ELKRISEN

Tysk energipolitik kan sänka svensk industri – ”Driver klimatarbetet mot stupet”

Europas industrimotor Tyskland står vid stupets brant och riskerar att dra den svenska industrin med i fallet. Att politikerna vill binda upp företagen i 15-åriga så kallade ”klimatskyddskontrakt” är bara den senaste skadliga åtgärden, varnar energiexperten Staffan Reveman i TN.

”Wirtschaftswunder” eller ”Det tyska undret” i svensk översättning. Så kallades den snabba tyska ekonomiska och industriella återhämtningen efter andra världskriget i spillrorna av ett sönderbombat land.

Med sina 83 miljoner invånare är Tyskland Europas befolkningsmässigt största land och kärnan i den europeiska ekonomin. Dess industri spänner över flera energitunga branscher och landet är spindeln i nätet för kontinentens industri av biltillverkning, maskiner, elektronik och läkemedel. Inom varje respektive bransch finns leverantörer och underleverantörer av varor och komponenter som övriga Europa levererar och köper av Tyskland.

Sverige är en litet industriellt och tekniskt framåtlutat land som gjort sig mycket rika på att exportera varor, ofta väldigt specialiserade sådana, till andra europeiska länder och där har Tyskland varit ett viktigt handelsnav. Sveriges export motsvarade, enligt SCB, 3 140 miljarder kronor 2022 och 74 procent av dessa gick till Europa.

”Driver tysk industri mot stupet”

Varor motsvarande 203 miljarder kronor exporterades till Tyskland som tillsammans med Norge var vår största handelspartner. Och ungefär så ser det ut för många länder i Europa. Tyskland är den europeiska industrins motor som driver ekonomin och Europas välstånd framåt. Med andra ord, om Tyskland vacklar så skadas hela Europa och i allra högsta grad Sverige.

– Tyvärr håller de tyska politikerna på att driva tysk industri samt Europas klimatarbete rakt mot stupet med idiotisk energipolitik. Först bygger man in industrin i ett beroende av fossilgas och kolkraft och sedan tvingas man låta befolkningen subventionera de kraftiga utsläppen för att industrin inte ska lämna landet när elpriserna rusar som en konsekvens, säger Staffan Reveman till Tidningen Näringslivet och fortsätter:

– Sedan lurar man befolkningen att man ska göra en storsatsning på vätgas och knyter upp bolagen i klimatskyddskontrakt trots att om man sätter sig in i detta förstår man att det inte kommer att bli vätgas utan fossilgas som kommer ur rören. Allt för att man vägrar satsa på kärnkraft.

”Sverige måste sluta vara ja-sägare”

Alla länder som förstår måste säga stopp, och ställa Tyskland till svars – så att landet kan ändra bana och börja återöppna sina kärnkraftverk, anser han. Annars är det bara att glömma både klimatarbete och den europeiska konkurrenskraften, menar han.

– Sverige måste sluta vara ja-sägare i EU och lära från Tyskland och Frankrike i det avseendet, annars blir man överkörd. Alla länder som kan måste markera mot Tyskland för det är allas vår angelägenhet att den tyska industrin fortsätter att stå sig stark. Det som händer i Tyskland just nu är oerhört skadligt för hela Europas ekonomi, säger han och tillägger:

– Och Tyskland räknar kallt med att ni ska vara med och betala genom att skicka er planerbara vatten- och kärnkraft till Tyskland samtidigt som man delar med sig av både luftföroreningar och höga elpriser från de fossila kraftverken. Man har inget problem med att importera svensk och fransk kärnkraft, bara den inte ligger i Tyskland.

Det största problemet för tysk industri, menar han, är att det är få av gemene tyskar som verkligen förstår hur energi fungerar och respekterar dess betydelse på riktigt.

– Även om opinionen håller på att svänga är det väldigt många som inte ser vad som håller på att hända utan blir lurade när politikerna säger att det går att lösa med bara vindkraft, solenergi och lagringslösningar. Samtidigt ställer man ut kraftiga subventioner till tung industri och försöker skrota taket för hur mycket landet kan belåna sig för att öka den tyska statsskulden så att notan som befolkningen får betala inte kommer i kapp innan valet nästa höst.

– Min pappa brukade säga att man inte ska låna till praliner men det är exakt vad Tyskland vill göra.

Eldar 10 000 ton brunkol per timme

Tysklands elsystem har i generationer drivits genom att elda brunkol – och det finns fortfarande tillräckliga mängder i marken för att driva landet framåt i åtminstone 100 år till.

– Problemet är bara att brunkol är den smutsigaste källan i världen både av klimat- och miljöskäl och Tyskland har målat in sig i ett hörn där vi är beroende av brunkolen, säger han.

Med utsläpp på 1167 gram växthusgaser per kilowattimme i genomsnitt är kolkraft enligt Electricitymap värst och brunkol, eller ”lignite”, är dessutom sämre än stenkol, som i Tysklands fall främst importeras. Som jämförelse har den mest klimatvänliga källan kärnkraft utsläpp på 5 gram per kilowattimme, och vind- och solkraft har 13 respektive 35.

Eftersom Tyskland saknar omfattande vattenkraft behöver andra planerbara källor täcka upp när det inte blåser. Den tunga industrin som kräver energi dygnet runt vill naturligtvis inte stänga ned när det inte blåser.

– Häng med nu, Tyskland förbränner 10 000 ton brunkol per timme för att undvika strömavbrott. När jag summerade siffrorna för en reporter på en av Tysklands största handelstidningar så trodde han först inte på mig. Jag skickade siffrorna och han återkom; ”Staffan, Scheiße, du har rätt”.

"Kunnat haft ett fossilfritt elsystem”

Dessutom bränner Tyskland stora mängder fossilgas och stenkol som i huvudsak importeras. Totalt summeras de fossila bränslena i Tysklands elproduktion till cirka 160 terawattimmar, vilket är mer än hela Sveriges elproduktion. Det råkar också vara ungefär precis lika mycket som landet har lagt ned i form av fossilfri kärnkraft sedan 2006.

– Nu fungerar det naturligtvis inte riktigt så till 100 procent av tekniska skäl och en del stenkol används exempelvis i kraftvärmeverken, men i stort sett hade Tyskland kunnat ha ett fossilfritt elsystem i dag, om man bara hade undvikit att lägga ner kärnkraften. I stället har vi ett av de smutsigaste elsystemen i hela Europa, säger Staffan Reveman.

Energiewende tog sikte på att stänga ned fossilfri kärnkraft och fossil kolkraft, men det är alltså bara den första delen man lyckats med, även om kolkraften till viss del minskat. Med det gröna partiet i regeringen har landet satsat enorma summor i olika former av gröna subventioner för att pressa in vind- och solkraft i systemet men man är ännu inte i närheten av att få bort de fossila källorna, menar Staffan Reveman.

– Många pekar på att Tyskland snabbt stänger ned kolkraft och det stämmer att man successivt minskat kolkraften genom kraftiga satsningar på vind och sol, men det återstår oerhörda mängder kol, gas och dessutom biomassa i systemet.

Har gått från storskalig exportör till importör

I samband med energiomställningen gjorde sig Tyskland också mycket beroende av fossilgas från Ryssland, vilken har satt landet i en knivig sits när Nordstream-ledningarna förstörts, priserna rusat och industrin fortsatt är beroende av gasen i sina processer.

Därutöver finns flera parametrar som de tyska politikerna inte gärna pratar om, till exempel att Tyskland gått från storskalig nettoexportör av elektricitet till nettoimportör, bland annat av fransk kärnkraft. 2018 nettoexporterade Tyskland 48 terawattimmar elektricitet till grannländerna, vilket motsvarar mer än en tredjedel av Sveriges elkonsumtion (135 terawattimmar 2023).

I fjol nettoimporterade Tyskland i stället ungefär 12 terawattimmar från grannländerna.

– Det är något som sällan kommer upp i debatten. 2022, när Tyskland faktiskt exporterade till Frankrike för att de hade problem med sin kärnkraft så var det något som ständigt var uppe i debatten. Sedan har ordningen återställts och Frankrike är Europas största exportör av elektricitet igen. Tyskland tar gärna emot eftersom ju mer planerbar kraft man kan importera, desto mindre brunkol behöver man använda, men på grund av sitt agerande rusar då elpriserna i de andra länderna också. Samma gäller förstås för Sverige och andra länder som kan bjuda på el när det inte blåser.

– Dessutom är det också så att ju mer Tyskland satsar på intermittenta kraftslag, desto mer exporterar man när elpriserna är låga och övriga Europa inte behöver kraften, men man importerar när elpriserna är höga och de andra länderna behöver sin el själva.

Elpriserna i Tyskland har skenat så till den grad att tyska politiker tvingats gå in med kraftiga subventioner av flera olika slag. Vissa av dem har också fått bakslag. I november i fjol uppdagades exempelvis ett underskott i budgeten på 17 miljarder euro efter att den federala författningsdomstolen underkänt planer på att flytta pengar från en särskild pandemifond till klimatsatsningar. Detta orsakade en budgetkris i Tyskland när man fick nöja sig med 160 miljarder euro i fonden.

– Subventionerade elbilar fasas ut tidigare och solcellsstödet minskar men elprisstödet för den tillverkande industrin ligger kvar på omkring 12 miljarder euro. Vissa energiintensiva företag får extra stöd bland annat för att de frias från kostnader från utsläppshandeln, berättar Staffan Reveman.

Klimatskyddskontrakt

Den senaste satsningen från tyska politiker är att man vill binda upp företagen i något som kallas ”klimatskyddskontrakt”.

– Dessa kontrakt ska förhandlas mellan staten och företag i energiintensiva branscher och är avsedda att kompensera för de extra kostnaderna för klimatvänliga produktionsprocesser jämfört med konventionella processer, förklarar Staffan Reveman.

Enligt tyska regeringen handlar det exempelvis om branscher som pappers-, glas-, stål- och kemiindustrin.

”För detta ändamål kompenserar klimatskyddskontrakt för merkostnaderna jämfört med konventionella processer på platser där klimatvänliga produktionsprocesser ännu inte kan drivas konkurrenskraftigt – under en period på 15 år”, skriver Förbundsministeriet för ekonomi och klimatpolitik (BMWK) i ett pressmeddelande.

Kontrakten kallas ”CCfD”, Carbon Contracts for Difference och ska hjälpa företagen att ta kostnader för omställning. Om en subvention enligt klimatskyddsavtalen löper över 15 år men break-even uppnås redan efter tio år ska en återbetalning göras till staten under fem år, skriver den tyska tidningen Handelsblatt.

”Enligt egna uppgifter avser ministeriet att avsätta ett tvåsiffrigt miljardbelopp för klimatskyddsavtalen som helhet, det vill säga för alla fyra planerade anbudsförfaranden. Enligt Felix Banaszak, budgetansvarig för det gröna partiet, har 23 miljarder euro för närvarande deponerats", skriver tidningen.

I det första anbudsförförandet är det maximala finansieringsbeloppet per ansökan begränsat till en miljard euro.

”De mycket stora projekten har däremot lämnats utanför. Inom stålindustrin kommer företag med mindre anläggningar för produktion av råjärn att vara de främsta förmånstagarna. Den huvudsakliga verksamheten för tillverkare som Thyssen-Krupp, stålproduktion, är utesluten. Staten har just tillhandahållit sju miljarder euro i subventioner för denna sektor”, skriver de vidare.

Totalt väntas fem budrundor men eftersom hela projektet försenats på grund av budgetkrisen vill de begränsa rundorna till fyra. Nästa beräknas börja senare i år.

Enligt Staffan Reveman ska de subventionerade investeringar endast tilldelas den som enbart använder förnybara energikällor.

– Detta är dock helt omöjligt med Tysklands elmix. Vad de menar är förstås att man ska köpa ursprungscertifikat från utlandet, exempelvis Norge och Island där den sistnämnda inte ens är uppkopplad mot nätet. Nej, det handlar om ”greenwashing”, som Tyskland i väldigt stor utsträckning ägnar sig åt.

Vill öka lånetaket

Handelsblatt har tidigare räknat på ungefär vad infrastrukturen för att bygga de kraftverk, lagringslösningar och distributionsnät för el och vätgas som Tysklands politiker avser att satsa på och noterar att bara själva hårdvaran (inte vätgasen och elen) landar på en prislapp på 1 100 miljarder euro till 2045. Detta vill man enligt Staffan Reveman alltså finansiera genom bidrag som lånas upp på statsskulden.

– Vi har en lagstadgad maxgräns på hur mycket vi kan låna som tillkom för kanske tio år sedan. Den vill man nu riva upp och hävdar att ”det här är nu så kritiskt” så vi måste låna mycket, mycket mer. Där vill man stoppa in dessa satsningar så att gemene man inte märker av dem även om det är de som kommer att få betala allt i slutänden.

Ingen infrastruktur för grön vätgas att tala om finns i landet i dagsläget men ändå hävdar regeringen att det är vätgas som ska driva Tysklands planerbara elsystem tillsammans med lagringslösningar och andra satsningar, menar Staffan Reveman. Gasnätet ska byggas ut för att möjliggöra en omställning till vätgas och regeringen har högt flygande planer på ett 50-tal kombikraftverk som först ska gå på fossilgas för att sedan kunna byta över till vätgas.

– Ett problem är förstås att finansiärerna inte vill bygga kraftverken eftersom de är tänkta att använda som ”backup”-kraftverk när det inte blåser, berättar Staffan Reveman.

Vätgasen ska importeras – ej fått finansiering

Dessutom är två tredjedelar av vätgasen tänkt att importeras från andra länder. Verkningsgraden för att tillverka vätgas genom elektrolys och sedan bränna den för elproduktion är låg, och extra låg när det handlar om import, menar Staffan Reveman.

– Den är långt under 50 procent om man pratar inrikes och ännu lägre om man dessutom ska importera den eftersom du då tvingas lägga till ytterligare omvandlings- och transportförluster.

– I Tyskland är vi dessutom inte i närheten av någon överproduktion av förnybara källor utan elsystemet är till stor del fossilt, så det finns ingen grön vätgas i sikte.

Riksrevisionen i Tyskland, Bundesrechnungshof, sågade nyligen realismen i de tyska politikernas planer på punkt efter punkt där de menar att utbyggnaden av förnybara energikällor inte är tillräcklig, elnätsutbyggnaden inte går tillräckligt snabbt och den reglerkraft som behövs för att ”överbrygga mörka perioder” är alldeles för låg.

Förnybara källor kräver ett mer omfattande och avancerat elnät och Riksrevisionen i Tyskland noterar att eftersläpningen i regeringens planer redan nu är 7 år och 600 mil ledning. Rapporten noterar också att elpriserna i Tyskland är ”väldigt höga” och att ytterligare höjningar är att vänta. 460 miljarder euro behöver flöda in i näten fram till 2045 vilket bedöms som fyra gånger så mycket som mellan 2007 och 2023.

– Att bygga transmissionsledningar tar tid, och är inget man gör i en handvändning. Det kräver både hårdvara och personal vilka båda har sina respektive utmaningar i logistikkedjan, säger Staffan Reveman.

Staffan Reveman visar upp en sammanställning från den tyska myndigheten ”Bundesnetzagentur” över den expansion av förnybara källor som behöver ske om Tyskland ska nå sina 2030-mål. Hastigheten i samtliga behöver rampas upp avsevärt. Till exempel behöver den landbaserade vindkraften mer än fördubblas, den havsbaserade vindkraften mer än fyrdubblas och solpanelerna mer än tredubblas.

– Det säger sig själv att det här inte kommer att gå, fastslår Staffan Reveman.

När det gäller den importerade vätgasen har de som är tänkta att bygga anläggningarna som ska producera vätgasen inte heller fått finansiering i någon utsträckning att tala om.

– Det hela säger sig själv, det här är ingen satsning på vätgas utan det är ett sätt att sälja in en satsning på fossilgas med en grön etikett till befolkningen. Man kommer att kunna ta fossilgas från olika ställen, till exempel från Norge, som är uppkopplade mot det europeiska gasstamnätet, förklarar Staffan Reveman.

Men samtidigt är väl fossilgas ändå bättre än kolkraft förutsatt att man kan konsumera den relativt snabbt och inte får stora metanläckage? Det har ju ungefär hälften så stora utsläpp?

– Absolut, det är helt riktigt, men en bättre idé är naturligtvis om Tyskland skulle välja att även satsa på att få in så mycket fossilfri kärnkraft man kan få upp i stället för att bara satsa på fossilgas. Kärnkraft kan nämligen tränga undan både fossilgas och kol på ett bättre sätt än förnybara källor eftersom den produceras dygnet runt med jämn effekt. Man lurar befolkningen med gröna önskedrömmar om vätgas när det egentligen handlar om fossilgas, för att man till varje pris inte vill ha kärnkraft. Det ideologiska motståndet mot kärnkraft är viktigare än både klimat och ekonomi i Tyskland.

Tre kärnkraftverk kan fortfarande återstartas

Av de sex senaste kärnkraftverken som den tyska politiken stängt ned de senaste tre åren tror Staffan Reveman att åtminstone Emsland, Neckarwestheim 2 och Isar 2 fortfarande skulle kunna återstartas. Dessa tre reaktorer kan tillsammans uppbåda en maxeffekt på omkring 4 285 megawatt och har pekats ut som några av världens absolut bästa och säkraste kärnkraftverk.

– Brokdorf, Grohnde och Gundremmingen C, skulle kunna addera ytterligare 4 254 megawatt men dessa är mer tveksamma om de går att återstarta eftersom politiken också gör sitt bästa för att se till att avvecklingen ska gå så snabbt som möjligt, så att de inte ska kunna återstartas igen. Så mycket hatar den tyska politiken kärnkraft.

– Och då ska man veta att dessa reaktorer, som sammanlagt producerade omkring 65 terawattimmar elektricitet per år kan rädda Europa från fortsatt förbränning av 75 miljoner ton brunkol per år den närmaste tiden, säger Staffan Reveman.

Politiskt har den tyska regeringen däremot gått på pumpen rejält, menar Staffan Reveman. Även om många fortfarande tror på den planerade omställningen så växer missnöjet med energipolitiken rejält. Omfattande protester har blossat upp inte minst på grund av indragna solcellsbidrag, ökade drivmedelspriser, indragningar av agrikulturella bidrag och de omfattande subventionssystem som planeras på klimatområdet. I januari blockerade tusentals traktorer vägar i Berlin.

– Bönder vill inte ha bidrag, vi vill ha rimligt betalt för våra varor. Bidrag har alltid en eftersmak, säger en av de tusentals bönder som flockade de tyska gatorna i protester för ungefär en månad sedan till Global News.

Hur ser opinionen ut just nu?

– Missnöjet växer mer och mer, och det går snabbt. Just med kärnkraften tror jag inte att det kommer att hända något ännu. Vi har inte sjunkit tillräckligt djupt ännu befarar jag. Det måste gå ännu sämre och arbetslösheten måste tyvärr kanske öka mer innan det stora missnöjet kommer. Ännu kan man leva på lånad tid men förr eller senare kommer verkligheten i kapp, säger Staffan Reveman.

– Praliner mättar ingen lång stund.