DEN GLOBALA KONJUNKTUREN

Anders Borg: Då slår eurokrisen till – ”Oundvikligt”

En kinesisk intervention i Taiwan skulle få värre ekonomiska konsekvenser än pandemin och finanskrisen tillsammans, varnar Anders Borg. Samtidigt spår han en kommande eurokris. ”Europa är i permastagnation och de offentliga finanserna är i oordning”, säger han till TN.

Anders Borg ser flera potentiella hot mot världsekonomin. Han säger att en konflikt i Taiwan skulle innebära ”den djupaste ekonomiska krisen i modern tid”, och spår även en kommande eurokris.

Det finns två stora anledningar till att en kinesisk intervention skulle få förödande konsekvenser på världsekonomin, enligt Anders Borg. Dels för att Kina är en så stor del av världshandeln, och att effekten därför blir väldigt stor om de försvinner ur leveranskedjorna. Dels för att nästan alla avancerade mikrochips produceras i Taiwan, Korea och Japan.

– Blir det en konflikt i Sydkinesiska sjön är vi i ett läge där leveranskedjan av avancerade mikrochips är i fara. Det kommer få ofattbart stora konsekvenser. Nästan alla styrsystem för produktion innehåller chips från Taiwan. Varenda digital betallösning, alla mobiler, datorer och molnlagringar är beroende av chipen, säger han.

Anders Borg menar att krisen kan lindras om andra länder som investerar i avancerad chipproduktion, så som USA, Tyskland och Nederländerna, hinner få upp sin produktion. Men det är flera år bort.

– Om det sker en invasion om 10 eller 15 år kanske vi inte är lika sårbara, men om det händer de kommande fem åren är min bedömning att det skulle få betydligt värre konsekvenser för världsekonomin än coronapandemin och finanskrisen 2008 tillsammans. Det blir Armageddon, säger han.

Anders Borg tror att de flesta svenska och europeiska företag som är investerade i Kina är medvetna om riskerna och gör noggranna analyser av vad en potentiell konflikt skulle innebära. Han varnar för att en konflikt skulle få Kina att agera som Ryssland och helt enkelt ta över utländska företag som är aktiva i Kina.

– Avkastningskravet för att investera kommande år i Kina borde vara norr om 15 procent på fem till sex år. Kan du inte få tillbaka bulken av investeringar på fem till sex år så ska du inte investera där, säger han.

Det spelar också in att styret i Kina lagt om politiken på senare år.

– De går hårt åt utländska investeringar och subventionerar inhemska konkurrenter. Vi kan rimligen anta att kinesisk konsumtion kommer att växa betydligt långsammare än tidigare, och då är Kina inte en lika attraktiv marknad längre, säger Anders Borg.

Sågar bankunionen

Den andra stora krisen som Anders Borg förutspår är en eurokris. Han menar att det är nästintill oundvikligt att det inte blir eurokris i samband med nästa internationella finanskris. Av flera anledningar.

– Det lustiga med kriser är att man aldrig kan förutse när de händer. Men det är lite som med jordbävningar, som ekonomen Paul Samuelsson brukade säga. Man kan inte förutse när de kommer, men man kan i rätt stor utsträckning förutse skadeverkningarna, säger han och fortsätter:

– Det är uppenbart att det finns en stor risk för eurokris. Europa är i permastagnation och de offentliga finanserna är i oordning. Banksystemet är för stort, fyra gånger BNP att jämföra med ett gånger BNP i USA, och bankunionen har en illa konstruerad ordning för att hantera bankkriser, säger han.

Anders Borg syftar bland annat på EU:s ”no bailout-clause”, som i korthet innebär att de enskilda staterna är ansvarig för sina egna banker, och att bankunionen i sig inte får gå in och rädda en krisande bank. Det här gör att risken för kris inom hela bankunionen sprider sig.

– Bankerna i unionen har obligationer som en del av sitt kapital. Det gör att spridningsrisker mellan bra och dåliga banker ökar dramatiskt. Har du en eurokris där riskerna i BNP sprider sig till Societe General och till Deutsche bank och vidare får vi en negativ förtroendespiral som du egentligen inte kan bryta om du inte rekapitaliserar bankerna. Och det är väldigt svårt att göra med den här väldigt illa konstruerade bankunionen, säger Anders Borg.

Han jämför med när den isländska banken Kaupthings verksamhet krisade i Sverige. Aktierna i banken togs i pant av staten och banken fick samtidigt fem miljarder i kredit av Riksbanken.

– När vi tog över Kaupthing så hade jag folk nere på Stureplan på morgonen för att se om det skulle bli någon ”run on the bank”. Inte en människa var där, för alla svenskar visste att det här är nu en statlig bank, säger Anders Borg.

Decennium att återhämta sig

Anders Borg tror att en eurokris skulle innebära fyra till fem procents negativ tillväxt för Europa, och ta upp till tio år att hämta sig från.

– Om man tittar på de senaste kriserna så har ju BNP-nedgången i Europa varit nästan dubbelt så stor som i USA, så det är ett rimligt antagande att det blir samma den här gången. Går USA ner med två procent så går Europa ner med fyra till fem procent.

Europa har för svaga offentliga finanser både på kort och lång sikt i och med för underfinansierade välfärdsåtaganden, menar han. Men det finns ett antal länder som skulle klara det bättre.

– Under den förra finanskrisen återhämtade sig Sverige någon gång runt 2009–2010, samma med USA. Eurozonens arbetslöshet var tillbaka på den gamla nivån 2018, alltså tio år efter. För Sverige och några andra länder i Europa skulle den hålla i sig i ett till tre år, för eurozonen tror jag att ett decennium är ett mycket mer realistisk antagande, säger han.

Dyster prognos för Sydeuropa

Att Sverige kommer att kunna hantera kommande kriser bättre än övriga länder beror på en rad olika anledningar: starka offentliga finanser, rörlig växelkurs och stora bolag med låg skuldsättning och starka ägare, bland annat.

Andra länder som han tror kan klara sig lindrigt undan en eurokris är Norge, Danmark, Schweiz, Nederländerna, Polen och Irland.

Det ser däremot betydligt dystrare ut för länder som Tyskland, Frankrike och Italien.

– De här länderna har alla en överreglerad ekonomi, en arbetsmarknad där många lämnar och där för få kvinnor arbetar samt en dåligt fungerande kapitalmarknad som dessutom förvärras av ett väldigt illa fungerande skattesystem, säger Anders Borg och fortsätter:

– Om du lägger ihop det här inser du att det här inte är något som kommer förändras på några års sikt. Det kräver reformer och dramatiska förändringar vad gäller socialförsäkringar, pensioner och skatter.

Allt det här gör att Anders Borg tycker att man som företag ska vara försiktig med att investera i länderna som nämns ovan.

– Det måste ju varje bolag fatta beslut om utifrån de underlag och investeringskalkyler man gör. Men jag tycker att tröskeln att investera i Frankrike och Italien är väldigt hög. Norr om 15 procent i förväntad avkastning skulle jag absolut säga. Men du ska inte tro att du kan få en stor volymtillväxt i eurozonen. Det kommer inte hända.

Tror på världsekonomin

Anders Borg är desto positivare till den globala tillväxten på sikt. I hans bok Vart är vi påväg, som gavs ut i höstas, spår han att välståndet kommer att öka med i genomsnitt 2 procent varje år kommande hundra år, och att det genomsnittliga välståndet i världen kommer att vara i nivå med dagens Schweiz.

Och det är enligt hans mest pessimistiska kalkyl.

– Tillväxten har de senaste decennierna i snitt legat mellan 3 och 4 procent. Så om vi tänker oss att Indiens catch-up på Sydostasien fortsätter och de växer med 4–5 procent per år kan vi lika gärna vara dubbelt så rika som dagens schweizare år 2125.

Vad är det som gör dig så optimistisk?

– När jag skulle skriva det där kapitlet läste jag John Maynard Keynes gamla essä Economic Possibilities for our Grandchildren. Hans kalkyl 1930 var att världens tillväxt skulle växa med fyra till åtta gånger på hundra år om vi inte får några krig eller någon avgörande befolkningstillväxt. Sveriges ekonomi har åttadubblats sen dess, och världens sexdubblats. Och det är trots att vi haft världskrig och en fyrdubbling av befolkningen, säger han och fortsätter:

– Nu går vi mot en lägre befolkningstillväxt globalt. Krig kan man gissa om, men vi vet ju att de historiskt sett haft stora effekter på kort sikt och väldigt liten effekt över längre tidsperioder. Så jag tycker att 2–3 procents tillväxt är väldigt realistiskt. Räknar du på de här siffrorna så är världen medelklass vid 2050.