DET SVENSKA FÖRETAGSKLIMATET

Så sprids myterna om inflationen – ”Löjligt att anklaga företagare”

När inflationen stack i väg fick företagen i handeln skulden. Nu sker samma sak i tjänstenäringarna. Ny forskning slår hål på påståenden om att företagare har trissat upp priserna. ”Man ska inte anklaga dem för greedflation när det inte finns fog för det”, säger Mats Bergman, professor på Södertörns högskola, till TN.

I flera omgångar det senaste året har de svenska företagen blivit misstänkliggjorda för att de höjer priserna mer än vad kostnadstrycket motiverar. I vintras var det handeln som anklagades för greedflation. Nu är det tjänstenäringen som ifrågasätts.

Prognoserna tyder på att kritikerna har fel om tjänstenäringen, men det vi vet säkert är att handeln pressas alltmer trots höjda priser. I själva verket låg den genomsnittliga rörelsemarginalen i dagligvaruhandeln på låga 1,5 procent under årets tre första månader jämfört med 3,5 procent motsvarande period året innan, enligt SCB.

Ändå kände sig finansminister Elisabeth Svantesson (M) i mars månad manad att kalla till sig matjättarna för att ställa frågor om den senaste inflationssiffran. ”Det är oacceptabelt om det finns aktörer som höjer priserna i onödan”, sade hon till TT vid tillfället.

Mats Bergman, professor på Södertörns högskola samt ordförande i Handelns ekonomiska råd, har synat utvecklingen i branschen i rapporten Handeln i svåra tider.

– Vi har tittat på marginalerna i detaljhandeln – de har varit stabila eller fallande. Inte minst dagligvaruhandeln har pressats under förra året och fortsätter att vara pressad. Det har snarare varit så att det massiva medietrycket har gjort att de har känt sig tvungna att tulla på marginaler. Det är snarare omvänd greedflation inom handeln, säger han.

”Men man ska inte anklaga handeln för greedflation när det inte finns fog för det.”

Ur Riksbankens perspektiv, som har uppmanat svenskarna att leta extrapriser för att pressa inflationen, kan ett medietryck te sig som en välsignelse trots felaktigheterna. Priserna hålls i schack, det funkar. Men Mats Bergman menar att mediebevakningen är ett tveeggat svärd.

– Som forskare måste jag tolka fakta och faktiska orsakssammanhang, säger han.

– Det är bra att medierna gör jämförelser och kommer fram till sådant som att här är din matkorg billigare, för folk är ju pressade på grund av prisuppgångarna. Det har varit ett jättehårt slag mot realinkomster under det senare året. Men man ska inte anklaga handeln för greedflation när det inte finns fog för det.

En annan professor som tidigt pekade på felaktigheterna i debatten om greedflation är Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom på Svenskt Näringsliv. Redan i början av inflationschocken tecknade han bilden av en bransch satt under hård press, mycket på grund av att hushållen drog åt svångremmen som en följd av kostnadsökningarna.

Det gör Sven-Olov Daunfeldt även idag, och nu ser det ännu mörkare ut än det gjorde för ett år sedan.

– Nu ser man att lönsamheten faller på bred front. Handlarna kämpar för att överleva i en situation där den inhemska konsumtionen faller och kunderna blir alltmer prismedvetna. De försöker hela tiden få det bästa erbjudandet, och då finns ingen möjlighet för handeln att ägna sig åt greedflation, det har data visat, säger han.

Flera orsaker

Samtidigt är det ingen som förtiger att inflationen verkligen har varit skyhög inom handeln det senaste 1,5 året, ett historiskt brott efter många år av måttliga prisökningar. Bara under 2022 har maten blivit minst 18, 6 procent dyrare, enligt SCB.

Orsakerna är flera. Till en början drev rusande elpriser på, i kombination med kostnadsökningar som kom från logistik- och tillverkningsbekymmer efter Coronanedstängningarna i Asien.

Effekterna av Ukrainakriget ledde också till brister och prisökningar på produkter som spannmål och konstgödsel, kostnader som slog direkt mot livsmedelsproducenter och i nästa steg mot handeln som dessutom var tvungen att hantera lokalhyror.

Inflationen drabbar med andra ord ekonomin vid lite olika tidpunkter.

Inom handeln beror det bland annat på att det tar tid innan avtalen med livsmedelsproducenterna slår igenom i butikerna. Det var det många som bortsåg från, eller helt enkelt inte kände till, när elpriserna sjönk och matpriserna ändå steg under senvintern.

– Priserna i butiken påverkas av olika kostnadsökningar med en fördröjning på upp till ett halvår. Prishöjningarna i början av det här året berodde på kostnadsökningarna som handeln hade under 2022, säger Sven-Olov Daunfeldt.

Ett annat vanligt missförstånd i debatten är att den höga inflationen inom handeln beror på bristande konkurrens, menar Mats Bergman. Det är precis tvärtom; prisökningarna under 2022 och i början av 2023 har sin förklaring i att konkurrensen är god. Även det går Mats Bergman igenom i rapporten Handeln i svåra tider.

Stöder sig mot forskning

Om konkurrensen är hård är marginalerna per definition små även under gynnsamma tider. Det betyder att när väl en inflationschock inträffar, med skenande kostnadsökningar på bred front som följd, finns det få andra möjligheter än att höja priserna. Marknaden går från en jämviktsnivå till en annan. Alternativet är att gå med förlust eller i värsta fall gå under.

Ett exempel tydliggör hans poäng: Forskarna Christos Genakos and Mario Pagliero kunde 2022 visa att på grekiska öar med bara en bensinstation ökade bensinpriset mindre än på öar med flera bensinstationer. På öar med fyra eller flera bensinstationer var däremot prisgenomslaget i princip fullständigt.

– De undersökningar av handeln jag sett visar på att priset i konsumentledet steg motsvarande 1:1 till leverantörsledet. Det är tecken på bra konkurrens, inte dålig konkurrens, säger Mats Bergman.

Men det här är under förutsättning att kostnadstrycket är det samma för samtliga företag, precis som under inflationsekonomin. Annorlunda blir det när kostnadstrycket är asymmetriskt.

Om till exempel ett svenskt företag som säljer på världsmarknaden ensamt drabbas av kostnadsökningar på grund av för höga skatter eller höjda löner kan företaget inte höja priserna i motsvarande utsträckning just för att den internationella konkurrensen är så hård. Det svenska företaget kan inte avvika allt för mycket från det rådande världspriset.

– Men med kostnadshöjningar som drabbar alla – som priset på spannmål eller olja – blir det en global inflationsimpuls. Då skulle jag säga att mitt resonemang gäller, säger Mats Bergman.

Sven-Olov Daunfeldt håller med om att konkurrensen fungerar bättre inom handeln än många tror. Undantaget är mindre orter där det kan finnas en dominerande handlare.

– När det gäller dagligvaruhandeln är konkurrensen större i många fall än tidigare. Det har kommit flera aktörer i många städer, även lågprisaktörer. Så var det inte på 90-talet. Då fanns det inte lika många alternativ, säger han.

Nu riktas allas blickar mot tjänstesektorn

Under våren och sommaren har prisstegringarna mattats inom handeln; nu är den fasen över i inflationsdramat och nästa fas inledd. Fokus i debatten har i stället riktats mot tjänstenäringarna och det talas om oförklarliga prisuppgångar i stället för greedflation.

Riksbankchefen Erik Thedéen har vid flera tillfällen motiverat de senaste räntehöjningarna med rusande tjänstepriser.

Men om inflationseffekten fördröjdes inom handeln så kommer den ännu senare inom många av tjänstenäringarna. Särskilt de företag som är beroende av offentlig upphandling kan ha avtalstider på upp till ett år.

– I början såg vi att de företag som verkligen inte kunde öka sina priser för att hantera ökande kostnader var tjänsteföretagen. Det var för att de har långa avtal. Först ett år senare, när de skriver ett nytt avtal, kan de förhandla om priset, säger Sven-Olov Daunfeldt som har gjort en analys om inflationen i tjänstesektorn.

”Det är löjligt att påstå att Beyoncé och Bruce Springsteen har så stor effekt att det påverkar hela inflationen.”

Okunskapen om inflationens olika faser är en sak. En annan är rädslan för att prishöjningar i en smärre bransch också kan få effekt på den totala inflationen. Daunfeldt jämför med sommarens diskussion om betydelsen av en enda artists – Beyoncé – höga biljettpriser.

– Det är löjligt att påstå att Beyoncé och Bruce Springsteen har så stor effekt att det påverkar hela inflationen. På samma sätt är det löjligt att påstå att gymmens höjda priser påverkat inflationen totalt.

Många tjänstenäringar påverkas också av de skenande hyreskostnaderna, vilket sätter fingret på ett annat problem: Hyreskostnadernas effekt på den totala inflationen.

Få har kunnat undgå den batalj som uppstod mellan handeln och fastighetsägarna för knappt år sedan. Bråket orsakades av att hyreshöjningarna styrs av KPI (se faktaruta om skillnaden mellan KPI och KPIF).

Problemet är att indexet KPI också påverkas av Riksbankens räntehöjningar. När Riksbanken höjer räntan ökar KPI och därmed hyrorna, som i sin tur pressar hyresgäster ytterligare (handeln, tjänsteföretag, hotell, med flera).

Det här året blev hyreshöjningarna nästan 11 procent, en kostnad som företagen måste skjuta över på sina kunder. Och nästa år, även om inflationen sjunker snabbt, kan hyrorna styras av ett KPI på fortsatt höga 6,5 procent (troligt utfall i oktober).

– Det är egentligen olyckligt att vi har avtal som skrivs upp med KPI – det gör att inflationen blir kvar på en högre nivå längre än om man hade skrivit upp dem med KPIF i stället, säger Sven-Olov Daunfeldt.

Bör gå ned snart

Almega som företräder en stor del av den vittförgrenade tjänstenäringen har naturligtvis också noterat prishöjningarna som nu diskuteras. Patrick Joyce, chefsekonom på Almega, tvingas precis som många företrädare inom handeln i vintras, att mana till lugn.

– Det är viktigt att få fram att prisökningstakten går ned också för tjänster, om än inte i lika snabb takt, säger han till TT.

Patrick Joyce betonar att han tror att den ökade efterfrågan är tillfällig och han räknar med lägre priser längre fram.

– Jag vågar nog säga ganska säkert att när högre räntor börjar slå mot hushållens budgetar så kommer de att dra ned på konsumtionen av de här tjänsterna och då kommer man också att se en prispress nedåt. De här branscherna hade det väldigt tufft under pandemin och sedan har hushållen prioriterat upp dem. Det betyder att det har funnits utrymme att höja priserna, men jag skulle säga att det är tillfälligt, säger han till TT.

Diskussionen om tjänsteprisinflationen påminner mycket om den kritik som i våras riktades mot livsmedelspriserna och dagligvaruhandeln, menar Sven-Olov Daunfeldt.

– Det är frustrerande att höra många bedömare, även ekonomer, säga att tjänsteinflationen är oförklarligt hög när det är helt normalt. Konjunkturinstitutet visar i sina prognoser att den bransch där efterfrågan viker mest är tjänstebranschen, säger han.

– Att tjänsteföretagen, när de blir mer och mer pessimistiska, skulle passa på att skjuta över kostnaderna ännu mer på sina kunder stämmer inte.

”Jag tycker att det är olyckligt att man i den allmänna debatten utmålar det som ett utbrett problem att företag utnyttjar sin marknadsmakt och till och med fuskar.”

Vi återkommer till handeln och det faktum att vid tidpunkten då den utmålades som boven i inflationsdramat sjönk lönsamheten drastiskt i branschen. De goda lönsamhetssiffror som kritikerna pekade på visade hur läget var i branschen långt tidigare, under det gynnsamma sista pandemiåret.

– Enstaka handlare kan ha passat på att höja priserna mer än vad som motiverades av ökade kostnader, men att tro att det gällde för hela branschen är att dra för starka slutsatser utifrån de data man har. Det är glasklart, säger Sven-Olov Daunfeldt.

Gör vi nu samma sak med tjänstenäringarna? Det återstår förstås att se, men Sven-Olov Daunfeldt tycker att det är beklagligt att se hur företagen gång på gång blir misstänkliggjorda.

Som han ser det är det de svenska företagen, och de skatteintäkter som de genererar, som är grunden för en väl fungerande välfärd. De ska hyllas, deras hårda arbete lyftas fram. Det är de som tar en risk, och vågar genomdriva en affärsidé, trots allt som hindrar.

– Jag tycker att det är olyckligt att man i den allmänna debatten utmålar det som ett utbrett problem att företag utnyttjar sin marknadsmakt och till och med fuskar. Det är precis tvärtom. Svenska företag är värdeskapande, säger han.