ENERGIPRISERNA

Då skjuter elpriserna i höjden – rysk gas pressar Europa igen

Europa befinner sig nu i ett tufft läge. Den europeiska gasen ökar i pris och med det följer även dyrare el. Den europeiska ekonomin är beroende av gas och oron det finns flera orosmoln som skulle kunna öka priserna ytterligare. I takt med att priserna nu stiger börjar flera länder snegla mot Ryssland igen. Bild: Adam Ihse/TT, Mostphotos, Fredrik Sandberg / TT, Aleksey Babushkin, Sputnik, Kremlin Pool Photo via AP

Energikrisen är långt ifrån över. Gasen hänger fortfarande på en skör tråd och EU är fortsatt exponerat mot Ryssland. ”Prisbilden kommer vara högre än den vi vande oss vid under 2010-talet och det finns inga enkla lösningar", säger gasexperten Gustav Boëthius till TN och menar att en massiv utbyggnad av kärnkraft är vägen framåt.

När Ryssland anföll Ukraina i februari 2022 var det knappast någon vild gissning vilket som skulle bli Putins viktigaste trumfkort, nämligen Europas beroende av ryska fossila bränslen.

Delvis olja men framför allt naturgas genom rörledning som är svårare att frakta och de senaste decennierna översvämmat stora delar av Europa och deras ekonomier som en billig drog. Kritikerna till tyska ”Energiewende” hade exempelvis länge pekat på de säkerhetspolitiska riskerna med att lägga ner kärnkraft och via Nord Stream-ledningarna allt tydligare binda den europeiska ekonomin mot den ryska gasen, men de talade då för döva öron.

Spola fram till i dag. Trots att EU gör sitt bästa för att diversifiera leveranserna så kommer rysk gas fortfarande till delar av Europa och Bryssel har varit försiktiga med just naturgas i sina olika sanktionspaket riktade mot Ryssland. Gas- och energibristen har tillsammans med andra ekonomiska problem som exempelvis svagare ekonomi i Kina, konkurrensen med kinesiska elbilar och så vidare gjort ”Det tyska undret” till ”Europas sjuke man” med en industri som går på knäna och företag som vill lämna landet.

Och det är förstås ingen obetydlig sak att det går dåligt för Tyskland, eftersom landet är spindeln i nätet för Europas ekonomi. Inte minst är Tyskland Sveriges största handelspartner.

Ai-sammanfattning

Osäker gasförsörjning i Europa: Trots försök att diversifiera energikällor är Europa fortsatt beroende av rysk gas. Prisbilden för energi väntas förbli högre än vi vande oss vid under 2010-talet, och gasleveranserna hänger på en skör tråd, särskilt om leveranserna via Ukraina stoppas.

Tysklands industriella nedgång: Den energikris som följde Rysslands invasion av Ukraina har bidragit till att Europas handelsnav Tyskland nu kallas "Europas sjuke man" med en industri som är i kris.

Kostnader och utmaningar med grön omställning: Europas försök att fasa ut fossila bränslen, inklusive gas, är kostsamt och svårt. Tysklands omställning till förnybar energi ("Energiewende") har varit dyr och försenad, med stora framtida kostnader.

Fossila bränslens fortsatta betydelse: Trots globala mål om en grön omställning kommer 80 procent av världens energi fortfarande från fossila bränslen. Det gör en övergång till förnybar energi både ekonomiskt och praktiskt utmanande.

Kärnkraftens återkomst: I ljuset av utvecklingen noteras en storskalig planerad utbyggnad av kärnkraft i Europa för att minska beroendet av rysk gas. Kärnkraft tros vara en nödvändig komponent för att säkerställa stabil och prisvärd energiförsörjning.

Läs mer

Tillverknings-PMI för augusti placerade Tyskland nyligen på en osmickrande sämsta plats på Trading Economics världslista strax under Myanmar med siffran 42,4 där länder under 50 betyder inbromsning och länder över 50 betyder tillväxt.

Gasen är förstås inte den enda orsaken till Tysklands problem men en viktig del av det och dessutom ligger det stora problemet för Tyskland längre framåt – om man på allvar tänkte försöka komma ur den situationen.

Fossila bränslen är billiga om man slopar skatter och utsläppsrätter men förutsatt att man menar allvar med att de ska bort så kan det vara bra att ha något att ersätta med och i dagsläget prognostiseras priset för det förnybara Energiewende inklusive lagringslösningar till 13 608 miljarder kronor eller motsvarande 136 nya kärnkraftsreaktorer.

Detta är förstås förutsatt att det hela också klaffar i praktiken, vilket tyska motsvarigheten till Riksrevisionen noterar att det hittills inte ens i närheten gör, eftersom man redan ligger 7 år och 600 mil kraftledning bakom målen, och då ska tempot enligt prognosen kraftigt ökas framöver.

Världens energikonsumtion per källa. Bild: Our World in Data

80 procent av världens energi är fossil

80 procent av världens energi kommer fortfarande från fossila bränslen vilket kan vara värt att känna till när debatten kring grön omställning går varm och enkla lösningar presenteras. Faktum är att vårt välstånd är byggt på fossila bränslen ända sedan ångmaskinen uppfanns på 1700-talet. Först kol, sedan olja och de senaste decennierna har även gasen kommit in i större utsträckning.

Fossila bränslen är hemligheten till världens välstånd och att avsluta det beroendet är en mycket svår utmaning som inte ska underskattas, menar Gustav Boëthius.

Blir energi dyrare blir i princip allt dyrare så det gäller att kunna presentera alternativ året runt, dygnet runt och det får inte dra iväg i pris om man samtidigt vill upprätthålla välståndet.

– Vad gäller de närmaste åren för gasen i Europa så tror jag att det kommer att vara tajt försörjningsmässigt och volatilt prismässigt. Vi kommer se stora svängningar i priset och det är ytterst en konsekvens av Rysslands krig, säger han.

De fossila bränslenas betydelse för ekonomin och samhällets funktion är viktig att förstå för att ha en seriös debatt om energi och klimat, anser han. Och när det kommer till gas måste man förstå att, för Sveriges del, är det en värdekedjefråga.

Sverige har en mycket liten andel naturgas, endast cirka 2 procent, men den gas som används är en central del av näringslivet.

Vi har aldrig varit något stort gasland utan har i stället satsat på elektrifiering, vilket också ger oss en fördel i termer av ett koldioxidsnålt energisystem. På kontinenten ser det däremot annorlunda ut där naturgas inte minst används till elproduktion. Därför slår högre gaspriser också över på vårt elsystem framför allt i södra och mellersta Sverige.

Gustav Boëthius, gasexpert och tidigare gassamordnare på Energimyndigheten. Bild: Pressbild

Enligt någon sorts ekonomi- och energihistorisk checklista skulle snabb prisökning på energi kunna se ut ungefär såhär:

  1. Dyrare energi.
  2. Ökade kostnader för i stort sett allt som produceras och transporteras.
  3. Inflation.
  4. Högre räntor för att bekämpa inflation.
  5. Sämre köpkraft hos konsumenter.
  6. Sämre försäljning i näringslivet.
  7. Lägre intäkter och därmed mindre utrymme för löner.
  8. Uppsägningar och arbetslöshet.
  9. Recession/depression.
  10. Eventuella snabba politiska svängningar och populism.

Europa fick känna på vad dyrare energi innebär med de prisrusningar som uppstod efter att Ryssland reducerade energileveranserna inför och under kriget mot Ukraina. Alla som har ett bolån eller handlar i en livsmedelsbutik vet vad det har fått för konsekvenser.

Pengar växer inte på träd

Huruvida den europeiska ekonomin har ytterligare stök att vänta kopplat till gassituationen får framtiden utvisa. Eventuella hårdlandningar i världsekonomin går naturligtvis att stimulera med lånade pengar och skjuta problemet framför sig, vilket många länder ägnat sig åt efter finanskrisen 2007/2008.

Ett annat sätt är förstås att bara försöka fortsätta blåsa på och låta samhället, företrädesvis mindre förmögna utan inflationsskyddade tillgångar, betala priset genom inflation och svagare köpkraft. Oavsett ekonomiska vägval finns aldrig några gratisluncher och pengar växer inte på träd.

Spenderar man pengar på fel saker så får man betala i slutänden.

För blir gasen dyrare på grund av störningar i leveranser, ja då blir allt dyrare. Naturgas är världens tredje största energikälla efter olja och kol så om priset på naturgas stiger så stiger priset normalt på andra bränslen också.

Blir efterfrågan på kol högre för att naturgasen är dyr, ja då ökar ofta priset på kol. Blir priset på både kol och naturgas dyrare blir det dyrare att driva kol- och gaskraftverk i Europa och då ökar elpriset vilket är vad vi såg under energikrisen 2022-2023 och som vi fortfarande brottas med om än med mindre akuta prisnivåer.

Om naturgaspriserna ökar så ökar typiskt efterfrågan på termiskt kol eftersom kolkraftverk då blir mer lönsamma. Bild: Demonstranter försöker rädda en liten by i samband med utvidgning av dagbrott för brunkolsbrytning i västra Tyskland 2023. Bild: Federico Gambarini

Ökar elpriset i Europa ökar det i framför allt södra Sverige eftersom vi tyvärr inte har tillräcklig produktion inklusive våra förpliktelser i EU kring exportkapacitet för att hålla undan kontinentens priser. En stund senare är både mjölken, mobiltelefonen, elräkningen, värmen i hemmet och till och med hårklippningen dyrare.

– Påverkar man energiförsörjningen så påverkar man i förlängningen välståndet, säger Gustav Boëthius.

Ryssland fortsätter exportera gas

Gaspriserna rusade förvisso 2022 men den riktiga hårdlandningen i ekonomin har uteblivit. Gazprom har fortsatt exportera gas till de europeiska länder som har en timid utrikespolitik mot Ryssland vilket underlättat på efterfrågesidan, och övriga Europa har både diversifierat sina gasimporter och dragit ner på förbrukningen. Resultatet har blivit en total gasnota i Europa som är ansträngd men som enligt Gustav Boëthius går ihop.

– Vi har inte haft några katastrofala trycksänkor eller systemkollapser, och trots att Ryssland beslöt att avbryta de flesta leveranser har Europa kunnat lagra gas inför vintrarna. Men det är väldigt tight nu och priserna är fortfarande höga i förhållande till vad vi vande oss vid under 2010-talet.

– Om de kvarvarande ryska leveranserna skulle sluta komma genom ledningarna i Ukraina så kan länderna i östra Europa försörjas västerifrån eftersom transmissionsflödena i gasinfrastrukturen numera är dubbelriktade. Men då innebär det ju att det ska tas från den övriga kakan och då ökar priset ytterligare. Allt ryskt som går bort sätter press på den europeiska gasmarknaden och då ökar priset, säger Gustav Boëthius.

Det europeiska naturgasstamnätet 2015. Nord Stream-ledningarna direkt från Ryssland till Tyskland har förstörts men gasen kommer in från andra inmatningspunkter, både i form av LNG och rörgas, dock i betydligt mindre volym i dag. Bild: ENTSOG

Och då ska man också veta att Europa haft tur med vädret. Milda vintrar har dämpat gasbehovet på kontinenten.

Går man tillbaka i tiden till 50- och 60-talet värmde vi främst våra hem i Sverige med oljepannor men nu sker uppvärmning i huvudsak antingen med fjärrvärme eller elektriska värmepumpar. Sverige har länge haft, och har fortfarande, ett omfattande bioenergisystem på grund av skogsbruket samt ett koldioxidsnålt och billigt elsystem främst tack vare vatten- och kärnkraftsutbyggnad som senare kompletterats med vindkraft.

Europeisk naturgasimport per importland 2023. Bild: Europakommissionen

Men i stora delar av Europa är det fortfarande gaspannor som dominerar uppvärmningen, så vintersäsongen är känslig för ökade gaspriser. Omkring vart tredje hushåll värms med gas i EU.

– Vädret är avgörande för gasbehovet i Europa och därför är det svårt att prognostisera exakt vad förbrukningen blir i slutändan. Inför den här vintern har man lyckats bra med lagringen (93 procent i skrivande stund). Importen från Norge är dessutom maximerad och LNG-infrastrukturen byggs fortfarande ut. Man kan alltså inte göra så mycket mer inför den här säsongen och på så vis är tärningen redan kastad.

– För Sveriges del är senvåren den mest utmanande perioden från ett systemperspektiv. Sveriges gasleveranser är beroende av trycket i det danska lagret på Själland, och om det är lågt i kombination med kallt väder kan vi få problem med våra leveranser. Det var man exempelvis allvarligt orolig för under våren 2018, säger Gustav Boëthius.

– Men för Europas del är den stora frågan hur lagringen kommer att bli inför vintern 2025/2026. Det måste Europa börja planera för nu, tillägger han.

Efterfrågan har stor betydelse

Fyllnaden i vattenmagasinen är enligt Energiföretagens statistik för närvarande också ganska normal, vilket är positivt eftersom det betyder mindre press på gaslagret.

Fyllnadsgraden i vattenkraftens vattenmagasin ligger för närvarande på normala nivåer vilket är positivt för vintern. Mindre vatten i dammarna sätter högre press på gaslagret. Bild: Pontus Lundahl/TT

Däremot är priserna på naturgasen framåtblickande, och det finns knappast brist på orosmoln. Den som gillar att lägga geopolitiska pussel har en del intressanta bitar att försöka passa in.

Precis som alla marknader styrs priset på naturgas av två faktorer. Utbud och efterfrågan.

Efterfrågesidan har alltså en stor betydelse för vad priset kommer att bli. Om Europa går in i en djup recession kommer behovet att vara lägre eftersom naturgas till stor del används inom industrin och minskad produktion betyder därmed naturligtvis mindre konsumtion och lägre energipriser.

Men lågkonjunktur är det förstås ingen som vill ha och om ekonomin i stället visar sig gå bra ökar behovet av gas i industrin och då kan det bli tryck på utbudet och ökade priser. Enkelt.

Ett av de länder som tecknat avtal med Tyskland om betydande mängder flytande naturgas är Qatar. Förbundskansler Olaf Scholz och Emir of Qatar, Sheikh Tamim bin Hamad Al Thani, under en presskonferens i maj 2022. (AP Photo/Michael Sohn) Bild: Michael Sohn, AP

Dålig ekonomi misstas ibland för ”energieffektivisering”

Vissa politiker, exempelvis i Tyskland, brukar gilla att tala om ”energieffektivisering” när det i vissa sammanhang kanske snarare handlar om en för närvarande usel ekonomi samt mer allmän deindustrialisering men för Gustav Boëthius är sambandet mellan energi och välstånd tydligt.

Om effektivisering betyder bättre maskiner och smartare användning så är det positivt, men om det betyder att företag flyttar eller minskar produktion på grund av höga energipriser så är det en ekonomisk katastrof.

Bloomberg rapporterade exempelvis i förra veckan om att nära en tredjedel av passagerarbilsfabriker från de största europeiska bilproducenterna BMW, Mercedes-Benz, Stellantis, Renault och Volkswagen producerade mindre än hälften av möjlig kapacitet.

– Driver man en politik som den tyska Energiewendepolitiken, där man lägger ner viktig kärnkraft och får sin gas avstängd av Ryssland, så får man helt enkelt välja mellan att ha höga koldioxidutsläpp eller att vara fattig. Det är där man är just nu, säger Gustav Boëthius.

– I Sverige har vi fram tills nyligen fört en exakt likadan näringspolitik i Skåne, med i princip identiska konsekvenser. Förhoppningsvis har vi nu lärt oss den här läxan och anstränger oss för att bygga upp det som förstördes, säger han.

Gaskonsumtionen per sektor i Europa. Elproduktion och uppvärmning är det största användningsområdet för gas följt av hushåll och industri i ungefär lika delar. Bild: Europakommissionen/Eurostat

Kinesisk svag ekonomi minskat efterfrågan

Riktig omställning handlar i stället om att erbjuda billiga och koldioxidsnåla alternativ till en rimlig peng – precis som Sverige gjorde när vi byggde ut kärnkraften under oljekrisen på 70-talet, menar han.

Att prognostisera hur gasbehovet kommer att se ut framåt är förstås svårt, men klart är i alla fall att den kinesiska ekonomin varit i en ganska djup svacka som de rimligen förr eller senare vill ut ifrån. Det har dock varit blandade skurar i media kring hur det går för den kinesiska ekonomin och därmed en stor och viktig del av efterfrågan för flytande naturgas, så kallad LNG.

LNG är vad Europa till stor del försökt byta över till i försök att ersätta minskade ryska gasvolymer så det finns en oro för att en kinesisk förbättrad ekonomi kan sätta högre press på flytande naturgas. Fraktfartyg tar också tid att bygga vilket dämpar möjligheterna att bygga bort flaskhalsar i LNG-infrastrukturen.

Tanker för flytande naturgas, så kallad LNG på väg till den tyska energiterminalen "Deutsche Ostsee" 28 augusti 2024. Bild: Stefan Sauer

Andra möjliga ledtrådar till en möjlig tight gassektor är att Norges regering tycks notera ett framtida behov eftersom de direkt uppmanat sina gas- och oljebolag att öka prospektering och produktion vilket Europas största gasbolag Equinor (gamla Statoil) svarat med investeringar på 60-70 miljarder kronor per år.

Europeiskt gaspris ökat

Hur pass rätt i tiden som Europa ligger och hur väl man kommer att kunna möta efterfrågan får framtiden utvisa – men värt att notera är i alla fall att priset på europeiska naturgasterminer successivt ökat sedan i mars och nu handlas ungefär dubbelt så högt som amerikansk naturgas.

– Alla de här sakerna är förstås stora orosmoln för prisbilden. Givet vad jag ser runtom i Europa och det geopolitiska läget så tror jag nog att de här låga priserna som vi vande oss vid innan kriget nog bara är att glömma. Däremot tror jag inte att vi heller kommer att få se den här enorma gasprisökningarna som kom 2022 och den paniken vi såg då, det är nog också över, säger Gustav Boëthius.

Den europeiska naturgasen har kommit ner sedan de riktigt höga nivåerna under förberedelsen inför men framför allt efter att den fullskaliga invasionen av Ukraina påbörjades. Efter att naturgasen kommit ner har också elpriserna kommit ner eftersom naturgasen till stor del styr elpriserna på den europeiska kontinenten. Sedan i våras har dock gaspriserna börjat stiga upp igen och många oroar sig för att utvecklingen kan fortsätta framöver. Bild: Trading Economics
Om man zoomar in under året så har europeiska naturgasterminer börjat öka sedan i mars, även om vi sett en liten tillbakagång sedan mitten av juli. Bild: Trading Economics

Den närmaste tiden har Norge, som numera är Europas största leverantör av naturgas, en del underhåll som ska göras på sina olje- och gasriggar.

– För några år sedan hade man knappt noterat det i media eftersom det fanns goda marginaler i gasförsörjningen när Ryssland exporterade till oss. På så vis är riggarna lite som kärnkraftverken, man behöver ta ned dem då och då för revision och reparation. Och om man har färre kvar så blir problemen större om det skulle hända något, säger han.

– Där befinner vi oss nu med Norges gasexport. I dag spelar det en större roll om något skulle gå fel med den norska exporten och om den blir stående längre än planerat – därför får den medial uppmärksamhet.

Norge har underhåll planerade på sina riggar. Bild: Carina Johansen

Ett annat tecken på att det är trångt i det europeiska gassystemet är just utvecklingen kring den ryska gasen. Ryssland har på sistone ökat sin export till Europa, och fler länder börjar knorra kring priserna och snegla mer mot den ryska gasen.

För många europeiska länder blir frågan vad det får kosta att avstå rysk gas. Vad Ryssland själva kan tänkas vilja göra kan man förstås heller inte skriva i sten.

I dagsläget står naturgasimporten från Ryssland för endast omkring tio procent, men tio procent är fortfarande en bytande del och denna del har dessutom ökat på sistone.

Enligt den tyska tidningen Handelsblatt importerade EU i maj 2024 cirka 30 procent mer naturgas från Ryssland än i september 2022 och många EU-länder har börjat ifrågasätta de projekt som är tänkta att diversifiera kontinentens gasimporter.

Exempelvis ser det enligt tidningen ut som att flera planerade LNG-terminaler i Grekland inte kommer att förverkligas och landet täcker nu mer än 60 procent av sin gasförbrukning med leveranser från Ryssland. Enligt artikeln har flytande LNG minskat med två tredjedelar medan den ryska pipelinegasen mer än fördubblats.

Tyskland tycker Ryssland ska bjudas in till fredsförhandling

Precis i dagarna gick Tysklands förbundskansler Olaf Scholz ut med att han vill se att Ryssland bjuds in till fredsförhandling med Ukraina. Detta kommer samtidigt som förbundskanslern ska försöka hantera det inrikespolitiska problemet att partiet Alternativ för Tyskland blivit största parti i östra Tyskland. Tidningen Politico kallade det för att ”Putin vunnit östra Tyskland”.

– Ja, det är ett slags kvitto på att Europa saknar rysk gas och att särskilt Tyskland lider stor skada nu när den är borta. Med just AfD har vi en undfallande politik mot Ryssland, och deras valresultat är på så vis en negativ utveckling för Tyskland. Men Europa har hanterat populism tidigare så jag tror inte att det ska vara systemhotande på det sättet, säger Gustav Boëthius.

Gasimporten från Ryssland har som tidigare beskrivits inte slutat bara för att Nord Stream förstördes. Det finns äldre gasledningar som är sammankopplade med rysk infrastruktur till Europa från flera olika håll, inte minst genom Polen, Turkiet och Ukraina.

Gasflödet genom Polen har strypts och Nord Stream-ledningarna är som bekant förstörda. Men genom Turkiet och dessutom genom Ukraina, trots kriget, har gasen enligt Statista däremot fortsatt att flöda. Det är dock ett stort frågetecken vad som ska hända när avtalet mellan Ryssland och Ukraina kring gasleveranser via dessa rörledningar löper ut vid årsskiftet 2024/2025.

Naturgasimport från Ryssland via rörledning. Nord Stream-ledningarna är som bekant förstörda och Polen-förbindelsen har också upphört men gasen kommer fortfarande via Ukraina och Turkiet. Avtalet mellan Ryssland och Ukraina löper ut vid årsskiftet. Bild: Statista

Ryssland säger sig vara beredda att fortsätta leverera gas via transitledningar genom Ukraina men frågan är vad Ukraina och EU tycker om saken.

– Frågan om transiten genom Ukraina kommer sannolikt att dyka upp mer och mer i media ju mer vi närmar oss årsskiftet. Det kan verka sannolikt att det inte ersätts med ett nytt avtal, men det är inte givet. Båda sidor har ekonomiska incitament att låta detta fortsätta, och det blir ytterst en förhandlingsfråga, säger Gustav Boëthius.

– Samtidigt är situationen inte helt olik mot för hur det var när man tecknade avtal för fem år sedan. Ryssland och Ukraina var i väpnad konflikt redan då, även om kriget naturligtvis är mycket värre nu.

I Italien, där mycket gas används både till hushåll och företag verkar man vara rejält oroliga kring detta. I en artikel i Montel News varnar den italienska gasföreningen Gas Intensive som representerar över 130 gasintensiva företag att ett eventuellt stopp för rysk gastransit genom Ukraina kan leda till gasprishöjningar och leveransstörningar. De betonar behovet av att italienska industrier får gas till ”rättvisa och rimliga priser”.

"Vi övervakar det potentiella stoppet med stor oro, samtidigt som vi respekterar besluten från EU och den italienska regeringen”, säger organisationens ordförande, Aldo Chiarini.

Norge har blivit Europas största leverantör av naturgas efter att leveranserna från Ryssland minskat. Men de stora volymökningarna som ersatt rysk gas är främst flytande gas (LNG), inte minst från USA, Qatar och andra delar av världen. LNG är dyrare än rörgas och dessutom har den europeiska gaskonsumtionen minskat. Om efterfrågan både i Europa och Kina ökar på grund av ekonomisk återhämtning så är risken att pressen ökar på LNG eftersom Kina tidigare varit storkonsument av LNG. Bild: Europakommissionen/ENTSO-G

Sedan mars 2024 har importen av gas från Ryssland stadigt ökat i Italien och under 2024 stod den för nästan nio procent av den italienska efterfrågan, vilket är en ökning från 6,5 procent under första halvåret 2023, skriver tidningen.

Medan en minskning av flöden till Italien skulle skapa problem för den lokala industrin skulle det vara en katastrof för Österrike och Slovakien, menar Gas Intensive.

Om flödesstörningar skulle inträffa tidigare än planerat tros gaspriserna enligt analytiker som Montel varit i kontakt med öka med 10-15 procent medan Walter Boltz, tidigare chef för den österrikiska reglermyndigheten E-Control förutspått gaspristoppar på upp till 20 procent.

Om rysk gas kunde ersättas med leveranser från Azerbadzjan, fortfarande via Ukraina, skulle det vara en idealisk lösning enligt italiensk industri.

Den senaste tiden har det också uppstått en del oro på marknaden för att Ukrainas motoffensiv kring Kursk-området skulle drabba gastillförseln. Gustav Boëthius är dock inte särskilt oroad för det.

– Ukraina har länge kunnat styra vad som händer med dessa leveranser inrikes så jag tror inte att det förändrar något.

Rysslandsvänliga partier vinner mark i Europa nu och finns det inte en risk då att Europa går mot mer rysk gas snarare än att försöka diversifiera sig bort från den?

– Jag tror att det kommer att vara väldigt svårt att ignorera tillgången och efterfrågan på rysk gas. Att inbilla sig att viljan att köpa rysk gas i Europa inte finns längre är ett farligt självbedrägeri.

Gustav Boëthius menar att Europa behöver en ny politik för att hantera den ryska gasen. Det kommer inte att fungera att inte låtsas om den, menar han.

– Man ska titta på hur Kina handlar gas med Ryssland. Kina har ett enskilt bolag som hanterar alla inköp. Europa borde göra likadant.

– Om Europa hade ett bolag med monopol på ryska gasinköp skulle det stärka vårt förhandlingsläge mot Ryssland. Detta vore inte fri handel, men fri handel med en så strategisk resurs kan man inte ha med sin fiende.

Om du fick bestämma, vad skulle du göra?

– Det bolaget skulle köpa gasen till ett så lågt pris som möjligt, och återförsäljningen inom Europa skulle vara strängt reglerad. Gasen skulle säljas till ett högre pris och skulle i första hand användas till att fylla gaslagren för att öka försörjningstryggheten och sedan för förbrukning hos viktiga industrikunder. Vinsten från bolaget skulle användas till att stötta Ukraina, och i övrigt för att fasa ut gas från icke nödvändiga sektorer och stärka Europas försörjningstrygghet. Exempelvis för att finansiera ny kärnkraft.

– En sådan strategi skulle behövas för att vända rysk gas till Europas fördel, menar Gustav Boëthius.

Vattenånga från kyltornet till det politiskt nedlagda kärnkraftverket Isar 2 i Tyskland. Efter Fukushima 2011 beslutade Tyskland att lägga ner kärnkraften till förmån för förnybara källor och fortsatt beroende av rysk gas. Landet har nu fått rejält med problem när den ryska gasen kraftigt minskat och det fossila bränslet därmed blivit betydligt dyrare. Bild: Armin Weigel

Europa måste satsa på kärnkraft

Detta måste alltså kombineras med en politik som driver Europa bort från beroendet av rysk gas, menar han. För att bli kvitt Ryssland bör man titta på vad som lyckats driva bort fossila bränslen tidigare.

– För olika sektorer finns förstås olika lösningar men det är knappast otippat att elektrifiering beräknas spela en stor roll. Vill man elektrifiera industrier behöver man storskalig, stabil och prisvärd produktion och det är knappast någon överraskning att en kärnkraftsrenässans dykt upp i debatten sedan Ryssland började skruva på gaskranen 2021, säger Gustav Boëthius.

Den som gräver lite i historia kan notera att Sverige och Frankrike, som nu tillhör den absoluta toppen när det gäller klimatvänliga energisystem, båda var svarta som oljan innan oljekrisen på 70-talet.

Gemensamt för länderna var att de genomförde en omfattande kärnkraftsutbyggnad som skickade massor av fossila kraftverk in i malpåse och öppnade upp för energikrävande industrier såväl som hushåll en möjlighet att använda billig och stabil el i stället för fossila bränslen.

– Det är en tämligen enkel analys att Europa, som tyvärr har begränsad kapacitet för vattenkraft, målmedvetet behöver bygga ut kärnkraften för att bli kvitt beroendet av gas. Detta oavsett hur mycket vind och solkraft vi bygger eftersom dessa kraftslag endast levererar under rätt väderförutsättningar, säger Gustav Boëthius till Tidningen Näringslivet.

– Tyvärr är detta ingen lösning på kort sikt och jag tror därför att vi kommer att få vänja oss vid ganska höga energipriser det närmaste decenniet, samtidigt som vi måste lära oss att hantera Ryssland. Ryssland är ju fortfarande Europas största granne, vare sig vi vill eller inte, säger han.

Den 17 september kom uppgifter från Bloomberg som gör gällande att Ukrainas allierade börjat titta på hur en vapenvila skulle kunna se ut. De allierade ”insisterar att ingen försöker pressa Ukraina att ingå samtal”.

Samtidigt, skriver Montel News i en artikel, har Europakommissionens ordförande, Ursula Von Der Leyen, precis lagt fram sina kandidater till kommissionärer och enligt henne måste energikommissionären arbeta för att sänka energiräkningar för hushåll och företag samtidigt som man arbetar för att avsluta ryska energiimporter till 2027 enligt RePowerEU-planen.

Hon vill bland annat satsa på förnybara energikällor och energilager.

Ursula Von Der Leyens kandidat är danska Dan Jorgensen.