ELKRISEN

Experten: Hemligheten bakom lönsam kärnkraft: ”Samma misstag om och om igen”

Kärnkraftssamordnaren Carl Berglöf uppmanar regeringen att starta ett statligt bolag och att samarbeta med andra länder, vilket kan spara tid och pengar. Men Tyskland, som nu går till nyval, sätter käppar i hjulet: ”Jag följer utvecklingen med spänning. Den kan ha en inverkan på den svenska kärnkraftsutbyggnaden", säger han till TN.

Sedan 1996 är den svenska elmarknaden avreglerad, vilket innebär att energiproducenterna som bygger kraftverken är privata vinstdrivande företag som konkurrerar med varandra. Detta gäller även Vattenfall som dock ägs av staten.

I den planerade kärnkraftsuppbyggnaden i Sverige är det därför viktigt att staten är med i projektet, menar Carl Berglöf.

– Utifrån observationer från omvärlden finns det inte alltid nödvändigtvis ekonomiskt intresse att ge sina bästa tips och kunskaper till konkurrenter, säger han till Tidningen Näringslivet.

Därför har han i sin andra delrapport till regeringen föreslagit att staten ska bilda ett eget bolag som är med som investerare.

– Det finns många fördelar med detta, men den kanske viktigaste är att man kan ta med sig inlärningseffekter till nästa projekt.

Hur ska det här statliga bolaget fungera då?

– Jag tänker att bolaget ska vara delägare i projektet men inte konkurrent till de bolag som har kraftverk. Det ska alltså inte vara ett bolag som köper och säljer el utan syftet ska vara att förädla kärnkraftsprojekt. Bolaget har en framåtblickande roll i att säkra de val som görs för det första projektet så att de blir relevanta för nästkommande projekt. Det är viktigt så att man inte gör designval som låser in projektet och gör det svårt att replikera.

– Tvärtom vill man försöka hitta en design som går att replikera på så många ställen som möjligt i exempelvis Norden.

Det statliga bolaget får helt enkelt i uppdrag att eftersträva detta.

– Så om man då väljer en viss reaktor i ett första projekt så får man göra antaganden i det första projektet kring vad som kan tänkas fungera bra även på andra lämpliga platser.

Hur ser du på samarbete med våra grannländer här?

– Det finns en jättestor potential och särskilt med Finland eftersom vi redan har samarbeten med dem. Danmark och Norge har ju inte satt upp några regelverk ännu för reaktorer men de skulle så klart kunna kopiera svenska och finska regelverk om de skulle vilja det. Men jag ser stor potential i att samarbeta med grannländer för att bättre nyttja våra respektive industriella förmågor och för att undvika flaskhalsar i leveranserna. Även om det svenska bolaget så klart ska investera i Sverige så tänker jag att en sådan aktör kan ju ha incitament att säkerställa att det som byggs i Sverige också kan byggas i andra länder – så att man ytterligare ökar på skalfördelarna. Då får man upp farten och ned kostnaden ännu mer.

Statligt bolag kan minska riskerna

En stor del av oviljan att bygga kärnkraft på marknadsmässig grund är riskerna. Det handlar om finansiella, politiska och marknadsmässiga risker.

Medan kärnkraftverk har en mycket hög initial byggkostnad är driftskostnaden i stället konkurrenskraftig när reaktorerna väl står på plats. Om staten är med som finansiär blir räntan då lägre vilket innebär att den initiala byggkostnaden blir mycket mer överkomlig – vilket dock inte ligger på kärnkraftssamordnarens bord utan omfattas av Mats Dilléns utredning.

Carl Berglöfs krokar dock ann i detta då han anser att det statliga bolaget bör vara med som finansiär under själva uppbyggnadsfasen – men att det sedan avyttrar innehavet när projektet är färdigbyggt.

– Då säljer man helt enkelt av projektet till marknaden och tanken är då förstås att man ska få tillbaka pengarna, kanske till och med gå plus. Då har man nämligen röjt undan riskerna med projektet. Samtidigt tar man då med sig sina kunskaper från projektet till nästa och så rullar det på.

För att bygga kärnkraft så snabbt och kostnadseffektivt som möjligt är det nämligen en god idé att bygga flera reaktorer av liknande modell, menar han. Denna så kallade ”programeffekt” är väldokumenterad i världen och det var även så Sverige byggde ut kärnkraft förra gången.

Att licensera och bygga en första reaktor tar ofta lång tid och projektet dras därför ofta med en hög initial kostnad. Men om man genomför flera likadana projekt går det typiskt snabbare och snabbare att bygga medan kostnaderna sjunker och sjunker för varje projekt.

Vill undvika långsamma och dyra projekt

Medan de första civila reaktorerna som byggdes i Sverige drabbades av betydligt större barnsjukdomar byggdes den senaste reaktorn, Oskarshamn 3, exempelvis på drygt fem år från byggstart till el på nätet och kostnaden var 15 miljarder kronor enligt en rapport från Energiföretagen, vilket justerat för inflation blir ungefär 60 miljarder kronor i dagens penningvärde.

– Dagens reaktorer har dock uppgraderats med tiden för att möta utvecklade säkerhetskrav så den totala kostnaden är något högre än så. Men den enskilt största kostnadsdrivande faktorn i sentida reaktorbyggen har varit kapitalkostnaden, det vill säga kostnaden att anskaffa kapital. Sådana kostnader kan lindras på två sätt. Antingen genom att bygga mindre reaktorer (SMR) eller genom att tillämpa någon form av riskdelning med staten som kan säkra en låg ränta. Eller genom en kombination av båda, givetvis. Moderna reaktorer kan också ha varierande inslag av passiva säkerhetssystem som kan bidra till lägre byggkostnader.

Liknande exempel på hur programeffekten minskar kostnaderna syns runtom i världen där Asien varit mest framträdande. Medan utbyggnaden i Europa till stor del tvärnitade efter kärnkraftsolyckan i Fukushima 2011 har man i exempelvis Mellanöstern och Asien fortsatt att bygga snabbt och kostnadseffektivt.

I Europa har det i stället varit långsamma och dyra projekt som dragit ut i både tid och budget, inte minst i Finland, Storbritannien och Frankrike.

– Vi har sett hur länder gjort detta misstag om och om igen. Samtidigt börjar man lära sig även där. Om man tittar på Storbritannien exempelvis så blev Hinkley Point C väldigt dyr medan Sizewell C, som också byggs av EDF visar på en tydlig kostnadsreduktion. För de replikerbara delarna ser kostnadsreduktionen ut att bli 30 procent, säger Carl Berglöf.

Går det att dra lärdomar från dessa byggen även till det första svenska projektet?

– Ja, det räknar jag med att man gör också, även om det inte riktigt är min uppgift att gräva i utan snarare leverantörernas och beställarnas. För mig är det viktigt att undersöka potentiella problem som kan försena och fördyra byggena och hitta lösningar på dem.

Finns det någon idé med att ha så hög andel svenska leverantörer som möjligt av material och komponenter?

– Självklart finns det intresse av att utveckla det svenska näringslivet inom kärnteknik samtidigt som det finns många system och delar där man saknar vana att leverera. På sikt tror jag att det kommer att växa fram en större nationell förmåga.

Tyskland bromsar Sveriges kärnkraft

En stor bromskloss just nu är däremot Tyskland. Som TN rapporterat om i flera artiklar har landet inte bara politiskt lagt ned sin egen kärnkraft utan man blockerar även vår svenska kärnkraftsutbyggnad.

Detta eftersom Uniper i samband med energikrisen 2022 köptes upp av den tyska staten som inte vill ha någon kärnkraft och som kämpar mot kärnkraften i EU, trots att man importerar kärnkraft i stora mängder från främst Frankrike men även Sverige och andra länder. Uniper är i dag majoritetsägare i kärnkraftverket utanför Oskarshamn.

Uniper äger dessutom Barsebäck där Sverige tidigare lagt ned kärnkraft, samt Karlshamnsverket som i dag huserar ett oljekraftverk med den infrastruktur som behövs för ny kärnkraft.

För Ringhalssajten som ägs av Vattenfall finns ett naturreservat som i så fall behöver upphävas och vid Forsmark krävs förstärkning i nätet eftersom inga reaktorer lagts ned där.

Svenska Dagbladet kunde nyligen också berätta att Vattenfall inte planerar att ta beslut om någon kärnkraft innan 2029/2030.

En tanke skulle kunna vara ett den snabbaste platsen att dra i gång vore Oskarshamn. Vad säger du om det?

– Jag vill inte kommentera enskilda platser men det är naturligt att börja en kärnkraftsutbyggnad där det finns en vana hos kommunen och kompetenser både i näringsliv och lokala myndigheter, säger Carl Berglöf. I min rapport belyser jag behovet av att också börja sondera nya förläggningsplatser. Det räcker inte att bara bygga på Ringhals för att strikt klara en utbyggd kapacitet om 2500 MW till 2035.

EU-kommissionen har satt krav på Tyskland att avyttra sin ägarandel i Uniper fram till slutet av 2028 men nyval hålls redan den 23 februari och oppositionen CDU har en helt annan inställning till kärnkraft än den nuvarande regeringen bestående av Socialdemokraterna och De Gröna.

– Jag vill inte kommentera tysk inrikespolitik men jag följer utvecklingen med spänning eftersom den kan ha en inverkan på den svenska kärnkraftsutbyggnaden, säger Carl Berglöf.