SVENSKA INNOVATIONSKLIMATET

Konkurrenter kopierar företagets design – och vinner upphandlingarna

Företaget Järn i Offentlig Miljö har trots designskydd tvingats se sina konkurrenter använda deras design för att vinna upphandlingar. ”Det är svårsmält”, säger vd:n Maria Silfverschiöld till TN.

Företaget Järn i Offentlig Miljö har sedan 1985 producerat, utvecklat och tillhandahållit gjutjärns- och smidesprodukter för skydd, utsmyckning och funktion åt både stads-och parkmiljö. Maria Silfverschiöld, vd på Järn i Offentlig Miljö, berättar att målgruppen är arkitekter som i sin tur har kommuner, stad och kommun som beställare och kunder.

– Våra kunder är de entreprenörer som lämnar det vinnande anbudet i en upphandling. Vi är både producenter och distributörer av våra egna produkter, säger hon.

– Om en kommun till exempel ska göra en park eller ett nytt område ska gestaltas så får först en arkitekt i uppdrag att ta fram handlingar för utformningen. Ska det till exempel ritas ett staket runt en park kan den arkitekten kontakta oss för att rådgöra hur de ska agera.

TN har tidigare skrivit om företaget Blå Station som tvingats se på när konkurrenter kopierar deras design och vinner upphandlingar. Enligt vd:n Johan Lindau uppmuntrar dessutom myndigheterna till plagiering.

– Vi har bland annat fått in reklamationer och när vi väl har sett produkterna så ser vi att det inte är våra produkter. Kunden har investerat i vad de tror är våra produkter och är omedvetna om att de fått ’likvärdiga’. Det är fruktansvärt, sa han till TN då.

Företaget Järn i Offentlig Miljö deltar i slutändan av offentliga upphandlingar som leverantör till det vinnande anbudet. Maria Silfverschiöld berättar att det finns en viss problematik vad gäller bedömningen i upphandlingar då det finns ett för stort fokus på bara lägsta pris.

Det råder en avsaknad av flera viktiga kriterier som skulle kunna göra upphandlingar mer målstyrda och leda till en sundare konkurrens. Dessutom skulle beställare kunna uppnå det som önskas för projektet om det gäller form, funktion, pris eller hållbarhet, konstaterar hon.

– Om vi till exempel levererar en gjutjärnsprodukt som är tillverkad i Europa, så kan den jämföras med en vara som är tillverkad i Kina. Den varan som är tillverkad i Kina kommer att innebära dubbelt så hög koldioxidemission men sannolikt ett lägre pris.

”Problemet blir när en konkurrent kopierar ens design och erbjuder ett billigare pris”.

Hon berättar om ett ärende där en kommun ville ha ett staket med en gjutjärnstolpe som vägde 80 kilo.

– Det slutade med att en entreprenör vann upphandlingen med en stolpe som vägde 40 kilo och likvärdigheten borde vara generös i den bedömningen. De som beräknat sitt anbud på ursprunglig modell förlorade då upphandlingen. Det finns flera exempel på liknande situationer där vinnande anbud skiljer sig markant från förfrågningsunderlag.

– Vi lämnade då pris på den stolpe som arkitekten ritat in och den vägde 80 kilo och då blev det för dyrt. Där menade kommunen att det var likvärdigt. Det blir ofta ett dilemma, när det som beställs inte är det som upphandlas eller levereras.

Hon menar att många företag lägger ned mycket tid på att ta fram egen design och att delta i offentliga upphandlingar vilket leder till att det finns många likvärdiga artiklar på marknaden.

– Problemet blir när en konkurrent kopierar ens design och erbjuder ett billigare pris. Det blir problematiskt och drabbar till slut hela branschen negativt. Det har hänt att vi förlorat en upphandling mot en kopia av vår egen produkt – som dessutom var dyrare än vår och det är svårsmält.

”Vi har tidigare använt designskydd för artiklar och ändå blivit kopierade”.

I dagsläget uppfattar hon att kommunernas förfrågningsunderlag ofta, om inte alltid, utformas på ett sätt som gör att endast pris är det som avgör vem som får tilldelning. Om förfrågningsunderlagen utformades med utvärderingsmodeller skulle det göra det möjligt att väga produkter mot varandra på fler premisser än bara pris.

– Pris är viktigt, men det bör viktas mot att det blir rätt vara till rätt pris. Det vore en mer rättvis konkurrens om kriterier vore kända och utformade i mer mångfald såsom för kvalitet, hållbarhet, tillverkningsland och estetik.

Till slut leder problematiken kring de offentliga upphandlingarna till att förtroendet för det offentliga minskar. Det ska vara sund konkurrens och man ska kunna skydda sin design, menar Maria Silfverschiöld.

– Vi har tidigare använt designskydd för artiklar och ändå blivit kopierade. Kostnaden är hög för att driva ett sådant ärende och det bästa är att kontakta vederbörande i all vänlighet. Ibland går det, ibland går det inte alls.

Dessutom menar hon att hållbarhetsaspekten saknas i de offentliga upphandlingarna.

– Det är tråkigt. Om man måste reparera en produkt om tio år, så blir det dyrare även om den var billigare från början. Det är väldigt sällan vi ser kriterier som livslängd och livscykelanalys i upphandlingar.

– Sedan kan det ju vara så att upphandlaren sätter produktspecifika kriterier i stället för funktionella. Det enda sättet att då konkurrera är att i princip kopiera produkten som efterfrågas rakt av och det är där skon klämmer på riktigt.