FÖRETAGEN I VÄLFÄRDEN

Kostnadschock väntar privata LSS-företag – ”Drabbar alla”

Kraftigt sänkta ersättningar och en rad nya avgifter väntar Stockholms privata LSS-företag. Men kommunala verksamheter slipper smällarna. ”Man tycker illa om att man har privata utförare”, säger företagaren Christina Cedergren till TN.

På Cedergruppens dagliga verksamheter i Liljeholmen och på Kungsholmen får personer med autism en chans att studera, prova på jobb och hitta gemenskap med andra. Verksamheterna har cirka 100 deltagare inom ramen för LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade), och varje år lämnar en stor andel av deltagarna för arbete eller högre studier.

Cedergruppen har dock ett problem, som de delar med övriga aktörer inom LSS i Stockholms stad: sjunkande ersättningsnivåer från kommunen.

Under perioden 2023–2025 har ersättningen från kommunen till LSS-verksamheter sammantaget höjts med 5,8 procent. Samtidigt har SKR:s omsorgsprisindex OPI (framtaget tillsammans med Vårdföretagarna och Sobona) höjts med 13,7 procent. OPI fungerar som en rekommendation till kommuner och regioner för hur mycket ersättningarna till privata utförare av vård och omsorg bör räknas upp, baserat på kostnadsökningarna i samhället.

Sammantaget betyder avstegen från OPI en real sänkning av ersättningarna med 8 procent i förhållande till kostnadsutvecklingen. Bara i år ökade ersättningarna för LSS-verksamheter med en procent, samtidigt som rekommendationen för 2025 är 3,3 procent.

– Det här drabbar alla. Att våra ersättningar inte är indexerade betyder att de sakta urholkas och att man långsamt undergräver förutsättningarna att driva bra verksamhet, säger Christina Cedergren, vd på Cedergruppen.

”Man bedriver i praktiken en ojämlik politik”

Flera privata aktörer som Tidningen Näringslivet pratat med upplever att det dessutom råder ojämna villkor mellan privata och kommunala verksamheter inom LSS. De pekar på att det råder högre utbildnings- och kompetenskrav på personalen, något som bland annat leder till högre lönekostnader. Samtidigt kan kommunala verksamhet gå med förlust, något som inte är hållbart för privata bolag.

Utöver det måste privata utförare betala avgifter till IVO när de söker till tillstånd för att driva en verksamhet, men också för ändringar i verksamheten, såsom ett chefsbyte. Nyligen höjdes avgiften till 77 000 kronor för varje tillstånd. Det kan alltså handla om kostnader på flera hundra tusen kronor varje år för en verksamhet där en chef ansöker om ledighet. En kostnad som kommunala verksamheter slipper.

Johan Lahne, näringspolitisk expert på branschorganisationen Vårdföretagarna, menar att nedskärningarna i ersättningarna tillsammans med olika villkor bidrar till en ojämlik politik.

– Det är sorgligt, för man bedriver i praktiken en ojämlik politik. Det ska inte spela någon roll för den enskilda individen var man bor eller om man kommer till en kommunal eller privat verksamhet, säger han.

Han ifrågasätter också varför Stockholm stad valt att följa OPI för till exempel äldreomsorgen, men valt att prioritera bort LSS-verksamheterna.

– Frågan blir vad man vill skicka för signal från politiken? Vill man ha aktörer som satsar på LSS-verksamheter eller vågar bygga LSS-bostäder? Det här skickar en signal helt i motsatt riktning, säger han.

Använder ett annat index

Alexander Ojanne (S) är Social- och trygghetsborgarråd i Stockholm stad. I ett mejl förklarar han att kommunen i stället för att använda sig av indexet OPI utgår ifrån prisindex för kommunala verksamheter (PKV).

– Det är endast vård- och omsorgsboende som räknas upp utifrån omsorgsprisindex (OPI). PKV räknas utifrån prisförändringen på arbetskraft innevarande år medan OPI fastställs i december året innan budgeten skrivs fram och därför skiljer de sig mellan åren. I år ligger exempelvis PKV enligt SKR:s schablon på -0,3 procent medan OPI ligger på 5 procent. Trots att PKV är negativ för 2025 gör vi alltså en uppräkning på 1 procent, skriver han.

Anledningen till att PKV är negativt för 2025 beror på minskade kostnader för tjänstepensioner som jobbar inom kommunal verksamhet, uppger SKR på sin hemsida. Privata aktörer har inte samma tjänstepensionsavtal, och får därför inga sänkta kostnader. Trots det utgår staden alltså från indexet även för privata aktörer. Varför får TN inget svar på.

Att kommunen utgår ifrån PKV i stället för OPI är nyheter för Christina Cedergren.

– Vi är ju ingen kommunal verksamhet. Våra kostnadsökningar hänger ihop med lokalhyror kopplade till KPI, samt löneökningar kopplade till märket i avtalsrörelsen. Det är märkligt att då utgå ifrån ett index som inte speglar våra kostnadsökningar alls, säger hon.

”Krävs att regeringen höjer de generella statsstöden”

Vid en genomgång av stadens uppräkningar av ersättningarna till LSS-verksamheterna sedan 2013 har Stockholms stad varken följt PKV eller OPI någon gång. 11 av 13 har kommunens ersättningar legat under de båda indexen, medan de legat över vid två olika år vardera.

Sedan 2013 är den ackumulerade ersättningen för en person som nyttjar daglig verksamhet inom LSS i Stockholm 236 238 kronor mindre än om staden utgått ifrån OPI.

Alexander Ojanne förstår att ersättningsnivåerna inom LSS de senaste åren varit ”strama”, och pekar på att det är regeringens fel då de inte höjt de generella statsstöden till kommunerna.

– Vi är väl medvetna om att det har varit strama uppskrivningar för verksamheter inom LSS och annan välfärdsverksamhet. För att möjliggöra de uppräkningar vi har gjort inom LSS-verksamheter har Stockholm höjt skatten två år i rad. Men för att kunnat klara av att göra ytterligare uppräkningar av stadens välfärd har det krävts att regeringen höjer de generella statsstöden, skriver han.

Köper inte förklaringen

Att regeringen inte höjt de generella bidragen till kommuner är en förklaring som varken Johan Lahne eller Christina Cedergren köper. De menar att det handlar om prioriteringar i budgeten.

Vårdföretagarna uppmanar kommunen att höja ersättningarna till LSS-verksamheterna.

– Vi kräver inte uppräkningar mer än vad kostnaderna är. Men de måste i alla fall vara i nivå med löneökningar eller kostnadsutvecklingen som har varit. Och vill man inte ge det, hur tänker man att verksamheterna ska anpassa sig utan att det går ut över brukarna? säger han.

– Jag tycker att politikerna i Stockholms stad skulle vara mer rädda om det valfrihetssystem som man har i daglig verksamhet därför att det är väl fungerande. Jag tror att det här rödgröna styret inte riktigt tycker att systemet är någonting att vara stolt över utan man tycker bara illa om att man har privata utförare, avslutar Christina Cedergren.