REGELKRÅNGLET

Så mycket dyrare blir din mjölk – företagens kostnader fördubblades över en natt

Omvärldsoro får matpriserna att öka igen. Men få pratar om hur de nya förpackningsavgifterna drabbar företagen. Vi har bara sett början av den smällen, tror branschexperten Henrik Nilsson. ”Kan se ytterligare en fördubbling på mjölkpaketen”, säger han till TN.

Svenska företag har en lång tradition av att samla in och återvinna förpackningsavfall. Många känner säkert igen de gröna återvinningsstationerna från Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI) i våra bostadsområden.

I skrivande stund håller återvinningskartan på att ritas om rejält. Efter att den reviderade svenska förordningen om producentansvar för förpackningar (hädanefter kallad producentansvaret) infördes i fjol har ansvaret för insamling av avfall nu övergått från producenterna till kommunerna.

Producenter i det här fallet är företag som i Sverige fyller eller importerar färdigförpackade produkter, förklarar Henrik Nilsson, chef för Affärsutveckling & Samhällskontakter på producentansvarsorganisationen NPA.

– Det är företag som i Sverige fyller eller tillverkar förpackningar alternativt importerar färdigförpackade produkter. Till exempel Orkla häller ketchup i en flaska, Arla häller mjölk i ett mjölkpaket, medan Ica importerar sina egna Ica-krossade tomater och blir producent för den förpackningen, säger han.

De kommande åren ska kommunerna ta sopkärlen närmare hushållen, via utbyggnaden av en så kallad fastighetsnära insamling. Men en viktig detalj kvarstår: Producenterna står fortfarande för kostnaden.

– Producenterna ska ersätta kommunerna för insamlingen av förpackningsavfall, i enlighet med EU:s avfallsdirektiv. De betalar en avgift till oss, som förs vidare till kommunerna som sköter den fastighetsnära insamlingen. Som producentansvarsorganisation säkerställer vi sedan materialåtervinningen, säger Henrik Nilsson på NPA.

Högre avgifter

NPA bildades för att samordna producenter enligt det nya regelverket. Det är ett arv från det tidigare producentägda systemet FTI som finansierades via förpackningsavgifter. Men enligt Henrik Nilsson är dagens avgifter väsentligt högre.

– Tidigare betalades fastighetsnära insamling via hyran. Men efter att den nya förordningen trädde i kraft har den kostnaden flyttats över direkt till producenterna. Det innebar en kostnadschock där kostnaderna i princip fördubblades över en natt, från 1,5 till 3 miljarder kronor, säger han.

”För tre år sedan betalade producenten en avgift på 15 öre per mjölkpaket. Nu har avgiften fördubblats till 30 öre.”

Detta har i sin tur påverkat priset på alla förpackningar och varor, särskilt matvaror, menar Henrik Nilsson.

– Till exempel kostar pappersförpackningar med plastbeläggning, som mjölkpaket, 10 kronor per kilo. För tre år sedan betalade producenten en avgift på 15 öre per mjölkpaket. Nu har avgiften fördubblats till 30 öre. Det hamnar ju på konsumenten i slutändan, säger han.

Dessutom är fler kostnadsökningar att vänta, fortsätter han.

– Fastighetsnära insamling ska byggas ut till alla hushåll, och idag har ungefär hälften det, så vi ser att det kan innebära ytterligare miljarder kronor i kostnadsökningar på producenternas bekostnad. Enligt våra uppskattningar kan vi se ytterligare en fördubbling, upp till 60 öre per mjölkpaket, beroende på hur fastighetsnära insamling implementeras och hur materialvärden utvecklas, säger Henrik Nilsson.

Kan dröja till 2029

Tidsramen är minst två år men kan bli längre.

– Kommunerna ska ha byggt ut den fastighetsnära insamlingen till 2027, men vi tror att det kommer att vara klart först 2028–2029, säger Henrik Nilsson.

Förutom att producenterna måste ta höjd för producentansvaret, kommer de under det kommande året även att behöva anpassa sig till flera nationella och EU-regelverk baserade på PPP-principen (Polluter Pays Principle), där förorenaren står för kostnaderna. Näst i tur är EU:s nya förpackningsförordning (PPWR), berättar Henrik Nilsson.

– Inom några år kommer PPWR ställa högre krav på hur förpackningar ska utformas. Lagstiftningen trädde i kraft i december, och kommer att tillämpas första gången från augusti 2026 men den behöver införas i svensk rätt och företagen måste förbereda sig då investeringscykler i förpackningslinjer är långa, säger han.

Varning för friåkare

Det här är en tydlig illustration av företagens utmaningar med att skapa förutsägbarhet i sin prissättning.

– Företag som omfattas av producentansvar behöver ta ställning till väldigt många aspekter när de väljer sin förpackning, utöver återvinning. Produkten ska vara attraktiv för konsumenten, säker och effektiv att transportera. Därför är det viktigt att skapa en planeringshorisont för att hantera framtida kostnadsökningar som kan behöva överföras till konsumenten, säger Henrik Nilsson.

”Så länge vissa företag undviker sitt ansvar tvingas de andra betala mer.”

En annan oro bland företagen är om staten uppfyller sin sida av avtalet och säkerställer konkurrens på lika villkor, enligt de nya reglerna, menar Henrik Nilsson.

– Ett problem vi ser idag är att Naturvårdsverket inte har tillräckliga resurser för att utöva tillsyn mot så kallade friåkare. Den som undviker att betala förpackningsavgifter på flera miljoner kronor riskerar att få en sanktionsavgift på 30 000 kronor, vilket vi också ser är alldeles för klent. Även Statskontoret har fastslagit att Naturvårdsverket behöver mer resurser för att faktiskt vara ute och följa upp att företag är med och ansluter sig. Så länge vissa företag undviker sitt ansvar tvingas de andra betala mer, säger han.

”Bra för miljön”

Att ny lagstiftning, både från EU och nationellt, som exempelvis fastighetsnära insamling, bidrar till högre kostnader är ofrånkomligt. Men det är samtidigt priset som näringslivet behöver betala för att uppnå dagens hållbarhetsmål, menar Karin Brynell, Svensk Dagligvaruhandel, en av ägarna till NPA.

– Lagstiftningen syftar till att öka materialåtervinningen, vilket är bra för miljön. Det tycker vi också, men det innebär en kostnad, säger Karin Brynell, vd på Svensk Dagligvaruhandel.

Det vore dock fel att påstå att avgiften ensamt driver den aktuella matprisinflationen, menar hon.

– Avgiften är ingen enskild faktor som får priserna att stiga. Matprisinflationen beror främst på en svag valuta, ökade energikostnader, dåliga skördar och kriget i Ukraina. Dessa faktorer sammanfaller olyckligtvis och påverkar hela Europa, säger Karin Brynell.

”För att hålla branschen konkurrenskraftig och livskraftig framåt skulle lättnader i regelbördan och en förenklad administration vara välkommet.”

Därmed inte sagt att det inte finns förbättringsutrymme. Ett av de viktigaste målen är att förenkla regler för företag så att produktiviteten kan öka, menar Karin Brynell.

– I Sverige har vi valt att överimplementera vissa EU-regler, vilket leder till onödiga kostnadsökningar för branschen. För att hålla branschen konkurrenskraftig och livskraftig framåt skulle lättnader i regelbördan och en förenklad administration vara välkommet. Det är en fråga som diskuteras i hela Europa inom ramen för EU:s konkurrenskompass.

Reglera avgiftsnivån

När vi talar om förenklingar handlar det framför allt om tillsyn i butiksled, förklarar hon.

– En butik kan ha så mycket som 20 olika tillsynspunkter. En person kontrollerar tobakstillstånd, en annan ABP, en tredje livsmedelssäkerhet och så vidare. Sammantaget, med regler för omfattande tillsyn, PPWR och annan EU-lagstiftning som ska införas och flera andra faktorer, ökar administrationen och driver upp kostnaderna.

För att reglera avgiftsnivån är det även viktigt att utbyggnaden av den fastighetsnära insamlingen hålls inom rimliga gränser, så att kostnaden inte överstiger miljönyttan.

– Till exempel ger de första 80 procenten av en fullt utbyggd fastighetsnära insamling säkert stor nytta, medan de sista 20 procenten är extremt kostsamma. Därför är det positivt att en utredning nu lyfter möjligheten till fler undantag, exempelvis för avlägsna sommarstugeområden där insamling av små volymer skulle innebära orimliga kostnader.

Hållbara val sänker kostnaden

En annan viktig aspekt är att avgifterna styrs av dagens val av förpackningslösningar. Först när förpackningarna ändras kan även avgifterna sänkas, menar Karin Brynell.

– I en ideal värld skulle materialåtervinning vara självfinansierat, där materialet har så högt värde att det lönar sig att återvinna. Men i dagsläget, exempelvis med plast, är det billigare att köpa jungfrulig plast än återvunnen, säger hon.

Enligt Henrik Nilsson är detta en av de viktigaste frågorna som NPA informerar sina anslutna företag om.

– Vi stöttar våra anslutna producenter i att utveckla återvinningsbara förpackningar, både för miljön och för att hålla kostnaderna nere. Vi har ett system med grön, gul och röd avgift: grön för låg avgift och förpackning som går att återvinna, röd för hög avgift och sämre återvinningsbarhet. Ju mer återvinningsbara förpackningar som väljs, desto lägre blir förpackningsavgiften, säger Henrik Nilsson.