KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Klimatforskaren: Växande hot kan kosta ditt företag miljarder

När kriserna sker globalt räcker det inte att göra anpassningar lokalt. Det menar klimatforskaren Mikael Mikaelsson, som varnar för att känsliga leveranskedjor kan kosta företag miljardbelopp. ”Jag tror att både beslutsfattare och företagsledare börjar förstå”, säger han till Tidningen Näringslivet.

Redan i början av december stod det klart att 2024 skulle bli det varmaste året som uppmätts. Och även om utsläppsminskningen kanske inte går så fort som många hade hoppats så är fokuset på klimatomställningen större än kanske någonsin tidigare.

Men trots det finns det en utmaning på området som har adresserats alldeles för lite – nämligen hur klimatförändringarna slår globalt. Det menar Mikael Mikaelsson, som är Policy Fellow, eller expert på klimatpolicy, vid Stockholm Environment Institute. Där arbetar han bland annat med att ge råd och information om klimatförändringarnas konsekvenser. Exempelvis var han en av huvudförfattarna i rapporten European Climate Risk Assessment som European Environment Agency publicerade för en tid sedan och han har tidigare också varit rådgivare inom klimatfrågor till den brittiska regeringen.

– När vi pratar om klimatriskbedömningar och anpassningsplaner för att hantera de riskerna så gör vi ofta det på en nationell nivå, även om EU är lite av ett undantag. De flesta riskkalkyler är centrerade kring de direkta och oftast domestiska effekterna av klimatförändringarna, säger Mikael Mikaelsson till Tidningen Näringslivet.

”En central sak i det är att Europa och förstås därmed Sverige är beroende av globala handelskedjor för mycket av sin import.”

Han förklarar att många länder traditionellt sett tittat på hur klimatförändringarna påverkar det egna landet kopplat till saker som vård och hälsa, infrastruktur och livsmedelsförsörjning.

– Men man tenderar att försumma de mer systematiska effekterna av klimatförändringarna som via olika kanaler lätt sprider sig i en värld som så globaliserad som den vi lever i. Och en central sak i det är att Europa och förstås därmed Sverige är beroende av globala handelskedjor för mycket av sin import.

När någon del av världen drabbas av till exempel torka, översvämningar eller bränder, får det alltså snabbt konsekvenser inte bara där katastrofen ägde rum utan även i helt andra delar av världen. Enligt Mikael Mikaelsson kan effekterna spridas genom delade ekosystem, invasiva arter och sjukdomar, men också genom handel och finansiella flöden.

Lokal anpassning räcker inte

Att bara göra klimatanpassningar i det land där man själv befinner sig, som att bygga vallar som ska stå emot högre havsnivåer, är alltså inte tillräckligt. Att det ändå ofta är så strategin ser ut, menar Mikael Mikaelsson beror på mognadsgraden i frågan. Klimatdiskussionen har hittills i stor utsträckning handlat om åtgärder för att minska utsläppen och i allt större utsträckning även biologisk mångfald, menar han.

– När företag tittar på sina leveranskedjor så fokuserar de ofta på hållbarhet, vilket är fullt rimligt. Mycket av agerandet på klimatområdet hittills har varit tätt sammankopplat med och underbyggt av ett ramverk av industriell strategi. Och när det kommer till den anpassning som har gjorts så har den varit väldigt influerad av civilt beskydd och en vilja av att vara beredd vid akuta nödhändelser. Det arbetet har baserats på nuvarande risker utifrån olika nationella faror som finns i dag och de har varit väldigt inhemska.

Så trots att utsläppen är globala har mycket av anpassningen skett på en nationell eller lokal nivå. Men nu har det enligt Mikael Mikaelsson gått upp för allt fler att även anpassningen till det förändrade klimatet måste ske globalt och i samarbete mellan länder.

Översvämning kostade 46,5 miljarder dollar

På politisk nivå har diskussionen om handelspolicyer länder emellan ofta handlat om frihandelsavtal och vikten av en fri marknad. Men när det gäller risker i leveranskedjorna så har det lämnats till företagen själva att hantera dem, menar Mikael Mikaelsson. Hans teori är dock att de senaste årens kriser, som kriget i Ukraina och blockaden av Suez-kanalen, har fungerat som en ögonöppnare för hur viktigt det är att förstå de här riskerna. Inte minst när det gäller varor som behövs i säkerhetssyfte eller flöden som är avgörande för det egna landets ekonomi. Och speciellt eftersom förändringar kan ske i snabb takt, inte sällan från en dag till en annan.

Mikael Mikaelsson har inga svårigheter med att räkna upp kriser som slagit mot Europa trots att de egentligen inträffat på andra håll i världen. Ett exempel är att Thailand drabbades av översvämningar i början av 2010-talet, vilket slog hårt mot både jordbruket och industrin. Kostnaden för störningarna i produktionen och leveranserna uppgick enligt World Bank till 46,5 miljarder dollar.

”När det kommer till handelsresiliens och leveranskedjeresiliens så har många regeringar och kanske företag också en väldigt riskfokuserad approach där de bara tittar på att göra leveranskedjorna motståndskraftiga generellt, oavsett vilket hot de står inför.”

År 2022 drabbades Europa såväl som USA av ovanligt varmt väder med torka och bränder som följd, samtidigt som Indien drabbades av omfattande regnoväder. En kombination som fick omfattande konsekvenser för livsmedelsproduktionen. När det var som värst satte Indien enligt Mikael Mikaelsson in tillfälliga exportkontroller för att säkerställa att tillräckligt mycket av det ris som skördats skulle stanna i det egna landet.

– Och till skillnad från exempelvis en pandemi som även om den är global kan vara olika allvarlig i olika delar av världen, eller geopolitiska hot som oftast är lokala, så är det här ett väldigt bra exempel på en händelse som utgör ett systematiskt hot och är svårare att hantera eftersom något händer på många platser samtidigt.

Är det produktionen eller leveranskedjorna som är utsatta för klimatrisker i första hand?

– Jag skulle säga båda. Det finns många sätt som leveranskedjor kan störas på. Det kan vara värmeböljor som påverkar arbetskraften på jordbruk och i gruvor. Det kan vara skador på kritisk infrastruktur och energisystem som slår mot tillverkningsindustrin. Tillgång till vatten är avgörande för livsmedelsproduktion och för att producera medicin. Men det är också leveranskedjorna i sig, säger Mikael Mikaelsson.

Över 80 procent av världens hamnar i riskzonen

Han hänvisar till en studie från Oxford University som slagit fast att över 80 procent av världens hamnar är utsatta för tre eller fler risker, som exempelvis stormar eller höjda vattennivåer.

– Och då pratar vi inte om någon avlägsen framtid, utan de är utsatta för de här klimatriskerna i dag. Och en stor del av de här riskerna kan mycket väl störa sjöfartsverksamheten.

Har länder som Sverige, där naturkatastrofer kanske sällan blir lika allvarliga som i andra delar av världen, varit för naiva när det kommer till de här riskerna?

– Jag tror att både beslutsfattare och företagsledare börjar förstå. Det är svårt att generalisera men i alla fall om vi pratar om de större koncernerna. Jag tror att de små och medelstora företagen fortfarande är ”largely in the dark”. Och även om de förstår, vad kan de göra för att hantera de här riskerna när det kan leda till svagare balansräkning och sämre tillgång till finanser?

”Då kan det vara svårt att prioritera ”actions” kopplat till faror som de kanske uppfattar som mer avlägsna i framtiden även om de i verkligheten inte är det.”

Mikael Mikaelsson anser att den riskdata som funnits att tillgå har varit alltför begränsad och att regeringen har en viktig roll i att tillgängliggöra stöd för framför allt de mindre företagen. Utöver att datan är svår att få tag i är det svårt att identifiera vilken data som är relevant. Och dessutom har mycket intressant data kommit ut ganska nyligen.

– Det tar tid för regeringar att låta den sjunka in. Och det finns dessutom ett hinder i att beslutsfattare har så många olika problem att hantera. Då kan det vara svårt att prioritera ”actions” kopplat till faror som de kanske uppfattar som mer avlägsna i framtiden även om de i verkligheten inte är det.

Vid händelser som pandemin eller problemen i Suez-kanalen har svaret från både politiken och företagen ibland varit att flytta produktionen närmare Sverige för att på så sätt minimera riskerna.

Tipset: Sprid riskerna

Mikael Mikaelsson tycker generellt sett att det är en bättre idé att diversifiera riskerna genom att ha produktion på flera ställen. Han varnar för att även om klimatförändringarna utgör en risk så finns det också en risk i att reagera på fel sätt mot de hot som föreligger.

– När det kommer till handelsresiliens och leveranskedjeresiliens så har många regeringar och kanske företag också en väldigt riskfokuserad approach där de bara tittar på att göra leveranskedjorna motståndskraftiga generellt, oavsett vilket hot de står inför. Men om det rör sig om att skydda sig mot klimathot, eller egentligen oavsett vilken risk det handlar om, så är det inte ett klokt alternativ att ta hem all produktion för då koncentrerar du hela risken i det landet. Om det är ett klimathot i ditt land så påverkas du dessutom i alla sektorer.

Till saken hör också att de flesta länder tenderar att underskatta de risker de känner till, samtidigt som de inte har koll på andra. Man räknar gärna i medeltal – till exempel när det gäller hur mycket temperaturen kommer att stiga – och missar därför att det är topparna och dalarna som kommer att ställa till det allra mest, menar Mikael Mikaelsson.

– Om man bara antar att det kommer att vara en linjär utveckling av den globala uppvärmningen så kommer de åtgärder man tar kring att exempelvis koncentrera livsmedelsproduktionen i det egna landet att göra en mer sårbar och mer utsatt för klimateffekterna. Så vi måste sprida riskerna i så många korgar som möjligt och både ha produktion på den egna marknaden när det är möjligt och att ha ett diversifierat produktion- och leveransnätverk på global nivå.

Måste tillgängliggöra data

Så hur ska man som företagare agera för att ligga steget före i hotet från ett förändrat klimat? Mikael Mikaelsson återkommer till att mycket av ansvaret ligger på ländernas regeringar, som har på sitt bord att tillgängliggöra relevant data.

– Att ha den riskdatan är avgörande för att förstå de ekonomiska riskerna av klimatförändringarna. Om man förstår de ekonomiska riskerna kan man börja göra investeringar för att anpassa sig efter dem. Och det kan vara rätt utmanande.

En ytterligare väg framåt är enligt Mikael Mikaelsson EU:s direktiv CSRD och CSDDD, som börjar gälla skarpt de närmsta åren. Båda direktiven går ut på att europeiska företag ska få bättre koll på sina leveranskedjor. CSRD handlar förenklat sett om fysiska risker och risker kopplat till omställning och hållbarhet, medan CSDDD fokuserar på hållbarhet och mänskliga rättigheter.

”Hållbara leveranskedjor var mer motståndskraftiga under pandemin.”

När företagen med anledning av de här direktiven kommer att interagera med sina leverantörer för att förstå hur de kan minska utsläppen och arbeta med social hållbarhet, så är chansen stor att de även kommer att få fram information som de kan använda i sitt arbete för att minska effekterna av klimatrisker.

– Det finns en stark synergieffekt där och det finns också forskning som har visat att hållbara leveranskedjor var mer motståndskraftiga under pandemin. Så det visar att om du har kontakt med dina leverantörer så har du ett mycket bättre utgångsläge för att även förstå andra risker, oavsett om de är politiska, teknologiska, klimatmässiga eller något annat, säger Mikael Mikaelsson, och avslutar:

– Oavsett vilken typ av hot det handlar om så kommer vi att behöva titta mycket mer systematiskt på det här än vad vi har gjort hittills.