KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Svenska pionjärens succékamp mot dolda klimathotet – ”Tar bort problemet helt”

Lustgas är 300 gånger mer kraftfullt än koldioxid, men trots det är det oklart hur man ska hantera de klimatskadliga utsläppen. Den svenska exportsuccén Medclair kan dock vara en lösning på spåren. ”Vi omvandlar en gravt klimatskadlig gas till något som är harmlöst”, säger vd:n Jonas Lundh till TN.

Det var när en barnmorska för runt tjugo år sedan lyfte en fundering om hur den lustgas som används vid förlossningar påverkar klimatet, som grunden lades för det svenska företaget Medclair. I dag har det börsnoterade bolaget, som har specialiserat sig på att hantera lustgasutsläpp, drygt tio anställda och omsätter runt 40 miljoner kronor.

– I dag skulle jag vilja säga att lustgasdestruktion är en standardinrättning på de allra flesta förlossningsavdelningar i Sverige, jag tror i alla fall att det rör sig om 25 av 30. Men innan vi började exportera så var lustgasdestruktion i stort sett okänt utanför Sverige, säger företagets vd Jonas Lundh till TN.

”Sjukvården står för 5 procent av världens växthusgasutsläpp. Det kan man tycka är lite men det är faktiskt en ganska stor andel.”

Även om lustgas kanske i första hand förknippas med förlossningar så sker lustgasutsläpp inte bara i vården, utan även från en rad andra sektorer, som jordbruk, livsmedelstillverkning, medicintillverkning, vattenrening och avfallshantering.

Men för att vara en så pass vanlig gas är följderna av utsläppen fortfarande relativt okända. Nyligen kunde TN i samband med en intervju med Lantmännens näringspolitiska chef Alarik Sandrup, berätta att ett kilo lustgas motsvarar 300 kilo koldioxid. Det innebär att ett kilo lustgas påverkar klimatet lika mycket som 300 kilo koldioxid gör, och inom just jordbruket står de biogena gaserna, som lustgas och metan, för en mycket större andel av de totala utsläppen än vad exempelvis koldioxidutsläppen från transporterna gör.

Enligt Jonas Lundh på Medclair går det i snitt åt två kilo lustgas vid en förlossning. Det innebär alltså att vid en enda förlossning sker utsläpp motsvarande 600 kilo koldioxid om man inte destruerar gasen.

– Sjukvården står för 5 procent av världens växthusgasutsläpp. Det kan man tycka är lite men det är faktiskt en ganska stor andel. Så lustgas i sjukvården är jätteviktigt att jobba med och det är egentligen vår huvudnäring. Bara i England sker varje år flera hundra tusen förlossningar med lustgas så det blir snabbt höga tal.

Delas upp i syre och kväve

Medclairs patenterade teknik går lite förenklat ut på att suga ut lustgasen från exempelvis förlossningsrum för att sedan destruera den. Destruktionen fungerar genom att lustgasen, som egentligen är uppbyggd består av en sammansättning av kväve och syre, delas upp i sina ursprungliga beståndsdelar.

– När vi bryter ner den så släpper vi ut den som kväve och syre i stället för lustgas. Och fördelen med det är att den luft vi andas har ungefär de proportioner som vi släpper ut. Så vi omvandlar lustgasen till andningsluft.

– Att kalla det lustgasdestruktion är egentligen helt fel, det finns inte destruktion av gas. Utan det vi gör är dekomposition. Vi omvandlar en gravt klimatskadlig gas till något som är harmlöst och som finns omkring oss hela tiden.

Efter knappt tio års verksamhet har Medclair lyckats sprida sitt koncept till en rad marknader, som exempelvis Storbritannien, Nederländerna och USA. Bolaget är fortfarande i första hand inriktade på lösningar till vården, men ser att behovet av att ta hand om lustgasutsläpp ökar även i andra branscher.

Problemet försvinner

Ett exempel är de lustgasflaskor som har blivit vanliga i takt med att lustgas allt oftare används som berusningsmedel. Utöver att lustgasen kan vara skadlig för användarnas hälsa ställer den också till det för klimatet eftersom det finns gas kvar i flaskorna när de slängs. Avfall i form av 25 flaskor kan enligt Jonas Lundh motsvara ett ton i koldioxidutsläpp.

Och inom vården finns det förstås fler verksamheter där lustgas förekommer. I USA finns det enligt Medclair 165 000 tandläkare som använder lustgas frekvent.

– Det blir så stora tal att det nästan blir abstrakt. Bara de amerikanska tandläkarna släpper varje år ut lustgas motsvarande hundratusentals ton koldioxid som vi med en enkel teknisk insats skulle kunna ta bort. Och då ska man komma ihåg att vi inte flyttar problemet och vi kompenserar inte för problemet, utan vi tar faktiskt bort det. Det försvinner ur ekvationen.

Skulle man kunna använda er teknik för att få ner utsläppen av lustgas från jordbruket?

– Det faller på sin orimlighet att man skulle samla upp gasen från en hel åker. Där handlar det mer om att använda vår kompetens och vår kunskap inom lustgas i att inte skapa den. Det finns inget som säger att det måste finnas mängder av lustgasutsläpp från åkermark.

”När jag började med det här för fem år sedan fanns det inte en kotte som kände till kopplingen mellan lustgas och klimatet. Folk såg ut som fågelholkar när man berättade om det.”

Jonas Lundh menar att lustgasutsläppen inom jordbruket i många fall är en konsekvens av övergödning. I en internationell jämförelse är skandinaviska jordbruk bra på att undvika övergödning, medan det i andra länder kan saknas kunskap om hur mycket gödning som är lagom, menar han. Och rätt mängd gödning är a och o för att få en bra skörd, minskade kostnader och ett bättre klimat.

– Vår verksamhet är uppdelad i tre ben; mätning, uppsamling och destruktion. Och just inom mätningsområdet tror jag att vi hade kunnat hitta många spännande synergier med jordbruket.

Även inom det svenska jordbruket förekommer ju trots allt utsläpp av lustgas. Är problemet som du ser det att det fattas kunskap eller kommer det att behövas tekniska lösningar för att hantera det problemet?

– Jag tror att man skulle tjäna på att finansiera mer basforskning men också att titta på hur man redovisar lustgasutsläppen. När jag började med det här för fem år sedan fanns det inte en kotte som kände till kopplingen mellan lustgas och klimatet. Folk såg ut som fågelholkar när man berättade om det. Nu börjar fler och fler få upp ögonen för det, vilket är bra.

– Så medvetenheten har ökat men om man tittar på rapporteringen kring utsläpp så tror jag att det finns ett stort mörkertal kring lustgas. Och om man väl uppmärksammar hur stor del av utsläppen lustgasen står för så kan det ju leda till att man får större resurser för att ta fram lösningar.

Missas i klimatdebatten

Jonas Lundh är helt enig med Alarik Sandrup på Lantmännen om att lustgasutsläppen har kommit i skymundan eftersom fokus i klimatdebatten till stor del har handlat om transporter och utsläppen av koldioxid. Och det trots att lustgasen i många fall är relativt enkel att hantera. Naturvårdsverket gjorde nyligen en utvärdering som listade de mest kostnadseffektiva sätten att minska utsläppen, och då kom hantering av medicinska gaser på första plats.

– Det finns inget mer kostnadseffektivt sätt att minska sina CO2-utsläpp än att fånga upp och destruera lustgas. Alla skulle tjäna på att ha ett större fokus på lustgas.

Varför tror du inte att man har haft det då?

– Ska man vara lite snäll mot samhället så tror jag att var sak har sin tid. Säg att klimatfrågan tog fart för tio år sedan, då var växthusgaser det begrepp man använde. Sen specificerade man det där och tittade på koldioxid, som hade en bra förkortning i form av CO2. Det är lite klatschigt, det sitter. Det kan ju vara så enkelt att koldioxid var lätt att ta till sig, alla vet att träd och växter behöver koldioxid för att växa. Bränner du skogen blir det mer CO2 i luften, och så vidare. Det blir lättare att förklara för allmänheten vad det betyder.

”Jag tror att det helt enkelt är en folkbildningsfråga. Det är svårt att rada upp hela problemet på en gång, med metan, propan, fluorgaser, växthusgaser. Hur ska folk ta till sig det där?”

Det som kanske inte har framgått lika tydligt är att det finns en hel uppsjö med gaser som ingår i gruppen växthusgaser, som till exempel metan och just lustgas. Men eftersom koldioxid har blivit den mest vedertagna gasen i klimatsammanhang, räknas utsläppen av andra gaser oftast om till ”koldioxidekvivalenter”, alltså vad de motsvarar i koldioxidutsläpp, när de ska redovisas.

– Jag tror att det helt enkelt är en folkbildningsfråga. Det är svårt att rada upp hela problemet på en gång, med metan, propan, fluorgaser, växthusgaser. Hur ska folk ta till sig det där? Alla vet att freon skadar ozonskiktet men desfluran, som ges vid anestesi, är också väldigt elak mot klimatet. Det har nog uppfattats som alltför komplext.

Finns ingen ”silver bullet”

Och även om situationen har förbättrats avsevärt de senaste åren, möts Jonas Lundh och hans kollegor på Medclair ibland fortfarande av okunskap när de berättar om sin teknik.

– När vi berättar att lustgas är 300 gånger mer potent än koldioxid, bland annat eftersom det skadar ozonskiktet och har en längre livslängd, så får vi svaret att ”ni vill bara sälja”. Det är väl klart att vi vill sälja men det är samtidigt fakta vi presenterar.

– Men nu tror jag att debatten är mogen för att faktiskt isolera fler gaser. För det finns inte någon ”silver bullet” som tar bort alla växthusgaser, utan man måste fokusera. Och skulle man fokusera just på lustgas så finns det enorma klimatvinster att göra. Även i ett litet land som Sverige så kan vi göra jättemycket.