KLIMATOMSTÄLLNINGEN

1 000 företagare i upprop: ”Vi har inte råd att betala för den gröna omställningen”

Alla regleringar och detaljstyrningar som följt i den gröna omställningens spår hotar den europeiska industrins överlevnad, larmar 1 000 företagsledare. ”Det går inte att bara lägga på kostnader", säger Adam Kanne på kemikoncernen Perstorp till TN.

När Ursula von der Leyen tillträdde som den Europeiska kommissionens ordförande 2019 lanserade hon den gröna given (the green deal) med målet om att unionen ska nå nettonollutsläpp 2050. Det var EU:s ”man on the moon moment”, sa von der Leyen. Ett initiativ som sedan har följts av ett omfattande lagstiftningspaket som nu håller på att implementeras.

Det har under en tid funnits en oro för att alla regleringar och den detaljstyrning som följt med de gröna lagstiftningspaketen hotar unionens konkurrenskraft. Svenskt Näringsliv uppmärksammade förra året utvecklingen med initiativet ”Europe Unlocked” där målet är att stärka den inre marknaden och få nästa EU-kommission att fokusera mer på tillväxt och konkurrenskraft.

”EU:s konkurrenskraft har fallit i tjugo år. Vi behöver göra mer för att öka vår tillväxt, satsa mer på innovation, nya teknologier och forskning och utveckling. Vi behöver behålla konkurrenskraften i fokus”, uppgav Svenskt Näringslivs ordförande Jacob Wallenberg i samband med att initiativet presenterades.

Nu kommer ”the industrial deal”

Samtidigt ökar konkurrensen om de investeringar som är avgörande för att den gröna omställningen ska kunna genomföras. Kinas statskontrollerade ekonomi kan pressa priserna på varor som solcellspaneler och konkurrera ut europeiska tillverkare och USA har lanserat sitt gigantiska subventionspaket IRA för gröna investeringar.

Nu slår den tunga energiintensiva europeiska industrin larm om att alla regleringar tillsammans med detaljstyrningen av teknikval och subventioner till viss teknik hotar unionens konkurrenskraft.

Det är huvudbudskapet från de cirka 1 000 företagsledare som skrivit under den så kallade Antwerpendeklarationen, eller ”the industrial deal” som nyligen presenterades för den Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. Nu måste nästa kommission som väljs i juni i år sätta den europeiska industrin i förarsätet, menar undertecknarna, som återfinns i Europas största bolag, i 15 olika branschorganisationer samt i flera fackförbund. Annars kommer det inte att vara möjligt att uppnå kommissionens klimatmål under gällande villkor utan att skada EU:s konkurrenskraft och hämma tillväxten.

Det handlar i grunden om företagens förmåga att kunna betala för alla gröna investeringar, menar Adam Kanne som är ansvarig för public affairs på kemikoncernen Perstorp. Han har också varit delaktig i att ta fram deklarationens innehåll. En slutsats är att de senaste årens EU-politik har varit väldigt kostnadsdrivande för de europeiska företagen.

– Det går inte att bara lägga på kostnader och detaljstyrning och sedan tro att företagen ska kunna genomföra omställningen och samtidigt vara konkurrenskraftiga. Vi möter hårdare konkurrens på världsmarknaden.

– En huvudtanke i deklarationen, och den industriella giv som vi vill ska komplettera den gröna, är att för att vi ska kunna betala för alla investeringar som krävs så måste vi vara konkurrenskraftiga och generera vinster, fortsätter Adam Kanne.

Ett exempel är Tyskland där industrins produktion minskade för sjunde månaden i rad när den senaste statistiken presenterades. Den värsta siffran på tre årtionden.

Energiförsörjningen avgörande

Högst upp på Antwerpendeklarationens lista över de åtgärder som nästa EU-kommission måste ta tag i återfinns uppgiften att säkra tillgången på fossilfri energi och att minska på alla de betungande detaljregleringar som företagen tampas med.

– Det finns ett antal gemensamma nämnare som vi har kunnat samlas runt i deklarationen. Vi behöver få rätt förutsättningar för att arbeta effektivt, inte detaljregleringar och subventioner. För skogsnäringen och SCA är en utbyggd infrastruktur och en tillförlitlig och billig energiförsörjning helt avgörande för att vi ska kunna vara konkurrenskraftiga och storskaligt producera framtidens produkter, exempelvis förnybara drivmedel, säger Ulf Larsson, vd på skogskoncernen SCA.

TN skrev nyligen om SCA:s farhågor för den försämrade järnvägsinfrastrukturen som företaget är beroende av.

”Vi ser redan stora konsekvenser. Det kan inte fortsätta så här. Järnvägen har fått förfalla i 40 års tid men nu går det inte längre”, sa Magnus Svensson, chef för inköp och logistik vid SCA till TN.

Adam Kanne konstaterar att tillgången på konkurrenskraftig och stabil energi är avgörande.

– USA och Kina har billigare energi än Europa. Vi har andra konkurrensfördelar, men energifrågan är central.

Och i det sammanhanget är ny kärnkraft en viktig pusselbit.

– Som det sett ut hittills så har EU styrt mot förnybar energi. Det är inte en effektiv omställning om du utesluter andra kraftslag som dessutom skapar stabilitet och planerbarhet. Vi behöver förnybar energi i kombination med kärnkraft. Utöver det måste vi snabbt bygga ut näten, säger Adam Kanne.

Ser du Antwerpen-deklarationen som ett nödrop från företagen?

– Nu har över tusen stora europeiska företag skrivit under, så ja. Europa måste bli mer konkurrenskraftigt. Det är ett faktum och ger förutsättningar för både omställning och välstånd. Vi behöver ett regelverk som främjar innovation och utveckling och inte den överreglering som varit den sittande kommissionens signum.

Ulf Larsson håller med.

– Självklart är det bättre om vi ges de rätta och bästa förutsättningarna för att kunna bedriva vår verksamhet i stället för regleringar och subventionerade lösningar. Sen kan det så klart finnas ett behov av politiska styrmedel som lägger ut en fast färdplan framåt som företagen kan lita på och anpassa sig efter.

– Det gäller också energifrågan. Vi måste ha tillgång till fossilfri energi snabbt och då är vindkraft det som går snabbast att bygga ut. Det måste på något sätt gå att ge rätt incitament till kommunerna så att man accepterar vindkraften. Då skulle vi kunna lösa det här snabbt, fortsätter Ulf Larsson.

Adam Kanne pekar på att 2019, det år som den gröna given presenterades, nu är långt bakom oss och att förutsättningarna och omständigheterna har förändrats helt på de fem åren.

Först slog covid-19 in över världen. Sedan attackerade Ryssland Ukraina med en allvarlig energikris som följd. USA har hakat på det gröna racet med ”the inflation reduction act” och vi kan inte utesluta att Donald Trump blir USA:s nästa president, konstaterar han.

– Det har hänt så otroligt mycket och vi har en helt ny geopolitisk situation. Det överflöd vi såg för bara fem år sedan är borta. Nu måste vi bli mer realistiska i våra bedömningar om hur den gröna given ska genomföras.

– Samtidigt blir kostnaderna synligare nu när all lagstiftning ska verkställas och vi ser konsekvenserna. Det kanske visar sig att de första planerna behöver justeras och bli effektivare, fortsätter Adam Kanne.

För den svenska skogsnäringen har EU:s gröna giv varit en utmaning. När TN intervjuade Skogsindustriernas vd Viveka Beckeman nyligen uppgav hon att hon inte riktigt kunde se ”dealen” i de olika förslag för skogen som presenterades. De går i stort ut på att EU vill att en större andel av den svenska skogen ska stå för att binda koldioxid.

”Det var snarare ett stort fokus på att bevara, vilket så klart går tvärs emot det svenska skogsbruket och skogsindustrin”, sa Viveka Beckeman.

Ulf Larsson håller med. Han menar att för ett företag som SCA handlar det åter om att ges rätt förutsättningar.

– Ska vi kunna vara en del av den gröna omställningen så måste vi ha tillgång till skogsråvaran för att kunna fortsätta utveckla de material och bränslen som ska ersätta de fossila alternativen. EU borde i stället främja skogens tillväxt och den råvara som kan bidra med det.