DET SVENSKA FÖRETAGSKLIMATET

Striden om bilen – fungerar samma politik för stad och landsbygd?

Patrik Åberg (M), kommunstyrelsens ordförande i Östra Göinge och Lars Strömgren (MP), trafikborgarråd i Stockholms stad. Mittenbilden visar Swedenborgsgatan i Stockholm, som varje sommar förvandlas till en gågata. Bild: Precious People, Janerik Henriksson / TT, Fredrik Sandberg / TT

Ska framtidens städer planeras för att uppmuntra eller begränsa biltrafik? Tidningen Näringslivet har pratat med två kommuntoppar som står långt ifrån varandra i synen på bilen. ”Ibland passar inte den ideologin som kommer från storstäderna”, säger Patrik Åberg (M), kommunstyrelsens ordförande i Östra Göinge.

Lars Strömgren (MP) är trafikborgarråd i Stockholms stad, och en av de kommunpolitiker i Sverige som jobbar mest för att begränsa bilens roll i stadskärnan. Han har nyligen varit med och beslutat om att införa miljözon klass 3 i centrala Stockholm från januari 2025, vilket förbjuder bensin- och dieselfordon att köra inom området mellan Kungsgatan, Birger Jarlsgatan, Hamngatan och Sveavägen.

Styret i Stockholm har även valt att göra Gamla Stan till en stadsmiljözon, vilket bland annat inneburit borttagandet av ett hundratals parkeringsplatser i Gamla Stan samt att leveranstrafik endast är tillåten klockan 06.00–11.00 på vissa gator.

– Ibland upplever jag att det inte finns någon kontakt med vårt historiska arv. Hur började staden och var låg den? Jag tror att det är jätteviktigt att fler i Stockholm känner sig välkomna och blir intresserade av att befinna sig i Gamla Stan, säger han till Tidningen Näringslivet när han förklarar stadens beslut.

– Miljözonen klass 3 i City handlar helt och hållet bara om att skapa en bättre luftkvalitet. Vi vet att kvävedioxid påverkar våra lungor, särskilt barn, äldre, gravida och handikappade, fortsätter han.

Över lag tror Lars Strömgren att en begränsning av antalet bilar och parkeringsplatser i Stockholm, tillsammans med rustad kollektivtrafik och fler cykelvägar, kommer att göra staden grönare, attraktivare, barnvänligare och mer levande stad.

– Vi behöver förhålla oss nyktert till det resursbehov som transporter tar. Efterfrågan på platser att kunna slå sig ner på vid torg, gator och kajer ökar. Där tar bilen en stor plats, säger han och fortsätter:

– Jag ser det lite grann som ett misslyckande om man flyttar till Stockholm och känner att man behöver en bil för att nå allt det man ska. I Stockholm har vi inte vägar, vi har gator, och gator är ett vistelserum.

”Jag älskar bilen”

Patrik Åberg (M) är kommunstyrelsens ordförande i Östra Göinge i nordöstra Skåne. Hans inställning till bilen skiljer sig markant från Lars Strömgrens.

– Jag älskar bilen. Jag bor på landsbygden där det är en helt avgörande förutsättning för att det ska fungera. Mobilitet är extremt viktigt för oss, vi har inte den utbredda kollektivtrafiken som finns i staden, säger han.

Patrik Åberg menar att bilen har blivit ett allt viktigare verktyg för folk som bor utanför storstäderna, mycket på grund av att industrijobb försvunnit från landsbygden och att behovet av att flytta sig en längre sträcka för att komma till arbetet därmed ökat.

Därför är det viktigt att människor från landsbygden inte stängs ute från städerna genom bilförbud, säger han.

– Jag gillar gamla Hansastäder, till exempel Visby, med ett tajt rum och närhet till allt. Men det är bara en begränsad mängd människor som kan bo i den innersta delen av en sådan stad. Där behöver vi skapa modeller för att de som bor utanför ska kunna ta sig in till staden och bidra, säger han och fortsätter:

– Man måste vara inkluderande till de som ska komma in i staden så att det inte skapas ett gated community. Jag tycker att det blir ett problem som i Stockholm att man inte kommer in på vissa ställen.

Efterfrågar mer innovativ lagstiftning

Patrik Åberg tycker att lagstiftningen kring hur städer och orter ska utformas behöver lättas upp och att varje kommun ska få mer frihet att anpassa efter vilka behov som finns just där de är verksamma.

– Det handlar om ett stad-och landperspektiv. Ibland passar inte den ideologin som kommer från storstäderna. Samma lagstiftning fungerar inte överallt, vi behöver vara mer innovativa och sluta säga nej till saker, säger han och exemplifierar:

– Vi har Stockholm Stad som största kommun i landet med en miljon invånare. Sen har vi Dorotea som har 2 500 invånare. Jag tycker att det är helt orimligt att vi har samma lagstiftning och krav i stadsplaneringen.

”Hela värdet av staden är närhet och täthet mellan människor, och det intresset kommer inte att minska”

Frågan om att göra städer mer bilfria väcker ofta starka känslor. Den amerikanska tidskriften Wired skriver att Oslos försök att begränsa biltrafiken i staden blev stämplat som en ”Berlinmur mot biltrafikanter”, något som fick staden att backa från några av deras förslag. Även en lokalpolitiker i London, en stad som kraftigt begränsat biltrafiken de senaste åren, mottog dödshot mot sin familj efter liknande förslag.

Lars Strömgren ger ett ytterligare exempel med den belgiska staden Gents borgmästare, som mer eller mindre fick gå runt med skottsäker väst efter att ha förbjudit bilar och tagit bort parkeringar i stadens centrum.

Han medger att debatten är polariserad, men hoppas att det ska gå att finna samsyn i hur man gör staden mer attraktiv för människor att bo och visas i.

– Hela värdet av staden är närhet och täthet mellan människor, och det intresset kommer inte att minska. Det finns en plats för bilen i framtidens stad, men vi måste vara medvetna om att det inte är gratis att ha bilen i en stad där den tar bort mycket yta. Jag tror inte alls att det behöver vara en motsättning, säger han.

Slår tillbaka mot kritiken

Det finns flera näringslivsförespråkare som varnar för problem med att införa olika typer av begränsningar för transporter. Tidningen Näringslivet har tidigare rapporterat om en stor oro från Sveriges Bussföretag, som menar att det kommer att bli omöjligt att köra turistbussar i de centrala delarna av Stockholm som omfattas av miljözon klass 3, eftersom det inte finns några bussar på marknaden som uppfyller kraven.

Lars Strömgren slår tillbaka mot den kritiken och menar att miljözonen är ett incitament för transportföretagen att ställa om snabbare, och tror inte att de problem som målas upp kommer att bli verklighet.

– Jag tror inte att några av farhågorna kommer att infrias. Det här är ett sätt att skynda på teknikutvecklingen, och det finns redan fordon som klarar av zonen. Överallt när man skapar en trivsammare miljö så ökar handelns attraktivitet. Så jag tror att det viktiga är att man pratar om rätt problem och försöker lösa dem, säger han.