ELKRISEN

Hjärnan bakom regeringens nya plan för elsystemet: ”Vi har varit naiva”

Maja Lundbäck har en av de viktigaste rollerna i landet när det gäller elförsörjningen. Hon är nämligen rådgivare till energiministern och en av hjärnorna bakom Sveriges plan för att rädda ett krisande elsystem. ”Alla kraftslag är välkomna men alla behöver bidra till ett effektivt och leveranssäkert elsystem”, säger hon i en exklusiv intervju med TN.

Den som är intresserad av hur el fungerar och samtidigt brukar följa regeringens presskonferenser har säkert noterat att den tekniska kvalitén successivt utvecklats. Hon syns inte i rutan, men det är knappast någon vild gissning vem som förklarat för energiministern hur reaktiv effekt, svängmassa, rotorvinkelstabilitet och icke synkrona generatorer påverkar elsystemet.

– Det är en ynnest att ha en chef som är genuint intresserad av fysikens lagar. Det är ovanligt och ger roliga utmaningar på jobbet, säger Maja Lundbäck.

– Tittar man tillbaka på alla energiöverenskommelser som omfattar elsystemet sedan 70-talet så berör ingen av dem elsystemets prestation utan det handlar i stort om vilka kraftslag systemet ska innehålla. Den riktningen håller regeringen nu på att lägga om i grunden, säger hon till Tidningen Näringslivet.

Hon är civilingenjör inom energisystem och har bakgrund bland annat hos Strålsäkerhetsmyndigheten, Svenska kraftnät och Internationella atomenergiorganet (IAEA). 2020 arbetade hon med systemdesign och systemsäkerhet inom Försvarsmakten och innan hon blev rådgivare hos energiminister Ebba Busch arbetade hon för den europeiska stamnätsorganisationen ENTSO-E under krisåret 2022.

– Jag börjar känna mig mer och mer lugn. Även om det inte syns så mycket i media så börjar regeringen få fart på saker och ting. Det handlar om regleringsbrev, styrning av myndigheter och hur regeringen tar sig an energipolitiken. Att börja definiera vad själva elsystemet ska leverera och inte vilka kraftslag som ska finnas i systemet är ett viktigt nytt steg i energipolitiken. Det är tillbaka till grunden igen med tydliga mål som borgar för att börja utveckla elsystemet igen, säger hon.

Kunde inte tacka nej

När meddelandet kom den där fredagseftermiddagen hade Maja Lundbäck ingen aning om vem avsändaren var. Några hälsningsfraser senare visade det sig att Daniel Liljeberg var statssekreterare och byggde ett team för att lägga om politiken kring landets elförsörjning.

– Jag kände inte honom och hade aldrig pratat med honom, men kände mig naturligtvis mycket hedrad för att få förtroendet, berättar hon.

Och att tacka nej till att bli politisk rådgivare till landets mest inflytelserika person när det gäller energifrågor fanns inte på kartan. Maja Lundbäck har nämligen vigt sitt yrkesliv åt elsystemfrågor och har länge oroat sig över vad hon sett som en destruktiv utveckling av det svenska elsystemet de senaste decennierna.

Sedan 80-talets senare hälft har Sverige faktiskt gått bakåt i utvecklingen. 1987 var elanvändningen enligt Energimyndigheten och SCB 137,4 terawattimmar i Sverige och 2023 var den lägre, 134,6 terawattimmar, enligt en färsk rapport från Energiföretagen.

Detta samtidigt som terawattimmarna i större utsträckning kommer klumpvis, när man nödvändigtvis inte behöver dem.

– Hade det varit så att vi haft visionen om att bygga systemet för att få en megawatt ut och en megawatt in så hade effektförfrågningarna i norra Sverige fram till 2034 förmodligen varit lösta vid det här laget eftersom elsystemet de senaste tio åren vuxit med över 10 000 megawatt samtidigt som de efterfrågar 11 700 megawatt till sin omställning, säger hon och fortsätter:

– Nu funkar det ju naturligtvis inte så på grund av termodynamikens begränsning, men det ger en fingervisning om elsystemets utveckling och konsekvensen av den styrning som har varit innan. Elsystemet har snabbt byggts ut, men inte utefter de egenskaper som behövs för att ansluta nya industrier och tillgängliggöra elsystemet för fler aktörer.

Har den fria rollen på mittfältet

För en ledare handlar det om att delegera ansvar, brukar man säga. Och i Ebba Busch fall har hon delegerat ett tungt ansvar för elsystemet till Maja Lundbäck. Om man ska slänga sig med sporttermer skulle man kunna säga att hon har den fria rollen på mittfältet.

Och för Maja Lundbäck handlar det om att se till att elsystemet har förutsättningar att leverera el året runt, dygnet runt. Det spelar helt enkelt ingen roll om vi har ett nettoöverskott av elexport på sista raden i slutet av året – om vi samtidigt har en mycket låg elproduktion i halva landet under ett vindstilla och smällkallt högtryck mitt i vintern, menar hon.

– Man har blandat ihop mål och medel där fokus har varierat över åren. Den ena gången har det varit vindkraft som varit målet, och den andra gången har det varit fokus på biobränslen och den tredje på mer elnät. Man har inte tagit helhetsgreppet om elsystemets prestation.

– Det har varit ungefär som att man fokuserat på flygtornet på Arlanda eller vilka typer av sensorer vi ska ha i stället för att fokusera på att vi ska ha en fungerande flygtrafik.

Systemet har präglats av skatter och subventioner

Samtidigt är det naturligtvis omöjligt att komma från kraftslagen helt och hållet, menar hon. Elsystemet har länge präglats av subventioner och straffskatter – så till den grad att exempelvis kärnkraften missgynnats och varit nere för räkning. Den som ogillar kärnkraft kanske ser den nuvarande politiken som orättvis. Vindkraften har ingen egen samordnare och det stämmer mycket riktigt att regeringen ställt ut kreditgarantier på 400 miljarder till kraftslaget.

I sammanhanget är detta dock mycket små ingrepp jämfört med det tidigare målet om ett 100 procent förnybart elsystem vilket alltså explicit sade åt kärnkraftsbranschen att det inte finns någon framtid för kraftslaget. Kärnkraft räknas som ett fossilfritt kraftslag, inte ett ”förnybart”, även om relevansen i begreppet ”förnybart” kan diskuteras, eftersom kärnkraften över livscykeln, bränslet inräknat, enligt SGU har långt mindre materialbehov än sol- och vindkraft per producerad kilowattimme, även om själva solen och vinden är förnybara. Urantillgångar bedöms heller inte vara någon begränsade faktor varken kort- eller långsiktigt.

Med bakgrunden i åtanke är det kanske inte så konstigt att det dröjt fram tills Tidöpartierna ändrade målet till 100 procent fossilfritt innan kärnkraftsintressenter börjat sondera terrängen, anser hon.

– Däremot går regeringen inte på det sättet in och styr vilka kraftslag det ska vara utan jobbar bara med de olika medlen, sänker risker och så säkerställer jämförbara spelregler. Regeringen jobbar för att skapa förutsättningar för kärnkraft men även vindkraft och solkraft. Men i stället för att plocka bort fossilfria kraftslag och säga att de inte är välkomna bör elsystemets utveckling utgå ifrån vilka förmågor elsystemet behöver för att kunna leverera tillräckligt med el, och så får de fossilfria kraftslagen utveckla och anpassa sig därefter.

"Måste växa upp”

Det kanske kan upplevas lite hårt, men i grunden behövs det, menar hon.

– Vindkraften och solkraften måste nu växa upp och börja bidra till systemet. Det måste ske en teknikutveckling och vi måste ge en morot till den. Men då menar jag inte bara med pengar utan även med tydlig kravställning att vi har ett behov och att alla ska bidra. I längden tror jag att alla mår bra av det.

Att bara säga att vi vill ha ett fossilfritt elsystem är fel, menar hon. Då får man nämligen bara solpaneler och vindkraft eftersom de för tillfället är billigast per producerad kilowattimme, om det inte spelar någon roll vilken kvalitet som kilowattimmarna har och när de kommer.

– Men ingen kommer att bli glad av att ha det elsystemet. I södra Sverige har vi det mest utsatta läget avseende installerad elproduktion i hela Europa och förmodligen i hela världen om man jämför med länder som har den nivå av industrialisering och välfärd som vi har i Sverige. Det kan inte få fortsätta så, säger hon.

Samtidigt ligger norra Sverige i den absoluta toppen tack vare älvarna, med mer än 300 procent självförsörjning enligt ENTSO-E, varför Sverige som helhet också är nettoexportör av el på årsbasis.

– I norra Sverige har vi mer produktion än vi kan nyttja och därför måste man där börja i nätänden. I Södra Sverige är det tvärtom, där har vi mer nät än vi kan nyttja och därför måste vi börja med produktion. Samtidigt är det oerhört viktigt att kunna spegla systemets behov, så att vi inte ramlar ned i det här kaninhålet igen. Det kommer inte vara samma lösningar på alla platser i Sverige och det får inte bli det heller.

Om marknaden efterfrågar rätt saker – alltså vad vi som konsumenter förväntar oss av systemet, så kommer marknaden att leverera just detta, eftersom det blir ett kostnadseffektivt resursutnyttjande, tror hon.

Efterfrågar man ett elsystem som levererar när det är soligt och blåsigt så får man det. Efterfrågar man stabilitet så får man det.

– Vill vi ha ett fossilfritt elsystem som levererar billig och pålitlig el över hela landet både under vintern och sommaren, utan orimliga fluktuationer och där systemet är motståndskraftigt i händelse av kris eller krig, samtidigt som det går att starta upp nätet igen från ett strömlöst läge, så måste man efterfråga det. Regeringen har helt enkelt definierat våra mål om vad elsystemet ska leverera och de målen har varit ute på remiss.

Konkretisering och kravställning

Sedan kommer skutan ta lång tid att vända. Systemet har nedmonterats under lång tid och infrastruktur är inget man ändrar i en handvändning. Att bygga kärnkraftsreaktorer tar tid, att lägga undervattenskablar och stora betongfundament på havsbotten likaså. Att bygga transmissionslinjer och stolpar tar också lång tid. Alla respektive delar kräver också både hårdvara och kompetens. Alla med sina egna utmaningar.

– Samtidigt har vi gjort omfattande utbyggnader tidigare. Stamnätet, kärnkraften, vattenkraften och så vidare. Vi ska inte stirra oss blinda på att det är en jättestor och jobbig uppgift utan konkretisera vad som behöver göras och kravställa så att systemet kan leverera det vi förväntar oss av det.

Ett exempel som måste kravställas, menar hon, är förmågan till ödrift. Alltså att ett mindre område, exempelvis en mindre stad, ska kunna försörja sig själv i händelse av frånkoppling från övriga nätet.

– Att kravställa ödrift är ett sätt att kravställa alla delar i systemet. Vi kan inte bara kravställa på produktion och flexibilitet. Vi måste kravställa på produktionsanläggningar, nät och förbrukning, för annars kommer inte elen att levereras fram när den behövs årets alla timmar, säger Maja Lundbäck.

Med hennes militära bakgrund kommer hon ofta tillbaka till just säkerheten. Det är en sak att något är teoretiskt möjligt, men det teoretiskt möjliga är nödvändigtvis inte särskilt önskvärt, av en lång rad orsaker. Till exempel vill vi kanske inte bygga det svenska elsystemet så tekniskt och svagt att elektroniska störningar får oacceptabla konsekvenser. Ju mer vi använder el till att ersätta industriella processer, desto viktigare blir det att se till att elsystemet är motståndskraftigt mot kriser som naturkatastrofer, sabotage, hackerattacker eller krig.

– Genom att utarma södra Sverige på elproduktion så har vi gjort oss mer beroende av våra stora stamnätsledningar från norr till söder för att försörja södra Sverige. Man kan fråga sig om den här utvecklingen givit en bra och robust design av landets viktigaste infrastruktur. Elledningar är svåra att skydda, och dessutom har överföringskapaciteten försämrats.

Stabil elförsörjning en förutsättning

Enligt Energiföretagen består det Svenska stamnätet exempelvis av 1 500 mil luftledning och 200 mil jordkabel.

Vid utbyggnaden av elsystemet är säkerhetsaspekterna viktiga, vilket tyvärr har försummats i debatten, menar hon. Hur robust elsystemet är beror först och främst på hur elsystemet är designat och uppbyggt och de senaste åren har elsystemets grundläggande design ändrats vilket slår igenom på saker som överföringskapacitet, högre elpris och ökade stödtjänstkostnader.

– Vi bygger ett elsystem som levererar el till konkurrenskraftiga priser, det ligger i våra händer att genomföra detta. En trygg och stabil elförsörjning är dessutom en förutsättning för företag att kunna lita på försörjningen även under svåra tider. Om företagen inte känner sig trygga kommer de sannolikt att fortsätta med fossilt, eller flytta på sig.

Företagen i söder skriker efter el

Stabila och konkurrenskraftiga elpriser under svåra tider är en konkurrensfördel och Tidningen Näringslivet har tidigare rapporterat om hur företag i södra Sverige skriker efter el men inte kan ställa om, för att systemet är skört och Svenska kraftnät inte kan tilldela effekten.

Allt måste inte ske på studs, men det måste finnas långsiktiga spelregler så att aktörerna vet vart systemet är på väg, menar Maja Lundbäck.

– Vi måste få till transparens i energipolitiken där aktörerna också känner sig trygga och vi får ned riskerna för investeringar. Vi måste få till stabil basproduktion i södra Sverige och det är dessutom en förutsättning för den förnybara produktionen också eftersom planerbar och väderberoende el kompletterar varandra. Den väderberoende elen måste nämligen också in på ett sätt så att den inte äventyrar systemet.

Den utveckling som skett hittills i södra Sverige är att fossila kraftslag börjat göra entré. På grund av brist på planerbar kraft i södra Sverige jobbar Svenska kraftnät exempelvis för tillfället med fossil mothandel. Det innebär att kraftverk, främst fossila, står redo i händelse av problem, vilket gör att Svenska kraftnät vågar släppa på mer överföring från norr till söder, eftersom kraftverk är redo att snabbt ropas in om de behövs.

Fossil kraft trycker undan värre fossilt

När det gäller kommersiell drift hoppar fossila kraftverk inte i gång om de inte behövs, och detta styrs av marknaden. Nedlagd fossilfri kraft innebär förstås att de ropas in oftare än de annars hade gjort och därför blir det för Europa som helhet en klimatförlust eftersom vi har möjlighet att exportera mindre, även om Sverige nationellt till största del fortfarande är fossilfria, menar hon.

På samma sätt blir däremot kraftverk som förknippas med utsläpp i Sverige oftast en klimatvinst när de väl används eftersom de då trycker undan annan, ännu smutsigare, elproduktion, från exempelvis Polen och Tyskland. När det är kallt och vindstilla på vintern importerar Sverige dessutom ofta kolkraft eftersom den egna fossilfria basproduktionen inte alltid räcker till.

– Vindkraft är bra men de levererar inte hela tiden och jag vänder mig mot den här debatten som varit om att om vi bara får vindkraft i till exempel Västsverige så kommer vi att lösa effektbristen. Så är det inte i dag så vi måste sluta upp med polariseringen så att vi får realistiska planer och realistiska lösningar i stället för en misstro mot systemet eller en övertro på enskilda lösningar.

”Vi måste få till stabil basproduktion i södra Sverige och det är dessutom en förutsättning för den förnybara produktionen”.

Väderberoende kraft behöver jobba på kapacitetsfaktorn

100 megawatt vindkraft är inte samma sak som 100 megawatt kärnkraft, och detta beskrivs mycket väl i Svenska kraftnäts deluppdrag om att stärka försörjningstryggheten på sidan 49. Ett nyckeltal inom elsystem är kapacitetsfaktorn, som avgör olika kraftverks verkliga produktion över en tidsperiod jämfört med den teoretiska maxkapaciteten. Denna siffra avgör hur mycket extra förbrukning, exempelvis industrier, som kan anslutas baserat på tillkommande produktion.

För landbaserad vindkraft är siffran i Sverige 11 procent enligt Svenska kraftnät och för havsbaserad vindkraft är den 18 procent. För kärnkraft och gasturbiner är siffran 74 procent. Med andra ord, 10 000 megawatt havsbaserad vindkraft betyder 1 800 megawatt i industrin och 10 000 megawatt kärnkraft eller gaskraft betyder 7 400 megawatt i industrin.

– Bäst av alla är vattenkraften – varför den också måste värnas. Men tyvärr finns ju inte samma fina älvar i södra Sverige som i norra Sverige, säger Maja Lundbäck.

Om Sverige vill bli fossilfritt måste vi skapa långsiktiga förutsättningar för ett fossilfritt elsystem och det finns inget industriland i världen som drivs fossilfritt utan storskalig fossilfri baskraft, menar hon. Och om industrin lägger ner eller flyttar förlorar världen produkter som redan görs mycket klimatvänligt jämfört med alternativen.

– Vi måste göra en liten halvhalt, reflektera över vad vi har varit någonstans, vad vi gjort och vad som inte varit så bra. Och sedan lär vi oss av det. Vi tar med det som varit bra och ändrar det som varit dåligt.

Stamnätet föreslås bli riksintresse

När det gäller säkerhet reflekterar kanske inte så många över det. Men utan el fungerar varken betalkort, pumpar till vattenförsörjningen, kylar i livsmedelsbutiker och så vidare. Stora delar av samhället stannar utan el, och därför måste systemet vara mycket robust, anser hon.

– Om vi tar totalförsvarets proposition till exempel så är målet glasklart. Man ska klara 90 dagar väpnat angrepp och sedan jobbar alla mot det målet. Samma typ av tänk måste finnas i elsystemet och det viktigaste är inte exakt hur många dagar det handlar om utan att det finns ett mål om vilken typ av försörjningstrygghet Sverige ska ha.

En sak som gått många medier förbi, är exempelvis att myndigheten MSB nu föreslagit att klassa det svenska stamnätet som riksintresse, något som inte minst kan ge fördelar när det handlar om tillståndsprocesser.

Har vi varit naiva i Sverige? Att vi tänkt att det inte kan bli krig här?

– Jag måste svara ja på den frågan. Jag minns när jag jobbade på Svenska kraftnät och nedläggning av kärnkraften var aktuell. Vi såg redan då att om det händer så kommer överföringskapaciteten från norr till söder att minska som en konsekvens. Men det verkade inte vara så många som tyckte att det var ett problem då, innan det inträffade.

Hon ser också tillbaka på tiden med viss självkritik.

– Det är klart att man försökte informera, men jag gav mig också för lätt. Tittar man i backspegeln så hade vi kunnat göra mer.

Kärnkraft ger ett stabilt elsystem

Och när det kommer till kärnkraften som regeringen ofta får kritik för så är det knappast någon hemlighet att kraftslaget levererar just stabil, billig, pålitlig och fossilfri el med en mycket hög leveranssäkerhet, menar hon.

Kärnkraftverk behöver byta bränsle en gång per år vilket ger trygghet i försörjningslogistiken och kraftverken är designade med omfattande säkerhetstänk redan från start. Faktum är att kärnkraften i Ukraina varit skillnaden mellan ström och inte ström i kontakten många gånger under det ryska anfallskriget.

– Jag skulle vilja hävda att kärnkraft är ett av de mest stabila kraftslaget vi har. Kärnkraften är designad för att klara en viss åverkan i form av till exempel störtande flygplan, de mest antagonistiska hoten och så vidare.

Även leveranssäkerhet ligger i toppen hos regeringens önskelista vilket bedöms behövas mer av i södra Sverige. Högtryck kalla vinterdagar i Sverige betyder bland annat import av tysk och polsk kolkraft samt biomassa och eventuell olja i Karlshamnsverket, fossila gasturbiner med mera. Resultaten blir främst två, koldioxidutsläpp och höga elpriser och enligt Maja Lundbäck beror det i grunden på att det finns för lite planerbar el i södra Sverige.

Systemet måste vara designat efter eventualiteter

Man kommer inte runt sårbarheten i systemet bara för att det finns vattenkraft i norr. Systemet måste vara designat efter eventualiteter och inte normala omständigheter och vi har redan nu nettoimport vissa kalla vinterdagar. Detta beräknas också öka framöver i takt med att fler företag och privatpersoner vill använda mer el samtidigt som samma utveckling syns i grannländerna.

– Och vi kommer inte runt att södra Sverige till stor del är beroende av norra Sverige eller våra grannländer, vilket inte är någon bra utgångspunkt för kommande elektrifiering. Händer det något med stamnätet så står man där.

Det mest klimatvänliga kraftslaget får kritik

När man i debatten pratar om klimatkrisen så är det från kärnkraftsbranschens håll lite märkligt att det mest utsläppssnåla kraftslaget vi har i landet ofta får så mycket kritik, inte minst från klimatföreträdare, menar hon. Enligt siffror sammanställda av Electricitymap ser växthusgasutsläpp i gram per kilowattimme ut enligt följande:

Kärnkraft är ett mycket yteffektivt kraftslag vilket innebär små ingrepp i naturen och den levererar baskraft som kräver mindre balanserande kraft. Mer fossilfri planerbar elproduktion i södra Sverige, såsom kärnkraft, skulle också hjälpa till att lösa stora delar av de inhemska problemen med sämre överföringskapacitet, dålig självförsörjning, leveranssäkerhet samt bristande elberedskap som förmågan till ödrift och dödnätsstarter, menar Maja Lundbäck.

– Så att hjälpa kärnkraften upp på banan igen med riskminimeringar, utbildning, forskningsmedel och liknande ser jag inte som något konstigt alls. Kärnkraften ska ha jämförbara spelregler som alla andra fossilfria kraftslag. Politiker ska inte bestämma vad elsystemet ska bestå av, men det är viktigt att man utgår från att stärka systemet. Då handlar det inte bara om ekonomisk ersättning utan att det även finns incitament för alla kraftslag som tillförs till systemet, så att de också bidrar till systemet. Det gäller så väl kärnkraften, vindkraften och solkraften. I grunden handlar det om att leverera konkurrenskraftig el till vår industri och till befolkningen och då räcker det inte med att bara rada upp kilowattimmar oavsett var de kommer ifrån.

Medan många gastar och skriker har Maja Lundbäck sikten klar.

– Vi måste bygga ut det svenska elsystemet från grunden igen och börja tänka till hur vi expanderar elsystemet på bästa sätt. Och då menar jag inte att vi ska ta bort expertis som ekonomer, jurister, forskare och medieexperter men elsystemet måste få tillbaka sitt ingenjörsperspektiv så att den grundläggande designen av elsystemet kan leverera det Sverige behöver. Den konstruerande generationen har delvis försvunnit och vi har i stort sett bara förvaltat det fossilfria arv som de lämnade efter sig sedan 80- och 90-talet.

– Jag har en önskan om att fler ingenjörer engagerar sig i politiken och att vi är fler med designperspektivet som kliver in i den strategiska utformningen av elsystemet och elmarknaden.