ELKRISEN

Experten: Så snabbt monteras tyska industrin ned – ”Skräckexempel”

Mycket står på spel när "Europas sjuke man", Tyskland, går till nyval den 23 februari. På flera områden blinkar varningssignaler och landet måste ta i tu med energipolitiken och regelkrångel, menar Tysklandsexperten Anders Ydstedt. "Att vända Tyskland är som att vända en atlantångare”, säger han till TN.

Europas största ekonomi och Sveriges största handelspartner 2023, Tyskland, har på relativt kort tid gått från en industriell stormakt till att åter benämnas ”Europas sjuke man”. Och detta med rätta.

Inköpschefsindex i tillverkningsindustrin för januari placerar landet näst sist ovanför Puerto Rico på Trading Economics världslista och nyligen förutspådde den tyska centralbanken att ekonomin beräknas krympa för tredje året i rad.

Stora industriklenoder som Volkswagen och BASF säger upp personal och flyttar fabriker till Kina medan arbetslösheten beräknas stiga över 3 miljonersgränsen för första gången på tio år. Den 23 februari väntar nu nyval i Tyskland.

De tyska problemen har förstås inte kommit över en natt – och att vända på steken går knappast heller i en handvändning. Men Tyskland har varit uträknade förut, inte minst efter andra världskriget. Det hela resulterade så småningom i en fenomenal återhämtning, som gav landet det lite mer smickrande smeknamnet: ”Det tyska undret”.

Det finns en sorts all in-mentalitet i kulturen som gör att Tyskland går väldigt bra när man gör saker rätt – och tvärtom när man gör saker fel, menar Tysklandsexperten Anders Ydstedt.

– Industristrukturen i Tyskland är väldigt riggad för att jobba åt ett håll och om det då sker snabba skiften så blir det väldigt svårt. Man har fortfarande en sorts skråpolitik där man förvisso är väldigt duktiga på att utbilda duktiga fackarbetare, vilket vi i Sverige tittar med avundsjuka på, men man blir väldigt låst i sina yrkesroller vilket blir svårt i en omställning. Om man har ett mästarbrev i att göra en sak går det ganska trögt att ställa om till att göra något annat.

Atlantångaren behöver vändas

Tyskland är samtidigt ett av världens främsta länder när det gäller ingenjörskonst och landet har tagit fram mängder av de uppfinningar och bolag som skänkt världen och Europa välstånd.

– Men att vända Tyskland är som att vända en atlantångare och då måste man först få skutan att peka åt rätt håll. Jag tror att Tyskland kan komma tillbaka på banan men då behöver man jobba på de här sakerna som företagen länge påtalat. Det handlar om att förenkla regleringar och krav samt styra upp energipriserna.

Får man bara kläm på saker är Tyskland däremot duktiga på att förfina saker in i minsta detalj. Medan Kina konkurrerar med pris kan Tyskland konkurrera med kvalitet – även om Tyskland på många sätt legat efter inom områden som mjukvaruteknik. Den mekaniska delen är Tysklands styrka, menar Anders Ydstedt.

– Den här typen av mekanisk industri som Tyskland är duktiga på kommer att behövas i framtiden också. Alla kan inte leva på underhållningsindustri utan någon måste göra de här skruvarna, muttrarna och verktygen. Det pratas mycket om AI och robotisering, men någon ska ju göra maskinerna som gör maskinerna också. Sådana saker är Tyskland mycket bra på. Sedan hur länge det tar att vända situationen återstår att se.

Politikerna har också länge straffat Tyskland med regelbördor och en påtvingad snabb omställning, där tyska politiker dessutom gått i bräschen i att lägga krav på sig själva. Förbränningsmotorn är till exempel en av Tysklands största specialiteter, men genom att förbjuda den i nya fordon från och med 2035 har EU lagt en stor press på den tyska industrin.

– Detta är delvis ett självskapat problem eftersom Merkel var med och drev på i EU. Men fler och fler företag har börjat ifrågasätta tempot i elektrifieringen eftersom det inte riktigt är verklighetsförankrat att ställa om överallt och så snabbt.

– Jag tror att man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det är klart att det är bra med elektrifiering och elbilar, men det måste ju också gå i den takt att samhället klarar av omställningen.

Kineserna bygger också förbränningsmotorer

Det handlar inte bara om att bygga själva fordonen utan i så fall måste allt hänga med. Laddinfrastruktur, elförsörjning, starkare elnät och så vidare.

Detta är förstås heller inte bara ett faktum i Tyskland – utan i hela världen. Så den tyska bilindustrin är knappast dödsdömd även om man ligger efter när det gäller elbilar.

– Det är den tyngsta invändningen som brukar komma när det gäller elektrifieringen för vägtrafiken. Energisystem och nät funkar ju helt enkelt inte för de beslut som fattas, säger Anders Ydstedt.

– Här tror jag att det kan komma en förändring, där bilmärken som är duktiga på hybrider eller har en flexibel tillverkning, som exempelvis BMW, kan ha en fördel. I någon mån är Tysklands styrka att de saker man tillverkar håller riktigt hög kvalitet.

Kineserna levererar också förbränningsmotorer på de marknader som efterfrågar dessa – så de ser uppenbarligen en sådan utveckling också, menar han.

– Jag är övertygad om att vi kommer få mycket mer eldrivna bilar i det långa loppet, men vi kommer inte att ha det överallt. Jag var på en bilkonferens i Kairo i våras och då såg jag väldigt många kinesiska bilar med förbränningsmotorer också. Det säljer ju de bilar som efterfrågas på marknaden och vi vet att Tyskland är bra på förbränningsmotorer.

– När Trump nu väljer att gå ur Parisavtalet tror jag att Europa kommer att tvingas tänka mer på att göra en konkurrenskraftig omställning och inte en väldigt dyr omställning.

”Tyskland vill inte ha några elområden”.

Laddar elbilar med kolkraft

Dessutom inom det egna landet kanske det inte riktigt är realistiskt att gå på en mycket snabb elektrifiering eftersom Tyskland också skjutit sig själva i foten, med nedläggningen av kärnkraften där de sista tre reaktorerna, till och med var bland världens säkraste och mest välskötta i världen. Faktiskt de tre absolut bästa enligt Ingemar Engkvist, tidigare vd för World Association of Nuclear Operators.

På sin topp producerade den tyska kärnkraften cirka 160 terawattimmar fossilfri elektricitet – vilket är lika mycket som hela den svenska elproduktionen.

I stället är man nu i en situation där man ytterligare byggt fast sig i ett beroende av gas- och kolkraft – samtidigt som delar av politiken vill fortsätta driva en elektrifieringslinje, ett sorts moment 22.

– Så steg ett kanske är att ersätta den fossila kraften i elsystemet snarare än att ladda elbilar med kolkraft? Man kan ju inte bara använda el när det blåser?

Men än så länge är inte kärnkraften en stor fråga i Tyskland utan debatten handlar snarare om energipriserna i stort.

– Det har varit mer debatt om de mer icke konstruktiva idéerna om att köpa sig lägre priser med subventioner och minskade elskatter. Det kan förstås sänka priserna men det löser inte grundproblemet utan kan snarare förvärra det eftersom det då ökar incitamenten för elektrifiering vilket sätter högre press på systemet medan man fortfarande har ett fossilt elsystem, konstaterar Anders Ydstedt.

Han noterar också att CDU försiktigt öppnat upp för kärnkraft i Tyskland.

Hur är det med debatten kring elområden då?

– Obefintlig.

Frågan är känslig, och går hela vägen tillbaka till andra världskriget och Adolf Hitler, som byggde in det tyska elsystemet i relativt fristående monopolområden, vilket än i dag gör det svårt att föra över el mellan norra och södra Tyskland, förklarar Anders Ydstedt.

Dessutom är landet litet och tätbefolkat vilket försvårar en omfattande nätutbyggnad.

Tanken från många EU-länder, inte minst Sverige, är att en indelning av Tyskland i elprisområden skulle öka priset i södra Tyskland – vilket då kan trigga nyinvesteringar i de södra delarna, snarare än i de norra. Samtidigt beräknas norra Tyskland då bli ett betydligt billigare elområde eftersom inte lika mycket tung industri finns i norra delarna. Det finns också litteratur som pekar på att detta skulle kunna dämpa fenomenet att de tyska elpriserna smittar av sig på andra länder.

Men det skulle också skada industrin i söder och därför har Tyskland vägrat. Anders Ydstedt tror heller inte att det kommer bli någon ändring på den fronten och det är knappast så att den svenska modellen har tjänat som något uppmuntrande exempel för Tyskland. Dessutom har vi själva infört ”Energiewende” i södra Sverige, menar Anders Ydstedt.

– Precis, Tyskland vill inte ha några elområden.

Skuldbromsen spräckte regeringen

Däremot finns en annan fråga som är brännhet och som knyter an till Tysklands Energiewende, nämligen den så kallade skuldbromsen. Socialdemokraterna och De Gröna ville kraftigt öka investeringarna i energiomställningen och för att göra det ville man ytterligare öka den tyska statsskulden.

Detta vägrade den liberala finansministern och där sprack regeringen.

– Skuldbromsen var en av de heta frågorna i den TV-sända debatten mellan Merz och Scholz. Financial Times har flera gånger pekat på att Tyskland behöver investera i sin infrastruktur. Men de ledande ekonomerna i Tyskland är ganska kritiska till det och särskilt eftersom man sett vad pengarna gått till. Det är ju mängder av miljarder euro som man kastat i sjön på att bygga om sitt energisystem till ett skräckexempel.

– Den stora risken om man ökar upp till ytterligare lånefinansiering är att syltburken öppnas och pengarna går till fel saker.

Detta är en tydlig skiljelinje mellan Friedrich Merz CDU och Olaf Scholz socialdemokrater, menar Anders Ydstedt.

– Jag tror att många tyskar är bekymrade och köper Merz ekonomiska argument. Han pekar på att det pågår en deindustrialisering i Tyskland och att det måste till förändringar exempelvis när det kommer till regleringar och bolagsskatten som är väldigt hög i Tyskland, 30 procent. Merz vill sänka den till 25 procent. Scholz vill å sin sida inte kännas vid att det pågår någon avindustrialisering.

En het debattfråga i Tyskland har också varit invandring och på högerkanten har Alternativ för Tyskland (AfD) vuxit starkt. Detta är med Tysklands historia extra känsligt bland många och Scholz strategi har varit att försöka koppla ihop CDU med AfD, menar Anders Ydstedt.

– Men det verkar inte som att det påverkat opinionen särskilt mycket. Det finns väl de som menar att hans bästa chanser var att kriget i Ukraina skulle ta slut eller åtminstone vara på väg att ta slut. På många sätt blir nog detta sista striden för Scholz. Klarar han detta blir han kvar, men annars kommer han att ryka som partiledare.