DE KRÅNGLIGA MILJÖTILLSTÅNDEN

Hackspett stoppar viktig elsatsning: ”Skulle gynna alla”

Norrlandsgjuteriet i Robertsfors vill tillsammans med kommunen, Rise och Ingrid Capacity installera en anläggning för batterilagring av el som kan kapa effekttoppar och stärka kommunens elnät – men en fågel sätter stopp för planerna. ”Det här skulle gynna alla i Robertsfors, utom möjligen hackspetten”, säger Peter Göttfert, vd och ägare av Norrlandsgjuteriet, till TN.

Ända sedan 1756 har Norrlandsgjuteriet varit en del av Sveriges industrihistoria och verksamhetens grundare Robert Finlay och John Jennings har till och med gett orten dess namn, Robertsfors. Sedan 1830-talet har det varit ett gjuteri och 1982 flyttade Peter Göttfert upp med familjen som köpt upp det nedläggningshotade bolaget som då ingick i Modo-koncernen.

– Jag tänkte stanna max 3 år, men det var 41 år sen nu, berättar han för Tidningen Näringslivet.

I dag är bolaget ett toppmodernt gjuteri med 26 anställda som köper in metallskrot som smälts i elektriska induktionsugnar och gjuts till produkter bland annat för den tunga verkstadsindustrin. Specifika detaljer till bland annat pumpar, detaljer till massaindustrin och lagerhus för propelleraxlar på 6 ton styck. Totalt producerar gjuteriet över 1 200 ton färdiga produkter per år.

Verksamheten drivs av stora mängder fossilfri el från vatten-, kärn- och vindkraft vilket ger ett mycket lågt koldioxidavtryck jämfört med de stora konkurrenterna i Tyskland, Turkiet och Kina.

– För att smälta ett ton järn har vi ett avtryck på 72 kilo koldioxid. Motsvarande i Tyskland är 744 och i Turkiet ligger de på över ett ton. I Kina handlar det om 1,5 ton. Tidigare hade inte detta någon betydelse eftersom kunderna inte hade någon köpinstruktion att väga in klimataspekter. Man nöjde sig med att företaget hade ett certifierat miljöledningssystem men det har vuxit de senaste åren så vi har en stor konkurrensfördel som också kommer att bli ännu viktigare framöver, säger Peter Göttfert och tillägger:

– Siffrorna tog vi i och för sig fram 2012 men poängen är att våra svenska produkter är outstanding när det gäller klimatpåverkan på grund av fossilfri el när andra länder tillverkar el genom att bränna kol och olja.

Utvecklingen för el går inte åt rätt håll

Det råder alltså goda framtidsutsikter för bolaget och Peter Göttfert tittar därför på olika sätt att bredda och förbättra verksamheten. Problemen är däremot två. Elsituationen i Sverige och de problematiska tillståndsprocesserna.

Norra Sverige med sin vattenkraft har jämfört med södra Sverige förvisso varit relativt förskonade från de högsta elpriserna och än så länge är Norrlandsgjuteriets elpris bundet till hyfsade nivåer. Men bolaget förbrukar runt 4 gigawattimmar per år så prisökningen påverkar rejält ändå.

– Det har ju inte direkt gått åt rätt håll. Det var inte så länge sedan jag kunde köpa el för 20 öre kilowattimmen. Nu är det flera gånger dyrare.

Ett annat problem är den effektsituation när det gäller elen som kommunen brottas med. I Tidningen Näringslivets enkät 2022 stod det klart att Robertsfors kommun tvingats tacka nej till ett stort internationellt företag som ville etablera storskalig industriell verksamhet som beräknats skapa uppemot 2 000 nya jobb till den lilla kommunen med 6 800 invånare. Orsaken var svagheten i elnätet.

Och denna svaghet är något som Norrlandsgjuteriet också drabbas hårt av.

– Priset för elnätsavgiften är ofta högre än vad vi betalar för elen vi förbrukar och det beror på att det är den högsta uttagstoppen som bestämmer elnätsavgiften på hela månadsfakturan. Vissa tider, när vi smälter järnet, förbrukar verksamheten väldigt mycket el och skapar höga effekttoppar trots att vi sedan mitten av 90-talet använder oss av utrustning för att automatiskt begränsa effekttopparna, säger han.

Hackspett sinkade batteriplanerna

Peter Göttfert bestämde sig därför tillsammans med kommunen, Rise och Ingrid Capacity i höstas att etablera ett batterilager på marken intill Norrlandsgjuteriets verksamhet. Platsen är också perfekt intill Skellefteå Krafts ställverk. Tanken var att batterilagret kan sparkas i gång när ugnarna går för fullt och effektuttaget är som störst. En win-win för alla inblandade.

– För oss minskar elnätsavgiften och för kommunen och dess invånare blir belastningen på nätet mindre vilket underlättar för andra företag som vill etablera sig i Robertsfors. Den enda som förlorar på det här är väl möjligen hackspetten, säger Peter Göttfert.

Ansökan om bygglov har nämligen avslagits på grund av en hackspett som bor på platsen och är skyddad enligt Artskyddsförordningen.

– Det känns förstås väldigt surt. Det finns hur mycket skog som helst häromkring och man kan ju tycka att man borde göra någon sorts rimlig avvägning att den här satsningen är viktigare än hackspetten, säger Peter Göttfert.

Ännu mer bittert för Peter Göttfert är att det är han själv som äger industrimarken och låtit träden där hackspetten huserar växa upp.

– För drygt 30 år sedan var det ett gammalt tippområde där vi tippade sand. Men vi lät det växa igen och jag kunde förstås ha hållit ned slyn och träden som inte ens är speciellt höga. Hade jag vetat om att det senare skulle bli ett problem hade jag förstås gjort det.

Han sitter också i kläm från andra håll. I den ena riktningen finns en å och i den andra riktningen är marken skyddad av riksintresse för kultur.

– Man är ganska bakbunden i det här läget tyvärr. Volvo drabbades ju i ett liknande fall av en salamander som höll på att stoppa deras batterifabrik men de fick möjlighet att flytta salamandern och skapa en ny våtmark åt den och vad jag förstår kan det till och med bli bättre för salamandern. Man kanske kan göra något liknande i det här fallet, säger Peter Göttfert.

Svagt elnät stoppade internationell jätte

En som länge brottats med problemen med elförsörjningen och tillståndsprocesserna är Olof Norberg som är näringslivsstrateg på Robertsfors kommun.

– Nu kanske det internationella storföretaget som kunde skapa upp emot 2 000 arbetstillfällen inte hade blivit av ändå. Det finns inte kompetensförsörjning för det. Men vi har också tvingats tacka nej till andra projekt. På grund av svagheten i elnätet tvingades vi exempelvis säga nej till ett bolag inom grön teknik som skulle resultera i omkring 200 arbetstillfällen, berättar han för Tidningen Näringslivet.

För att försöka lösa problemen har kommunen tittat på olika lösningar. Tillsammans med Skellefteå Kraft har de jobbat för att förstärka nätet och 2019 ansökte kraftbolaget hos Energimyndigheten om att få tillstånd för en luftledning mellan Bodbyn och Robertsfors.

– Vi har för låg överföringskapacitet till Robertsfors och den här ledningen på 150-200 megawatt skulle kunna leverera ström från vattenkraften i Skellefteälven och knyta ihop nätet med den el som kommer söderifrån.

Men satsningen håller nu på att tröskas igenom den svenska byråkratin. Det har handlat om allt från stolptyper i våtmarker till sjöfåglar och fladdermöss.

– Det är krig i Ukraina och det sprängs gasledningar i Östersjön. Förutsättningarna har förändrats väldigt snabbt och vi står inför en enorm stadsomvandling. Då går det inte att ha tioåriga tillståndsprocesser enligt något sorts gammalt tänk. Det funkar inte, säger Olof Norberg.

Ett annat steg i förstärkningen av elnätet var just den batterisatsning som planerats intill Norrlandsgjuteriet. Kommunen hade själv tittat på möjligheterna med batterier men sedan visade det sig att Peter Göttfert redan var intresserad av en sådan satsning för att kapa effekttopparna. Robertsfors kommun med Olof Norberg i spetsen såg därför till att koppla samman Norrlandsgjuteriet med Ingrid Capacity i en lösning inom näringslivet.

– Den här satsningen på uppemot 10 megawatt hade gynnat alla men sedan blev det nej på grund av en hackspett. Det är ett nederlag som är bekymmersamt.

Uppdatering:

Länsstyrelsen anser att de jobbar aktivt med dessa frågor och lägger väldigt mycket tid på sitt arbetssätt just för att inte uppfattas som en bromskloss i dessa processer.

– Vi har under handläggningen fått en fråga om häckande hackspett från kommunen och har då svarat att det bör kunna hanteras via ett 12:6 samråd och givit rådet till kommunen att återkomma med ett samråd enligt 12:6. Hade man gjort det hade det säkert gått att hantera ärendet utan att aktualisera artskyddsbestämmelserna, säger Magnus Langendoen, enhetschef på miljöenheten, hos länsstyrelsen i Västerbotten.