KÄRNKRAFTENS FRAMTID

Slutförvar för kärnbränsle godkänns i domstol: ”Skam att det dröjt”

Klockan har tidigare klämtat för kärnkraften när mellanlagret för använt kärnbränsle börjat bli fullt medan besluten kring långtidsförvaret dragit ut på tiden. I dag har mark- och miljödomstolen godkänt planerna. En rejäl surdeg kan nu vara på väg att lösas. Bild: Curt-Robert Lindqvist-SKB, Mostphotos, Privat

Mark- och miljödomstolen godkänner planerna på slutförvar av använt kärnbränsle. Ett halvt sekels surdeg är på väg att lösas. ”Det är en stor skam för Sverige att det dröjt så länge”, säger Bengt Ivung som blev färdig med det svenska mellanlagret 1985, till TN.

Under torsdagen beslutade Mark- och miljödomstolen att ge Svensk Kärnbränslehantering (SKB) tillstånd till slutförvar av använt kärnbränsle.

Tillståndet omfattar en anläggning för inkapsling i Simpevarp, Oskarshamn och ett slutförvar i Forsmark, Östhammars kommun.

En mycket lång surdeg verkar därmed vara på väg att lösas.

– Det är förskräckligt att det tagit sådan tid, säger Bengt Ivung till Tidningen Näringslivet.

Han är tidigare avdelningschef för processteknik samt mek- och anläggningskonstruktion på Asea Atom.

Nyckelföretaget var faktiskt ett världsledande bolag inom kärnkraft och byggde samtliga nio kokvattensreaktorer i Sverige och två i Finland.

Bengt Ivung är också en av upphovsmakarna till utformningen av de nu i drift varande reaktorerna Forsmark 1 och 2 samt de nyaste och största reaktorerna Forsmark 3 och Oskarshamn 3.

Han var också projektledare för det centrala mellanlagret för använt bränsle (Clab) i slutet på 70-talet och som stod färdigt 1985.

– Diskussionerna om slutförvaret var i gång redan då och vi hade dragit upp de första linjerna till kopparkapseln förklarar han.

Bengt Ivung har i ledande positioner varit med och byggt upp nästan hela den svenska kärnkraften samt en stor del i Finland. Han var också projektledare för mellanlagret Clab. Bild: Privat

Ett oändligt tjafsande

Snart 40 år senare har man nu alltså fått godkänt i mark- och miljödomstolen. Enligt Bengt Ivung har tekniken funnits sedan slutet av 70-talet men politiskt har man inte varit ett dugg intresserad av att komma i mål med frågan.

Trots att Sverige var först på bollen har finländarna redan byggt ett slutförvar med den svenska tekniken. Anläggningen är färdig och väntar på tillstånd att tas i drift.

– Det har varit ett oändligt tjafsade. Det är faktiskt en stor skam för Sverige att bära sig åt på detta sätt jämfört med Finland som i princip är klara, säger han.

Kronprinsessan Victoria på besök vid mellanlagret Clab i Oskarshamn 2014. Bild: Björn Wanhatalo / TT

Själva ansökan kom in hos mark- och miljödomstolen i Nacka tingsrätt 2011. Domstolen beredde därefter ansökan och höll en längre huvudförhandling 2017. Yttrande lämnades till regeringen 2018 och den 27 januari 2022 beslutade regeringen att verksamheten är tillåtlig enligt miljöbalken.

SKB ges nu möjlighet att påbörja arbetena även om domen skulle överklagas till Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt.

Tillståndet som klubbats gäller för kärnavfall från de tolv reaktorer (varav sex nu kvarstår) som ingår i det pågående svenska kärnkraftsprogrammet och därmed omfattas inte eventuella nya reaktorer. SKB får i slutförvaret deponera cirka 6 000 kapslar med cirka 12 000 ton kärnavfall.

KBS-3-metoden är en metod som har utvecklats av Svensk Kärnbränslehantering AB sedan 1983 (projekt KärnBränsleSäkerhet). Denna metod används även för det slutförvar för använt kärnbränsle som byggs i Finland.

Det använda kärnbränslet mellanlagras i SKB:s anläggning Clab i Simpevarp, Oskarshamns kommun. Anläggningen för inkapsling av kärnbränslet uppförs som en tillbyggnad till Clab och kallas tillsammans med Clab för Clink.