DEN SVENSKA SJUKVÅRDEN

Trots akut behov – Göteborg stoppar nytt äldreboende: ”Provocerande”

”De kommande åren kommer behovet av äldreomsorg öka kraftigt. Äldreomsorgen i både Göteborg och hela Sverige måste bli bättre och mer effektiv, för att kunna bibehålla kvaliteten när efterfrågan på platser ökar och finansieringen minskar. Alla krafter behövs för att lösa detta, men just nu vågar ingen investera en krona mer i Göteborg med tanke på vad som har hänt”, säger Markus Kärrbrand. Bild: ADAM IHSE / TT

När familjeföretaget Avastas toppmoderna äldreboende stod klart i januari var intresset stort. Ändå gapar lokalerna tomma. Göteborgs stad har nämligen infört en spärr för platser hos privata omsorgsföretag. ”Det här är precis vad Göteborg behöver men vi kommer inte kunna starta”, säger Markus Kärrbrand, vd på Avasta, till TN.

– Vi har ett nytt äldreboende som stod klart i mitten av januari. Det är toppmodernt och precis vad Göteborg behöver. Men det kommer vi inte att kunna starta. Det finns inget utrymme att dra i gång det så länge 700-spärren finns, säger Markus Kärrbrand, vd för det lokala omsorgsföretaget Avasta.

”700-spärren” är ett tak på antalet platser på äldreboenden drivna av icke-kommunala aktörer, som Göteborg införde under 2023. Därmed satte man i praktiken stopp för den valfrihet som introducerades så sent som februari 2022.

Bakgrunden är att göteborgarna fram till 2022 endast kunde välja ett upphandlat privat äldreboende om de kommunala boendena var fullbelagda, och antalet icke-kommunala platser var litet. Men Alliansen hade 2018 gått till val på att införa Lagen om valfrihetssystem, LOV, inom äldreboenden.

”Vi behöver hjälp. Vi har ett uttjänt bestånd av äldreboenden där majoriteten byggdes före 1970. Vi kommer behöva hjälp från er för att klara omställningen.” Så beskriver Markus Kärrbrand signalen som staden sände ut efter att Alliansen lyckats bilda kommunstyrelse, om än med beroende av vågmästarpartier för att driva igenom budget och andra beslut.

Signalen gjorde att det satsades en hel del pengar. Såväl idéburna stiftelser som bolagsdrivna aktörer som lokala Avasta och koncernerna Attendo och Vardaga började bygga nya äldreboenden.

– Vi är ett litet familjeföretag som bildades av min farmor på 1950-talet. Vi gjorde något som för oss var en jättesatsning och byggde vårt första äldreboende, berättar Markus Kärrbrand.

Rusning till äldreboende

2020 valde Alliansen att backa från ambitionen att byta ut kommunala upphandlingar mot LOV, utifrån att det politiska stödet för detta bedömdes vara för svagt. Istället införde man en valfrihet inom den befintliga upphandlingsmodellen: Göteborgarna kunde från februari 2022 välja äldreboende oberoende av driftsform, baserat på att kommunen upphandlade 1 000 platser från icke-kommunala äldreboenden, jämte de drygt 3 000 som kommunen bedrev i egen regi.

Då såg familjeföretagets satsning ut att gå bra, både för företaget och alla de göteborgare som gärna ville ha ett modernt och nybyggt äldreboende.

– Det blev rusning till vårt äldreboende. Det var ett extremt högt intresse och våra 90 platser blev fullbelagda på bara 10-11 månader, säger Markus Kärrbrand.

Men valfriheten varade bara några månader. Efter valet i september 2022 tog Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet över kommunstyrelsen och dessa partier hade idén om att ”återta kontrollen över välfärden” högt på agendan. Centerpartiet, som intog en vågmästarroll i förhandlingarna om vem som skulle styra staden, tvingade visserligen koalitionen att avstå från att avskaffa valfriheten inom hemtjänsten.

När det gällde äldreboenden har dock valfriheten avskaffats i praktiken. I april 2023 meddelade förvaltningen ett tak på 550 platser hos fristående aktörer. Eftersom 650 platser redan var belagda hos de fristående aktörerna innebar det ett totalt stopp för att välja icke-kommunala boenden – trots att det fanns gott om lediga platser där och trots att många kommunala verksamheter var fullbelagda.

Utbudet blev nu begränsat till de minst populära, ofta ålderstigna, kommunala boendena som förstås också kunde ligga på helt fel sida av den stora kommunen för att passa de äldre och deras närstående.

Göteborgs-Posten gjorde ett reportage med rubriken: ”100 äldre måste dö – innan Torborg, 87, får välja äldreboende”. Torborgs närstående hade sett fram emot att hon skulle flytta in i en parlägenhet nära kusten där barnen bor. ”Vi tänkte att där kan Torborg och hennes sambo få några fina sista år och umgås med barnbarn och barnbarnsbarn. Allting stämde”, berättade dottern för G-P. Men i och med kommunens tak var detta fristående boende inte längre valbart.

I slutet av augusti 2023 drev oppositionen, inklusive Centerpartiet, igenom en höjning av taket till 700 platser, vilket ledde fram till att några fristående platser blev valbara igen.

Osäkerhet för de boende

För de äldre och deras anhöriga har taket, och turerna fram och tillbaka, skapat en stor osäkerhet, inte minst för att den som tackar nej till en plats som erbjuds på ett kommunalt boende straffas genom att bli placerad sist i kön. Den som, likt Torborgs familj, sett ut ett passande boende, behöver ha en extrem tur för att få plats där, eftersom valfriheten är beroende av om förvaltningen bedömer att det privata taket är nått just när man råkar bli först i kön.

”Det är väldigt frustrerande och provocerande när du vet att så många bor på kommunala äldreboenden som är uttjänta, där arbetsmiljön är dålig och kommunen själv vet att de borde läggas ner. Man sätter ideologin framför göteborgarnas möjlighet att välja nya och moderna icke-kommunala boenden, säger Markus Kärrbrand. Bild: ADAM IHSE / TT

Osäkerheten är knappast mindre för familjeföretaget Avasta:

– Det blir en extrem osäkerhet för oss som företag. Det går inte att planera. När kommer det här taket att lyftas? Vi har ingen aning. Det kommuniceras ingenting, säger Markus Kärrbrand.

Dessutom blir förstås inkomstbortfallet tufft för företaget. Att ha 60 procent beläggning på ett boende som tar decennier att betala av, och där företaget nyligen hade full beläggning, skapar en ohållbar situation som kräver tuffa beslut.

Till råga på allt har Avasta alltså under tiden även byggt ytterligare ett boende, baserat på den tydliga efterfrågan från medborgarna inför och under den korta valfrihetstiden. Det stod klart i januari i år, men kommer inte kunna öppna.

– Det är ett toppmodernt äldreboende med hundra platser. Vi har lagt ned all kärlek på det, för att få det så fint som möjligt. Med alla moderna krav tillgodosedda. Precis vad Göteborg behöver. Men det står nu tomt och kommer att göra så tills vidare, säger Markus Kärrbrand.

”Man sätter ideologin framför göteborgarnas möjlighet att välja nya och moderna icke-kommunala boenden.”

Hans besvikelse är förstås påtaglig:

– Det är väldigt frustrerande och provocerande, när du vet att så många bor på kommunala äldreboenden som är uttjänta och inte värdiga hem, där arbetsmiljön är dålig och kommunen själv vet att de borde läggas ner. Man sätter ideologin framför göteborgarnas möjlighet att välja nya och moderna icke-kommunala boenden, säger han sammanbitet.

Situationen blir inte direkt mindre provocerande för familjen Kärrbrand av att kommunen har tagit beslut om att evakuera ett 98 platser stort kommunalt boende i Annedal för att kunna genomföra en renovering av det boendet. Sex kilometer bort ligger Avastas helt nybyggda boende i Ruddalen, som nästan exakt matchar i storlek.

Avasta har till och med erbjudit sig att hyra ut lokalerna till kommunen och på så sätt göra det till ett kommunalt boende, eftersom man vill undvika den kapitalförstöring som nu pågår. Då hade kommunen sluppit splittra den stora gruppen boende. Inte heller detta har dock kommunen nappat på. I stället kommer de äldre och deras personal, som redan var uppbragta över att utflyttningsbeskedet kom endast två månader före evakueringens start, spridas ut på lediga kommunala platser runtom.

Till Göteborgs-Posten uppger boende att de hade uppskattat att få flytta i gemensam tropp: ”Det har varit vårt önskemål: Tänk om vi kan flytta ihop. Vi känner varandra och jag har manliga kompisar som jag dricker en kaffe och ett glas punsch med på kvällen, och sitter och pratar gamla minnen med. Vi är som en familj”, sa en boende som har bott i Annedal i två och ett halvt år, till G-P.

”Måste klara budget”

Varför gör kommunen på detta sätt? Svaret som ansvariga politiker ger till de lokala reportrarna är ekonomi, och det gäller både frågan om varför taket har införts och varför Avastas nybyggda boende inte ens kan hyras.

”Vi kommer att behöva fler boenden framöver men just nu har vi för många platser och vi anser inte att det är rimligt att kommunen ska kompensera privata aktörers risktagande”, säger Marina Johansson (S), kommunalråd och äldrenämndens ordförande i Göteborg. Bild: Pressbild. Jesper Hallen.

TN får samma svar i ett samtal med Marina Johansson (S), kommunalråd och äldrenämndens ordförande:

– Jag har full förståelse för att aktörerna är besvikna, först att det inte blev LOV och sedan att vi blev tvungna att införa tak för att få ekonomin att gå ihop, säger Marina Johansson.

Hade ni velat ha LOV?

– Nej, vi ville heller inte införa LOV. Vi vill ha valfrihet, men vi är inte förtjusta i vinstintresset.

Så som Marina Johansson ser det så förordar hon möjligheten att välja boende, men tycker det är fel att boenden drivs av vinstdrivande företag. ”Skattepengarna ska gå till verksamheten”. Dessutom var taket nödvändigt att införa, för att kommunen ska klara sin budget, förklarar hon.

Samma skäl ligger bakom att kommunen inte vill utnyttja Avastas nybyggda lokaler. Budgeten för äldreboenden är redan överskriden med tiotals miljoner och det blir en merkostnad att hyra Avastas lokaler jämfört med att sprida ut de 98 boende på de platser som kommunala boenden har lediga. Att budgeten redan är överskriden skyller kommunalrådet på oppositionens höjning av taket från 550 till 700 platser.

”Att krossa äldrenämndens ekonomi genom att köpa in ett stort antal platser på privata äldreboenden vilket högern nu röstat igenom, är direkt oansvarigt. Det innebär att kommunen tvingas stå med dyra tomma platser och att budgeten för äldreboenden går 78 miljoner back”, skrev Marina Johansson i en replik på Göteborgs-Postens insändarsida.

Problemet består i att när fler väljer fristående boenden uppstår tomma platser på de kommunala, samtidigt som kostnaderna finns kvar. Kommunen har avvecklat en del platser på boenden i egen regi sedan valfriheten infördes 2022, men inte alls i samma takt som medborgarna valt privata boenden. Dessutom kostar förstås även avvecklingen, så på kort sikt blir det en dubbel kostnad för varje plats som byts ut.

Billigare med privata platser

Under den borgerliga alliansens styre avsattes pengar centralt för att klara omställningen, och det är vad dessa partier vill se även nu:

– Det kostar givetvis pengar att ställa om. Vår nämnd ligger back. Därför lade vi fram en hemställan att använda eget kapital för detta, säger Mattias Tykesson (M), ledamot i äldrenämnden till TN.

”Hemtjänst och äldreboende är dyrt i Göteborg. När vi köper privata äldreboendeplatser, så är det faktiskt billigare. Det vet ju alla om, säger Mattias Tykesson (M), ledamot i äldrenämnden. Bild: Pressbild, Peter Nilsson

Förslaget ledde fram till att fullmäktige i december beslutade bevilja att upp till 20 miljoner kunde användas av eget kapital för att stötta äldreomsorgen. Trots att höstens höjning av taket från 550 till 700 platser rapporterades resultera i en merkostnad på 67 miljoner kronor enligt förvaltningen, stannade nämndens totala resultat för 2023 dock endast på minus 4 miljoner kronor.

Det långsiktigt mest rationella är uppenbart enligt Tykesson:

– Hemtjänst och äldreboende är dyrt i Göteborg. När vi köper privata äldreboendeplatser, så är det faktiskt billigare. Det vet ju alla om, menar Mattias Tykesson.

Så framstår det också om man tittar i nämndens budget. I budgeten för 2023 angavs en boendeplats i extern regi kosta cirka 800 000 per år, medan den i egen regi kostade cirka 840 000 per år. Enligt budgeten för 2024 har skillnaden minskat, men det finns också flera osäkerhetsfaktorer för den som försöker tolka förvaltningens beskrivning:

”En plats på vård- och omsorgsboende i egen regi kostar cirka 885 000 kronor per år, inklusive statsbidrag samt indexuppräkning för löner, PO och måltider. För extern regi innebär det att alla kostnader inkluderas och utgår från villkoren i ramavtalet. En plats på vård- och omsorgsboende i extern regi kostar cirka 860 000 kronor per år exklusive statsbidrag, vissa skillnader finns utifrån ramavtalets villkor och leverantör”

Det visar sig dock, när TN kontaktar den kommunala förvaltningen, att kostnaden för boenden i extern regi inte påverkas av eventuella statsbidrag, eftersom boendena får samma summa som kommunen tar emot från staten. 860 000 kronor är kommunens snittkostnad, bekräftar förvaltningen i mejl till TN.

Detta är dock inte hela sanningen. Staten ger nämligen dessutom kommunerna en schabloniserad momsersättning motsvarande 6 procent av inköp av vård- och omsorgstjänster. Skulle staten inte göra det skulle inköp från verksamheter i extern regi missgynnas av momssystemet. ”Momsen ska inte påverka om kommunen väljer att utföra tjänster i egen regi eller upphandla dem från privata entreprenörer”, står det på Skatteverkets hemsida som motivering till den schabloniserade ersättningen.

Ta hänsyn till momsersättning

I en rapport från revisionsföretaget PWC, som gjorts på uppdrag av Vårdföretagarna, poängteras behovet av att ta hänsyn till den schabloniserade momsersättningen från staten till kommunerna när man jämför privata och kommunala boenden. Efter att ha studerat den genomsnittliga kostnadsskillnaden mellan privata och kommunala äldreboenden (i jämförbara boenden i flera olika svenska kommuner) konstaterar revisorerna:

”Skillnaden i nettokostnad mellan kommunala och privata boenden uppgår till 166 kronor per vårddygn, motsvarande 8 procent i studien. Om kommunernas momsåtersökning inte inkluderas blir den genomsnittliga kostnaden för privata boenden i liknande nivå som kommunala boenden. Det är därför viktigt att ta hänsyn till momsåtersökningen vid liknande beräkningar och jämförelser.”

Äldreomsorgsförvaltningen bekräftar i mejl till TN att momsersättningen på sex procent för de externa inte är inkluderad i det aktuella stycket i budgeten och att det inte finns någon motsvarande momsersättning för de egna verksamheterna. Tar man med den statliga momsersättningen blir kostnaden för Göteborgs stad snarare cirka 810 000 kronor per extern boendeplats, det vill säga väsentligt lägre än de cirka 885 000 kronor som boendeplatser i egen regi kostar.

– Det är billigare att placera boende hos oss än i egen regi. Det beror på att kommunen har många gamla, små och ineffektiva äldreboenden i drift där man inte kan bedriva bra och effektiv äldreomsorg. Kostnaden blir då extremt hög, menar Markus Kärrbrand.

Om det inte kostar mera för skattebetalarna, vad är då problemet med vinstintresset? Leder det till sämre kvalitet?

– Vi anser att skattepengarna ska gå till verksamheterna. När det gäller kvalitén skiljer det sig mycket åt från boende till boende. Men vi anser att pengarna ska återinvesteras och inte gå till vinstutdelning, säger Marina Johansson till TN.

Svårt med politiska omkastningar

Trots motviljan menar kommunalrådet att de privata aktörerna behövs för att klara de framtida behoven.

– Jo, de behövs. Det är en svår mellanperiod vi befinner oss i. Vi saknar just nu pengar till följd av att oppositionen drev igenom att vi skulle höja taket, trots att vi inte har behov av fler platser just nu. Det tvingar oss att lägga ned egna kommunala boenden. Vi kommer att behöva fler boenden framöver men just nu har vi för många platser och vi anser inte att det är rimligt att kommunen ska kompensera privata aktörers risktagande.

Det ideologiska motståndet känns mindre när samtalet kommer in på att det är svårare för mindre aktörer, som familjeföretaget Avasta, att överleva i de politiska omkastningarna. De större börsnoterade företagen har en annan förmåga att övervintra ett antal ofördelaktiga budgetår.

– Ja, så är det ju helt klart. De flesta som etablerar sig är de större företagen. Avasta är ett mindre företag som har det kämpigt. Jag hoppas att de kan överleva, såklart, säger Marina Johansson.

I mitten av januari stod ett nytt äldreboende klart i Göteborg. Men eftersom Göteborgs stad infört ett tak för antalet platser på icke-kommunala äldreboenden står boendet fortfarande tomt. ”Det är precis vad Göteborg behöver, Markus Kärrbrand, vd för det lokala omsorgsföretaget Avasta, som byggt boendet. Bild: ADAM IHSE / TT

I äldrenämndens budget för 2024 diskuteras de framtida demografiska utmaningarna. Trots att staden, i förhållande till övriga Sverige, har en ekonomiskt fördelaktig demografi som dessutom gynnas av fortsatt hög inflyttning av personer i arbetsför ålder, räknar förvaltningen med att den ”måste kunna fullgöra sitt uppdrag med cirka 75 procent av dagens resurser”. Orsaken är densamma som för övriga Sverige: andelen personer över 80 år kommer att öka kraftigt de närmaste åren.

– De måste passa på nu. Nu när det finns flera hundra lediga platser på moderna privata boenden finns chansen att lägga ned de gamla, ineffektiva boendena där ingen vill bo eller jobba. Använd våra platser i stället, som är billigare per dygn jämfört med kommunens. Det är så vi kan spara skattepengar och öka kvaliteten samtidigt, menar Markus Kärrbrand.

Samtidigt har varken Göteborg eller Sverige råd att tappa det långsiktiga perspektivet, menar han:

– De kommande åren kommer behovet av äldreomsorg öka kraftigt. Äldreomsorgen i både Göteborg och hela Sverige måste bli bättre och mer effektiv, för att kunna bibehålla kvaliteten när efterfrågan på platser ökar och finansieringen minskar. Alla krafter behövs för att lösa detta, men just nu vågar ingen investera en krona mer i Göteborg med tanke på vad som har hänt.