ELEKTRIFIERINGEN

Professor: Här är lärdomarna från Northvolts konkurs – detta händer nu

I veckan ansökte Northvolt om konkurs och därmed sjönk ett av flaggskeppen inom den gröna omställningen. Nu hoppas professor Pontus Braunerhjelm att någon annan aktör kan ta vid. ”Jag tror att det kan bli en tillnyktring kring volym på satsningar”, säger han till TN.

Under onsdagen kom beskedet som många befarat. Det gröna flaggskeppet Northvolt, med en stor fabrik i Skellefteå, ansökte om konkurs.

För Pontus Braunerhjelm, professor i nationalekonomi vid KTH och Blekinge tekniska högskola samt forskningsledare på Entreprenörskapsforum, var beskedet relativt väntat.

– Först och främst är det en stor tragedi inte bara för anställda, underleverantörer, fordringsägare och investerare. Det är också ett stort nederlag för Skellefteå som stad och i viss mån Sverige som nation, säger han till Tidningen Näringslivet.

Nu hoppas han att konkursen kan leda till en tillnyktring inom industrin.

– Det här var en jättestor satsning som skulle täcka alla förädlingsled i nästan hela produktionsprocessen. Från litiumgruvor i Portugal till katodtillverkning och batterier. Jag hoppas att det blir en lärdom att man kanske ska vara lite mer försiktig med att ge sig på allting på samma gång och i stället hålla sig till sin kärna, vilket i det här fallet är batteriproduktionen, som ju aldrig riktigt kom i gång.

Annat marknadsläge

På sätt och vis ser han det också som ett misslyckande i tiden.

– Man ska komma ihåg att det var en stor hajp när Northvolt drog i gång 2018. Vi var i ett helt annat marknadsläge där det såg ljusare ut för den här typen av produktion. Så jag ser det som en kombination av interna problem och större ekonomiska och geopolitiska problem, säger Pontus Braunerhjelm.

– Men när det handlar om de organisatoriska problemen är det också svårt att veta exakt vad det är som gått fel eftersom man inte riktigt varit transparenta.

Konkursen innebär också en mycket stor arbetslöshet i Skellefteå. Northvolt har omkring 5 000 anställda varav runt 3 500 i Skellefteå samt ytterligare arbetskraft i Västerås och Stockholm.

– Delvis har ju Northvolt visat att det går att locka högkompetent arbetskraft till Sverige även om det också varit mycket fly in/fly out. Jag hoppas att den kompetens man byggt upp nu kan spridas till andra företag.

Hitachi Energy aviserade precis en storsatsning i Ludvika.

– Där borde det finnas behov av kompetens som kanske delvis kan förses genom de som nu blir friställda i Skellefteå. Sedan finns förstås andra företag i Skellefteå som sysslar med grön teknik, så förhoppningen är ju att vi inte tappar denna kompetensbas, säger Pontus Braunerhjelm.

Vad tror du om fabriken då?

– Ja, min förhoppning är förstås att någon tar över fabriken. Japanska Panasonic var ju inne från början och levererade till Tesla men det finns också Sydkoreanska tillverkare. Man kanske skulle kunna få in någon sådan till Europa?

– Det har ju funnits kinesiskt intresse för Northvolt men jag noterar också att det var ett annat kinesiskt bolag som nyligen drog tillbaka sin ansökan om att bygga en batterifabrik sedan ansökan förenats med en hel del krav från svenskt håll som man inte tyckte att man kunde ställa upp på.

Vad tror du att det här betyder för den gröna omställningen? Northvolt var ju ett av flaggskeppen?

– Jag tror att det kommer att ske en viss tillnyktring där man satsar med en mer rimlig ambition. När det gäller andra storskaliga satsningar som Stegra till exempel så hävdar ju de att deras situation ser radikalt annorlunda ut än Northvolt. Det tror jag också att den gör så till vida att det inte bör vara något problem med produktionen på samma sätt som det varit för Northvolt. Inom stålproduktion har ju både Sverige en industriell tradition och ett industriellt kunnande på ett helt annat sätt som bör kunna komma till pass.

– Men skulle ytterligare något stort projekt raseras, ja då blir det nog många ringar på vattnet där man ser sig omkring med sina investeringar. Det finns väl redan en sådan risk även om jag inte riktigt tror att det kommer ske.

När Northvolt kom i gång var räntorna låga och riskkapital var enklare att få tillgång till – sedan förändrades allt i samband med inflation, höjda räntor och kriget i Ukraina.

– Dessutom har framför allt kineserna subventionerat sin egen batteritillverkning rejält och det har satt press på priserna nedåt vilket i sin tur sannolikt gjort investerare mindre intresserade att gå in med mer pengar i Northvolt. Det här är saker som inte riktigt gick att förutse 2018, säger Pontus Braunerhjelm.

Hur mycket har Kina subventionerat sin batteriproduktion?

– Jag har inte den siffran på rak arm men jag tror att bland annat tankesmedjan Bruegel har räknat på det. Men det är betydande summor och i någon mån har man också haft en överproduktion som man försökt lasta över bland annat på den europeiska marknaden.

Kina har en långsiktighet

Kombinerat med interna problem har det blivit en giftig cocktail kryddad med geopolitiska problem. Kina har en väldigt långsiktig och dessutom ganska aggressiv strategi när det gäller batterier och elbilar medan många europeiska märken slumrat vid spakarna samtidigt som EU dessutom inte riktigt haft tillräckliga verktyg i lådan, menar Pontus Braunerhjelm.

Tullar har redan införts på kinesiska batterier och elbilar, men det finns inte samma långsiktighet som Kina har, menar han.

– Det är klart, vi har antidumping-tullar och lite motsvarigheter för subventioner men det är liksom inget som är tänkt att implementeras under decennier utan de är mer designade för att bemöta mer tillfälliga situationer. Vi famlar lite här och det är klart att det finns ett geopolitiskt inslag.

Hur EU ska hantera industripolitiken kring elbilar och batterier är däremot tusenkronorsfrågan.

– Det här är saker man måste fundera på och inget som jag kan ge ett bra svar på nu. Traditionellt har det handlat om anti-dumping tullar och liknande, nu diskuteras även subventioner. Jag är ingen vän av den modellen. Oavsett tror jag att det måste ske ett samlat grepp från EU och kanske måste det lösas i dialog med Kina.

Kina har också skapat sig ett tekniskt försprång med en infrastruktur både när det gäller strategiska metaller, batterier och elbilar. Produkterna är billiga och håller hög kvalitet. Delvis är industrin i Kina också uppbyggd med joint-ventures inte minst med europeiska biltillverkare.

Kan inte detta vara en modell att kopiera då?

– Kanske, och det är väl lite tanken med tullarna. Att man ska förlägga verksamhet här i stället. Europeiska bolag lockades av Kina eftersom det fanns en så stor marknad. Den europeiska marknaden är också stor i och för sig, men det är inte en lösning jag skulle förorda då det innebär ett fortsatt beroende av en icke-transparent ekonomi. Det är en svårlöst situation eftersom det finns en sådan långsiktighet i den kinesiska industripolitiken.

Däremot behöver frågorna på ett eller annat sätt lösas. För Europa behöver egen produktion av batterier, anser Pontus Braunerhjelm.

– Jag tror att det skulle vara vällovligt att ha det i Europa, och inte sitta i knäet nästan enbart på kinesiska batteritillverkare.