrag och ersättningar utan måste gå till att bygga Sverige starkare på sikt.

– Det finns såklart risker när det finns så många hål att fylla och starka intresseorganisationer som vill ta anspråk av kakan, säger han.

– Reformutrymmet måste användas till att stärka produktiviteten och tillväxten i Sverige, till investeringar i ett system för laddstolpar, bättre infrastruktur och för att få fart på bostadsbyggandet. Det finns så många saker vi måste göra. Vi måste se till att energiförsörjningen är stabil så att de enorma investeringarna i norr inte bromsas.

”Risken är att vi blir omsprungna av andra länder.”

Viktiga reformer har halkat efter på en rad områden och nu börjar det bli bråttom att göra något. Läget nu är ett helt annat än när överskottsmålet infördes efter 90-talskrisen, betonar han.

– Ja, herregud. När vi införde målet hade vi en statsskuld som var skenande och där citatet ”den som är satt i skuld är inte fri” verkligen passade. Det fanns risker för en galopperande statsskuld och att man skulle tappa kontrollen. Men det där är vi förbi för längesedan. Nu är vi på säker mark sedan länge, säger han.

– Och även med ett balansmål så kommer statsskulden att reduceras, bara inte i lika snabb takt, säger han.

Nu är det i stället akut med tillväxtfrämjande reformer, vilket han hoppas att beslutsfattarna nu ser även om de inte gjort det tidigare.

– Det gäller att inte fastna i gammalt tänk. Det finanspolitiska ramverket har tjänat Sverige väl men risken blir att man vill krama sönder det, att man inte vill släppa taget om det för att det blivit så etablerat att ingen vill omvärdera situationen, säger han och fortsätter.

– Men nu har vi kommit till en punkt där man måste fråga sig om det är fortfarande är vettigt att hålla fast i ett överskottsmål. Risken är att vi blir omsprungna av andra länder.

Professor: ”Reformtempot är för lågt”

Även ekonomiprofessor Lars Calmfors har tidigare varit inne på att det skulle vara motiverat att tidigarelägga översynen av överskottsmålet. Enligt reglerna ska en översyn slutföras i god tid före riksdagsvalet 2026.

– I så fall borde arbetet påbörjas senast i slutet av 2024 eller början av 2025. Frågan behandlas för närvarande också i Långtidsutredningen som ska publiceras i slutet av året och som rimligen bör användas som ett underlag i översynen. Så det är svårt att se att det nu är så mycket poäng med en tidigareläggning, skriver han i ett mejl till TN.

En diskussion om budgetpolitikens operationella mål bör starta utifrån överväganden om lämplig skuldnivå, menar han.

– Vi har ett skuldankare på 35 procent av BNP för den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld (Maastrichtskulden). Skuldankarets ställning är lite oklar. Det bör enligt min mening uppgraderas till ett tydligt skuldmål. Det skulle enligt min mening kunna sättas högre än dagens skuldankare utan att innebära några statsfinansiella risker. Ett saldomål för den offentliga sektorns finansiella sparande borde vara lägre än dagens överskottsmål: kanske rentav ett mål om ett mindre underskott.

I dagsläget skulle ett förändrat saldomål inte ha någon större betydelse för finanspolitiken, menar han.

– Den begränsas just nu inte av överskottsmålet utan av att finanspolitiken inte bör bidra till en för hög efterfrågan som skulle försvåra inflationsbekämpningen. Fördelarna av ett lägre saldomål skulle uppstå på lite längre tidshorisont genom att det blir lättare att finansiera högre åldersrelaterade offentliga utgifter, offentliga klimatinvesteringar och ökade försvarskostnader.

Enligt Lars Calmfors är regeringens reformtempo alldeles för lågt.

– Det finns inga planer på en större skattereform vilket det finns ett stort behov av. Och det finns inte heller något program för arbetsmarknadsreformer, säger han och pekar på att en produktivitetskommission ska utreda reformer.

– Kontrasten är stor till när alliansregeringen tillträdde 2006. Då hade man färdiga och genomtänkta program. Nu ska man ett halvår efter regeringstillträdet börja utreda vad man ska göra på olika områden, skriver han i mejlet.