Experter: Sverige moget för storskalig kärnkraftssatsning – här är vägen framåt

Flera invändningar har lyfts mot en nysatsning på kärnkraft, men två nya rapporter ger förslag på lösningar, inte minst för finansieringen. Vattenfall tror fortfarande på premiär 2035: ”Jag tycker att man ska ha en ambitiös tidsplan”, säger Anja Alemdar, ansvarig för regulatoriska frågor på Vattenfall.

Sverige har ett skriande behov av att bygga ut kärnkraften, för att möta ett snabbt ökande elbehov, men också för att möta utmaningarna som mer vindkraft och solkraft innebär för elsystemet. En modellering som Tidningen Näringslivet har skrivit om visar också att kärnkraft på totalen kan vara den mest kostnadseffektiva lösningen, men likväl är det stora investeringar som måste göras.

I dagarna släppte Svenskt Näringsliv två rapporter som går genom vad som krävs för att investeringarna ska komma på plats. Rapporterna är författade av experter från revisions- och konsultföretaget EY och konsultföretaget Baringa.

På 70- och 80-talet lyckades Sverige bygga ut elproduktionen för att möta ett växande elbehov. Det går att göra igen, menar Michelle Tun von Gyllenpalm, expert energipolicy.

– Detta är inte en helt unik situation. Vi har gjort det förut när Sverige bestämde sig för att fasa ut oljan och vi började bygga kärnkraft. Även om finansieringen är en mycket svår fråga, så är jag säker på att vi kommer att hitta en lösning, säger hon.

Men ett industriellt projekt av denna kaliber kräver ett helt annat åtagande från statens sida än vid traditionella investeringar inom energisektorn, vilket framgår av båda rapporterna. De allra flesta projekt som har lanserats i Europa är stadsledda, Frankrike är ett exempel som nämns ofta i debatten. Men även i Storbritannien har staten klivit in som garant för projekten.

Den svenska regeringen har till viss del adresserat detta genom de kreditgarantier på 400 miljarder kronor som har lanserats. Men frågan är om det räcker.

Större statligt engagemang

Över lag går trenden mot ett större statligt engagemang när ny kärnkraft byggs. De tidigare projekten som rörde kärnkraftens generation tre, till exempel Hinkley Point C i Storbritannien, var leverantörsledda eller kundledda projekt och de finansierades till stor del med privata medel. Men alla dessa projekt har lidit av att kostnader blivit högre än estimerat och av stora förseningar.

– Som en följd av dessa projekt ser vi på senare tid en mycket högre nivå av statligt engagemang för att leverera dessa storskaliga projekt, säger Alex Weir, en av rapportförfattarna på Baringa.

– Det är mycket svårt för enbart den privata sektorn att utveckla den här typen av projekt. Så jag tror att en del av vad som krävs för att finansiera kärnkraft är att regeringen erkänner att den har en grundläggande roll som pådrivare, dels i utformningen av projektet, dels för att lösa finansieringsutmaningen, säger han.

Kritisk fas

Faktum är att utformandet av projektet blir helt avgörande för att locka investerare. Om det görs på rätt sätt minimeras risker för förseningar och kostnadschocker likt de som präglade de tidiga generation 3-byggena. Det ökar i sin tur förtroendet bland alla parter för satsningen och banar väg för en mer välvillig investeringskår.

Just inledningsfasen är oerhört central, framhåller EY-experterna i den andra rapporten, det vill säga vägen fram till FID, Final Investment Decision, som lättast kan översättas med den tidpunkt då det inte längre går att backa bandet. Bara detta första steg kan kräva investeringar i storleksklassen två miljarder euro, enligt Baringa. Men när väl det är avklarat så har projektet nått en så pass mognad, inte bara tekniskt, att investerarna känner att det är värt risken att kliva in.

– Det måste finns en trovärdig väg till slutligt investeringsbeslut. För under de senaste 20 åren har det tagit någonstans mellan fem och sju år i genomsnitt att nå denna kritiska punkt, säger David Stearns, kärnkraftsrådgivare på EY.

– Det är många olika faktorer som ingår i affärsplanen som behöver definieras för att ”team Sweden” ska kunna säga att vi har leverantörer som är beredda att leverera utrustning och vi har ägare eller potentiella ägare som är beredda att satsa.

David Stearns menar att det kommer att krävas ett större statligt åtagande när den första reaktorn realiseras, inte minst för att hantera alla eventuella barnsjukdomar.

– Vår slutsats är att det första statliga stödpaketet för den första enheten skulle kunna vara lite mer omfattande än för de nästkommande, säger han.

Långsiktig politik

Nuvarande regering tillsammans med SD har som bekant sett hur viktig en nysatsning på kärnkraft är. Samtidigt är det oklart vad som händer om en ny ministär träder in. Fluktuationerna i klimat- och energipolitiken är ett hot mot nya kärnkraftverk som måste hanteras. Ofta tas reduktionsplikten upp i debatten som ett exempel på hur en regering, i det här fallet Tidöpartierna, i ett slag ändrar inriktningen på klimatpolitiken och därmed skapar osäkerhet för företag som vill investera. Hur blir det då med kärnkraften ifall MP åter påverkar politiken?

– På grund av kärnkraftsprojektens långa tidsramar behöver det finnas en nivå av politisk och rättslig stabilitet som gör det möjligt för investeringarna att fortsätta, säger Alex Weir.

Det finns flera olika modeller för hur ett kärnkraftsprogram kan se ut. Den klassiska är den så kallade operatörsstyrda modellen där en etablerad operatör, till exempel Vattenfall, tar ledningen i projektet. En annan är där staten tydligt tar kommandot. Baringa har också identifierat en tredje, en satsning på små och modulära reaktorer (SMR), men den ser Baringa mer som ett tillägg till de två huvudspåren.

Vattenfall: Vi har kommit långt

Anja Alemdar, ansvarig för regulatoriska frågor på Vattenfall, menar att Sverige redan nu praktiserar en operatörsstyrd modell.

– Det är inte så att vi börjar från noll i Sverige. Både vi och Fortum har redan avslutat våra förstudier, och vi arbetar redan med hur vi ska möjliggöra dessa satsningar, säger hon.

Samtidigt understryker hon hur viktigt det statliga engagemanget är för att få i gång en storskalig satsning. Investeringsåtagandet är så stort att inget privat bolags balansräkning kan mäkta med det, menar hon. Riskerna som är behäftade med projektet leder också till att kostnaderna på kapital skjuter i höjden.

– Så staten kan verkligen spela en roll här för att sänka dessa risker och därmed kostnaderna, säger hon.

Tjänstepensionsföretaget AMF är ett bolag som satsar stora pengar i energisektorn. Filip Szopa, Investeringschef på AMF, menar att bolaget är vant vid att tänka långsiktigt, men är försiktig i sin analys av möjligheterna att gå in i kärnkraftsprojekt:

– När vi investerar har vi tålamod. Men det betyder inte att vi kompromissar med avkastningen. Så om du har ett projekt med lång tid till slutförande måste det generera mer intäkter än ett projekt som det tar kort tid att slutföra, säger han.

Huggsexa

Trots att det handlar om beslut som påverkar generationer framöver gäller det att inte vila på lagrarna. Vikten av att agera snabbt är ytterligare en faktor som blir allt tydligare ju fler projekt som lanseras runt omkring i världen.

Mike Shaqqo, som representerar Westinghouse, ett av få bolag i världen som idag bygger storskalig kärnkraft, ger ytterligare stöd för det. I och med att det finns så pass många kärnkraftsprojekt i världen som är mognare än det svenska så kan det bli en huggsexa om kompetens och teknik där Sverige inte är en av vinnarna.

Det finns både för- och nackdelar med att flera länder storsatsar på kärnkraft:

– Pluset är att det definitivt finns en stor potential att lära sig hur man bygger upp ordentliga leveranskedjor och kan dra nytta av stordriftsfördelar. Samtidigt fiskar ni alla i en relativt liten damm ur ett kompetens- och kapacitetsperspektiv, så det finns ett element av att man måste vara tidigast på bollen, säger Marcel Volkerts, en av rapportförfattarna på Baringa.

”Det är en ambitiös tidsplan, men jag tycker att man ska ha en ambitiös tidsplan.”

Mike Shaqqo är samtidigt väldigt optimistisk över de svenska möjligheterna att få reaktorer på plats så tidigt som 2035:

– Anledningen till att vi är i Sverige och för diskussioner är att vi tror på att bygga lokalt. Initialt kan vi luta oss mot befintliga leverantörer, men på lång sikt, och om Sverige bestämmer sig för att skala upp satsningen, vill vi stötta lokala leverantörer för de kommande enheterna, säger han.

Även Anja Alemdar på Vattenfall gör bedömningen att 2035 är möjligt som startdatum:

– Det är en ambitiös tidsplan, men jag tycker att man ska ha en ambitiös tidsplan, säger hon.