EU:S FRAMTID

Toppdiplomaten: Näringslivet förstår EU bättre idag

Få svenskar har bättre insyn i EU:s inre liv än ambassadören Lars Danielsson. I en intervju med TN Utblick berättar han hur unionen – och Sverige – har förändrats sedan vi blev medlemmar. ”Framför allt är det en större del av det svenska samhället, inklusive näringslivet, som förstår EU mycket bättre idag”, säger han.

Kina, Sydkorea och Tyskland. Alla är de platser där Lars Danielsson har varit svensk ambassadör. Addera utrikespolitisk rådgivare till Ingvar Carlsson, statssekreterare åt Göran Persson och chef för Sveriges EU-representation, en post som han lämnade i augusti, och få lär trumfa hans CV som utsänd i rikets tjänst. Halmstadsonen kan blicka tillbaka på 43 år som svensk diplomat, men själv beskriver Lars Danielsson sitt yrkesval som rena bananskalet.

– Efter studier i Göteborg fick jag jobb i Laholms kommun som närmaste medarbetare till ett centerpartistiskt kommunalråd. Däremot hade jag alltid haft ett internationellt intresse, säger han till Tidningen Näringslivet.

På en kurs tipsade en kollega om Utrikesdepartementet, en tanke som aldrig hade slagit den unge Lars Danielsson. Av 1600 sökanden var han en av 16 som antogs. En anledning var att han talade kinesiska, något som var ovanligt i Sverige vid den tiden.

– Min far, som var väldigt språkkunnig och talade flera språk, sa att det är omöjligt att lära sig kinesiska. Nej, det är det inte, tänkte jag. Min först posta var i Peking i början av 1980-talet och på den tiden fanns det inga svenska företag på plats i Kina. Jag blev som en handelsresande i landet, berättar han.

EU – och Sverige – har förändrats

Få svenskar har bättre insyn i EU:s processer och inre liv än Lars Danielsson. Under såväl det första svenska ordförandeskapet 2001 som när Sverige höll i ordförandeklubban under årets första halvår, spelade han en central roll. Nästa år är det tjugo år sedan den svenska EU-omröstningen och Lars Danielsson beskriver ett förändrat EU – och ett förändrat Sverige.

– Dels har unionen förändrats, vi var 15 medlemsländer då och idag är vi 27. Dels har Sverige blivit mycket bättre på att agera inom EU. Vi har lärt oss mekanismerna och har en större grupp av människor som har stor erfarenhet av arbetet inom EU. Framför allt är det en större del av det svenska samhället, inklusive näringslivet, som förstår EU mycket bättre idag.

Han fortsätter:

– Samtidigt har det europeiska samarbetet blivit mer och mer detaljerat, vilket inte passar oss särskilt bra. Sverige har byggt ett samhälle som ger stort utrymme åt marknaden jämfört med de flesta andra länder, och dessutom har vi ett system där det snarare handlar om ramregleringar än detaljregleringar. Det skapar konflikter för oss inom EU.

Sverige var mer sofistikerad som ordförande i år än 2001, med andra ord?

– Ja. 2001 hade min kollega Gunnar Lund i princip ett eller två lagstiftningsärenden som han förhandlade med parlamentet om. Jag hade 150. Den stora förändringen är att det pågår ett krig i Europa och allt vi gör speglar hur vi hanterar kriget och den tid som kommer efter det. 2001 fanns en optimism om att det nu var skördetid. Putin var i Stockholm på toppmöte och även om det knappast var en lovefest så var det ändå ett hyfsat normalt möte.

Konkurrenskraften på agendan en bedrift – nu upp till bevis

Under flera år hade konkurrenskraften knuffats ned på EU-agendan, men redan året före det svenska ordförandeskapet la Svenskt Näringsliv fram konkreta åtgärder för konkurrenskraft. Regeringen hakade på, samtliga EU-länder likaså och till sist ingick konkurrenskraften som en del av de prioriterade frågorna.

Lars Danielsson medger att det var en bedrift, men att det nu är upp till bevis.

– Vi har skapat ett ramverk. Nu måste vi i alla beslut vi tar värdera hur det slår mot Europas konkurrenskraft. Huvudarbetet återstår. Vi har tappat i konkurrenskraft på många sätt, mot USA och framför allt delar av Asien. Det här är ett sätt att försöka se till att den diskussionen är levande av allt vi gör och Kommissionen är helt med på det, säger han.

”Som ordförande handlar det ibland om att lägga förslag där alla blir lika missnöjda.”

Att vara ordförandeland innebär att hålla ihop stort och smått.

– Tyskland och Frankrike är störst, men det är också viktigt att vara lyhörd för mindre länder. Hur resonerar man i Slovenien kring en viss fråga? Som ordförande handlar det ibland om att lägga förslag där alla blir lika missnöjda. Det lyckades vi relativt väl med. Trycket är väldigt högt på ordförandelandet, samtidigt som det är väldigt kul om man är intresserad av samhällsfrågor. Att vid min ålder lära sig nya saker varje dag är en ynnest.

Kriserna har plågat och stärkt unionen

Sedan Sveriges inträde i EU 1995 har kontinenten präglats av en rad kriser: finanskrisen, Greklandskrisen, covidpandemin och kriget i Ukraina. Lars Danielsson anser att unionen har blivit bättre rustad för kriser, åtminstone mer krisvan.

– Finanskrisen höll på att kräva Greklands utträde ur euron och unionen, men den hanterades. När det gäller migrationskrisen pågår fortfarande ett reparationsarbete. Pandemin tycker jag att vi klarade relativt väl. Att vi fick igång vaccintillverkning var otroligt viktigt. Som krishanteringsexempel för EU har vi klarat kriget i Ukraina väl, men betyder inte att vi har klarat kriget såklart.

”Våra danska och finska vänner är ibland lite för stillsamma.”

Kriserna har medfört en större insikt om att problem på kontinenten behöver hanteras gemensamt och även resulterat i en effektivare arbetsfördelning mellan EU och Nato, anser han. Tidigare fanns det en spänning mellan organisationerna, men i takt med att nästan alla EU-länder numera ingår i försvarsalliansen har det blivit tydligt vilka som gör vad.

Sveriges närmaste allierade: Nederländerna

Många skulle nog beskriva Storbritanniens utträde ur unionen som en kris. Något liknande hade aldrig tidigare skett och innebar att EU gav sig ut på okänd mark. Lars Danielsson var med i nästan hela brexit-processen, även i förhandlingarna, och beskriver utträdet som ”ohyggligt trist”. Men han uppmanade omgående sina medarbetare att skippa sorgeperioden och inse att det nu var ett helt nytt läge som rådde.

Brexit innebar att Sverige förlorade sin närmaste allierade i EU. Ställda inför fullbordat faktum tvingades Sverige bygga nya allianser. Så, vilket land är vår närmaste allierade i EU efter brexit? Lars Danielssons svar lär överraska en del.

– Vi arbetar såklart nära de nordiska länderna, men jag skulle säga att Nederländerna under min tid har varit det land som vi har arbetat mest med. Vi har samma ekonomiska struktur, de har gått från att ha varit federalistiska till att bli mer som vi och betonar vikten av subsidaritetsprincipen [att beslut ska fattas på den lägsta ändamålsenliga nivån, reds.anm], vi har samma syn på migration, och de är i princip frihandelsvänner som vi.

– Den stora fördelen är att de inte är rädda för att säga ifrån. Norden är jättebra, men våra danska och finska vänner är ibland lite för stillsamma. Sverige gör det betydligt mer och där har vi lärt oss mycket av holländarna.

Han uppmanar Sverige att bygga allianser med fler länder i Östeuropa, som Tjeckien, Slovenien och Rumänien.

– Effekten av brexit är att vi har tvingats ut i nya samarbetsmönster och det tror jag är bra, säger Lars Danielsson.

Inga planer på att varva ner

Små länder i all ära, men det går inte att komma runt unionens två jättar: Tyskland och Frankrike. Även här förespråkar Lars Danielsson ett närmande från svensk sida. Tyskland är i grunden enklare att hantera än Frankrike, men landet präglas av en politisk verklighet som komplicerar beslutsstrukturen.

– Problemet med Frankrike är att vi ofta blir störda över deras retorik som ofta uppfattas som protektionistisk. Skrapar man på ytan märker man att vi har mycket gemensamt. Frankrike är också en stark industrination och de har ett väl fungerande förvaltningssystem, säger han.

Nyligen avslutade Lars Danielsson efter sju år sin post som chef för Sveriges EU-representation. Men han har inga planer på att dra ner på tempot och luta sig tillbaka.

– Jag har varit med så pass länge att jag vill lägga tid på att dela med mig av mina erfarenheter och det kan man göra på olika sätt. Jag har inte hunnit bestämma hur, jag slutade ju för bara två veckor sen. Men det löser sig alltid. Personligen tror jag att eurodebatten kommer att komma tillbaka, så det finns mycket att göra.