EU:S FRAMTID

Chocken: Störtflod av nya EU-regler – så drabbas ditt företag

CSRD, CSDDD, ETS och CBAM – känns det förvirrande? När EU nu ökar takten i klimatomställningen väntar en rad nya regler för företag. Trots löften om förenklingar har EU infört 13 000 nya regler på fem år, och allt fler larmar om att Europas konkurrenskraft hotas. ”Det finns förslag som har passerat utan att man gjort en konsekvensbedömning”, säger Christina Fors på Näringslivets regelnämnd till TN.

Sedan 2019 har EU beslutat om 13 000 nya lagar och regler medan motsvarande siffra för USA bara uppgår till 3 000. De europeiska företagen har med andra ord tvingats hantera en allt tyngre regelbörda, vilket pekas ut som en av anledningarna till att Europas tillväxt halkat efter USA:s. Det var en av slutsatserna när Mario Draghi i höstas presenterade sin rapport om krisen i Europas konkurrenskraft.

Och Mario Draghi är långt ifrån ensam med att ha identifierat regelbördan som ett stort problem. De senaste månaderna har bland annat forskare, representanter för näringslivet och politiker också gjort det – inklusive politiker på EU:s högsta nivå. I sina riktlinjer för den nya mandatperioden lovade EU-kommissionens ordförande Ursula Von der Leyen både en översyn av befintlig lagstiftning och förenklingar vad gäller framtida lagstiftning.

”Företagen upplever stora utmaningar att hantera alla nya EU-regelkrav, inte minst på klimat- och hållbarhetsområdet.”

Men för företagare som redan nu upplever att de drunknar i byråkrati och olika regelverk lär det bli värre innan det blir bättre. Under 2025 ska nya regelverk kopplat till bland annat tillgänglighet och IT-säkerhet introduceras i EU och dessutom väntar ökad implementering av regler som ännu inte trätt i kraft fullt ut. Så är exempelvis fallet med flera av EU:s klimatregelverk.

Många svenska företagare är förmodligen vid det här laget bekanta med LULUCF, som avser utsläpp och upptag från skog, och ESR, som reglerar utsläppen från bland annat vägtransporter, jordbruk och uppvärmning av bostäder. Inom båda de regelverken har Sverige fått specifika åtaganden att leva upp till.

Men det är bara början. De kommande åren ska nämligen även regelverk som ETS, CSRD, CSDDD och CBAM introduceras i allt större utsträckning. De avser olika former av klimat- och hållbarhetskrav och innebär bland annat rapporteringskyldigheter för företag.

Utmanande, anser Christina Fors, sakkunnig vid Näringslivets regelnämnd (NNR) och ledamot i Implementeringsrådet. Hon betonar att hon inte är insatt i detalj i de nya klimatregelverken, men menar att den samlade regelbördan för europeiska företag har blivit ett allt större problem.

– Ja, vi kan väl kanske krasst konstatera att företagen upplever stora utmaningar att hantera alla nya EU-regelkrav, inte minst på klimat- och hållbarhetsområdet, säger hon till TN.

”Extra kännbart för de mindre företagen”

Enligt Christina Fors är det inte minst de små och medelstora företagen som påverkas av de omfattande regelverken. När de måste lägga tid och resurser på att implementera nya regler går det lätt ut över den ordinarie verksamheten.

– Man måste göra nödvändiga investeringar och anpassningar för att följa dem. Likaså för att följa reglerna och göra rapporteringar. Och för det lilla företaget så kan det exempelvis innebära att tid och resurser behöver tas från produktionen. Det kan också vara att det inte finns kompetens eller personal för att hantera och följa regelverket, vilket kan innebära att företagen behöver rekrytera ytterligare personal. Något som kan bli extra kännbart för de mindre företagen.

Och även krav som i första hand gäller för stora företag spiller lätt över på de mindre bolagen eftersom större företag behöver sina leverantörers hjälp för att leverera på exempelvis spårbarhetskrav.

”Regelkostnaderna för europeiska företag har ökat och fortsätter att öka i en situation av redan höga regelkostnader.”

Att de europeiska företagen nu befinner sig i en situation med en större mängd regelkrav och regelkostnader i förhållande till sina konkurrenter i tredje land slår mot Europas konkurrenskraft, menar Christina Fors.

– Vi kan konstatera att produktionen av EU-lagstiftning har ökat kraftigt de senaste åren. Och det är ju inte bara till följd av klimatomställningen utan det är i förhållande till en massa andra utmaningar, som covid, pandemin, kriget i Ukraina, teknisk utveckling med mera. Och det är förstås områden som man behöver arbeta med och som har bedömts som väldigt viktiga av europeiska ledare att agera snabbt på.

– Men den stora bristen har ju varit att man har gjort det här i frånvaro av ett samtidigt fokus på effekterna på konkurrens och tillväxt. Vilket i kombination med avsaknad av ett ambitiöst arbete med att minska oproportionerliga regelkostnader för företag av befintliga regler ofrånkomligen har lett till att regelkostnaderna för europeiska företag har ökat och fortsätter att öka i en situation av redan höga regelkostnader.

”Sen kan man ifrågasätta om just de här regelverken går att förverkliga och om det går att förenkla de regelverk vi redan har antagit”

Men tillbaka till just klimatregelverken. Är det rimligt att införa en handfull olika regelverk om man vill se framsteg i omställningen? Ja, anser Marios Iacovides, universitetslektor i handelsrätt vid Uppsala universitet, med bland annat EU:s inre marknad, internationell handel och konkurrensfrågor som specialområden.

Han betonar att han inte är insatt i detalj i de aktuella klimatregelverken, men menar att antalet är rimligt givet det omställningsarbete som världen står inför och där EU:s planer sticker ut som extra ambitiösa i jämförelse med andra länders.

– Sen kan man ifrågasätta om just de här regelverken går att förverkliga och om det går att förenkla de regelverk vi redan har antagit, eller se till att ha undantag eller inte tillämpa dem på mindre företag och så vidare. Men generellt sett så tycker jag att det är rimligt, säger han till TN.

Kritikerna menar att EU:s konkurrenskraft drabbas när vi har hårdare regelverk än andra. Vad tänker du om det argumentet?

– Jag tror att långsiktigt så kommer det här inte att påverka EU:s konkurrenskraft negativt. Kanske att det gör det kortsiktigt, men långsiktigt gör det inte det. Visst blir produktionen kanske just nu dyrare för europeiska företag, vilket kan innebära att de får svårare att ta marknadsandelar i tredje land, som till exempel i USA eller Kina.

– Men samtidigt så har ju vi i vår del av världen aldrig riktigt fokuserat på billiga priser, eller hur? Utan vi brukar konkurrera mer med kvalitet som den viktigaste parametern. Så att ha omfattande regleringar, till exempel vad gäller konsumentskydd eller skydd för människohälsa och så vidare, kommer egentligen inte att påverka EU negativt internationellt så länge man kan visa att det leder till bättre kvalitet och andra fördelar. Jag menar att EU:s problem med konkurrenskraft handlar mer om att vi har en befolkning som föråldras snarare än att vi reglerar för mycket. Och där kanske andra delar av världen har en fördel.

”Politiskt sett blir det lättare att bryta upp arbetet i mindre bitar så att kontroversiella eller svåra frågor inte kan paralysera lagstiftningsprocessen.”

Så om regler kan upplevas som komplicerande och resurskrävande i nuläget, så kan de alltså i bästa fall också fungera som en framtidssäkring för ett företag. Genom att få kontroll över sin värdekedja och ligga långt framme i omställningen blir det lättare att konkurrera när de globala kraven blir allt tuffare, är tanken.Marios Iacovides tror dessutom att de europeiska klimatregelverken kommer att få positiva följdeffekter på andra håll i världen, speciellt i länder som handlar mycket med EU.

– De standarder som EU antar internt nu blir även internationella standarder längre fram i tiden. Och då är det positivt för EU:s företagare. De kommer att stå redo att ta marknadsandelar och kommer att ha ett ”first mover advantage” för de följer redan regleringen inom EU och får därmed lättare att följa de regleringar som senare blir antagna i andra länder.

Hade det varit enklare att genomföra de aktuella förändringarna om klimatregelverken var lite färre?

– Det är värt att notera att det inte alltid är lätt att samla regelverk i EU-rätt. Ibland har de olika regelverken olika rättsliga grunder i fördragen så de antas på basis av olika bestämmelser. Och det kan innebära att de till och med har olika lagstiftningsförfaranden.

– Sen kan jag tänka mig att politiskt sett blir det lättare att bryta upp arbetet i mindre bitar så att kontroversiella eller svåra frågor inte kan paralysera lagstiftningsprocessen.

Genom att dela upp lagstiftningen i mindre bitar blir det enligt Marios Iacovides dessutom lättare att förhandla, både mellan partierna i EU-parlamentet och mellan olika medlemsstater i det europeiska rådet. Han beskriver ett förfarande där politiken identifierar vilka regleringar som är lätta att paketera ihop varpå ny lagstiftning antas enklare medan svårare frågor bryts ut och sparas till kommande förhandlingar.

– Så jag kan förstå varför det blir lite olika regelverk. Men med det sagt så kan det finnas olika strategier man kan använda för att förenkla. Som att samla regelverk där det är möjligt eller göra korshänvisningar mellan olika regelverk när det är relevant.

Skillnader mellan länderna

Flera av EU:s klimatregelverk utgörs av direktiv. Det innebär att alla medlemsländer kan implementera dem på det sätt de själva vill för att uppnå målen i direktiven, till skillnad mot förordningar som gäller direkt i sin helhet i alla länder.

Införandet av direktiv ser alltså per automatik olika ut i olika medlemsländer, vilket i sig kan skapa en krånglig situation för företag eftersom reglerna skiljer sig åt på olika håll i EU.

Eftersom regeringen och svenska myndigheter ofta har gått utöver miniminivån när de har genomfört EU-lagstiftning, eller tillämpar lagstiftningen mer strikt, har konsekvensen blivit att svenska företag ibland har fått hårdare regler än sina konkurrenter i andra EU-länder, menar Christina Fors.

– Det kan naturligtvis finnas anledningar till att man vill gå längre än vad direktiven kräver. Men då är det viktigt att man motiverar detta och analyserar vilka konsekvenser det kan få och väger nytta mot kostnader så att det verkligen blir ett mervärde och inte blir negativt för konkurrenskraften.

Kan bli fall för EU-domstolen

Men att ett regelverk är utformat som ett direktiv innebär inte att det är fritt fram för ett medlemsland att strunta i att införa det. Trots det är det enligt Mario Iacovides inte ovanligt att länder tar god tid på sig att implementera eller att specifika länder inte anser sig behöva göra några ändringar eftersom de bedömer att de redan har lagstiftning som ligger i linje med det nya regelverket. Ett exempel på det är EU:s tjänstedirektiv som fortfarande inte har införts fullt ut i alla medlemsländer trots att det lanserades år 2006, vilket TN nyligen berättade om.

Om implementeringen går för sakta har EU-kommissionen dock möjlighet att driva en process i EU-domstolen mot det aktuella medlemslandet, vilket kan resultera i att det landet får betala böter.

– Men kommissionen har inte oändliga resurser utan de gör prioriteringar vad gäller vilka rättsprocesser de driver. När de verkligen vill så har de ganska stor makt utifrån artikel 258 i funktionsfördraget att initiera och driva en process. Vi ser till exempel hur de går ganska hårt åt Ungern och Polen vad gäller rättsstatsprincipen, säger Marios Iacovides, och fortsätter:

– Jag vet inte hur de gör sina prioriteringar men med anledning av den gröna given och all lagstiftning som kommit till som ett resultat av den, så tror jag att det området har varit en prioritering för kommissionen ganska länge. Så jag tror att kommissionen kommer att följa upp de här klimatregelverken och se till att de tillämpas som det är tänkt.

”Men visst, det är ju bra att man nu har fått upp ögonen för det här och försöker att jobba med det härifrån.”

Men även om det alltså väntar en rad nya regeländringar den närmsta tiden så kan det bli lättnader längre fram. Enligt Christina Fors har nämligen EU-kommissionen på senare tid presenterat en del satsningar för att minska regelbördan för företag, vilket hon och Näringslivets Regelnämnd ser positivt på. Framåt hoppas hon också på bättre konsekvensbedömningar när ny lagstiftning ska tas fram, samt att näringslivet får större möjligheter att komma med inspel.

– Det finns förslag som har passerat utan att man gjort en konsekvensbedömning så det hade varit bättre om man hade haft det här tänket redan initialt när man jobbade fram de regler som nu börjar gälla. Man har inte alltid samrått i den utsträckning som man borde ha gjort och därmed inte fått tillräcklig input kring möjliga alternativa lösningar.

– Men visst, det är ju bra att man nu har fått upp ögonen för det här och försöker att jobba med det härifrån.

Rådet: Undvik överimplementering

Näringslivets Regelnämnd har tillsammans med Regelrådet – som har till uppgift att granska konsekvensutredningar – tagit fram kriterier för vad som utgör överimplementering i syfte att vägleda den svenska regeringen och myndigheterna kring implementering av nya EU-regelverk.

Regeringen har också inrättat ett implementeringsråd som ska bistå regeringen i arbetet med att stärka svenska företags konkurrenskraft genom att bland annat att undvika implementering över miniminivån och motverka omotiverade regelbördor vid genomförande av EU:s regelverk i svensk rätt. I fokus är att undvika överimplementering, vilket många alltså menar att Sverige har en tradition av att ägna oss åt.

Marios Iacovides har också en rad förslag på hur EU kan göra allvar av sina löften att minska i företagens regelbörda. Han förordar generellt sett ett enklare språk i lagstiftningen och att ha en mer inkluderande lagstiftningsprocess där företag och andra aktörer får större möjlighet att komma med inspel. Han lyfter också fram möjligheten till undantag för mindre företag och så kallade ”contact points” där företag ska kunna få tillgång till relevant information på ett och samma ställe.

– Så helt enkelt mer information, mer transparens, bättre lagstiftningsprocess, mindre ”backroom”-förhandling och mer tillgänglighet för företagen, sammanfattar han.

”Lyssna på företagen”

Christina Fors anser att regeringen och de svenska myndigheterna kan bli bättre på att göra jämförelser med resten av EU i samband med att ny EU-lagstiftning ska införas. På så sätt skulle man säkerställa att företagen i Europa får jämnare spelregler och undvika hinder på den inre marknaden.

Men viktigast av allt är ändå att ta företagen i beaktande när nya regelverk ska införas, anser hon.

– Det som vi tänker är viktigt att tänka på i en situation med nya regler, särskilt om de är många, är att företagen ska ges så bra förutsättningar som möjligt att kunna hantera dem. Det handlar både om att lyssna in och ge dem det stöd de behöver och att ge tillräckligt med tid för att genomföra de anpassningar som krävs för att kunna följa regelverket. Tillsynsmyndigheterna måste fokusera på att hjälpa företagen snarare än att sanktionera misstag, samt kontinuerligt följa upp effekterna av implementeringen och hur de fungerar i praktiken.