ELKRISEN

Han byggde upp världens bästa elsystem – fem sätt att lösa krisen

Gunnar Ålfors, i dag 80 år, är en av de som haft stor betydelse för utbyggnaden av det svenska elsystemet. Här är hans fem punkter för att komma till rätta med elkrisen i landet. ”Det är synd hur det svenska elsystemet har hanterats”, säger han i en intervju med TN.

Under 80-talet klassades det svenska elsystemet av många som världens absolut främsta. En som hade en central roll i att utveckla detta elsystem är Gunnar Ålfors, som jobbade hos Vattenfall mellan 1964 och 2004. Han var alltså med under tiden som Vattenfall var ansvarig för både produktionsutbyggnaden och systemdriften i det svenska elsystemet.

Han började i kontrollrummet, blev sedan driftsingenjör, avdelningsdirektör, överingenjör och så senare produktionsdirektör. Under en period var han chef för en avdelning som hette Krafthushållningsavdelningen och så småningom blev han chef för produktionsledningen. Han avrundade sin karriär som biträdande chef för elproduktionen i Norden.

Som 80 år gammal pensionär med ett helt yrkesliv av erfarenhet direkt från styrelserummen och driften har han stenkoll på det svenska elsystemets historia samt brister och styrkor.

– Jag tycker att det är synd hur det svenska elsystemet hanterats. Det var väldigt bra planerat så att både stamnätet och produktionsapparaten fungerade mycket bra, säger han till Tidningen Näringslivet.

Det är i huvudsak två orsaker till att det svenska elsystemet rustats ned, menar han.

– Att vi lagt ned kärnkraft och att vi inte byggt tillräckligt många nya ledningar. Kärnkraftsnedläggningen berodde på en kombination av statligt ingripande från politikerna och effektskatten, säger han.

Dags att underlätta för vatten- och kärnkraft

Men, det finns ingen anledning att hänga läpp för det nu. Gjort är gjort och nu handlar det om att bygga upp systemet igen – och där har han fem tips till politikerna. Bygg ut vattenkraft, kärnkraft, vindkraft och ledningarna. Och så bör vi lyssna på Bengt Ekenstierna.

Den svenska vattenkraften byggdes successivt och långsamt ut under 1900-talet och landet har gynnats väldigt mycket av den elektricitet som kommer från de stora dammarna i norr, men som bekant har alla kraftslag styrkor och svagheter. Vattenkraften är mycket snabb i upp- och nedreglering och den kan erbjuda både storskalig produktion och balansera vindkraft på ett effektivt sätt.

– Vindkraften har ju ställt till det en hel del med att det blivit så väldigt varierande, vilket inte är särskilt bra för någon, förklarar Gunnar Ålfors.

Driftsmönstret i vattenkraften blir aggressivare och ryckigheten sliter på kärnkraftverken. Dessutom tär vindkraftverken på lönsamheten särskilt för sig själva och kärnkraften när det blåser väldigt friska vindar. Då blir det förstås billiga elpriser, ibland till och med negativa, men det stör marknadsmekanismerna när producenter tvingas betala för att leverera el vilket skadar marknadsincitamenten för ny produktion. Vattenkraften kan reglera förhållandevis väl så de kommer åtminstone delvis undan, menar han.

Inte vindkraftens fel

Men det är inte vindkraftens fel som kraftkälla utan snarare att politiker tidigare lagt skatter och subventionssystem som har styrt elsystemet i den riktningen. Man har lagt en orimlig börda på att ett intermittent kraftslag ska stå för hela tillväxten. Vindkraften kommer att komma in i lämpliga mängder om elsystemet kravställs rätt, tror Gunnar Ålfors.

– Jag tror att systemet skulle må bra av att man underlättar för vatten- och kärnkraft ett tag tills man har fått ordning, säger han.

Vattenkraft möter folkligt motstånd

Problemet med vattenkraften är att den ofta möter stort folkligt motstånd när ska byggas ut eftersom dammarna slukar en hel del mark och för att den ställer till med en del biologisk oreda i älvarna. Samtidigt går det inte att både ha kakan och äta den, och eftersom Sverige behöver baskraft så tycker Gunnar Ålfors att man bör bygga ut vattenkraften. Givetvis förstås genom effekthöjningar men också med nya dammar och turbiner som kan tillföra betydligt mer. Det är främst fallhöjd och tillrinning som avgör hur mycket vattenkraften kan leverera så det krävs att man i så fall lyfter blicken.

På grund av kraftigt folkligt motstånd fredades fyra älvar i Sverige, de så kallade nationalälvarna. Kalix älv, Torne älv, Piteälven och Vindelälven är genom riksdagsbeslut skyddade från vidare utbyggnad även om Piteälven har ett kraftverk, Sikfors, och Vindelälven flyter ihop med Umeälven strax norr om Stornorrfors.

Detta är förstås politiskt sprängstoff, men alla kraftslag har fördelar och nackdelar, och vill man inte ha det ena får man ta det andra. Vattenkraft rent elektriskt är ett mycket bra kraftslag.

– Det går nog att få ut ganska många terawattimmar där. Det är lite konstigt att det inte kommit upp i debatten ännu, tycker Gunnar Ålfors.

Bygg ut kärnkraften

En annan punkt på önskelistan är att se till att kärnkraften byggs ut. Kärnkraften är på sätt och vis motsatsen till vindkraft och vattenkraft eftersom den ofta välkomnas av de som bor nära den men i stället möter motstånd på nationellt plan.

– Det har varit många undersökningar genom året som visat att de som bor nära kärnkraften är nöjda med att den finns. Den stör inte och den ger jobb till orterna, men de som bor på andra ställen i landet och inte direkt påverkas av den brukar kunna ha en känsla för att det är dåligt med kärnkraft, säger Gunnar Ålfors.

Kärnkraft kräver en mycket liten markareal och förhållandevis mycket små ingrepp i naturen. Dessutom finns redan kommuner som har plats för ny kärnkraft som skulle kunna sätta upp reaktorer där befintliga redan finns och där gamla har lagts ned. Låt dessa kommuner få nya reaktorer, det torde vara en ganska lågt hängande frukt eftersom det inte kräver så mycket andra investeringar i elnätet och kan göras samtidigt som andra insatser görs i elsystemet, menar han.

– Kärnkraftsmotstånd är knappast något nytt utan jag ser det snarare som en rest av det starka kärnkraftsmotstånd som funnits och som hängt kvar hela tiden. Det var ett ständigt motstånd mot ny kärnkraft även tidigare men det gick ju att bygga i alla fall och när den väl var på plats var många ganska nöjda.

Debatten kring kärnkraftens pris är märklig

Och debatten kring kärnkraftens pris tycker han är märklig. Ja, kärnkraft är dyrt att bygga men den skapar ett stabilt elsystem så för folket som helhet så är kostnaden att inte bygga betydligt större.

– Ja, det är dyrt med kärnkraft men nu har ju politikerna lovat att de ska hjälpa till och det behövs nog.

Att köpa saker av kvalitet brukar sällan vara billigt.

– Javisst är det värt det, när den väl är byggd så platsar den utmärkt in i systemet och den har en låg driftskostnad så elpriserna blir låga.

Att rusta upp och bygga ut elsystemet är bra oavsett vad som händer med vissa industrisatsningar men han har svårt att förstå hur man tänker sig att dessa ska bli av om det inte finns storskalig baskraft.

– Jag har ju svårt att begripa hur man ska lyckas få fram el till alla de här industrisatsningarna, särskilt i norr. Jag tycker det kommuniceras lite dåligt mellan industribyggarna och de som ska förse dem med el.

Snabba upp tillståndsprocesserna

En annan satsning som han gärna skulle se mer av är ledningar.

– Vi behöver fler ledningar som binder ihop norra och södra Sverige. Som det ser ut just nu har vi periodvis väldigt stora prisskillnader i landet.

Det som behöver prioriteras här är tillstånd, menar han.

– Det är ju förenat med väldigt stora problem att bygga nya kraftledningar och få tillstånd att dra fram dem. Jag tror att det på min tid fanns ett större förtroende mellan de som byggde kraftledningar och politikerna som gjorde att det gick snabbare och det fanns en utvecklingspositiv känsla i Sverige under många år. Man såg positivt på att bygga ut infrastrukturen.

”Lyssna på Ekenstierna”

Den sista punkten på Gunnar Ålfors önskelista har att göra med hur den europeiska marknadsmodellen för el fungerar. Elpriset styrs av det sista inropade budet på den europeiska marknaden. När det uppstår en elbrist i Europa kan exempelvis dyr gaskraft i Tyskland bli vägledande för svenska elpriser framför allt i elområde 3 och 4, trots att produktionskostnaden för majoriteten av den svenska elmixen är låg. Bortsett från enskilda stunder och dagar nettoexporterar ju Sverige som bekant el.

Både vindkraft, kärnkraft och vattenkraft har en låg produktionskostnad i Sverige och det är dessa kraftslag som dominerar vår mix, vilket betyder att både elproduktionsföretag och framför allt Svenska kraftnät via de så kallade flaskhalsinkomsterna tjänar stora pengar när de billigare kraftslagen inte räcker till för att möta både den nationella och den europeiska exporten.

Den som gjort sig mest känd för att kritisera denna modell är Bengt Ekenstierna, som vill ha till en prövning i EU om vad Sverige får och inte får göra.

– Jag tror att man ska lyssna på Bengt Ekenstierna, det råder en väldig omfördelning av pengar från elkunder till elproducenter just nu och det är inte riktigt bra, säger Gunnar Ålfors.

Sista kilowattimmen bestämmer priset

Bengt Ekenstierna har en 40-årig yrkeskarriär som dotterbolagschef inom Sydkraft/E.ON i bagaget och satt i styrelsen hos Statkraft AS i Norge under 2016-2022.

– Den sist producerade kilowattimmen för att möta efterfrågan på el sätter priset på hela volymen el. Det innebär att det blir exportvolymerna som sätter priset på all el som levereras i södra Sverige, säger han till Tidningen Näringslivet.

Om en procent av behovet budas in på Nordpool till det dubbla priset mot nästa bud så sätter en procent av volymen elpriset för all el som levereras i södra Sverige.

– Den sista procenten av efterfrågan har blivit väldigt dyr att producera, eller att importera från Baltikum, för att sedan skicka vidare till Tyskland. Detta inte minst sedan vi i Sverige har stängt ner 4 500 megawatt elproduktion, företrädesvis kärnkraft.

Hantera export separat

Enligt Ekenstierna bör därför exportvolymerna hanteras för sig själva vid prissättning av elen och de inhemska volymerna för sig.

– Om detta strider mot EU:s regelverk har aldrig blivit prövat i Bryssel, då Sverige inte har lyft frågan med kommissionen. Däremot har riksdagens utredningstjänst (RUT) tittat på frågan från ett EU-perspektiv och underhandsinformationen säger att de menar att denna metodiken inte kan anses diskriminerande, då den inte påverkar elpriset för elkunderna i de länder som vi exporterar el till, utan enbart får stopp på den förmögenhetsöverföring till elproducenterna och Svenska kraftnät som nuvarande tillämpning av prissättningsmodellen ger upphov till. Det vill säga upp emot 300 miljarder kronor på två och ett halvt år.

Svenska kraftnät hävdar att det skulle bryta mot EU:s regler, innebära strategisk prissättning hos elbolagen samt sätta käppar i hjulen för behövlig nyproduktion.