ELKRISEN

Solföretaget: Så driver nätbolagen upp dina avgifter

Dan-Eric Archer, vd för energitjänstföretaget CheckWatt, som bland annat tillhandahåller tekniska lösningar för solceller, bekräftar att subventionerad solkraft skapar problem i elnäten. Det får elkunderna betala för via nätavgiften. Samtidigt lägger han en stor del av ansvaret på elnätsbolagen. ”Deras främsta incitament är att ta kostnader i nätinvesteringar, för då tillåts de öka sina avgifter”, säger han till TN.

I en artikel i förra veckan rapporterade Tidningen Näringslivet om hur elnätskollektivet i förlängningen får betala för kostsamma nätinvesteringar som bland annat orsakas av att exempelvis villaägare subventioneras med 60 öre per kilowattimme för att mata ut solel på nätet. Därutöver tillkommer subventioner för installation av utrustning.

När solen skiner starkt och människor är på jobbet blir det svaga lokalnätet hårt belastat, vilket skapar kostnader, som dessutom är stora.

– Typexemplet skulle man kunna säga är att man behöver byta ut nätstationer och bygga grövre kablar om man ska förenkla det och det innebär förstås kostnader som hela elnätskundkollektivet i dag måste stå för genom sina elnätsavgifter, sa Per Everhill, ansvarig för Public Affairs på Tekniska verken i artikeln.

Med andra ord tvingas till exempel den som bor i en bostadsrätt betala högre nätavgifter för att villaägare i området sätter upp solceller på taket.

Dan-Eric Archer, vd för aggregatorn och energitjänstföretaget CheckWatt, som tillhandahåller tekniska lösningar för solceller, bekräftar problembilden.

– Det stämmer att solkraft skulle orsaka enorma kostnader i form av nätförstärkningar med nuvarande reglering och intäktsmodell för nätägare. Eftersom solen skiner ungefär lika mycket på alla solkraftsanläggningar inom samma geografiska område så blir den så kallade sammanlagringseffekten mycket stor. Det är faktiskt så att det snart, kanske redan, är solkraft som orsakar mest nätförstärkningar på mellanspänningsnivå, säger han till Tidningen Näringslivet och fortsätter:

– Det finns dock tekniska och ekonomiska förutsättningar att effektivisera detta enormt mycket. Essentiellt så handlar det om att begränsa effekttopparna i produktionen av solel.

Och solenergibranschen själv vill få till en förändring, menar han.

– Det är enkla regulatoriska förändringar som skulle möjliggöra fortsatt kraftig utbyggnad av solkraft utan att elnätskostnaden ökar.

Vill nedreglera i stället för att lagra

Att begränsa effekttopparna och undvika att elen skickas ut på nätet kan göras på flera sätt, men i huvudsak kan man dela in dem i två. Antingen absorberar man den med en lagringslösning, exempelvis ett batteri, eller så nedreglerar man produktionen genom att minska eller stänga av produktionen vid ett givet tillfälle.

– Det mest resurseffektiva i nuläget är olika former av dynamisk nedreglering av solkraften. Det är försumbara energimängder som förloras för att klippa de problematiska effekttopparna. Batterier gör stor nytta och ger mycket god lönsamhet i dag, men ännu så är det främst när de primärt agerar på andra sätt, framför allt genom att reglera elnätsfrekvensen via så kallade stödtjänster. Marknaderna är dock under ständig förändring och på sikt kommer allt mer nedreglerad solenergi att absorberas i batterier.

I nuläget subventioneras batterier och de kan också användas för att sälja stödtjänster för frekvensreglering till statliga Svenska kraftnät. Batterier har på sistone exploderat på marknaden och Tidningen Näringslivet kunde nyligen berätta att Svenska kraftnäts balanskostnader ökat från 1 miljard kronor 2021 till 6 miljarder 2023. Prognosen för 2024 är 8 miljarder kronor.

”Främsta incitament att ta kostnader”

För den aktuella utmaningen tycker han att det är bättre att anläggningarna styr ner produktionen vid de tillfällen som produktionen och belastningen på nätet är som högst.

– Det kan göras på mer eller mindre sofistikerade sätt och till en marginell kostnad för anläggningsägarna. Elhandelspriset vid sådana tillfällen då solen producerar som mest är generellt sett så lågt att energin ger en försumbar ekonomisk förlust. System för att möjliggöra styrning att utföra sådan reglering finns redan inbyggt i de flesta anläggningar, säger han.

Enligt Dan-Eric Archer ligger problemet inte alls hos solcellsbolagen, utan hos elnätsägarna.

– Det största problemet är att affärsmodell och reglering hos elnätsföretag innebär att deras främsta incitament är att ta kostnader i nätinvesteringar, för då tillåts de öka sina avgifter. De har svaga incitament att bli mer effektiva för det gör inte att deras omsättning och vinst ökar.

Och han ser inga problem med att klippa bidragen till solceller i dagsläget.

– Varken solkraft eller batterilager behöver generellt sett några subventioner. De byggs redan i snabb takt ändå och skulle byggas ännu snabbare om framför allt dessa hinder inom elnätsreglering undanröjdes. Det skulle vara en stor vinst för hela samhället.

Intäktsregleringen främjar investeringar i kablar

Det stämmer att intäktsregleringen som avgör elnätsföretagen intäkter i dag främjar investeringar i kablar och stationer (kapitalbas) framför operativa kostnader som exempelvis smarta kundavtal för nedreglering, menar Per Everhill hos Tekniska verken.

Däremot är det inte förbjudet, så om nya lösningar blir billigare kommer säkert fler elnätsföretag att titta på dessa, menar han.

– Men jag ser en utmaning i denna typ av lösningar då elnät är något man bygger på kanske 70 års sikt. Hur vet vi att kunden på leveranspunkt X kommer tillhandahålla en smart nedregleringstjänst om tio år eller när fastigheten säljs till någon som är helt ointresserad av teknik? Elnät är ändå elnät även om det kanske inte är en lika rolig och spännande teknik som styrda solceller.

Han tycker inte att det har så stor betydelse om det är batterier eller nedreglering som blir aktuellt, det viktiga är att effekttopparna kapas så att nätet inte behöver byggas om i onödan. Det skapar kostnader som läggs på elräkningarna.

– I Sverige fastställer Energimarknadsinspektionen elnätsföretagens intäkter i fyraårsperioder enligt en särskild modell som tar hänsyn till bland annat nödvändiga investeringar och övriga kostnader för att driva elnäten. Dagens modell främjar investeringar i traditionella elnät för att lösa kundens elbehov framför nya lösningar som exempelvis olika kreativa kundavtal eller köp av tjänster såsom exempelvis hyra av batterier eller nedreglering av solkraft. Dessa kostnader ska enligt modellen minska över tiden och får därmed inte tas ut i elnätsavgifter i samma nivå som vanliga elnätsinvesteringar. En översyn av detta regelverk pågår för närvarande inom ramen för EU:s kommande elmarknadsreform.