DE SVENSKA LÖNERNA

Professorn förklarar: Därför är löneskillnader bra – ”Har gynnat alla”

LO pekar ut 80-talet som det årtionde då löneskillnaden mellan arbetare och vd:ar var som minst, men missar poängen enligt nationalekonomen Daniel Waldenström. Han pekar på de stora framgångar i välstånd och tillväxt som skett sedan dess, även för löntagare. "Vi är rikare och mer välmående än någonsin", säger han till TN.

En vd på ett av Sveriges 50 största företag har en lön som motsvarar 71 arbetarlöner i industrin. Det meddelar LO i sin årliga rapport ”Makteliten – i raketfart från verkligheten”. I rapporten framgår det också att löneklyftan mellan arbetare och vd:ar är de största sedan LO började sina mätningar på 50-talet.

Dåligt för Sveriges sammanhållning och för svensk ekonomi, anser LO.

– Personligen tycker jag att det är väldigt stötande. Att de som har hållit uppe det här landet genom pandemin och inflationskrisen nu körs ifrån av de här näringslivstopparna, kommenterar LO:s ordförande Johan Lindholm rapporten till TT.

Men LO:s bild är kraftigt förenklad. Det menar Daniel Waldenström, professor i nationalekonomi och programchef för forskningsprogrammet ”Skatter och samhälle” vid IFN, som bland annat har forskat i ekonomisk ojämlikhet.

– Vi har fri lönesättning i Sverige och det gäller faktiskt även ledande befattningshavare och chefer. Man får helt enkelt en lön som arbetsgivaren tycker att man är värd. Om en privat arbetsgivare vill spendera sina medel på att anställa en vd – till den lönen, då är uppenbart vd:n värd den lönen just nu. Det tycker jag att man ska ha respekt för, att lönesättningen är så pass flexibel och fri i de här sammanhangen, säger han till TN.

”Att vi har idag en mycket flexiblare och framåtlutad lönesättning är något som gynnar hela näringslivet och därmed hela samhällsekonomin.”

LO pekar ut 80-talet som det årtionde då löneskillnaden mellan arbetare och vd:arna var som minst. År 1980 ska en vd i storbolag ha tjänat nio gånger så mycket som en industriarbetare.

Men Daniel Waldenström påminner om att 80-talet inte var något lysande årtionde för svensk ekonomi, snarare tvärtom. Han beskriver en period då det saknades drivkrafter och där det inte lönade sig speciellt mycket att anstränga sig eftersom skatterna var så höga. Som en följd fick näringslivet låga vinster varpå de inte kunde betala löner som var tillräckligt bra för att driva upp produktivitet och vinster i företagen.

– Nu har det förändrats och med det har det även kommit tillväxt totalt sett och en ekonomisk utveckling som har gynnat hela befolkningen. Det är positiva strukturer som har påverkat alla, även löntagare, på ett positivt sätt. Så att vi har idag en mycket flexiblare och framåtlutad lönesättning är något som gynnar hela näringslivet och därmed hela samhällsekonomin.

– Vi är rikare och mer välmående än någonsin i historien. Och det är ju tack vare vår marknadsekonomi som har skapat tillväxt och välstånd som har gynnat hela befolkningen.

Kan fungera som en drivkraft

Löneskillnaden mellan vd:ar och arbetare som LO lyfter fram är alltså inte ett problem utan snarare ett resultat av en fungerande marknad, menar Daniel Waldenström.

– En del av den här utvecklingen kan sporra människor att försöka bli ännu bättre i sina karriärer och jobba ännu hårdare. Det signalerar att det kommer att kunna löna sig att anstränga sig och utbilda sig mer och bli ledare. Dessutom är det intressant att se vilka sektorer som går bra i näringslivet, och vilka som går mindre bra. Återigen, det här är privata arbetsgivare som väljer att lägga sina egna medel på att anställa de här ledarna.

Det finns ingen objektiv bild av vad som är ”rätt” lön, påpekar Daniel Waldenström. Om det är svårt att rekrytera kan man behöva höja lönerna och omvänt – om ett arbete är väldigt populärt eller om det finns andra förmåner som kommer med en anställning – kan många tänka sig att arbeta för en lite lägre lön.

Och när det gäller vd:arna på Sveriges största företag är det logiskt att betala mer för att säkerställa en lyckad rekrytering, menar han.

– Här kan det röra sig om företag som är verksamma på globala marknader och då finns det kanske ett väldigt litet antal individer som är lämpliga att sköta de företagen. Det kan handla om värden på många miljarder som vd:n kontrollerar och då är ju företagen ofta villiga att betala nästan vad som helst i lön för att få rätt person, med tanke på hur stora värden som riskerar att gå förlorade om man får fel person. Och är det globala företag så kan det bli globalt aktiva individer med stor erfarenhet och då kan det bli att man betalar en hög lön. Men det är därför att man väljer att göra det.

”De förstår själva att så där fungerar det inte i verkligheten.”

Trots den senaste tidens räntesänkningar har konsumtionen inte riktigt tagit fart och enligt LO behöver ”vanligt folk” få mer pengar i plånboken för att Sveriges ekonomi ska ta fart igen.

Daniel Waldenström å sin sida menar att en löneförhandling inte kan bygga på att Sverige eller något annat land ska få en högre tillväxt.

– Och jag tror nog att fackföreningarna och LO förstår det. De drar nog bara till med det argumentet för att skapa lite ytterligare spänning eller stödja till sin vilja att få högre lön. Men de förstår själva att så där fungerar det inte i verkligheten.

Varför gör det inte det?

– Det är ju en makrofråga som är bortom enskilda företag. Det är inte så vi agerar som individer. Alla hushåll och företag ser om sitt eget hus och gör så gott de kan. Det är flera komponenter som påverkar tillväxt och utveckling, inte bara mekaniskt om arbetarnas eller hushållens gräns för att konsumera mera. Det finns de inslagen så klart, men för det första är det ingenting som enskilda företag eller fackföreningar kan påverka och därför kan man inte ha med det i sina förhandlingar. Det blir väldigt konstigt. Det andra är ju att det inte ens bara är en politisk fråga eftersom tillväxtpotentialen i ekonomin handlar om så mycket annat, som regleringsnivåer, hur skattesystemet totalt sett fungerar, hur infrastruktur för data och kommunikation ser ut och så vidare.

Men även om löneskillnader i sig inte är negativt, menar Daniel Waldenström att det i vissa fall kan finnas risker med alltför stora löneskillnader i ett samhälle. De riskerna förekommer dock främst i samhällen där grundläggande strukturer saknas, förklarar han. Det kan till exempel handla om att demokratin inte fungerar, att korruptionen brer ut sig och människor inte känner delaktighet i samhällsbygget.

– Generellt så behöver vi ha tillit till arbetsmarknad och näringsliv och det är klart att man behöver motivera om man har en viss lönebildning. Vissa av de här vd-arna blir ju väldigt framstående aktörer i samhällsdiskussionen, de blir förebilder och deras löner syns. Då är det viktigt hur man kommunicerar och att man förklarar varför man betalar dem som man gör.

”Det är en väldigt stor och komplicerad process så jag tror inte man kan prata om för mycket eller för lite, inte på ett enkelt sätt i alla fall.”

Precis som det inte finns någon objektiv bild av vad som är ”rätt” lön så går det inte heller att slå fast vad som är för stora – eller för små för den delen – löneskillnader, menar Daniel Waldenström.

– Det handlar egentligen om prisbildningen på arbetsmarknaden och var man utifrån det hamnar i löneförhandlingar. Om man erbjuder en för låg lön så att ingen vill ha ett visst jobb, då får man höja lönen tills folk blir intresserade. Det ändras över tid och ser olika ut i olika sektorer. Hur köpkraften ser ut, vilka arbeten som är eftertraktade, hur cyklerna ser ut hos arbetsgivarna och så vidare. Det är en väldigt stor och komplicerad process så jag tror inte man kan prata om för mycket eller för lite, inte på ett enkelt sätt i alla fall.

Vad tänker du om att man släpper den här typen av rapporter där hela den här komplexa bilden inte får så mycket utrymme?

– Fackföreningarna bedriver intresseverksamhet och påtryckningsverksamhet och det är ju fritt fram för dem att presentera fakta och tolkningar på det sätt som de vill. Sen får man ta in det och diskutera det och skapa en mer nyanserad bild av samhället och näringslivets strukturer och hur arbetsmarknaden fungerar, så att man inte drar förhastade eller till och med felaktiga slutsatser av data. Det tycker jag är det viktiga medskicket man ska ha när man tittar på sådana här rapporter. Man får ta dem för vad de är och inte övertolka eller feltolka de här budskapen, för de innehåller många olika parametrar och många olika nyanser.