ELKRISEN

Han vill göra kopior av nuvarande reaktorer: ”Snabbare och billigare”

Sverige har tidigare byggt kärnkraft av egen kraft. Vi bör nu använda den kunskapen och göra samma sak igen, menar den moderata riksdagsledamoten Lars Engsund. ”Vi borde tillsätta en snabbutredning för att kunna bygga kokvattensreaktorer. Det blir troligen både snabbare och billigare än att gå på det köpta spåret”, säger han till TN.

På 70- och 80-talet var Sverige ett av världens absolut främsta kärnkraftsländer och på många sätt är vi det fortfarande, även om politiken under flera decennier motarbetat kärnkraften. Bland annat med målet om ett 100 procent förnybart elsystem har vi försämrat kraftsystemet och tappat kompetens inom kärnkraft i stället för att utnyttja den till vår fördel, menar Lars Engsund, civilingenjör och moderat riksdagsledamot.

Nu handlar det om att så snabbt som möjligt återta stabiliteten i elnätet, anser han.

– Vi är i desperat behov av planerbar el särskilt i södra Sverige och då handlar det om gasturbiner i det kortare perspektivet och kärnkraft i det längre, säger Lars Engsund till Tidningen Näringslivet.

– Det är bara kärnkraft som ger möjligheten att ge ett betydande tillskott av det möjliga effektuttaget från elnätet. Mer elenergi och ett större effektuttag är nödvändigt, både för befolkningen och för vår industri. All planerbar el till södra Sverige kommer att minska priserna eftersom vi minskar genomslaget från de europeiska priserna. Därför är det också mycket bra att avslå Hansa Powerbridge-ledningen som i stället hade ökat exponeringen, fortsätter han.

Dåvarande ASEA Atom var ett svenskt världsledande kärnkraftsbolag som byggde reaktorer med god marginal både inom tidsramar och budget i Sverige och i Finland. Närmare bestämt driftsatte man nio reaktorer i Sverige och två i Finland samt därtill mellanlagret Clab på ungefär ett decennium.

Det kan vara värt att tänka på när skepsis kring den egna industriförmågan ifrågasätts i debatten, menar Lars Engsund.

– Vi har byggt kärnkraft snabbt och billigt tidigare. Om vi klarade det då så kan vi naturligtvis klara det i dag. Problemet är att vi lagt armarna i kors och inte varit intresserad av att bygga någon storskalig elproduktion sedan 80-talet. Men det håller naturligtvis inte om vi vill elektrifiera hela vårt samhälle och vår industri.

Bör satsa på egna kokvattenreaktorer

En skillnad mellan Sverige och många andra kärnkraftsländer var att vi i Sverige valde att bygga kokvattenreaktorer snarare än tryckvattenreaktorer som de flesta andra länder valde.

Undantaget är Vattenfall, som blandat kokvatten- och tryckvattenreaktorer på sajten Ringhals.

– Det är logiskt att Vattenfall nu diskuterar köpta tryckvattenreaktorer eftersom de redan har sådana men vi bör också skyndsamt sätta i gång en snabbutredning om hur vi kan få den egna svenska kärnkraften, det vill säga kokvattenreaktorer tillbaka på banan, säger Lars Engsund.

Landets två övriga kärnkraftssajter, Forsmark och Oskarshamn har i dagsläget kokvattenreaktorer.

– Dessutom finns utmärkta andra platser för ny kärnkraft där vi kan använda befintlig infrastruktur. Karlshamn är ett bra exempel där vi ju också har ett oljekraftverk som på sikt skulle kunna ersättas med kärnkraft. All nödvändig infrastruktur finns och så tycker jag att Barsebäck naturligtvis bör byggas upp igen, även om jag inser att det kan vara kontroversiellt. Men det är elområde 4 i Sydsverige som är i störst behov av effekt.

Det finns ingen anledning varför Sverige inte skulle kunna samla industrin igen, menar han.

– Av de reaktorer som vi själva byggde här i Sverige är flera av de svåraste komponenterna; turbiner, generatorer och reaktortankar tillverkade i Sverige. Vi har kunnat det här och borde kunna göra det igen, men det krävs en rejäl insats från näringsliv och stat i samverkan.

Stat och industri bör gå ihop i nytt bolag

Den snabbutredning han vill tillsätta bör titta på hur industrin och staten kan gå ihop i gemensam sak, precis som man gjorde på den tiden.

– Elsystemet är vår viktigaste infrastruktur och då måste vi få till ett bättre samarbete mellan stat och näringsliv. Det skulle kunna handla om ett nytt samägt bolag mellan staten och industrin, ett nytt kärnkraftsprogram helt enkelt, säger han.

Han är övertygad om att det vore det snabbaste, enklaste och bästa sättet att ta fram ny storskalig kärnkraft. Flera reaktorer av samma modell, precis som man gjorde förra gången.

På så sätt får man ned kostnaden och byggtiden per enhet.

– Men det kräver pionjärer och det kräver ett näringsliv och en stat som vill satsa. Jag saknar den där starka industriandan som fanns förr.

En stor fördel är att mycket av förarbetet också är gjort – det borde alltså gå betydligt snabbare än förra gången, menar han.

– Man skulle till exempel kunna göra blåkopior av Oskarshamn 3 och Forsmark 3 som faktiskt är i världsklass säkerhetsmässigt och de har idag en tillgänglighet på över 90 procent, kumulativt ligger båda över 80 procent sedan verken startade i mitten av 1980-talet. De uppfyller alla moderna regulatoriska krav och både kompetens och kunskap finns hos såväl tillståndshavarna som hos myndigheter, vilket är ett alldeles utmärkt utgångsläge.

– Givetvis behöver man ändra vissa delar detaljer och uppdatera dem mot dagens kravbild, men grundkonstruktionen finns och har utvecklats genom exempelvis det som kallades BWR90+.

Undersök möjligheten att kopiera Oskarshamn 3

En förstudie skulle kunna inledas, förslagsvis med medel från Energimyndigheten, och som undersöker möjligheterna att bygga utvecklade kopior på O3/F3.

Oskarshamn 3 är vår största svenska reaktor med en effekt motsvarande 1 450 megawatt.

– Förstudien behöver se över leveranskedjor av utrustning och belysa kompetensfrågan. Studien bör ta reda på vad som krävs för att bygga nya kokvattenreaktorer med dagens moderna kravbild. Detta är högst sannolikt en snabbare och billigare väg för att etablera ny storskalig kärnkraft i Sverige, säger han.

En annan fördel med att ta saken i egna händer är att Sverige också kan exportera tekniken till andra länder, menar Lars Engsund.

– Då tänker jag främst på de nordiska länderna, Baltikum och Polen. Vi är på många sätt fortfarande ett världsledande kärnkraftsland och borde därför se kärnkraften som en möjlighet och inte en utmaning.