DEN SVENSKA SJUKVÅRDEN

Trots succésiffror – nu tar kommunen tillbaka boendet med tvång

När Vardaga tog över Tussmötegården steg nöjdheten från 30 till 80 procent. Då valde det nya styret att återkommunalisera boendet. På senare tid har Stockholms stad tagit tillbaka sex boenden och stoppat alla privata nybyggen. ”Det mönster vi ser nu verkar vara ideologiskt drivet”, säger Susanne Sjöberg, vd och affärsområdeschef på Vardaga, till TN.

Ganska snabbt efter att vänsterstyret tog över i Stockholm blev ivern att återkommunalisera märkbar, konstaterar Nike Örbrink (KD), gruppledare och vice ordförande i äldrenämnden i Stockholms stad.

På ett år återkommunaliserades sex vård- och omsorgsboenden och en 60–40-princip återinfördes. Den innebär att målet är att kommunen ska äga 60 procent av vård- och omsorgsboenden, och att endast 40 procent kan vara privata. Som ett led i det har beslut fattats att inga fler privata boenden än de tolv som redan är planerade får byggas. Resten ska byggas av kommunen.

– Det kommer att få negativa konsekvenser. Enligt mig innebär det en stark inskränkning av äldres möjlighet till valfrihet, både i dag och i framtiden, säger hon.

Därmed vilar också ett mycket tyngre ansvar på Stockholms stad att klara av att möta behovet av framtida platser. Fram till år 2040 väntas antalet äldre att fördubblas i Stockholm vilket betyder att runt 35 nya vård- och omsorgsboenden behöver byggas.

”Jag ser inte hur kalkylen ska gå ihop.”

Nike Örbrink frågar sig hur det ska gå till i praktiken när kommunen måste stå för byggkostnader som privata aktörer annars hade kunnat stå för. Stockholm har redan stora kostnader för akuta renoveringar som måste göras av det gamla fastighetsbeståndet från 70-talet.

– Det blir en enormt stor utmaning och det blir dyrt! Jag ser inte hur kalkylen ska gå ihop. Det är enkelt för den som inte bryr sig om hur mycket lån kommunen tar att säga att vi ska bygga mer. Men jag vill hålla nere lånekostnader och skuldsättning – av omsorg för stockholmarnas skattepengar.

Alla goda krafter borde få hjälpas åt, poängterar hon.

– Hur ska vi annars kunna garantera att det finns tillräckligt med seniorboenden och äldreboenden för den stora grupp äldre som vi har i framtiden?

”Äldres valfrihet inskränks”.

Samma tendens, att kommunen tar tillbaka driften av vård- och omsorgsboenden, märks i flera av de största kommunerna nu, exempelvis i Göteborg och Uppsala. Den som inte berörs glömmer ofta bort vad valfriheten innebär för äldre, poängterar Nike Örbrink.

– Vi ser en linje i att äldres valfrihet inskränks. Jag värnar om att det ska gå att välja om man vill bo i ett boende som drivs i privat eller kommunal regi. Det handlar inte bara om möjligheten för privata aktörer att etablera sig och erbjuda någonting annat – det bidrar verkligen till mångfald.

Samtidigt har det förekommit brister i boenden som har drivits privat och om inte kvaliteten hålls ska självklart möjligheten att kommunen driver det i stället ses över, påpekar hon.

– Men den generella viljan att ta tillbaka boenden som drivs privat bara för att de drivs privat – där skiljer vi oss åt ganska stort. I synnerhet när de håller högre kvalitet än när kommunen drev dem senast.

Nöjdheten steg från 30 till 80 procent

Hon nämner Tussmötegården i Stockholm som ett ”skräckexempel” på återkommunalisering av ett boende som tidigare har legat på entreprenad och drivits i privat regi.

Senast som kommunen drev det låg nöjdheten bland de boende på runt 30 procent och därför lades det ut på entreprenad till den privata aktören Vardaga. Efter två år hade Vardaga fått upp nöjdheten till över 80 procent bland de boende.

– Det är ju ett otroligt resultat. Och i det läget valde det nya styret att tvångsåterkommunalisera! Som om det var bättre när kommunen drev det och nöjdheten var nere på 30 procent. Det visar tydligt på en ideologisk syn på det här – inte på en människonära syn på de äldres vardag.

”Vi hade byggt upp Tussmötegården till en fin verksamhet, vi tyckte att vi gjorde det bra”.

Susanne Sjöberg, vd och affärsområdeschef på Vardaga, bekräftar att nöjdheten ökade betydligt när Tussmötegården fram till i mars i år drevs i företagets regi.

– Vi hade byggt upp Tussmötegården till en fin verksamhet, vi tyckte att vi gjorde det bra och nöjdheten ökade betydligt. Det är klart att vi inte var glada när vi skulle lämna ifrån oss den, men samtidigt finns det inga ”hard feelings” mot kommunen. Relationen till kommunen har varit god, säger hon.

Men det blev en kort tid som Vardaga drev boendet, tre år.

– När vi går in i avtal är det inte okänt för oss att det här kan hända men det är klart att vi räknar med att drifta under en längre period, så är det. Vi gör ju investeringar och bygger vår verksamhet på kvalitet.

Generellt blir korta avtal vid entreprenader svårt både för personal och för kunder eftersom varje byte av aktör ofta innebär ganska stora förändringar. En ny utförare ska sätta sig in i verksamheten, bygga upp sina koncept, lära känna närstående och kunder, och personalen ska lära sig nya rutiner.

– Mycket handlar om att trygga boende och närstående – vi får många frågor från dem. Det är klart att längre perioder främjar både kontinuitet och nöjdhet. När det gällde Tussmötegården hade vi bra möten och dialoger med kommunen där vi var enade i överlämnandet så det gick bra ändå.

Trenden syns i hela landet

Stockholm har ett stort behov av äldreomsorg framåt och om kommunen inte har råd att bygga nytt eller möta den takt av boendeplatser som behövs kan det vara bra att ha privata alternativ som kan vara med och bidra för att lösa det, påpekar Susanne Sjöberg.

– Jag hoppas ju att vi kan få vara med och vara en viktig aktör för att möta det behovet genom att etablera oss på fler ställen och bygga boenden i egen regi. Vi tror att det stärker både kvaliteten och ekonomin att det finns en mångfald av utförare.

Hon konstaterar att trenden att kommuner i större utsträckning tar tillbaka och driver vård- och omsorgsboenden i egen regi inte bara märks i Stockholm utan mer eller mindre i hela landet.

– Vi tycker att det ska handla om kvalitet och om att ge den bästa vården till våra äldre, men det mönster vi ser nu verkar vara ideologiskt drivet. Risken är att investeringsviljan hos privata aktörer i dessa kommuner inte finns kvar om det sedan behöver byggas mer för att möta efterfrågan, säger Susanne Sjöberg.