DEN GLOBALA KONJUNKTUREN

Toppanalytikern: Misstagen som stoppade decennier av tillväxt – så blir vi rika igen

Kritiken mot marknadsekonomin är ofta brutal, men den omtalade författaren James Pethokoukis menar att det är den som ger oss svaret på klimatutmaningen och vårt välstånd. "En lektion från pandemin är att folk inte gillar att lida. De gillar inte när det råder brist på varor i butiken", säger han i en exklusiv intervju med Tidningen Näringslivet.

Vad tänker du på när du hör ordet ”futurist”? Få i den yngre generationen lär ha hört det tidigare, för äldre påminner det gissningsvis om en svunnen tid, trots att ordet syftar på framtiden. I en ny omtalad bok, The Conservative Futurist: How to Create the Sci-Fi World We Were Promised, återuppväcker James Pethokoukis begreppet ”futurist”. Pethokoukis är numera analytiker och senior fellow på tankesmedjan American Enterprise Institute, men har en bakgrund som kolumnist på bland annat CNBC, Reuters och US News & World Report. Han instämmer att ”futurist” mer klingar 1960-tal än framtid.

– Man hör knappt ordet ”futurist” längre, det låter som något från den gamla tv-serien Jetsons. Konservativa i USA i dag tenderar att vara väldigt tillbakablickande. För mig innebär den konservativa delen i bokens titel att vi bevarar de liberala värdena om frihet, liberal demokrati och fri marknad. Och att man knyter dessa värden mot framtiden och därmed blir futurist. Mot en mer välmående och hoppfull framtid där våra beslut kring teknologi spelar en viktig roll, säger han när vi möts i matsalen på American Enterprise Institute i Washington DC.

För en gång i tiden dominerades USA och västvärlden av en framtidsoptimism. Efterkrigsåren ledde fram till guldåren i Sverige och på andra sidan av Atlanten gick utvecklingen snabbt när vapnen lagts ner efter andra världskrigets slut. För snabbt, hävdade vissa. När Walt Disney 1955 slog upp portarna till Disneyland insisterade han på att en del skulle kallas Tomorrowland och innehålla attraktioner från en ljus framtid som spåddes finnas runt hörnet. I en era av snabb tillväxt, hög produktivitet och kapplöpning mot rymden, framstod dock Tomorrowland snart som Todayland eller Yesterdayland, för att använda Disneys eget ordval.

Året då allt vände nedåt

James Pethokoukis lyfter upp Disney-exemplet i sin bok för att illustrera det samhällsklimat som var rådande i stora delar av västvärlden.

– Det finns en nostalgi kring åren efter andra världskriget. Ekonomin fungerade, inkomsterna ökade, precis som produktiviteten och folk var optimistiska kring framtiden. USA var den ledande stormakten i världen och vi hade en ny era av atomenergi och rymdsatsningar. Det kändes som att något nytt uppfanns varje kvart och folk förväntade sig att detta var det nya normala för alltid. Man diskuterade hur tillväxten skulle hanteras och om vi skulle bli galna av att allt gick så fort. Så blev det inte, säger han.

Allt vände 1973, enligt James Pethokoukis. Han medger att det är vanskligt att välja ett specifikt datum för nedgången, men anser att årtalet fungerar väl som en illustration av hur tillståndet förändrades.

– Rymdprogrammet började tappa fart, oljeembargot slog hårt, förtroendet för kärnenergi sjönk och Watergate-skandalen minskade förtroendet för institutioner. Inbromsningen skedde över hela den rika världen. Det fanns förväntningar på att ekonomin skulle svänga upp till forna nivåer, men det skedde inte, säger han.

Bortsett från en oväntad uppgång i samband med it-boomen under slutet av 1990-talet, har den negativa utvecklingen fortsatt.

– Vi är inte i närheten av så välmående som vi trodde att vi skulle vara när vi blickade framåt under 1960-talet, säger han.

”Vi behöver peka på hur marknadsekonomin har skapat välstånd.”

Tron på marknadsekonomi har även vacklat rejält, inte minst bland generationer som har präglats av finanskrisen, följt av en period med långsam återhämtning och dålig jobbtillväxt.

– För många unga är det deras enda erfarenhet av kapitalism. De ställer sig frågande till varför marknaden skulle veta bättre än några experter som följer kurvor och fattar beslut.

Om vi ska tro kontentan i The Conservative Futurist: How to Create the Sci-Fi World We Were Promised kan vi slå fast att nedgången är tydlig och att vi inte har uppnått vår fulla potential. Så, vad kan göras för att öka optimismen och av bara farten få igång global tillväxt? En hel del, menar James Pethokoukis.

– Först och främst måste vi slå fast att tillväxt är ett mål. Det är viktigt att beslutsfattare med laserskärpa fokuserar på policies som ökar produktiviteten, tillväxten och visar att fria marknader och liberal demokrati kan skapa de bästa liven för alla. Vi behöver peka på hur marknadsekonomin har skapat välstånd. Allt som står i vägen för det, oavsett om det är handelsbarriärer eller väldigt restriktiv invandringspolitik, är anti-tillväxt och måste slopas, säger han.

Han fortsätter:

– Om det finns en lektion från pandemin är det att folk inte gillar att lida. De gillar inte när det råder brist på varor i butiken. De gillar inte att leva ett sämre liv, inte ens tillfälligt. Om man anser att kapitalismen är problemet, då finns det inget exempel någonstans som belägger det påståendet.

Andra åtgärder borde ha lättare att få gehör i breda folklager.

– En sak som både människor till höger och vänster bör kunna enas om är att skjuta till mer pengar till vetenskaplig forskning. Efter rymdkapplöpningen sjönk andelen resurser dit. Därefter började vi reglera som om vi inte alls verkade bry oss alls om att skapa tillväxt. Det har gjort det svårare att starta företag, bygga högteknologiska lösningar och liknande.

Kärnkraft vägen framåt för bättre miljö

Kärnkraften var en viktig komponent i efterkrigstidens framtidsoptimism och bör spela en roll även i den teknikpositiva framtid som förespråkas i boken.

– Debatten om klimatförändringar är viktig. Vi ser massiva framsteg i kärnfission och att allt fler börja ifrågasätta varför vi skar ned på kärnkraften gör mig optimistiskt. Om man menar att klimatproblemet handlar om ren luft, är nu en bra tid för vi ser hur det problemet blir löst genom att vi genererar massvis av ren energi.

– Om man är orolig för miljön, vilket jag är, då måste man ställa sig frågan hur man kan skapa mängder av ren energi som inte bara kan gynna människor i väst, utan resten av planeten också. Att säga till de som inte lever i USA, Europa eller Japan att ”ni aldrig kommer att få leva som oss”, det är djupt omoraliskt, säger James Pethokoukis.

Ett teknikområde överskuggar emellertid alla andra sedan ett drygt år tillbaka: artificiell intelligens, AI. Diskussionen i medier präglas till stor del av oro och risker med den nya tekniken.

– Vi hade ungefär en kvart som vi kunde njuta av ChatGPT och inse hur fascinerande det var, innan vi blev oroliga för att AI skulle ta alla jobb eller döda oss. Eventuellt både och. Nu ser vi regleringar och rop om att pausa utvecklingen. Men i min bok skriver jag att den största risken av alla är att inte ta någon risk alls. Vi kan inte stoppa utvecklingen. AI kommer att revolutionera hela ekonomin.

”Man har svårt att se hur AI kan döda cancer, men lätt att se hur AI kan döda oss.”

I december kom EU-länderna överens om världens första AI-reglering, som bland annat fokuserar på förebyggande regler för att stoppa skadlig AI. Några månader dessförinnan hade USA:s president Joe Biden presenterat en presidentorder om att skärpa regelverket kring AI.

Parallellt med en rädsla för hur tekniken kan användas, märks en oro för att mängder av jobb ska försvinna. James Pethokoukis återvänder till drömfabriken i Los Angeles.

– När Hollywood började göra specialeffekter fanns det en oro att det skulle leda till att massa jobb försvann, att det skulle vara tre killar som gjorde alla effekter. Så blev det inte. I dag är det fler som jobbar med specialeffekter än på 1990-talet, eftersom det gav nya idéer på hur man kan använda effekterna. Dessutom blev det billigare så filmer som aldrig hade kunnat använda specialeffekter tidigare kan nu göra det. Att utgå ifrån att vår tid är helt annorlunda än tidigare där tekniska framsteg leder till arbetslöshet, det är att ignorera historiska exempel, säger han.

Ofta väger dock ekonomiska data lätt jämfört med kulturens makt.

– Under de senaste femtio åren har kulturen i väst skildrat framtiden som en sämre värld än dagens. Där tekniken inte är ett verktyg, utan en bomb, en plåga eller något som förstör miljön. Det finns inget utrymme för en framtid där det kan vara splittrande och stundtals kaotiskt, men där det är värt det. När folk tänker på AI tänker de på mördar-AI, inte på hur det kan bota cancer. Man har svårt att se hur AI kan döda cancer, men lätt att se hur AI kan döda oss.

– Det är ett svårt problem att lösa, eftersom det är svårt att jobba med policies om få ser möjligheterna.

”En månbas vore viktigt.”

Vänd på diskussionen, uppmanar James Pethokoukis. Istället för den berömda Doomsday-klockan, som varje år symboliskt anger hur många minuter det är kvar till en global katastrof, förespråkar han en Genesis-klocka.

– Den kan visar alla framgångar som vi gör, från att bota sjukdomar till att minska svält och förbättra miljön. Istället för midnatt visar den hur nära vi är gryningen av en ny tid av samhälleliga framsteg. Då skulle vi diskutera hur vi kan göra fler framsteg och snabbare.

Och hur var det med månbaserna? Det må låta som science fiction, men i sin bok för James Pethokoukis fram månkolonier som ett högst tänkbart – och önskvärt – scenario inom en inte alltför avlägsen framtid.

– En månbas vore viktigt. Det är en inspirerande diskussion, men det är också bra att på riktigt visa hur man kan skapa en koloni där och använda de resurser som finns. Om vi ska ha ett samhälle där alla är rika kan vi vara tvungna att göra det. Det är viktigt både ekonomiskt och kulturellt.