GRÖNA NÄRINGAR

Krav på vinstförbud för veterinärer upprör − ”Har fått ta mycket stryk”

Socialdemokraterna vill förbjuda vinster för veterinärföretagen. Men det får branschen att rasa. ”Skulle det av någon anledning bli verklighet är djursjukvården illa ute”, säger Lena-Liisa Tengblad på Gröna arbetsgivare till TN.

Sedan ett antal år pågår en debatt om kostnadsläget inom djursjukvården, en idag medicinskt högt specialiserad verksamhet som årligen genomför miljontals behandlingar, allt från vanliga vaccinationer till avancerade kirurgiska ingrepp. Nyligen föreslog Socialdemokraterna att ”hejda vinstjakten” och att samhället ska medverka till att ”öka konkurrensen på den icke-fungerande veterinärmarknaden”. Partiet menar att branschen skapar orimligt höga kostnader för djurägare med en girighet som riskerar att äventyra hela djursjukvården, enligt tidigare landsbygdsministern Anna-Caren Sätherberg (S).

Det är verklighetsbild som landets veterinärföretag har svårt att känna igen sig i.

”Att staten skulle ge sig in och reglera en fristående, privat marknad väcker ju frågan om vilken som är nästa bransch som står på tur.”

− Förslaget verkar inte vara särskilt väl genomtänkt. De flesta företag inom djursjukvårdsbranschen drivs som små aktiebolag där många veterinärer arbetar nätter och helger utan att ta ut lön för det. De låter pengarna stanna inom klinikerna för framtida investeringar i dyrbar utrustning och utveckling för att säkerställa hållbar djurvård, säger veterinär Julia Engqvist, som driver Lapplands Djurklinik med säte i Luleå, till TN.

Djursjukvården är en till stora delar fri och konkurrensutsatt marknad där även de statliga Distriktsveterinärerna delvis verkar. Socialdemokraternas förslag innebär i praktiken, om det skulle genomföras, en offentlig reglering av den marknaden.

− Det är anmärkningsvärt. Att staten skulle ge sig in och reglera en fristående, privat marknad väcker ju frågan om vilken som är nästa bransch som står på tur där staten ska stoppa ”vinstjakten”. Är det skolan, omsorgen, elmarknaden? frågar sig Lena-Liisa Tengblad, vd för Gröna arbetsgivare.

Djursjukvården, likt all annan specialiserad verksamhet, investerar kontinuerligt i nya arbetsmetoder, ny teknik och nya behandlingar. Just det som har gjort att ”Sverige är känt för sitt starka djurskydd och sitt goda djurhälsoläge”, vilket Socialdemokraterna påpekar i sitt utspel.

− Det hade vi inte kunnat göra utan att använda de vinster vi har och som kontinuerligt återinvesteras i verksamheten, i allt från personal till modern utrustning. Det är helt avgörande för att vi kontinuerligt ska kunna uppfylla den viktiga samhällsfunktionen så att djuren får sin vård när de behöver den, säger Julia Engqvist.

Blir svårare att rekrytera

Även den besvärliga rekryteringssituationen och entreprenörsandan i branschen skulle underblåsas av ett vinstförbud. Precis som i de flesta andra branscher är bristen på kompetenta medarbetare stor liksom förmågan att behålla befintlig personal.

− Utspel av det här slaget skapar en oro i branschen. Håller vi på att bli förstatligade eller inte, ska det införas ett vinsttak eller rent av vinstförbud? Alla sådana diskussioner gör det vare sig lättare att rekrytera nya medarbetare eller att starta nya företag i branschen. Utifrån ett företagarperspektiv så skulle attraktionskraften minska och riskbilden öka, säger Pekka Lähdekorpi, vice vd på Hallands Djursjukhus, och fortsätter:

− Om vårt företag inte får gå med vinst, hur ska vi då kunna investera vidare i verksamheten och vidareutveckla oss? Det skulle bli svårt för vårt företag att kunna existera, så enkelt är det.

”Den genomsnittliga prisökningen under förra året var sex procent, alltså i linje med kostnadsökningarna i övrigt i samhället.”

Han får medhåll av Lena-Liisa Tengblad.

− Skulle det av någon anledning bli verklighet är djursjukvården illa ute. Vem vill driva företag utan möjlighet att göra vinst, säger Lena-Liisa Tengblad.

”Vi har inte skenande priser”

Både branschen och enskilda veterinärer vänder sig mot argumentet om bristen på pristransparens, att kunderna har svårt att väga olika leverantörers kostnader för olika behandlingar och att det har drivit på en snabb prisökning.

− Till att börja med behövs en nyansering: vi har inte skenande priser. Veterinärer och djursjukhus konkurrerar mot varandra och det finns alltid möjlighet att göra ett val. Den genomsnittliga prisökningen under förra året var sex procent, alltså i linje med kostnadsökningarna i övrigt i samhället, säger Lena-Liisa Tengblad.

Pekka Lähdekorpi vänder sig mot Socialdemokraternas krav på en generell prissänkning.

− Vårt företag har varit lika utsatt för kostnadsökningar som många andra verksamheter i samhället. Om staten skulle tvinga vårt företag att sänka priserna med säg tio procent skulle det naturligtvis skapa väldigt stora påfrestningar och tvinga oss att säga upp personal.

”Om vårt företag inte får gå med vinst, hur ska vi då kunna investera vidare i verksamheten och vidareutveckla oss?”

När det gäller enklare och mer standardiserade ingrepp, till exempel vaccinering, borttagning av tandsten eller kastrering kan det vara relativt enkelt för djurinnehavaren att göra prisjämförelser och därmed välja den leverantör som ska utföra jobbet.

− Men vi ska komma ihåg att myndigheterna satte stopp när vi ville införa jämförande taxor eftersom det ansågs kunna ge upphov till kartellbildningar, säger Lena-Liisa Tengblad.

25 procents moms

Mer komplicerade tillstånd som kräver specialistvård, operationer och vistelse på djursjukhus är dyrare. I motsats till humansjukvården är vården av djur också belagd med 25 procent moms, vilket ökar kostnaden för djurägarna och är något som många inom branschen har velat ändra på.

− Vårdkostnaden för djurägaren kan bli hög vid komplicerade fall och då djuret kräver vård under en längre tid, även om djuret har en fullgod försäkring. Jag kan uppleva att debatten har blivit lite snedvriden och att veterinärföretagen har fått ta mycket stryk i debatten, säger Pekka Lähdekorpi.

De veterinärer och branschföreträdare som TN har talat med är inne på samma linje. De menar att debatten dels är känslomässigt laddad och spelar på tanken på hunden och katten som en familjemedlem, dels förenklar samma debatt genom att uteslutande peka på höga kostnader.

− Om det är dyrt är den enskildes bedömning. Är det dyrt att lämna bilen på verkstad i dag? Är det dyrt att handla mat eller bränsle i dag? Kostnaden för veterinärbesök är en subjektiv bedömning. Ofta möter vi djurägare som har fått en överraskning när kostnaden visar sig vara lägre än förväntat. Vi hör återkommande 'blev det inte mer, jag trodde det skulle bli dyrt', säger Julia Engqvist.

I utspelet sägs att möjligheten att ha hund eller katt har blivit en klassfråga, hur ser du på det?

− Att skaffa ett husdjur är ett frivilligt val som innebär en kostnad. Det kan inte vara en överraskning för någon. Men låt oss vända på det: Om det nu är allas rätt att ha en hund eller en katt, vem ska då betala för det innehavet, ägaren eller ”samhället”? säger Lena-Liisa Tengblad.

Genomgående i Socialdemokraternas utspel handlar det om att stoppa, ställa krav, säkerställa, hejda. Tonläget är alltså högt, vad tror du att det beror på?

− Det är ett politiskt utspel för att locka väljare, säger Julia Engqvist.

− Jag tror att ämnet i sig är tacksamt för en politiker att ta upp för att skapa känslor och uppmärksamhet hos en mottagare. Men spontant känns uttalandet inte särskilt väl underbyggt och måste sättas i ett större sammanhang, säger Pekka Lähdekorpi.

TN har sökt Anna-Caren Sätherberg (S).