ENERGIPOLITIK

Prognosen fel igen – all time high för kol: ”Obehaglig väckarklocka”

Världens aptit för kol verkar ostoppbar. 2024 blir ett nytt rekord och utvecklingen väntas fortsätta fram till 2027, när Internationella energirådet, IEA, tvingas revidera upp sin prognos. ”De har tidigare haft fel när de förutspått en topp i kolefterfrågan för tidigt”, säger Arne Lohmann Rasmussen till TN.

International Energy Agency, IEA:s, vinterrapport om kol, Coal 2024, var oväntat dyster. Normalt tenderar ”peak coal” ofta att ligga runt knuten, men så blev det inte i år heller. Efter ett nytt färskt all time high 2024 har optimismen nu skruvats ner en aning.

Kolanvändningen ökade under året till 8,77 miljarder ton, inte minst drivet av Kina. Efterfrågan väntas enligt grafen öka lite, fram till 2027.

– IEA:s kolrapport är alltid en obehaglig väckarklocka för oss i Skandinavien, där kol endast spelar en minimal roll. Den påminner oss om att kol i Asien fortfarande är en avgörande del av energiproduktionen – särskilt i Kina, men även i snabbväxande tillväxtmarknader som Indien, Indonesien och Vietnam, säger danska energianalytikern Arne Lohmann Rasmussen till TN.

Elsektorn i Kina pekas ut som en knäckfråga för den utsläppsintensiva energiformen.

”Elsektorn i Kina är särskilt viktig för den globala kolmarknaden, då vart tredje ton kol som konsumeras i världen används av kraftverk i landet. Under 2024 fortsatte Kina att diversifiera sin elproduktion, driva på utbyggnaden av kärnkraftverk och accelerera sin omfattande satsning på solceller och vindkraft. Detta förväntas begränsa ökningen av kolanvändning fram till 2027”, skriver IEA.

Kraftig efterfrågan i Asien

Samtidigt drivs ökad efterfrågan av kol där elproduktionen stiger kraftigt i takt med ekonomisk och befolkningsmässig tillväxt, däribland Indien, Indonesien och Vietnam.

”Trots ökad förnybar elproduktion väntas Indien se den kraftigaste ökade kolkonsumtionen inom kommande år, drivet av konsumtion i elsektorn och industrin”, konstaterar de.

Mest minskar kolkonsumtionen i Europa och USA medan ASEAN-länderna balanserar upp.

– Jag håller med om att kolets roll i Europa kommer att minska ytterligare under de kommande åren. Den ökade användningen av förnybar energi, framstegen inom batteriteknologi och billigare LNG – i och med LNG-boomen som förväntas nå marknaden 2026–2028 – kommer att göra gas till ett mer ekonomiskt val för elproduktion jämfört med kol. Detta är särskilt sant med tanke på den förväntade ökningen av utsläppsrättspriserna (EUA), säger Arne Lohmann Rasmussen.

ASEAN-länderna (Sydostasiatiska nationers förbund) omfattar:

För termisk kol och brunkol med andra användningsområden än elproduktion väntas kolet inte öka fram till 2027. Den största ökningen i absoluta tal i år drevs av Kina där konsumtionen steg till 1 094 megaton, med en fortsatt tillväxt inom kolomvandling som syftar till att minska beroendet av olje- och gasimport.

– Ur ett klimatperspektiv är det fortsatta beroendet av kol i Asien ett stort bekymmer och bör stå högt upp på den globala agendan.

Inte första gången prognosen slår fel

ASEAN-länderna såg en större procentuell ökning där konsumtionen steg med 13 procent från 76 till 87 megaton. Denna utveckling drevs främst av Indonesien (+9 megaton) som satsar på att öka sin nickelproduktion för att möta den globala efterfrågan på batterier.

Majoriteten av det indonesiska nicklet produceras genom roterande ugnar och elektriska smältugnar som är beroende av både kol som reduktionsmedel och energikälla, noterar IEA. Dessutom, ur ett utsläppsperspektiv, bidrar kol som används för elektricitet i processen samt koks men dessa sorterar i stället in i sektorerna elproduktion och metallurgiskt kol.

– När vi lyfter fram den pågående elbilsrevolutionen i Kina – som är verkligen anmärkningsvärd – bör vi också komma ihåg att dessa elbilar till viss del drivs av kol. Enligt IEA förväntas Kina, Indien och ASEAN-länderna stå för tre fjärdedelar av den globala kolkonsumtionen i år, jämfört med endast 35 procent för 25 år sedan. Denna trend förväntas fortsätta under de kommande tre åren, och jag delar den uppfattningen.

Det är knappast första gången som IEA prognostiserar fel när det gäller kolanvändningen i världen, snarare ser det ut att vara en trend, om man tittar tillbaka i gamla rapporter.

– IEA har tidigare haft fel när de förutspått en topp i kolefterfrågan för tidigt. Jag hoppas att de har rätt den här gången.

I motsvarande rapport i fjol beräknade IEA att kolkonsumtionen skulle toppa under 2023 och minska efter det. Trots en något skakig ekonomi runtom i världen har detta alltså inte skett, och i den nya prognosen ser det alltså i stället ut som att kolkonsumtionen kommer att fortsätta öka.

”För vår prognosperiod fram till 2026 förväntar vi oss en framväxande trend med minskande global efterfrågan på kol, med start 2024”, konstaterade de i sin rapport för ett år sedan.

Ett år innan lät det så här:

”I förra årets årliga marknadsrapport, Coal 2021, sa vi att den globala efterfrågan på kol mycket väl kunde nå en ny topp 2022 eller 2023 innan den därefter planar ut”.

Så blev det alltså inte. Detta trots att ekonomin knappast varit fantastisk i Kina. De geopolitiska spänningarna kan vara ett orosmoln framöver, tror Arne Lohmann Rasmussen.

– Om vi går in i en period av långvariga handelsspänningar mellan USA och Kina under de kommande fyra åren finns det en växande risk att Kina och andra asiatiska länder blir ovilliga att stoppa kolinvesteringar. Denna ovilja kan förvärras av att USA under samma period kommer att ha tillgång till mycket billig gas.

– När kolanvändningen minskar i Europa och USA kan kolpriserna sjunka ytterligare, vilket gör det till ett ännu mer attraktivt alternativ för länder som är mindre oroade över utsläpp. Problemet är att även om produktionen av förnybar energi ökar snabbt i Kina, så ökar också elförbrukningen, som IEA noterar.

Givet alla dessa utmaningar, hur ser du på att det är ett sådant motstånd, särskilt från gröna partier, mot kärnkraft?

– Jag tycker att man måste förstå att världen inte kommer att kunna bli av med den fossila kraften utan att också satsa på fossilfri baskraft som kärnkraft. Annars kommer man inte lyckas, säger Arne Lohmann Rasmussen.