ELKRISEN

Därför omfamnar folket kärnkraft – men stoppar vindkraft

Nya vindkraftparker stoppas över hela landet efter hårt folkligt motstånd. Många oroas även över att den nya kärnkraften kan få problem. Men det finns vägar framåt. I Oskarshamn och Östhammar är det lokala stödet för slutförvar och inkapsling av kärnavfall massivt.

Utbyggnaden av kraftnät och elproduktion är helt avgörande för att Sverige ska klara av klimatutmaningen. Men de nya anläggningarna tar mark och vatten i anspråk och det oundvikligt att etableringarna krockar med andra intressen. Det kan vara miljöorganisationer som värnar naturvärden, Sametinget som försvarar rennäringen, Försvaret som skyddar landet från främmande makt, eller närboende som värnar den lokala miljön. Bland annat.

Allt detta har översatts i regelverk som ger organisationer, medborgare, företag och myndigheter verktygen att hävda sin rätt. Vissa intressen har mer att säga till om en andra. Till exempel ger riksintresset flera organisationer råg i ryggen, som när stora Natura 2000-områden etableras. Exemplen är många.

Idag stoppas vindkraftsprojekt över hela landet. Flera intressen krockar även här, och ett av de största problemen är svenskarnas inställning till kraftslaget. Bara under 2021 stoppades 668 planerade verk på grund av det kommunala vetot, som kan ses om en temperaturmätare på de lokala opinionerna i frågan.

– Det finns andra utmaningar, som intressekonflikter med rennäringen. Men acceptansfrågan kopplat till det kommunala vetot är en av de största utmaningarna vi har att hantera, säger Mikael Källgren, SCA:s affärsområdeschef på förnybar energi.

Samtidigt banar regeringen väg för nya kärnkraftsetableringar, dessutom på flera platser än i dag. Många kommuner är positiva; det kan gå snabbt om allt faller på plats.

Men vad händer när de första konkreta planerna på en ny reaktor presenteras? Hur välvilliga är närboende till en kommande satsning?

Oskarshamn och Östhammar kan visa vägen. Båda kommunerna har sedan lång tid tillbaka vikt plats åt kärnkraftverk, men också anläggningar för att ta hand om energislagets restprodukter. Det ska dessutom byggas nytt. I Oskarshamn handlar det om inkapsling av kärnavfallet och i Östhammar ska slutförvaret ligga.

En nyligen genomförd Novusundersökning från SKB visar att 86 procent av invånarna i de två kommunerna stödjer planerna på de nya anläggningarna i Oskarshamn och Forsmark. Siffrorna har legat stabilt över tid.

– Det här är viktigt för oss eftersom vi ska vara på de här platserna över så lång tid och dessutom ska utöka verksamheten, säger Jenny Rees, presschef på bolaget SKB.

SKB valde tidigt att involvera kommunmedborgarna och kommunledningen i projekten. I första steget gjorde SKB en typområdesundersökning för att se vilka platser som har en berggrund som bäst lämpar sig för ett slutförvar. Sedan gjordes ett antal översiktsstudier, var på ett antal intressanta kommuner fick frågan om de var intresserade av förstudier. Åtta sade ja.

Nu inrättades lokalkontor med lokal personal i alla kommunerna som hade visat intresse och man arrangerade studieresor till bland annat Oskarshamn.

Platsundersökningarna som följde gjordes i de kommuner som ansågs mest lämpliga efter flera år av förstudier: Oskarshamn och Östhammar. I nästa steg gick SKB vidare med borrningar samt undersökningar av fauna och flora för att 2009 slutligen välja plats för slutförvaret för det använda kärnbränslet.

Under hela processen hölls öppna hus. Det anordnades informationsträffar och exkursioner. Närboende, markägare, föreningar och kommunrepresentanter fick säga sitt och ställa frågor.

– Det är verkligen viktigt att vara ute och möta människor där de vill bli mötta. Vi har mött närboende och markägare och visat på kartor var vi vill borra och bygga vägar, säger Jenny Rees.

SKB fick frågor om socioekonomiska faktorer, lokala miljöfrågor, men också vad som händer med fastighetspriser, turism och kommunens image.

– Närboende ställer ofta frågor om buller och hur många transporter som kommer att köras. Och då har vi gjort en mängd utredningar, så att vi kan svara på frågorna.

Den vägledande principen för utredningarna är att när de väl har gjorts så bjuds alla som vill lyssna och diskutera in till en presentation. Åhörarna får ta del av utredningar och ställa frågor direkt till specialisten eller utredaren.

– Det blir lätt att man sitter vid skrivbordet, planerar och jobbar på sin metod och tänker att lite mer fakta och sedan kan vi prata med invånarna. Men det vi gjorde var att väldigt tidigt kommunicera, både med aktuell kommunledning och kommuninvånarna. Då kanske man inte har svar på alla frågor, men då får man ta reda på dem, säger Jenny Rees.

En produktion med motvind

Men hur har vindkraften, som har så mycket som talar för sig, på så kort tid väckt så mycket ont blod i en del kommuner? Oavsett land tycks motståndet finnas.

I södra Sverige handlar det ofta om saker som förstörd utsikt, störande ljud kombinerat med en oro för att fastighetsvärden kommer att minska. Längre norrut, där parkerna ofta står i glesbefolkade områden, grundar sig motståndet inte sällan i att man inte ser värdet i att bygga elproduktion när skattepengarna försvinner till statskassan.

Om det är något bolag som förstår allvaret i situationen är det SCA. På skogskoncernens marker, som utgör cirka sju procent av Sveriges landyta, står 20 procent av Sveriges installerade vindkraftskapacitet.

Men nu riskerar utvecklingen att stanna av. Av de 65 TWh elproduktion, som är potentialen på SCA:s mark 2040, kommer det kommunala vetot att leda till att cirka 15 TWh avslås, konflikter med rennäringen ger ytterligare ett minus på cirka 15 TWh och hänsyn till olika naturintressen och Försvarsmaktens behov ett minus på cirka 10 TWh vardera. Kvar återstår 15 TWh, enligt den dystra SCA-uträkningen.

"Kommunpolitiker sitter i en väldigt svår sits. De som har starka intressen och är mot etableringar av vindkraft hörs och syns även om de inte alltid är så många.”

Kommunpolitiker ställs inför ett dilemma; de vill bli omvalda och känner därför ofta att de måste säga nej när det lokala motståndet blir för stort. Det kommunala vetot ger dem makten att göra så.

– Kommunpolitiker sitter i en väldigt svår sits. De som har starka intressen och är mot etableringar av vindkraft hörs och syns även om de inte alltid är så många. Men de som är neutrala eller positiva står inte på barrikaderna. Varför då? Uppsidan med nya vindkraftverk lokalt är just nu inte så stor i jämförelse med annan industri som är mer personalintensiv, säger Mikael Källgren.

– Det blir enklast och säkrast att säga nej för politikerna. Det kokar ned till det, lägger han till.

Elförsörjningen är en nationell angelägenhet. Det vindkraften ger kommer alltså alla svenskar till del (och kanske européer via export), men det är inte lika tydligt hur närboende till anläggningen tjänar på det.

Om man ”tar en för laget” så borde man få något tillbaka för det, som Mikael Källgren uttrycker det.

Den handlar om att ge medborgarna morötter, vilket i sin tur gör det enklare för en kommunledning att fatta ett ur svenskt perspektiv korrekt beslut.

Regeringens utredare Ulrika Liljeberg (C) föreslog nyligen att de närboende ska få ta del av vindkraftverkens intäkter under hela livslängden. Hon anser också att det behövs en kommunal intäkt, och att det bara kan ske genom en skatt. Men just det fick inte utredningen föreslå.

Extra straffskatt till lokalsamhället

Mikael Källgren inser att det måste till en morot:

– Det gäller att skapa incitament där de skatteintäkter som vindkraftverksamheterna redan i dag genererar kommer kommunerna till del. Då skulle kommunpolitikerna kunna visa för invånarna att det här vill vi ha för att det är bra för kommunen: Vi får en bra välfärd, det är trevligt att bo här, vi har en bra servicenivå i kommunen, säger han.

Men att vindkraftsbolagen ska stå för ytterligare pengar blir helt galet, slå han fast:

– Jag tror att det blir kontraproduktivt. Grunduppdraget var att skapa incitamentet för utbyggnaden av vindkraft. För att det är viktigt för Sverige. Men nu föreslog utredaren att vi tar från de som är beredda att investera och ger till kommuner. Visst, då får kommunerna ett incitament, men vindkraftsbolagen får ännu högre kostnader och då går kanske inte kalkylen ihop. Då är vi tillbaka på ruta ett, säger Mikael Källgren.

– Vilken annan industrigren måste betala extra straffskatt till lokalsamhället för att existera?

Mikael Källgren menar att det idag är staten som får skatteintäkter från vindkraften. De intäkterna borde i stället gå till kommunerna. För staten är det lite pengar, men för en kommun är det mycket pengar, resonerar han.

Kan vindkraftsbolagen förbättra sin kommunikation eller på andra sätt få medborgarna att se nyttan med vindkraften?

– Vi kan vara ännu mer transparenta i samrådsprocesser. Det går alltid att förbättra. Vi kan också stödja utredningar och analyser runt vindkraften. Det gäller att vara tydlig i kommunikationen, beskriva planer och fördelar, säger Mikael Källgren.

– Men grundproblemet kvarstår. Vi har debatten av ett skäl. Jag har respekt för att vindkraften kan upplevas som mer eller mindre störande beroende på vem du frågar. Men det kan man ta om barnen får det bra i en bra skola tack vare att man får ta del av skatten från vindkraft. Då kan en etablering bidra till ett mer trivsamt lokalsamhälle. Det har större betydelse än vad man kan tro.

Omskriven teknik snart här

Samtidigt som vindkraften hindras av lokala opinioner och inställningen till traditionell kärnkraft i kärnkraftskommunerna är positiv så står Sverige inför en helt ny teknik; det handlar om den hittills oprövade småskaliga kärnkraften, SMR.

Ett av de mest spännande bolagen som är djupt inblandade i SMR är Kärnfull Next vars affärsidé inte är att driva och äga reaktorer, utan att hålla i förarbetet som handlar om planering, finansiering, hantering av tillstånd och byggandet.

Dagen närmar sig då de första konkreta SMR-planerna presenteras i någon lämplig svensk kommun. Intresset är stort, men likväl är det viktigt att den lokala opinionen inte slår bakut när projekten presenteras. Etableringen blir en referens för kommande projekt.

– Vi genomför förstudier på en rad orter nu, men om vi sedan inte ser att vi har goda möjligheter att skapa lokal förankring och entusiasm kring projektet får vi en rejäl uppförsbacke. För mig är det oerhört viktigt att ha med sig kommunen i fråga och invånarna, säger John Ahlberg som tillsammans med Christian Sjölander är grundare av Kärnfull Next.

– Om lokalbefolkningen inte vill ta emot en SMR – eller flera – så är det heller ingen idé att jobba vidare där, lägger han till.

”Om det inte passar på en plats då har vi gott om utrymme och intresse på andra platser.”

Det finns dock en stor fördel med SMR och det är att anläggningarna bara kräver markyta stor som en fotbollsplan. Därmed kan den uppfattas som mindre störande för kommuninvånarna.

– En av våra fördelar är också att vi kan vara selektiva. Om det inte passar på en plats då har vi gott om utrymme och intresse på andra platser, säger John Ahlberg.

Samtidigt måste den framtida byggaren adressera oron för strålning och säkerhet:

– Jag tror att vi kan dra lärdomar om vad man gjort och inte gjort inom vindkraft, men vi har också andra utmaningar. Det handlar till exempel om strålskydd, säger John Ahlberg.

SMR-satsningar skapar precis som nya vindkrafts- och kärnkraftsanläggningar arbetstillfällen i en kommun. Enligt en undersökning i den kanadensiska delstaten Ontario kan bygget och driften av en reaktor skapa 200 jobb, vilket bidrar med 1,1 miljarder dollar i BNP. 80 procent tillfaller Ontario, övriga 20 procent resten av landet, enligt undersökningen.

Bidraget till BNP blir ännu högre om Sverige och EU får ett eget leverantörsled (”SMR made in EU”), men som det ser ut idag är Europa beroende av amerikanska bolag.

”Det spelar egentligen ingen roll om det är tio SMR som ska byggas eller en stor traditionell reaktor.”

Det går naturligtvis inte att direkt översätta undersökningen till svenska förhållanden, men John Ahlberg gör ändå bedömningen att det kommer att skapas ungefär 70-75 jobb knutet till driften per reaktor i Sverige. Det är många högkvalificerade yrkeskategorier som kommer att efterfrågas, betonar han.

Även om SMR ännu så länge är obeprövad teknik, så är inte kärnkraften som helhet det. Det kan den småskaliga kärnkraften dra nytta av. Han hänvisar till lokalbefolkningens positiva inställning till SKB:s slutförvar och Ringhals kärnkraftverk.

Det är en positiv inställning som har kommit över tid. Det handlar om en insikt om att kärnkraftsbolagen är seriösa arbetsgivare som ger välstånd:

– Där har vi vårt referenscase. Det spelar egentligen ingen roll om det är tio SMR som ska byggas eller en stor traditionell reaktor, säger John Ahlberg.

Engagerad kommunledning

Det är ingen liten investering som ska göras i Oskarshamn och Östhammar. I ena vågskålen finns en oro för säkerhet, ökad trafik och att anläggningarna tar mycket plats. Bland annat. Slutförvaret i Östhammar kräver ett antal byggnader och ett bergupplag ovan mark. Det omfattar ungefär 24 hektar (cirka 44 fotbollsplaner) på Forsmarks industriområde.

Samtidigt finns det lokala engagemanget. Invånarna ser vad de stora arbetsgivarna betyder för kommunerna. Totalt innebär byggprojekten i Östhammar och Oskarshamn en investering på 19 miljarder kronor som på sikt kan ge 1 500 jobb direkt eller indirekt, många av dem i Uppsala med omnejd. Även det ser förstås invånarna, inte minst ungdomarna som kan attraheras av de kvalificerade jobben som finns på hemorten.

På pluskontot finns också det väldokumenterade engagemanget från kommunens ansvariga, vilket har haltat rejält när det gäller vindkraften på senare tid.

Jenny Rees är försiktig med att göra jämförelser med andra etableringar, men betonar vikten av att ha kommunledningen med sig:

–De har själva tagit ett stort ansvar i processen vi gått genom. Både Östhammar och Oskarshamn har lagt ned mycket tid och engagemang, de har själva organiserat sig i grupper där de har bjudit in allmänheten att delta, säger Jenny Rees.

Alla på företaget blir ambassadörer:

–Jag brukar prata om vikten av att nöta skor, att vara på de olika mötesplatserna som finns i kommunerna. Och vi som jobbar med det här bor själva i kommunen. Jag har fått frågor på vår lokala Konsum och ICA, eller när man står vid en fotbollsplan och snackar, säger Jenny Rees.