ELKRISEN

Experten: Så nära var Storbritannien nedsläckning i elsystemet

Mörkt och vindstilla väder höll nyligen på att sänka Storbritanniens elsystem. Det menar den oberoende energikonsulten Kathryn Porter. Samtidigt har landet i fjol stängt ned sitt sista kolkraftverk. ”När det gäller risk för blackouter ligger Storbritannien och Tyskland sämst till”, säger hon till TN.

”Dunkelflaute”, mörk stiltje, har kommit att bli ett vanligt begrepp i Tyskland, när vädrets makter går emot och knappt någon elektricitet genereras från varken vind- eller solkraft.

Ett land som också drabbas väldigt hårt av dessa mörka och vindstilla högtryck är Storbritannien – som för några veckor sedan var mycket nära roterande nedsläckning. Det hävdar Kathryn Porter, oberoende energikonsult i det egna bolaget Watt-Logic och tidigare investment banker inom energi.

– Det var extremt nära. Så pass nära att om det blivit fel på något kraftverk eller någon utlandsförbindelse så hade systemoperatören tvingats att släcka ned något område, säger hon till Tidningen Näringslivet.

Vad är problemet med Storbritanniens elsystem då?

– Problemet är att vi satsat för mycket på intermittenta källor som sol- och vindkraft och stängt ned för många planerbara kraftverk. Om man ska bredda det så är problemet att politikerna i huvudsak saknar vetenskaplig utbildning och driver en linje baserat på önsketänkande och som inte är förankrad i verkligheten. De lyssnar på lobbyister som vill sälja in en energiomställning snarare än att tänka kritiskt. Vi måste överge denna galna rusch mot fossilfri el 2030 eftersom det inte kommer fungera. Vi behöver i stället bygga fler gaskraftverk i det korta perspektivet och kärnkraft i det längre.

– Om solen inte lyser och vinden inte blåser så levererar sol- och vindkraft noll – och det finns inga lagringslösningar i dagens läge som kan rädda oss. Så enkelt är det.

”Vi behöver bygga gaskraftverk i det korta perspektivet och kärnkraft i det längre”.

Storbritannien nära roterande nedsläckning

Det var också precis detta som hände onsdagen den 8 januari, och som höll på att få landets elsystem på fall, förklarar hon.

– Det var nästan vindstilla så vi hade väldigt låg produktion i vindkraften den dagen, endast 2,5 gigawatt jämfört med runt 10-15 gigawatt en vanlig dag. Det var också en kall dag så förbrukningen i elsystemet var hög samtidigt som vi också hade reducerad kapacitet till import från utlandsförbindelserna. De var nere på 5,8 gigawatt.

Totalt låg den brittiska elförbrukningen däremot på omkring 45 gigawatt.

– Det var också kväll så solenergin gav så klart ingenting.

Därför var det i huvudsak vattenkraft, biomassa, kärnkraft och gaskraft, som Storbritannien fick förlita sig på, tillsammans med import från grannländerna.

”Det var också kväll så solenergin gav så klart ingenting”.

Kathryn Porter har gått igenom samtliga kraftverks drift den aktuella dagen – och kommer fram till att marginalen i Storbritanniens elsystem som minst var ungefär 500 megawatt plus 700 megawatt i reservkapacitet.

Detta är mindre än de 1 400 megawatt som systemoperatören är ålagd att ha redo för att kunna hantera största enskilda felkällan, vilket i Storbritanniens fall är utlandsförbindelserna.

– Viking Link till Danmark var också reducerad från 1 400 megawatt till 700 eftersom den var tillbaka från underhåll tidigt så dessa 700 megawatt var dessutom ganska sårbara. I klarspråk betyder det att om något större kraftverk eller någon utlandsförbindelse hade kopplat från så hade systemoperatören NESO (National Energy System Operator) blivit tvungna att koppla bort något område, säger hon.

– Tidigare under dagen hade en så kallad ”Electricity margin notice” gått ut. Detta är en marknadsvarning där systemoperatören får information från producenter och distributörer hur mycket förbrukning varje område har i sitt nät.

Hur skulle ett dåligt scenario kunna gå till?

– Säg att en länk kopplas bort. Det första som då händer är att du får ett frekvensfall och batterierna kickar igång. Det finns dock tveksamheter kring hur länge dessa batterier skulle hålla i detta scenario eftersom vissa av dem var under uppladdning och andra höll på att ladda ur sin ström till elsystemet. Nästa steg hade varit att beordra vårt stora pumpkraftverk i Wales att köra i gång, och det kan komma i gång på 16 sekunder. Problemet här var att kraftverket redan var i drift med alla enheter som fanns tillgängliga under kvällspeaken så den kapaciteten fanns inte tillgänglig.

– Det tredje steget hade varit att beordra två gasturbiner att komma i gång och detta är de 500 megawatt jag pratar om. De behöver dock 15 minuter på sig för att komma upp i full kapacitet.

Därutöver finns Rye House power station, ett 715 megawatt kraftverk med kombinerad gasturbincykel, förklarar hon.

– Det tar 25 minuter att starta upp, så det hade varit en chansning huruvida batterierna hade hållit i 25 minuter innan Rye House hade varit i gång. Så det var 500 eller 1200 megawatt i reserv beroende på hur länge batterierna klarat sig. Vi klarade oss för att inget kraftverk kopplade från, men om det hade gjort det så hade man tvingats till lastfrånkoppling.

– Så om kontrollrummet hade behövt stänga av säg 3 gigawatt förbrukning så hade man helt enkelt gjort det.

”Det var 500 eller 1200 megawatt i reserv beroende på hur länge batterierna klarat sig”.

Nöden har ingen lag

Om roterande nedsläckning är mer planerat är det en helt annan sak, menar hon.

– Då behöver man tillstånd från kungen och då går man efter ett roterande schema på tre timmar per region. Men i en nödsituation har du inte möjlighet till det utan då tar man bara ett område som ger en önskad besparing plus marginal. Man kanske säger att okej, Birmingham ger oss 3,5 gigawatt – då släcker vi det området. Birmingham är bara ett exempel förstås.

Sjukhus och annan kritisk verksamhet har förstås egna reservgeneratorer men staden i övrigt skulle bli strömlös. Trafikljus slocknar, hissar stannar, och så vidare.

Hennes inlägg om situationen samt efterföljande nyhetsartiklar har fått stort genomslag. Så pass mycket att systemoperatören gått ut och tillbakavisat att marginalen i systemet var så ansträngd som hon hävdar.

– De påstår att marginalen egentligen var 3,7 gigawatt – men utan att tala om vad det är för kraftverk de pratar om. Vilka kraftverk som kör är publika uppgifter, och jag har kollat. Under dagen fick vi flera marknadsvarningar och dessa skulle inte ha kommit om det fanns så mycket kapacitet som man hävdar. Rye House power station fick 5 500 pund per megawattimme (68 kronor per kilowattimme) för att köra på balansmarknaden och när vi kom in förbrukningstoppen visade det sig att NESO hade underskattat efterfrågan.

– Så jag köper inte det. På sådana prisnivåer körs alla kraftverk som kan vara i gång.

”Jag är väldigt orolig för framtiden”.

Ingen otänkbar situation

Det anmärkningsvärda är att detta heller inte på något sätt var en unik dag eller otänkbar situation varken när det gäller utbud eller efterfrågan, menar hon.

Det var inget extremväder på något sätt utan Storbritannien har haft liknande förbrukning på 45 gigawatt flera gånger under vintern, förklarar hon. Tillgängligheten bland de planerbara kraftverken var vid tillfället hög – och det var ingen av utlandsförbindelserna som kopplades från – vilket annars händer lite nu och då.

– Jag är väldigt orolig för framtiden – och särskilt eftersom jag inte förväntat mig så här tighta situationer innan 2027. Att vi är så här nära redan nu – utan att det på något sätt var en situation som stack ut skrämmer mig. Vi importerade massor av elektricitet – där Norge till och med har ovanligt mycket vattenkraft i år på grund av kraftig nederbörd och en mild vinter.

I fjol, den 30 september, stängdes däremot Storbritanniens sista kolkraftverk, Ratcliffe-on-Soar med totalt 2 000 megawatt kapacitet. Politiskt och i media har detta beskrivits som en stor framgång eftersom det innebar slutet för landets kolkraftshistoria.

Men frågan är hur framgångsrikt befolkningen kommer att tycka att beslutet var när man sedan tittar tillbaka i backspegeln. Om det hela så småningom slutar i skyhöga elpriser och roterande nedsläckning på grund av bristande kapacitet tror Kathryn Porter att beslutet kommer att ses i ett helt annat ljus.

– Det var dåligt att Ratcliffe stängdes, och samma med de två enheterna vid Drax vilket motsvarade ytterligare 1290 megawatt (avvecklades 2021). Egentligen borde faktiskt Drax vara enbart kol eftersom det vore renare än biomassan, men problemet för Drax och många andra kolkraftverk är att de börjat bli gamla och i så fall skulle behöva renoveras – om de skulle köra vidare.

Samma öde gick exempelvis West Burton A till mötes – en gång ett av Storbritanniens största kolkraftverk.

– Ratcliffe borde däremot ha kunnat hålla öppet ett tag till. Kanske till 2031 – vilket hade varit utmärkt eftersom det är ungefär då som Hinkley Point C (kärnkraftverk på totalt 3 200 megawatt) beräknas öppna. Det kommer förstås att hjälpa även om det på inget sätt är tillräckligt. Till exempel ska två äldre kärnkraftverk snart läggas ned.

Ratcliffe stängdes inte av ekonomiska skäl då?

– Nej, Ratcliffe stängdes eftersom regeringen, och detta var den tidigare regeringen, sa till marknadsaktörerna att de hade infört ett lagstadgat krav på att alla kolkraftverk skulle stängas senast i början av oktober 2024, så marknaden utgick från det.

– Det visade sig sedan att regeringen faktiskt aldrig klubbade igenom den lagstiftningen, men vid det laget hade producenterna redan gjort sina planer, och Ratcliffe bestämde sig för att stänga. Jag hjälpte faktiskt en journalist på The Telegraph med det avslöjandet. Jag försökte nämligen hitta lagstiftningen, men kunde inte göra det. Reportern pressade regeringen på uppgifterna men när det till slut kom fram att det inte fanns något sådant beslut – var det redan för sent.

Lätt att riva – svårt att bygga upp

Nu är det dessutom för sent att ångra sig – eftersom kolkraftverken börjat monteras ned, menar hon.

I Storbritannien finns däremot en kapacitetsmarknad, vilket är något som Svenska kraftnät i Sverige också efterfrågat. En kapacitetsmarknad fungerar så att kraftverken får betalt för att hålla kapacitet redo – och vara beredd på att agera om de blir inkallade. Hittills fungerar kapacitetsmarknaden i Storbritannien inte särskilt bra – menar Kathryn Porter.

Inte minst för att det är fritt för existerande kraftverk att delta på kapacitetsmarknaden. Nyproduktion kan få 15-åriga kontrakt medan existerande kraftverk kan få ettåriga kontrakt.

– Hela tanken med kapacitetsmarknaden var att vi skulle få de nya stora gaskraftverk vi behöver, men i princip inget nytt har byggts. Prisgränsen måste sättas mycket högre för att skapa incitament för fler nya gaskraftverk. Det enda som har hänt är att man lyckats få några av de existerande gaskraftverken att fortsätta köra lite längre på ettårskontrakt och man har fått allehanda små producenter – men de löser inte våra problem.

– I de tidiga dagarna av kapacitetsmarknaden så fick vi små gas- och dieseldrivna generatorer som kopplades upp mot nätet men det är den smutsigaste typen av elproduktion så man har försökt med olika utsläppsregler för att hindra dessa typer av investeringar.

”Det enda som har hänt är att man lyckats få några av de existerande gaskraftverken att fortsätta köra lite längre på ettårskontrakt”.

Stora subventioner till väderberoende produktion

Däremot har politikerna i Storbritannien gett stora subventioner till sol- och vindkraft vilket lett till överproduktion vid gynnsamma väderförutsättningar men som gör de ekonomiska marknadsförutsättningarna sämre särskilt för sol- och vindkraften själva, så kallad priskannibalism.

När vädret är gynnsamt blir priserna låga, ibland negativa, vilket innebär att de förlorar pengar på att producera. Men vid motsatt situation finns inte så mycket att sälja. Problemet har vuxit ju mer kraft som installerats.

Men de planerbara kraftverken som behövs när solen inte lyser och vinden inte blåser har också fått svårare att få ihop kalkylen då de under gynnsamma väderförutsättningar antingen måste dra ner produktionen och ta de löpande kostnaderna, exempelvis för personal, eller producera med låg intäkt eller förlust.

Incitamenten för investerare att bygga ny produktion har därför varit svaga – även om behovet är stort, menar hon.

De lagringslösningar som många tänker sig ska lösa problemet är inte i närheten tillräckliga.

– Och vad händer då när man framöver behöver öka subventionerna till vindkraftverken ännu mer eftersom de ändå har kostnader för att bygga sina vindkraftverk men bara får låga eller negativa elpriser när de ska sälja sin el? Dessutom är slutnotan till kund i Storbritannien bland de högsta i världen eftersom konsumenten i slutänden betalar för hela systemet. Nät, kapacitetsmarknad, reservkraftverk, spotpris och så vidare. Man flyttar bara kostnaderna i olika hinkar.

På sikt kommer också det stora problemet att många gaskraftverk börjar bli gamla – och reinvesteringarna laggar efter eftersom de ekonomiska incitamenten saknats samtidigt som politiken inriktats på minskade koldioxidutsläpp snarare än säker elförsörjning, menar hon.

Vem vill investera i upprustning av kraftverk som politikerna vill stänga ned?

Storbritanniens mål är att minst 95 procent av produktionen ska ha låga koldioxidutsläpp 2030. De signaler man sänder till marknaden är alltså inte att bygga naturgaskraftverk – trots att det är precis vad man enligt Kathryn Porter behöver.

– Gaskraft är det enda vi hinner bygga för det korta perspektivet. Kärnkraftverk tar mycket längre att bygga. Men för att få upp gaskraftverken måste politiken släppa 2030-målet.

Får hjälp av Sverige och Norge i stället

Däremot har Storbritannien dragit en 72 mil lång sjökabel på 1 400 megawatt till Norge, North Sea Link, som öppnades 2021. Därutöver har man också en lika stor transmissionsledning till Danmark, Viking Link.

Storbritannien har likt andra europeiska länder med andra ord lagt ned flera egna planerbara kraftverk men ökat överföringskapaciteten till Norge och Danmark vilket ställer Skandinaviens inklusive Sveriges planerbara produktion, inte minst vattenkraften och kärnkraften, till bättre förfogande. Detta ökar förstås också priserna för konsumenter i Norge och Sverige, vilket fått politikerna här att ilskna till.

Storbritannien kan också importera planerbar kraft från Frankrike via flera transmissionsförbindelser – men även Tyskland skriker efter fransmännens stora kärnkraftsflotta när de vindstilla högtrycken drar in över Europa.

Under den senaste dunkelflauten ångade Frankrikes kärnkraft på med kraftig export, men spotpriset blev ändå över 8 kronor per kilowattimme i Sverige och över tio kronor i Tyskland.

– Eftersom högtrycken drabbar flera länder samtidigt och flera länder har satsat på sol- och vindkraft så kan man knappast räkna med att det finns el att tillgå genom utlandsförbindelserna.

Frankrike är Europas största nettoexportör av el och landet slog ett färskt 22-årigt rekord under 2024 med en nettoexport på 89 terawattimmar vilket är ungefär en tredjedel av Storbritanniens totala elkonsumtion på ett år. Men det räcker uppenbarligen inte eftersom elpriserna ändå rusar vid tuffa väderförhållanden.

– Och vad händer om vi får en ny situation som under 2022, när Frankrikes kärnkraftverk hade problem och de blev tvungna att importera el? Europa som helhet behöver mer planerbar el – inte mer överföringskapacitet, säger Kathryn Porter.

Det har också inträffat olika typer av kabelbrott i Östersjön.

Sveriges energiminister Ebba Busch är skogstokig på Tyskland på grund av sin kärnkraftsnedläggning och att de vägrar dela in landet i elområden. Sverige har också valt att inte gå vidare med utlandsförbindelsen till Tyskland, Hansa Powerbridge.

– Jag tror att det var hon som sa att vem vill vara uppkopplad mot en så dysfunktionell energimarknad som Tyskland? Det tycker jag var bra summerat. Tysklands beslut att lägga ner kärnkraften var verkligen absurt korkat, säger Kathryn Porter.

Norge vill klippa kablar

Men Norge har gått steget längre än Sverige, där landets två regerande partier till och med vill skrota kablarna Skagerak 1 och 2 (500 megawatt totalt) när de löper ut 2026 och 2027. Dessutom kräver den mindre koalitionspartnern en omförhanding av elförbindelserna till Storbritannien och Tyskland.

Kathryn Porter förstår mycket väl att Norge är upprörda.

– Dessutom har de ändrat energilagen två gånger för att ge sig själva befogenhet att begränsa exporten. Det blev nog ett wake up call för Norge då de hade ganska låg vattennivå i magasinen 2022 vilket innebar att elpriserna rusade till samma absurda nivåer som på kontinenten. Jag tror att det fick Norge att inse vad som håller på att hända med utlandsförbindelserna.

– Norge har också ett särskilt problem i att deras energi faktiskt kan ta slut. Medan andra länder som Tyskland eller Storbritannien har kapacitetsproblem i form av kraftverk kan de kraftverk de har alltid köpa mer energi i form av naturgas eller kol om energin håller på att ta slut. För Norge fungerar det inte så utan de har bara den mängd vatten de har – och de har i princip ingen kapacitet att pumpa den baklänges med pumpkraft heller.

Givet allt detta, vad tycker du om Europas energistrategi?

– Jag tycker att vissa länder, som exempelvis Storbritannien, Tyskland, Danmark, Nederländerna och Belgien har en väldigt riskabel strategi – och vi ser konsekvenserna av det nu med avindustrialisering i Tyskland. Frankrike ligger uppenbarligen bättre till eftersom de har haft ett väldigt rent elsystem på grund av vattenkraft och kärnkraft i decennier men även de var på fel spår ett tag. De har dock räddat upp situationen och siktar nu i stället på kärnkraftsutbyggnad, vilket är helt rätt. Även de Skandinaviska länderna börjar vakna upp till verkligheten. Det går inte att driva industriella ekonomier baserat på vädret så om du vill bli klimatvänlig så är kärnkraft ditt bästa alternativ. Allt fler börjar inse det nu.

– När det gäller risker för blackouter så tror jag att Storbritannien och Tyskland ligger sämst till. Tyskland har dock stora mängder kolkraft fortfarande så deras huvudproblem är snarare att det kommer att vara oerhört dyrt – medan Storbritannien löper högre risk för regelrätta blackouter.

Tror inte att Parisavtalet kommer att uppnås

Däremot, menar hon, tar kärnkraft, som all annan elproduktion, tid att bygga.

– Så vi kommer att få se mycket mer skepsis där Europas befolkning börjar ifrågasätta de här netto noll-ambitionerna framöver.

Tror du att Parisavtalet kommer att uppnås?

– Nej, det tror jag inte. Vi spenderar alla dessa miljarder för att minska utsläppen men om du tittar på global nivå så har inte utsläppen minskat utan de ökar. Det vi gör just nu är att vi avindustrialiserar vår egen tillverkningsindustri till ingen nytta – eftersom företagen i stället flyttar till exempelvis Kina som har en smutsigare energimix och dessutom bygger nya kolkraftverk. Därutöver får man då också lägga på utsläppen för logistiken.

– Allt för att vi riktar in oss på territoriella utsläpp och inte globala. Tanken från politiken är då förstås koldioxidtullar men jag kan sätta mina slantar på att detta inte kommer att fungera och när politikerna så småningom inser att det bara gör de varor vi vill importera dyrare och på så sätt är inflationsdrivande – då kommer reglerna att mattas av. Men då har man redan förlorat sin ekonomiska konkurrenskraft.