E-HANDELNS UTVECKLING

Larmet: Så slås svenska företag ut av förbjudna produkter – ”Kan inte göra någonting”

De kinesiska lågprissajterna Temu och Shein håller på att slå ut svenska företag, larmar flera branscher. Dessutom innehåller produkterna som svenskarna klickar hem giftiga ämnen, vilket skapar en hopplöshet bland företagen. ”De här kemikalierna är farliga och det är därför vi i EU har valt att reglera dem”, säger IKEM:s Kristina Neimert Carne till TN.

De kinesiska e-handelsplattformarna Shein och Temu har vänt upp och ned på hela e-handeln. Enligt Transportföretagens paketindex för första kvartalet 2024 så levererades 9,8 miljoner paket från utländska e-handlare under det första kvartalet i år, vilket är tre miljoner fler paket än samma period i fjol.

I paketindex skriver branschorganisationen att: ”Svenskarna klickar hem allt fler prylar från kinesiska lågprissajter som Temu och Shein. Temus svenska sajt har nu runt 200 000 organiska besökare i månaden, vilket är en dubblering på 5 månader”.

– Du som konsument får ju såklart köpa de här kläderna från Kina, men det blir ett problem när konsumenten själv måste ha koll på vad de här plaggen innehåller, säger Kristina Neimert Carne, kemikalieansvarig på branschorganisationen IKEM som företräder de svenska innovations- och kemiindustrierna.

I början av 2023 släppte Greenpeace i Tyskland en granskning som visade att kläder från Shein innehåller kemikalier som både är farliga och olagliga i EU. Bland annat hittades mycket höga halter av ftalater, som kan verka hormonstörare, vilket bland annat Aftonbladet rapporterade om.

”Hade det varit ett svenskt företag så skulle de inte få fortsätta sälja produkten”.

Dessutom visade en granskning som gjordes under våren av sydkoreanska myndigheter att ett par skor innehöll 428 gånger mer än de tillåtna halterna av ftalater.

Enligt Daniel Ahlström, inspektör på Kemikalieinspektionens enhet för tillsyn av kemikalier i varor, skulle ett svenskt bolag kunna tvingas till ett saluförbud om de uppvisade liknande resultat vid en tillsyn, förutsatt att de inte vidtagit frivilliga åtgärder.

– Enligt den europeiska kemikalielagstiftningen REACH är användningen av vissa ftalater begränsad till 0,1 procent i produkter. Hade det varit ett svenskt företag och vi hade gjort det tillsyn och hittat mer än de tillåtna halterna av ftalater så skulle företaget inte få fortsätta sälja produkten på marknaden, säger han till TN.

Även om det finns många svenska och europeiska bolag som har sin produktion i Kina så är den stora skillnaden att de är just europeiska och därmed måste följa europeisk lagstiftning, berättar IKEM:s Kristina Neimert Carne.

– De är alltså ansvariga för att kläderna och produkter som de säljer uppfyller de kemikaliekrav som finns i Europa.

– Det betyder att om du som konsument köper något från exempelvis H&M i Sverige så ska du kunna lita på att de gjort sitt jobb och inte har några farliga kemikalier i sina kläder. Har de inte gjort det så ska våra myndigheter ställa dem till svars.

”Det är omöjligt att ställa de kraven på en konsument”.

När konsumenten beställer direkt från företag utanför Europa så blir det privatimport och därmed gäller inte den europeiska kemikalielagstiftningen på samma sätt, menar hon.

– Det är omöjligt att ställa de kraven på en konsument och myndigheterna står handfallna för de har ingen som de kan ställa till svars. Den svenska kemikalieinspektionen kan ju bara ställa svenska företag till svars. Och även om de svenska myndigheterna kan samarbeta med andra europeiska myndigheter så kontrollerar de inte privatimport.

Hon menar att det snedvrider konkurrensen då många svenska och europeiska bolag konkurrerar på en global nivå.

– Vi har jättetuffa kemikaliekrav i Europa och en av världens mest avancerade kemikalielagstiftningar. Det snedvrider konkurrensen när svenska företag lägger enorma summor på att säkerställa att de följer lagstiftningen och att de produkterna som man tillverkar och importerar följer kraven – samtidigt som konkurrenterna kan ha i princip vad som helst i sina produkter.

”De här kemikalierna är farliga och det är därför vi i EU har valt att reglera dem”.

Att de utpekade kemikalierna – trots förbud – ändå kommer in i Europa kan på längre sikt innebära att Sverige och andra EU-länder kan behöva göra mer investeringar i våra reningsverk och återvinningsprocesser.

– De här kemikalierna är farliga och det är därför vi i EU har valt att reglera dem. Men trots det så kommer de ju hit i alla fall.

– Det blir problematiskt för oss som konsumenter, det blir ett problem för miljön, det blir ett problem för konkurrenskraften i Europa och det blir ett problem för den cirkulära omställningen då produkterna i slutändan hamnar i våra återvinningsanläggningar.

”Är det kinesiska bolag så kan vi inte göra någonting”.

Att företag använder ftalater trots att de är farliga kan bero på att de exempelvis är billigare eller har en bättre funktion och inte är begränsade i det land som produkten är tillverkad i, berättar Kemikalieinspektionens Daniel Ahlström.

– Ftalater används som mjukgörare i plasten PVC som är vanligt förekommande i vardagsprodukter som till exempel leksaker, skor och väskor. När det gäller just de begränsade ftalater så vet vi att det finns en del negativa hälsoeffekter.

– Det kanske inte är akut farligt men vissa ftalater är problematiska då de är så kallade reproduktionstoxiska vilket innebär att de kan skada förmågan att få barn och även verka hormonstörande .

Kemikalieinspektionen är skyldig att göra en åtalsanmälan mot företag som bryter mot lagstiftningen. Detta oavsett om företaget har vidtagit egna åtgärder eller ej. Åtalsanmälan skickas till en miljöåklagare och därefter är det upp till miljöåklagaren att döma ut en eventuell företagsbot, berättar han.

– Handlar det om ett europeiskt bolag så har vi i Sverige ingen möjlighet att vidta tvingade åtgärder. Då får vi lämna över ärendet till motsvarande myndigheter i det andra europeiska landet. Är det till exempel kinesiska bolag så kan vi inte göra någonting annat i dagsläget än att informera företaget om bristerna. I samtliga fall oavsett var företaget finns etablerat så rapporteras bristerna in till en offentlig europeisk databas.