ELKRISEN

Återställ systemet eller upprepa tyska elfiaskot: ”Staten måste ta ansvar”

Energiexperterna Bengt Ekenstierna och Mats Nilsson förenas i en kraftig kritik mot Svenska kraftnät. Däremot tvistar de om hur marknaden fungerar, subventioner och statens ansvar för att realisera ny kärnkraft. ”Nu måste vi styra tillbaka elsystemet till någon form av balans”, säger Mats Nilsson till TN.

För att förstå irritationen hos Bengt Ekenstierna krävs en kort förklaring om hur prissättningen på el fungerar.

Olika kraftslag har olika produktionskostnader, varav vattenkraft, kärnkraft, särskilt äldre redan amorterad sådan, och vindkraft alla producerar billig el när turbinerna och generatorerna går. Samtidigt är elektricitet inte en vara som alla andra utan det måste alltid råda balans mellan konsumtion och produktion i varje tusendels sekund .

På grund av att det alltid måste vara balans är den europeiska marknadsprissättningen på el därför uppbyggd som ett auktionssystem där producenterna på dagen före-marknaden lämnar bud på hur mycket el de kan producera och hur mycket de vill ha betalt för sin produkt. Det slutgiltiga elpriset, det så kallade ”priskrysset” sätts där beräknad efterfrågan möter utbudet och avgör hur mycket betalt alla elproducenter får för sin el. Om de sista 3 procentenheterna av den inbudade elen blir långt dyrare att producera än vad övriga 97 vill ha för sin så får 97 procent betydligt bättre betalt i respektive elområde.

Därutöver drivs en intradagsmarknad samt en balansmarknad vid sidan av den ordinarie prismarknaden för eventualiteter, som att vinden inte blir som beräknat, ett kärnkraftverk behöver snabbstoppas eller liknande. På intradagsmarknaden kan producenterna köpa in det som saknas och balansmarknaden används av Svenska kraftnät som ansvarig för driften och säkerheten i systemet. På balansmarknaden ligger vattenkraft, kraftvärmeverk och fossila kraftverk redo som backup.

Den europeiska marknadsprissättningen på spotmarknaden (dagen före-marknaden) påverkade tidigare inte Sverige i samma utsträckning av främst två orsaker. Den fossila kraften från kontinenten var billigare och Sveriges två södra elområden hade mer billig egen planerbar elproduktion.

Sverige importerar fossilt

Så är det inte längre i landets två södra elområden, även om fossilgasen nu kommit ner i pris, utan typiskt vid sämre väderförutsättningar exponeras Sverige allt oftare mot fossil elproduktion, framför allt internationellt men även i viss mån nationellt. Fossil elproduktion är normalt dyrare och sätter ett högre priskryss.

– Den sista procenten av efterfrågan har blivit väldigt dyr att producera, eller att importera från Baltikum, för att sedan skicka vidare till Tyskland. Detta inte minst sedan vi i Sverige har stängt ner 4 500 megawatt elproduktion, företrädesvis kärnkraft, säger Bengt Ekenstierna, tidigare dotterbolagschef inom Sydkraft/E.ON och styrelseledamot hos Statskraft AS i Norge mellan 2016-2022.

Detta tycker Bengt Ekenstierna är frustrerande eftersom Sverige är ett land – bara uppdelat i fyra elområden. I de flesta fall hade vattenkraften, vindkraften och kärnkraften i Sverige räckt till för att fylla landets totala elnota, men eftersom exportkablarna medger ytterligare överföring blir landets två södra elområden exponerade mot andra länders elpriser.

På grund av den svaga situationen i södra Sverige uppstår också ytterligare en förmögenhetsöverföring till statliga Svenska kraftnät, som kallas ”flaskhalsinkomster”. Flaskhalsinkomsterna uppstår på grund av skillnaderna mellan elprisområden och samlas in av Svenska kraftnät som i den bästa av världar ska använda pengarna för att bygga bort prisdifferensen. Det handlar exempelvis om saker som mer elnät och mothandel. Den sista bedriver Svenska kraftnät nu främst i fossil form på grund av nedlagd planerbar el i söder.

– Svenska kraftnät har fått in en bit över 120 miljarder kronor och så har de betalat tillbaka ungefär 55 miljarder i elprisstöd. De har inga bekymmer med sina kostnader och de har inga lån på sin verksamhet. De samlar in betydligt mer än de kan spendera, säger Bengt Ekenstierna.

Enligt Svenska kraftnäts bokslut 2023 låg sammanlagt 42 miljarder kronor hos Riksgälden. En summa som minskat från 78,5 miljarder året dessförinnan. Främst på grund av olika former av bidrag och elstöd.

Svenska kraftnät samlar in 83 miljarder

Enligt en färsk rapport från Svenska kraftnät den 29 februari beräknas flaskhalsinkomsterna bli 83 miljarder kronor under perioden 2024-2027 samtidigt som utgifterna fortsätter öka. Utgifterna under föregående treårsplanering uppgick till 35 miljarder kronor och beräkningen för 2025-2027 är 44 miljarder kronor.

– När jag har diskuterat flaskhalsinkomsterna med ledningen hos Svenska kraftnät så har jag fått uppfattningen att de är väldigt stolta över att de bidrar till statskassan och miljarderna ligger nu delvis och skvalpar hos Riksgälden. Det här är nog den enda bransch där man ökar intäkterna ju sämre man skött sin uppgift, säger Bengt Ekenstierna.

Agerat europeiskt istället för nationellt

Några av de större projekt som pågår dessa år är förbindelsen Aurora Line, tunneln Anneberg-Skanstull, Fossilfritt övre Norrland, Nybro-Hemsjö samt Gotlandsförbindelsen.

Bengt Ekenstierna tycker att Svenska kraftnät hittills inte riktigt agerat för att i första hand värna om svenska elkonsumenters intressen, utan snarare Europa som helhet.

– Man har i första hand jobbat för att optimera Sveriges elsystem för att vara en del i det europeiska elsystemet, vilket har gynnat elproducenterna och Svenska kraftnäts intressen.

– I stället borde Svenska kraftnät ta tillvara svenska elkunders intresse i form av att bygga och driva stamnätet så att överföringsförmågan harmoniseras med dagens och framtidens efterfrågan i Sverige.

Svenska kraftnät bör fokusera på Sverige

Ett exempel är att Riksrevisionen i sin rapport i höstas kritiserar Svenska kraftnät för utbyggnaden av NordBalt-kabeln. Kabeln hjälpte förvisso Litauen att lägga ner kärnkraftverket Igalina, som var en ryskbyggd reaktor av RBMK-modell, det vill säga en liknande grafitmodererad modell som i Tjernobyl. Men för svensk räkning så innebar den främst att elkunderna fick högre elpriser. I det avseendet kunde Litauen möjligen i stället fått dra sitt eget lass och bygga ytterligare gasturbiner i stället för att ta vattenkraft och kärnkraft från Sverige – på svenska företag och privatpersoners bekostnad.

– Svenska kraftnät borde rimligen i första hand bevaka svenska intressen, inte europeiska.

Ett försvar för Svenska kraftnät skulle däremot kunna vara att kablar till andra länder är ett grepp som kan skydda deras egen situation om politiker får för sig att lägga ner planerbar el.

Svenska kraftnät är nämligen ansvariga för att se till att det inom kommande dygn finns el i vägguttaget dygnet runt – må så vara om det är olja i Karlshamnsverket eller tysk kolkraft så om politikerna ger dem sämre förutsättningar så kan kablar till andra länder vara enda lösningen när marginalerna börjar tryta. Ungefär som det ser ut i Danmark just nu. Politikerna vill att de ska bli fossilfria, men vill inte ha någon kärnkraft.

– Det är svårt för Danmark. De planerbara alternativ som finns att tillgå är i hög grad fossila. Det finns ingen kärnkraft eller vattenkraft i Danmark utan det är biomassa och fossilt som gäller. Detta försöker Energinet lösa genom att bygga utlandsförbindelser så att man kan få hjälp av andra länder, sa Paul-Frederik Bach, tidigare vice direktör för transmissionssystem hos Eltra, till TN i november.

BEKEN-metodiken politiserades

Bengt Ekenstierna slåss för att elkonsumenterna, hushåll och företag, ska slippa betala överpriser för el och har föreslagit en egen modell som han kallar BEKEN-metodiken, som syftar till att separera det nationella elpriset från exportpriset, vilket enligt honom skulle lösa elprisproblemet i södra Sverige.

Metodiken har sedan politiserats och drevs i valrörelsen 2022 av Vänsterpartiet under parollen ”Sverigepriser”. Men Bengt Ekenstierna menar att det inte riktigt är samma sak, och han vill förtydliga att han inte på något sätt är emot varken ny elproduktion eller kablar. Det viktiga är att systemet inte utnyttjas för att maximera vinster hos i första hand staten via Svenska kraftnät och i andra hand internationella elbolag, utan att konsumenterna kommer till gagn.

– Det handlar inte om att klippa några kablar utan bara om att få bort förmögenhetsöverföringen från svenska elkunder som framför allt går till statliga Svenska kraft och elproducenterna (som till stor del ägs av tyska, finska och norska staterna). Det är inga små summor utan totalt rör det sig om omkring 300 miljarder kronor på två år, säger Bengt Ekenstierna.

Tror du att det skadat er, att Vänsterpartiet snappade upp BEKEN-metodiken och gjorde en egen modell av den?

– Kanske. Mats Green från Moderaterna uttryckte det ungefär så här i en Riksdagsdebatt: ”Jag har varit och träffat BEKEN-teamet och gått igenom det här. Och jag tycker det finns många goda inslag i det. Men jag vill understryka att det inte är samma sak som Vänsterpartiets Sverigepriser”.

Lätt att utnyttjas i det europeiska systemet

Mats Nilsson, elmarknadsanalytiker och docent i miljöekonomi, håller med Bengt Ekenstierna om att många forskare, politiker, ekonomer och analytiker ofta har en mer utzoomad bild av framtiden för elsystemet som ett elektriskt sammankopplat Europa där man ger och tar av varandra.

Vid första anblick kan detta låta mycket lockande och logiskt ur ett ekonomiskt perspektiv, eftersom det rent teoretiskt innebär att investeringar allokeras där de gör bäst nytta till förmån för hela det europeiska elsystemet. Solceller levererar till exempel bättre i Spanien vilket gör det rimligt att placera dem där och för vattenkraft krävs förstås älvar. Ibland kan en högspänd likströmskabel vara betydligt billigare än ett nytt kraftverk på en annan plats. I ett sammankopplat Europa där alla följer samma regler skulle det förmodligen också fungera väl rent ekonomiskt. Problemet med detta är främst politik, teknik och säkerhet.

– Jag skulle vilja påstå att både Svenska kraftnät och politikerna har varit mer än lovligt naiva här. Vi tänker nordiskt och europeiskt medan norrmännen tänker norskt och tyskarna tänker tyskt. Då hamnar man direkt i ett underläge där man blir utnyttjad.

Elektricitet oerhört tekniskt

För det första är elektricitet ungefär så tekniskt komplicerat som det kan bli, där balans mellan konsumtion och produktion behöver råda i varje tusendels sekund. Elektricitet är inte heller som ett par nya gympaskor från Kina, eller en säck kaffebönor från Brasilien utan elektricitet är en kritisk vara som samhället inte klarar sig utan. Om en kabel ryker måste systemet leverera – annars pratar vi ytterst om samhällskollaps. Pumpar till vattenförsörjning, kylar i livsmedelsbutiker och tekniska betalsystem drivs exempelvis på el. Faktum är att det mesta i dagens samhälle är fullständigt avhängigt en säker elförsörjning och därför måste kostsamma reserver finnas tillgängliga i ett sammankopplat Europa oavsett.

Om brister uppstår tvingas balansansvariga helt enkelt göra vad som krävs för att sätta el i uttaget, och då blir det ofta både dyrt och dåligt för klimatarbetet. Bättre att starta fossila kraftverk än att det blir strömavbrott, resonerar nog de flesta.

– Det här ser vi exempel på när Svenska kraftnät nu tvingas jobba med fossil mothandel och andra lösningar eftersom politikerna lagt ned kärnkraft i södra Sverige. Det visar sig att det inte finns så hemskt mycket fossilfritt att låna i övriga Europa när det inte blåser utan det blir vi och Norge som exporterar vattenkraft, säger Mats Nilsson.

Elmarknaden politiserad

För det andra är elmarknaden är oerhört politiserad, där underliggande marknadsmekanismer sällan får styra fritt. Kraftslag prissätts i dag utefter vilken kilowattimme som är billigast utan att systemet tar hänsyn till när den kommer och hur elektriciteten egentligen fungerar och hur den påverkar olika maskiner, elnät, överföringskapacitet och förluster.

Det är delvis logiskt att det blivit på det sättet eftersom allt i stort sett var planerbart i det gamla elsystemet. Men systemet har förändrats med intåget av väderberoende kraftslag, som är väldigt billiga om man endast räknar producerade kilowattimmar och struntar i när de produceras och hur elektriciteten påverkar systemet.

– Det bästa vore förstås om marknaden kunde formera elsystemet så att det efterfrågar det vi förväntar oss av systemet, men jag tvivlar på att vi verkligen kommer att få till ett sådant system, eftersom det kan bli svårt politiskt.

– Om du vill ha ström i kontakten när det är soligt och fint ute så för all del. Men hur många skulle verkligen bygga samhället så om de förstod vad det innebär på våra breddgrader, där solen knappt kryper över horisonten på vintern?, undrar Mats Nilsson.

Politiken har också varit högst drivande i elsystemet. Subventioner och straffskatter hit och dit, förbud för enskilda kraftslag och snabba förändringar ändrar ständigt bilden. Och helt plötsligt går Europas industrinav ut och bestämmer sig för att helt sonika fasa ut det för landet kanske mest logiska fossilfria kraftslaget, kärnkraft.

Exemplet som avses är förstås Tyskland, som inte har särskilt goda förutsättningar för att driva sitt elsystem med intermittenta källor och ändå är det precis vad politikerna satsar allt på, menar han. Det finns knappt någon vattenkraft, och landet är geografiskt litet och tätbefolkat med små arealer för vindkraft. Även om solen lyser lite bättre än i Sverige är antalet soltimmar betydligt sämre än på varmare breddgrader.

– Ändå är det dessa tre kraftslag man försöker satsa på. Resultatet blir förstås brunkol, fossilgas och import när de väderberoende inte kan leverera, noterar Mats Nilsson.

– Sen är inte Tyskland det största problemet för oss i dag eftersom det inte är så mycket kabel som går ditåt. Det stora problemet är att samma politik som i Tyskland tidigare har förts även här i Sverige.

Tysklandsproblemet spiller över på övriga Europa

Men utvecklingen är ett långsiktigt hot och som Tidningen Näringslivet skrivit om i många artiklar har politiken i Tyskland bland annat lett till rusande elpriser, ökad import och en form av allmän deindustrialisering i landet. För att inte förlora sin industri lägger Tyskland nu stora summor på att subventionera sina företag så att de inte ska lämna skeppet. Och problemen spiller över på andra länder som importerar och exporterar el till Tyskland.

Detta borde förstås vara ett gyllene läge för Sverige att smälla upp både reaktorer och kablar till Tyskland och sälja el till ockerpris när deras väderberoende kraftslag inte kan leverera men det är lite mer komplicerat än så, menar Bengt Ekenstierna. Marknaden är avreglerad sedan 1996 och vinsterna skulle i så fall gå till ett antal internationella elbolag.

Problemet som han ser det är att som marknaden fungerar är det svårt att få välbehövlig produktion på plats utan subventioner, men om man subventionerar så får konsumenter bära kostnader samtidigt som internationella elföretag tar hem vinsten. Man socialiserar kostnader men vinsterna går till marknaden.

– Svenska elkonsumenter ska inte ta kostnaden utan om industrin vill ha kärnkraft så får de finansiera denna själv. Lite som i Finland.

Håller med om problemen

Bortsett från det ser han precis som energibranschen i största allmänhet att det råder stor elbrist i södra Sverige och att det rimligen bör adresseras genom mer planerbar el. Men den ska inte bekostas av svenska elkunder för att sedan skickas på export.

– Jag är inte emot nyproduktion och kablar. Faktum är att jag jobbade med den första kabeln till Tyskland. Men vi måste ha en prissättningsmodell som inte straffar den som exporterar. Det finns ju de i Bryssel som har någon visionsbild om att den svenska elen ska användas i hela Europa, men jag tycker inte att vi bör bli en hovleverantör till Tyskland, säger Bengt Ekenstierna.

Den nuvarande regeringen föreslog redan i Tidöavtalet att pausa den planerade likströmskabeln till Tyskland, Hansa Powerbridge, på 700 megawatt som Svenska kraftnät tillsammans med det tyska stamnätsbolaget 50Hertz planerat. I motiveringen står det: ”Utbyggnaden av exporterande elkablar, exempelvis Hansa Powerbridge, bör pausas till dess att prisdifferenserna mellan prisområdena minskat betydligt”. Därefter har Socialdemokraterna gjort utspel om att de helt vill skrota kabeln.

– Det är inte minst ett bevis på att problemet i huvudsak handlar om exporten, säger han.

”Om Tyskland vill ha svensk el ska vi ta betalt”

Om Tyskland vill att svenskar ska ge upp sin mark för att bygga vindsnurror eller kärnkraftverk bör vi också få betalt för det, menar han.

– Men det kräver ett bättre system.

Samtidigt har Sverige i allra högsta grad egna, hembakade problem. Landets två södra elområden där de flesta förbrukarna finns har enligt den europeiska stamnätsorganisationen ENTSO-E hela Europas sämsta självförsörjning. Företagen i södra Sverige skriker efter el, företrädesvis planerbar sådan, för att ställa om sina verksamheter. Industrin i söder ser kärnkraft som det enda långsiktiga alternativet och företag som producerar samhällskritiska varor i Sverige hotar att flytta sina verksamheter till Norge för att vi inte kan ge dem den basala insatsvaran som kallas säker energiförsörjning. Ett fundamentalt minimum i ett industriland.

– När man införde modellen med elprisområden så var ju Svenska kraftnäts ambition att få till en modell som stimulerade nybyggnation i södra Sverige. Problemet blev att investerarna inte ser det på det sättet för då sjunker ju elpriset här nere vilket inte gynnar dem, säger Bengt Ekenstierna.

Sedan uppdelningen av landet i fyra elområden är det främst vindkraft som tillkommit, och den har till största del tillkommit i norra Sverige, som redan har ett kraftigt överskott i form av vattenkraft. Sannolikt har skatter och subventionssystem dessutom bidragit till att det är just vindkraft som byggts. Planerbart i söder har kraftigt missgynnats och därför sitter vi där vi sitter, menar Mats Nilsson.

– Jag skulle påstå att det är politikernas fel som inte designat systemet rätt utan som tvärtom styrt elsystemet mot vilka kraftslag de helst vill se. Nu måste vi styra tillbaka elsystemet till någon form av balans, även om det kostar, och sedan se till att inte göra om samma misstag igen, säger han.

– Det är inte marknadsprissättningen som är problemet. Marknaden fungerar precis som vilken annan som helst och har inte gjort något konstigt här alls. Problemet är att marknaden har styrts med usel politik under väldigt lång tid där man lagt ned en massa kärnkraft så att vi har ett stort underskott på el i södra Sverige. Självklart blir elpriserna högre i södra Sverige då eftersom landet är indelat i fyra elområden.

I en intervju i Tidningen Näringslivet presenterade regeringens energipolitiska rådgivare Maja Lundbäck möjligen en intressant lösning på flera problem samtidigt.

– Att kravställa ödrift är ett sätt att kravställa alla delar i systemet. Vi kan inte bara kravställa på produktion och flexibilitet. Vi måste kravställa på produktionsanläggningar, nät och förbrukning, för annars kommer inte elen att levereras fram när den behövs årets alla timmar, sa hon.

"BEKEN-metodiken fungerar inte”

När det gäller Tyskland håller Mats Nilsson med om att det är ett problem.

– Jag håller med om att det i nuläget är ett problem med exponeringen mot Tyskland och jag tycker inte att vi ska bygga några nya kablar dit i onödan. Inte innan de nyktrat till i sin energipolitik. De tycks ha bestämt sig för att köra ett högkostnadssystem till varje pris.

Vind, sol och fossil kraft i kombination kommer att bli dyrt och så även om den fossila kraften ska testa på att i stället bli flexibilitet och lagringslösningar, vilket Tyskland nu får erfara, men för oss är lösningen inte att ruska om i marknaden, tror han.

– Problemet är att det inte finns någon enkel lösning. BEKEN-metodiken kommer inte att fungera.

Enligt honom skulle den innebära strategisk prissättning hos elbolagen samt eventuellt sätta käppar i hjulen för ny behövlig nyproduktion.

– Det största problemet med BEKEN-metodiken är att marknaden delas upp i två där du har en inhemsk billigare marknad och en utländsk dyrare marknad. Man plockar bort incitamenten att vara på den billigare marknaden, säger Mats Nilsson.

Som det ser ut nu har elproducenterna flera olika val att överväga när de lägger sina bud på marknaden. Antingen kan man buda in på dagen före-marknaden, intradagsmarknaden eller balansmarknaden.

– Om du skapar incitament att buda in på andra marknader än dagen före-marknaden så kommer elproducenterna att börja göra det för att jaga det högre priset. Vips har du skapat ett underskott och rusande priser på dagen före-marknaden, säger han.

– Dessutom skapar du incitament för strategisk budgivning. I stället för att bara buda in till det pris man vill ha så kan producenterna då buda in strategiskt baserat på vad de tror att de andra buden ligger på. Det här är vedertaget i nationalekonomisk litteratur att det är sådant som dyker upp.

”Priskrysset är logiskt”

Och när det gäller priskrysset är det fullt logiskt, och inte konstigare än någon annan marknad, menar han.

– Problemet är inte hur marknaden fungerar, utan att politikerna skapat ett underskott i södra Sverige.

Bengt Ekenstierna delar inte bilden.

– Metodiken utgår ifrån samma budprocess som i dag och där marginalpriset sätts för de volymer som avser den svenska elmarknaden. Exportvolymerna får hanteras i en egen process där exempelvis Svenska kraftnät som är huvudman för exportförbindelserna får ansvara för att införskaffa dessa volymer via olika långa avtal med producentmarknaden vilket kan ses som motsvarande mothandel vi hade innan elområdena infördes 2011. BEKEN-metodiken innebär även att transparensen ska ökas och där en oberoende myndighet i efterhand (1 månad) ska granska budgivningen och prisbilden på exportelen och rapportera till Riksdagen hur elmarknaden fungerar i praktiken och hur överdebiteringar/förmögenhetsöverföringar sker.

Förstår irritationen

Mats Nilsson håller fast vid att BEKEN-metodiken inte kommer att fungera även om han mycket väl förstår irritationen hos företag och privatpersoner som tvingas betala betydligt högre elpriser, bara för att priskrysset hamnar högt – och han tror att lösningen på detta är att se till att mer kraft överförs från norr till söder, samt att man bygger kortsiktig planerbar kraft i söder.

– Mer överföring och mer planerbar kraft i söder kommer att bygga bort problembilden. Vind och sol är välkomna om de kommer in på marknadsmässig grund men ska inte subventioneras. Däremot behöver vi gasturbiner, biomassa och annat planerbart i söder till dess att ny storskalig fossilfri planerbar kraft är på plats igen. Rimligen borde Svenska kraftnät använda sina pengar från flaskhalsinkomsterna just till detta, säger Mats Nilsson.

– Och för att underlätta för kundernas elräkningar så ser vi till att ta bort skatten och momsen på el.

Bör bygga oss ur problemen

Det bästa vi kan göra, menar han, är att bygga oss ur problemen, precis som det var förr, när Sverige hade mer fossilfri el än vad exportkablarna motiverade.

– Och sedan ser vi till att Svenska kraftnät slutar upp med vissa fasoner som bara fördyrar svenska elkunders räkningar. Det är ett problem att de haft en lite väl europeisk syn på svensk elförsörjning.

Vad har du att säga till de som vill ha mer hårda tag då? Teknik som skickar tillbaka elen vid tyska gränsen?

– Det kan låta lockande. Polacker och tjecker gjorde något sådant när de fick för stora flöden på grund av den tyska vindkraften. Då satte de upp sådana här fasskiftare som gjorde att de kunde styra flödena vid gränsen. Men jag tror inte på det, min lösning är smartare, att köra nätet lite hårdare och fylla kablarna. Det skulle göra producenterna i norra Norge och konsumenterna i södra Sverige lite gladare – och du riskerar inte en massa problem med Tyskland.

Fossil kraft ropas in när de behövs

Gasturbiner och topplastturbiner i kraftvärmeverk kan komma på plats ganska snabbt om förutsättningarna ges. Klimatmässigt har det dessutom ingen jättestor betydelse eftersom de, som systemet fungerar i huvudsak, ropas in när de behövs och i i dessa lägen hoppar redan olja och gaskraft in ändå. Dessutom flödar ännu värre fossil kraft, exempelvis kolkraft, emellanåt in från kontinenten när det blir vindstilla.

– Svenska kraftnät borde använda sina insamlade flaskhalsinkomster för att sätta upp ett par gasturbiner. Dessa turbiner kan då användas i mothandelssystemet så att man vågar släppa på mer kraft från norr till söder. Då hjälper man till att få bort problemet med de höga elpriserna. Det blir ett bättre resursutnyttjande i Sverige och importen blir inte lika vägledande.

– Och så bör de fokusera på att bygga mer överföring från norr till söder vilket får samma effekt.

Långsiktigt är det helt solklart att lösningen stavas kärnkraft, menar Mats Nilsson, och som det ser ut nu tycker han att staten behöver vara med och betala om det så behövs.

”Okej att subventionera kärnkraft”

Om inte marknaden kan lösa det själv, så måste staten lösa det, för brist på planerbar el i söder är problemet och om kravet är att lösningen ska vara fossilfri så blir kärnkraft billigare på systemnivå än andra metoder med lagringslösningar och flexibilitet som diskuterats, tror han.

– Flexibilitet är ofta ett sorts luddigt begrepp där man lämpar över kostnader på någon annan, industrin till exempel. Det kommer säkert att behövas i någon mån, men det är ingen ersättare för planerbar elproduktion.

Dessutom är vi inte i närheten av någon överproduktion som ska ladda alla potentiella lagringslösningar.

Rimligt att politikerna återställer systemet

Samtidigt tar ny kärnkraft som bekant tid att bygga och marknaden behöver förutsägbara riktlinjer. Politikerna har satt oss i soppan genom decennier av politik som missgynnat kärnkraften, anser han. Därför är det också rimligt att de nu återställer systemet.

– Det står väl ganska klart för de flesta vid det här laget att det är den bästa lösningen. I Tyskland har man vetat om att Energiewende kommer i decennium, men inga av de lagringslösningar som man snackat om har kommit ens med gigantiska subventioner utan man fortsätter med kol och fossilgas samtidigt som smällen hamnar på industrin. Då blir man tvungen att subventionera dem för att de inte ska lämna landet. Det misstaget ska vi verkligen inte upprepa utan för vår industri så är det kärnkraft som gäller.

– Alternativet finns förstås att börja prissätta elen på ett sätt som den egentligen förtjänar att prissättas, så skulle marknaden lösa det själv – men jag är tveksam till att det är särskilt politiskt gångbart i nuläget.

Oavsett om vissa industriella satsningar blir av eller inte så kommer en kärnkraftsutbyggnad inte att skada, tror han. Det handlar nämligen först och främst om att bygga tillbaka det man redan lagt ner.

– Jag tror inte att ett kärnkraftsprogram kommer att skada även om staten behöver vara med och subventionera. Vi har lagt ned sex reaktorer i Sverige och Ringhals 5 och 6 hade också varit uppe ungefär nu om det inte vore för att politikerna ville annorlunda. Så jag har svårt att se att det skulle skada på något sätt att börja bygga nya.

Enligt Mats Nilsson borde ett kärnkraftsprogram påbörjas även om staten behöver ta en aktiv roll. Sedan får framtiden utvisa i vilken utsträckning olika industrisatsningar blir av.

– Men det gäller också att hålla emot på andra håll. Jag tycker inte att man ska lägga några pengar på att subventionera vindkraft till exempel eftersom de inte adresserar problemen lika effektivt. De får dock gärna komma in på marknadens förutsättningar.

”De får inte subventioneras”

Bengt Ekenstierna håller inte med. På en avreglerad marknad borde marknaden vara den som avgör realismen i de prognoser som ligger för den ökade elanvändningen. Om marknaden behöver så mycket elproduktion som efterfrågas tycker han att marknaden ska betala för produktionen – inte konsumenterna i form av subventioner, oavsett om det handlar om vindkraft eller kärnkraft.

– De får ju inte subventioneras. Vill man ha stora industrisatsningar så får man väl betala för dem, ungefär som industrin gör i Finland.

Och enligt honom behöver BEKEN-metodiken inte betyda att marknadsincitamenten för viktig nyproduktion minskar.

– Det verkar ju inte finnas incitament att bygga även med rådande marknadsmodell så jag vet inte om jag tror att en förändring av modellen skulle påverka dessa incitament.

Bengt Ekenstierna vill ha till en prövning i EU kring huruvida BEKEN-metodiken fungerar, och vad Sverige får och inte får göra.

– Om detta strider mot EU:s regelverk har aldrig blivit prövat i Bryssel, då Sverige inte har lyft frågan med kommissionen. Däremot har riksdagens utredningstjänst (RUT) tittat på frågan från ett EU-perspektiv och underhandsinformationen säger att de menar att denna metodiken inte kan anses diskriminerande, då den inte påverkar elpriset för elkunderna i de länder som vi exporterar el till, utan enbart får stopp på den förmögenhetsöverföring till elproducenterna och Svenska kraftnät som pågår.

”Inte rätt och rimligt”

Men även om den exakta modellen inte fungerar så är inte det viktigaste huruvida modellen anammas rakt av. Det viktiga är att Sverige på ett eller annat sätt får stopp på förmögenhetsöverföringen från hushåll och företag till elbolagen och Svenska kraftnät, menar han.

– Det finns andra europeiska länder, exempelvis Polen och Spanien, som gjort olika former av insatser för att skydda sina elkunder. Att svenskarna har betalat uppemot 300 miljarder i överdebiterade elräkningar de senaste två och ett halvt åren kan inte vara rätt och riktigt.

Mats Nilsson noterar att olika länder haft olika modeller, men han tror inte att de fungerar särskilt väl.

– Spanien gick på en modell där man satte ett pristak på gas där staten stod för mellanskillnaden men de fick betala ganska mycket för det. Polen kan jag inte riktigt uttala mig om, de gör något konstigt och hur mycket de skyddar kunderna vet jag inte. I Frankrike tvingar man i stället sitt statliga bolag att gå med förlust. Det är inget att rekommendera tycker jag.