ENERGIPOLITIK

Svenskt dricksvatten hotat – ny gasterminal enda lösningen

2019 sa regeringen nej till att stärka gasberedskapen i Sverige av klimatskäl. Nu är det bråttom att åtgärda situationen. En LNG-terminal behöver upp, helst igår, varnar IKEM. ”Tillverkning av reningskemikalier till vårt dricksvatten är helt beroende av gasen”, säger Malin Johansson, ansvarig för energi- och klimatfrågor, till TN.

Tidningen Näringslivet har i flera artiklar visat på sårbarheten i den svenska försörjningen av naturgas. Metan (CH4), eller fossilgas som den också kallas utgör endast två procent av energin i Sverige men den volym som konsumeras används i huvudsak av företag och många av dem producerar produkter som är mycket viktiga både för industrin och den svenska beredskapen.

Gasen kommer genom ett ensamt 37 år gammalt rör mellan Dragör i Danmark till Malmö i Sverige varefter det grenar ut sig i vad som kallas det västsvenska naturgasstamnätet. Det är härifrån företagen på västkusten tar sin gas.

Sedan 2020 har Sverige haft en förhöjd krisnivå för gasförsörjning och risken för gasbrist bedöms som ”överhängande”, enligt branschorganisationen Innovations och kemiindustrierna, IKEM. Samtidigt är många av deras medlemsföretag beroende av denna enskilda ledning.

– Vi har företag som tillverkar kemikalier till rening av dricksvatten och till livsmedelsförsörjning, till exempel. Gasen är helt avgörande och det beror på att många av dem inte använder gasen som energibärare utan det är själva molekylen man använder. Dessutom handlar det också om många företag som är väldigt viktiga för ekonomin i stort. Våra företag ligger ofta längst nere i värdekedjan så om inte de kan producera så är det också väldigt många andra som inte kan producera, säger Malin Johansson, ansvarig för energi- och klimatfrågor på IKEM.

Skulle dessa företag kunna tillverka sina produkter om ledningen gick sönder?

– Nej, inte i nuläget.

I ett debattinlägg i Dagens industri den 27 oktober i fjol kräver IKEM:s vd Jonas Hagelqvist tillsammans med Malin Johansson att staten tar ansvar.

”IKEM:s medlemmar är en förutsättning för rent dricksvatten, elektrifiering, vaccin, industrins klimatomställning och svensk livsmedelsförsörjning. Företagen behöver gasen för dess molekyl. Den utgör råvaran i samhällskritisk produktion”, skriver de.

Nu tycks de ha hörsammats. I förra veckan beslutade regeringen nämligen att ge Energimyndigheten i uppdrag att analysera försörjningstryggheten på gasområdet i Sverige. Detta välkomnas av IKEM.

– Vi är otroligt glada för det, och det är fantastiskt bra av regeringen att man nu tar ett grepp kring frågan. Det här är något vi efterfrågat under lång tid och vi har också börjat uppvakta Regeringskansliet i frågan och tagit ett grepp i debatten. Vi hoppas att det här innebär att man tar ett statligt ansvar för gasförsörjningen, säger Malin Johansson.

Hur ser ni på att det dröjt fram tills nu? Det här har väl varit känt?

– Ja, eftersom vi tillverkar kemikalier som kopplas till livsmedelsförsörjning och dricksvattenrening så tycker vi att det är lite konstigt att det dröjt. Vi har varit ute och kommenterat att vi ser det här som en jätterisk och att vi tycker att det är bråttom med att skaffa andra möjligheter att fylla på det här gasnätet. Men det är jättebra att man nu tar tag i det.

– Vi har haft en dialog med Energimyndigheten sedan början av sommaren kring frågan, och de har varit transparenta och så. Men om vi förstått det rätt så har de inte haft alla befogenheter som behövs.

Samtidigt skulle konsekvenserna bli allvarliga vid ett stopp i försörjningen.

– Om det skulle hända något med ledningen så har vi gas i ungefär ett dygn, sedan kan företagen inte producera sina produkter, säger Malin Johansson.

Beroende av naturgas är däremot inte unikt för Sverige. Tyskland hade under lång tid byggt upp ett beroende av naturgas från Ryssland och när Nord Stream-ledningarna sprängdes ledde det till att landet snabbspårade LNG-terminaler för att få upp dem på rekordtid, så till den grad att de stämts för att ha brutit mot den egna miljölagstiftningen.

LNG står för ”Liquefied natural gas” och är samma sak som vanlig fossilgas, med skillnaden att den kyls ned till -162 grader så att den kan transporteras på skepp.

Även Finland har fått sin naturgasledning till Baltikum förstörd, och landets direktledningar till Ryssland är sedan tidigare avstängda.

Det som skiljer både Tyskland och Finland från Sverige är att de är mer diversifierade. Finland hade tre källor som kunde förse deras gasstamnät med metangas och i Tysklands fall är de direkt uppkopplade mot det europeiska långtidslagret för gas.

– I Finland så har man hyrt in en LNG-terminal, och man är nog ganska glada för att man har den eftersom deras gasledning till Baltikum förstörts, säger Malin Johansson.

– Tyskarna har gaslager så att de klarar hela vintern, för oss har jag hört lite olika men det är inget riktigt gaslager utan fungerar mer som en tryckutjämningsmöjlighet som räcker i ungefär ett dygn, fortsätter hon.

I Sverige finns varken eller, men det hade inte behövt vara så.

Diversifiering fick nej av klimatskäl

2019 ville Swedegas koppla en LNG-hamn i Göteborg mot naturgasstamnätet, men de fick nej av den dåvarande regeringen på grund av klimatskäl. Naturgasen är nämligen fossil.

– Vi kan inte bygga fast Sverige i ett beroende av fossila bränslen när vi har klimatmål som gör att vi ska vara nere på nollutsläpp om 25 år, sa dåvarande klimat- och miljöminister Isabella Lövin (MP) till TV4 i samband med beslutet.

Swedegas har under 2022 återupptagit planerna.

– Jag tror att det finns en högre acceptans i Sverige i dag för att bygga en LNG-terminal än för några år sedan, när regeringen beslutade att tacka nej till att sätta ihop en LNG-terminal med naturgasnätet, sa Hans Kreisel, koncernchef på Swedegas moderbolag Nordion energi till Sveriges Radio i maj 2022.

Nu kan vi inte vänta längre, menar Malin Johansson.

– Denna LNG-terminal behöver upp, helst i går. Det finns redan en förhöjd krisnivå i naturgasförsörjningen och det är märkligt att hävda, som den förra regeringen gjorde, att det rör sig om fossil infrastruktur. Infrastruktur kan aldrig vara fossil och dessutom finns möjligheter att mata in biogas via en sådan terminal.

– Vi tycker att både klimatfrågan och försörjningstryggheten är viktiga och vi har också medlemmar som tycker att det är viktigt att det är fossilfritt. Men vi kan ju inte ens välja det fossilfria om vi inte har en infrastruktur för att mata in den, säger hon.

Satsa på biogas och bygg ut lagret

Tillsammans med uppbyggt lager, och att LNG-hamnen kopplas upp mot gasstamnätet vill IKEM att Sverige satsar på biogas.

– Vi har förutsättningar i Sverige att skapa en försörjningstrygghet kring biogas. Den borde vi ta vara på, inte minst Danmark jobbar väldigt effektivt i den frågan.

Gustav Boëthius, tidigare handläggare för gasfrågor på Energimyndigheten som sedan blivit visselblåsare och skrivit boken ”Ledningen”, tycker att det var mycket olyckligt att Swedegas planer på att koppla upp LNG-hamnen mot stamnätet avslogs 2019.

Klimatargumentet kan inte få trumfa försörjningstryggheten för gas. Nu handlar det om att diversifiera sig. Det är inte bara kemiindustrin som är beroende av ledningen utan stora delar av näringslivet och ett stopp i ledningen skulle enligt honom få närmast oöverblickbara konsekvenser.

– Det som är anmärkningsvärt med det här viktiga uppdraget är att det kom i januari 2024 och inte i november 2021. Redan vid den tidpunkten var alla de problem som uppdraget avser åtgärda redan identifierade. Jag vet detta med säkerhet, eftersom det var jag som skrev den analysen, säger han.

– På många vis är riskerna kring gasförsörjningen mycket värre än de identifierade riskerna kring elförsörjningen. När så här allvarliga problem identifieras ska en myndighet omedelbart be om ett formellt uppdrag från Regeringskansliet att lösa dem, och avsätta tillräckliga resurser för det arbetet. Detta gjorde bevisligen inte Energimyndigheten, säger han.

Energimyndigheten avböjer att kommentera kritiken.

Attack mot rysk energianläggning påverkar ej

Attacker och sabotage riktade mot gas- och oljeinfrastruktur har avlöst varandra i Europa i samband med kriget i Ukraina och alldeles nyligen, den 21 januari, attackerades den ryska energihamnen Ust-Luga, av vad som verkar vara en drönarattack.

Europa har klippt stora delar av banden med rysk gas generellt men just LNG är undantaget de europeiska sanktionerna mot Ryssland.

Rysk gas har exempelvis gått till Nynäshamn på östkusten och därför har attacken rört upp viss oro kring LNG generellt.

Än så länge ser det däremot inte ut som att attacken i Ust-Luga slår mot LNG-leveranserna. Flera internationella medier skrev i söndags felaktigt att det var en LNG-terminal som stod i brand, förklarar Henrik Wachtmeister, forskare i globala energisystem vid Uppsala universitet.

I Ust-Luga är det i stället ett raffinaderikomplex för flytande gaskondensat som träffats, det vill säga en anläggning som förädlar kondensat till oljeprodukter som flygbränsle och diesel.

– Den stora Ust-Lugahamnen exporterar flera varor; kol, råolja, raffinerade oljeprodukter och andra icke-energivaror – men just LNG exporteras inte därifrån. Novatek’s LNG terminal i Östersjön ligger i Viborg. Attacken påverkar således inte Rysslands LNG-export. Likaså återgick den viktiga råoljeexporten från Ust-Luga snabbt till det normala. Men den träffade anläggningen bör vara satt ut spel för en tid, vilket påverkar i storleksordningen fem procent av Rysslands totala oljeproduktexport. Dock kommer Novatek sannolikt kunna exportera den oförädlade kondensaten i stället. Sammanfattningsvis kan man säga att attacken är ett hårt slag mot Novateks lönsamhet, men inte mot Rysslands totala oljeexport.

– Enligt den data jag har tillgång till så slutade rysk LNG från Vysotsk (Viborg) skeppas till Brofjorden efter invasionen. Efter invasionen har rysk LNG från Vysotsk bara gått till Nynäshamn.

Kan få indirekta effekter

Men attacken kan få större indirekta effekter, genom att driva upp försäkrings- och transportkostnader för all rysk energi och därmed minska vinsterna, tror han.

– Detta speciellt om vi kommer se fler attacker. Attacken minskar troligen även investeringsviljan hos de aktörer som fortfarande är intresserade att investera i rysk energiinfrastruktur. Förutom de energirelaterade effekterna får attackerna troligen också psykologiska och politiska effekter, samt att de drar militära resurser och uppmärksamhet från Ukraina.

Orsaken att Sverige fortsatt med import av rysk LNG till Nynäshamn är enligt Henrik Wachtmeister de långa ”take-or-pay”-kontrakt som finns.

– De vill inte bryta kontraktet utan att ha ett politiskt beslut i ryggen, antingen ett EU-beslut eller ett nationellt. Sådana beslut diskuteras nu både på nationell och EU-nivå, men hittills har man, vad jag förstår, varit orolig för vad det skulle få för effekter för gastillgången och priset, förklarar han.

Kan vara tillfälle att klippa med ryska gasen

Samtidigt börjar flera EU-länder nu på allvar överväga import-förbud för rysk LNG.

– Även om EU inte har tagit tag i saken självt har man gett grönt ljus för medlemsländer att på egen hand införa importstopp. Europa har klarat det ryska stoppet för pipeline-gas bättre än många förväntade sig, framför allt bättre än vad jag tror att Ryssland trodde. Men vi hade även tur med en mild vinter förra året, det var en viktig faktor. Hur som helst så är gassituationen i Europa relativt god nu, med nästan normala gaspriser igen, säger han.

Därför, tycker han, kan det vara en lämplig tidpunkt för EU och Sverige, att införa sanktioner även mot rysk LNG, exempelvis både via importstopp och ett pristak för transport, med samma upplägg som för oljan.

– Sådana sanktioner kommer sannolikt inte minska det globala utbudet av LNG, bara skyffla om och fördyra de ryska LNG-exporterna – precis som det vi har sett för oljan. Dock bör EU inte göra om samma misstag igen, då man lät försäljning av oljetankers fortgå till aktörer i den så kallade skuggflottan. På så vis tappade man kontrollen av oljeflottan vilket minskade pristakets effektivitet. Ett importstopp och ett pristak på LNG ska alltså kompletteras med ett försäljningsförbud av LNG-tankers till obetrodda aktörer. För Sveriges del skulle detta innebära en ”laglig” väg ut ur de kvarvarande långa ryska LNG-kontrakten, och alternativa LNG-laster borde kunde säkras från kontinenten utan några större svårigheter, säger han.

Måste föregås av noggrann analys

Det som skulle kunna ge en stor störning är om Ryssland som svar på LNG-sanktioner minskar eller helt upphört med LNG-export globalt, även till andra icke-EU-länder.

– Den risken finns, men jag bedömer att de kommer agera liknande som för oljan, det vill säga att fortsätta exportera fast till andra länder och till ett sämre pris på grund av sanktionerna.

Även Gustav Boëthius landar i slutsatsen att Sverige nu bör kunna upphöra med den ryska LNG-gasen i en debatt-artikel på Second-Opinion, även om beslutet måste föregås av en noggrann analys. Det är knappast så att företagen gärna vill importera rysk ”blodgas”, och de är smärtsamt medvetna om att den senaste leveransen mycket väl kan bli den sista, skriver han.

Men man måste också förstå att gasens betydelse. Det är ingen slump att man är så beroende av den i en mängd olika sektorer, varav industrin är en.

”Att ha tillgång till en stor mängd metan är mycket intressant för ett stort antal industriverksamheter. Med metan kan man exempelvis relativt enkelt bygga stora, varma och helt syrefria ugnar. En sådan perfekt reducerande atmosfär är nödvändig när man vill tillverka det absolut finaste stålet, och stål är som bekant en svensk industriell paradgren. Nackdelen med metan är att det är mycket svårt att tillverka i stora volymer. Viss biogasproduktion förekommer naturligtvis – även i Sverige – men den mängden metan är i det europeiska sammanhanget försvinnande liten jämfört med de fossila gasvolymer som årligen rör sig på den europeiska gasmarknaden. Detta innebär att om man inte har tillgång till egna gasfält måste gasen importeras genom rörledningar eller – som i det föreliggande fallet – som LNG”.