REGELKRÅNGLET
Så ska staten få koll på dina pengar – nytt register kartlägger svenskar
Trots att det kan öppna för en ny skatt ligger förslaget om ett förmögenhetsregister kvar. Nu växer kritiken mot att det även hotar den personliga integriteten och kostar företagen miljarder. Priset blir alldeles för högt, varnar Tomas Lööv på NNR. "Det är Kafkaartat", säger han till TN.
Tidigare i år lämnade en utredning förslag om att inrätta ett register med statistik över hushållens samlade tillgångar och skulder. Förslaget har mött kraftig kritik och väckt oro för att det är ett första steg mot att återinföra en förmögenhetsskatt.
Enligt förslaget ska registret innehålla hundratals uppgifter om svenskarnas finansiella tillgångar och skulder, samt en mängd understödsvariabler.
NNR, Näringslivets Regelnämnd, är en av remissinstanserna som är emot förslaget. Ett starkt skäl är att det går emot den personliga integriteten, enligt Tomas Lööv, sakkunnig på NNR.
– Politiken försöker smyga in något som har långtgående effekter på individernas integritet i George Orwells nya anda. Första steget borde vara att definiera behovet – om det finns. Men det har inte gjorts, säger han.
”I värsta fall kan det vara rättsosäkert.”
Även om det är tänkt att uppgifterna i det så kallade superregistret ska vara anonymiserade när de lämnas ut så är databasen med tanke på innehållet en känslig källa, konstaterar Tomas Lööv. Den här typen av uppgifter skyddas annars av hård banksekretess som det krävs domstolsbeslut för att bryta.
– Det gäller varaktiga tillgångar i olika former och variabellistan är enorm. Finansinstituten är kanske vana vid att göra värderingar, men risken är att andra mindre vana aktörer gör osäkra skattningar. I värsta fall kan det vara rättsosäkert.
Vissa variabler ska lämnas fyra gånger per år och vissa en gång per år. Tomas Lööv frågar sig varför staten fyra gånger per år ska veta vilka individer som lägger om bostadslånen, hos vilken bank och till vilka räntor.
– Det är helt Kafkaartat! Politiken har lyckats få till en utredning som säger att staten ska samla in uppgifter som behövs för att det är ”bra att ha”. Det är väldigt fluffigt samtidigt som det är mycket ingripande att värdera människors bilar och andra tillgångar.
Stor risk att känslig data läcker
Trots att registret enligt utredningen ska vara säkert med avseende på personlig integritet pekar Tomas Lööv på att risken för skada är stor.
– Jag ser en stor risk för läckage med hänsyn till att det är väldigt känsliga data. Vad händer då? Jag tror inte att alla har förstått det principiella, att staten ska gå väldigt långt in i den enskilda ekonomin och få tillgång till information, säger han.
Skattebetalarnas vd Christian Ekström ser också stora risker om ett register över förmögenheter hamnar i fel händer.
– Ett register, även om det är sekretessbelagt, riskerar att läcka vilket skulle göra det enkelt för kriminella att eftersöka vilka personer det är värt att råna, kidnappa eller utpressa, sa han nyligen till TN.
”Vi är på väg in i en lågkonjunktur och behöver mer dynamik i finanssektorn, men det bidrar ju inte det här förslaget till.”
Trots att det sägs att forskare ska använda anonymiserade data så finns det alltid en risk för indirekt läckage, eftersom det utifrån vissa variabler kan gå att uttyda enskilda individer, menar Tomas Lööv.
– Även om det ska användas i forskningssyfte så vet vi ju inte hur forskarna använder informationen. När de väl har fått uppgifterna finns de där och går att koppla ihop med andra källor, säger han.
En annan aspekt är att det blir kostsamt för många aktörer att leverera data till det tänkta registret. Enligt underlaget skulle 1 700 företag bli skyldiga att lämna uppgifter till registret och bland de största uppgiftslämnarna finns bankerna.
– Många är kritiska till att lägga ut ökade kostnader på företagen. Vi är på väg in i en lågkonjunktur och behöver mer dynamik i finanssektorn, men det bidrar ju inte det här förslaget till.
Kostar miljarder
Bankföreningen uppskattar att det totalt handlar om att mellan två och tre miljarder uppgifter skulle samlas in per år och att bara rapporteringen skulle kosta miljardbelopp.
– Förslaget är helt fel enligt Tidöavtalet som säger att den här typen av administrativa kostnader ska minska. Då finns det andra lösningar som är billigare och mindre integritetskränkande, säger Tomas Lööv.
Som exempel nämner han att redan existerande källor kan användas eller att välja att gå ut med enkätundersökningar till ett representativt urval – något som används i många andra sammanhang.
– I förslaget hävdas att det är önskvärt att se balansen utifrån individerna, men den typen av anliggande information finns ju redan. Vi vet hur många som går i konkurs och hur många som får skuldsanering, till exempel.
Tomas Lööv är skeptisk till motivet att registret skulle ge Finansinspektionen och Riksbanken ett bättre underlag för penningpolitiken.
– Dessa myndigheter fattar inte beslut utifrån vad enskilda individer gör. Informationen de får idag är aggregerad på samhällsnivå vilket är en helt annan ansats. Finansinspektionen vet redan idag vilka som äger bostäder med en hög skuldsättning, men inte exakt hur mycket lån var och en har, säger han.
”Tjänstemannakåren har gått bananas och sedan lyckats få med sig politiken på det.”
Enligt utredningen behövs registret för forskningens skull, men Tomas Lööv menar att det på sin höjd bidrar till en mer samhällsvetenskaplig övergripande forskning.
– Det finns ingen proportionalitet mellan de olika intressena. Jag anser inte att de höga kostnaderna vägs upp av att några akademiker får ett superset med data så att de eventuellt kan få några artiklar publicerade. Målen är så övergripande att det är svårt att få ihop den analysen utifrån dem.
Tomas Lööv efterfrågar vad han kallar för ”policyrelevans”, att beslut som politiker fattar måste gå att förklara för medborgarna.
– När det gäller superregistret är målen så komplexa att det är svårt att förstå varför det skulle behövas. Jag tror helt enkelt att det handlar om att tjänstemannakåren har gått bananas och sedan lyckats få med sig politiken på det.
