DEN SVENSKA EKONOMIN

Allt färre barn och rekordmånga äldre – här är det värst i landet: ”Omöjlig ekvation”

I Solna försörjer 100 arbetsföra personer 52 barn och gamla. I Pajala behöver 100 personer försörja 124 icke sysselsatta. Skillnaderna i landet är enorma, men alla kommuner behöver anpassa sig till att befolkningen åldras. ”Bara under den här mandatperioden har vi fattat beslut om att stänga tre skolor”, säger Lundapolitikern Rasmus Törnblom (M).

Sveriges befolkningsstruktur står inför stora förändringar kommande år. Här är några siffror från SCB:s senaste befolkningsprognos som visar på hur stor omställningen faktiskt är:

Totalt förväntas antalet 1–5-åringar minska med över 80 000 barn fram till 2028, vilket nästan motsvarar en hel årskull. År 2033 förväntas 6–15-åringarna vara 155 000 färre än 2023.

Samtidigt blir den vuxna befolkningen allt äldre. Fram till 2033 kommer de som är 85 år eller äldre öka med 60 procent.

Anledningen är framför allt ett lägre barnafödande, något som i princip hela västvärlden har problem med, samt en minskad invandring.

– Om det ser tufft ut i dag, så är det ingenting mot hur det kommer att bli. Resten av 2020-talet och hela 2030-talet kommer att bli mycket jobbigare av det enkla skälet att vi har många äldre som högst sannolikt är i livet och färre årskullar i arbetsför ålder, sa nationalekonomen Andreas Bergh i en intervju med Tidningen Näringslivet om de ekonomiska följderna av demografin.

”Står inför en dramatisk omställnng”

Det här innebär en stor omställning för landets kommuner. De senaste tio åren har en stor majoritet av kommunerna kunnat räkna med en ökad befolkning varje år. Så kommer inte fallet vara de kommande tio åren.

Från november 2023 till november 2024 minskade befolkningen i 191 av landets 290 kommuner. Under samma period minskade antalet barn i 235 kommuner. 2021 var den siffran 103 kommuner.

Det är en trend som kommer att hålla i sig. Enligt SCB:s senaste befolkningsprognos kommer alla kommuner att tappa 1–5 åringar de närmaste fem åren.

Ett faktum som kommer att ställa stora krav på att kommunerna anpassar sig efter de nya förutsättningarna, menar Emelie Värja, chefsekonom på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).

– Under den tioårsperiod vi haft bakom oss har antalet barn ökat kraftigt. Under de tio åren som kommer så minskar antalet barm ungefär lika mycket som de har ökat. Tillsammans med att vi också kommer ha en betydligt mindre befolkningstillväxt kommande år gör att kommunerna står inför en ganska dramatisk omställning, säger hon.

Politiskt svårt att stänga skolor

I praktiken kommer det här innebära att i princip samtliga kommuner i Sverige kommer att behöva stänga skolor och satsa mer resurser på äldreomsorgen. Och att stänga skolor är ingen enkel sak att göra som kommunpolitiker, då det ofta väcker starka känslor hos invånarna.

– Det är alltid svårt att stänga ner skolor och det krävs väldigt mycket politiskt mod att göra det. Men alternativet kommer att vara att skära ner i äldreomsorgen, eller öka skattesatsen. Våra kommunpolitiker måste vara tydliga med invånarna vilka alternativ som finns, säger Emelie Värja och fortsätter:

– Det kallas ofta för en nedskärning när man stänger en skola, men jag skulle inte säga att det är nedskärning i det här läget som vi befinner oss i, det är en anpassning.

Men problemet med demografin är inte löst bara genom att stänga skolor med för få elever. När antalet äldre ökar dramatiskt behöver äldreomsorgen skalas upp, och därmed få fler anställda. Men det är lättare sagt än gjort.

Det räcker med att titta på försörjningskvoten i landets kommuner för att förstå problematiken. Försörjningskvoten visar förhållandet mellan antalet personer utanför den arbetsföra befolkningen och antalet personer mellan 20 och 64 år.

Den ”bästa” försörjningskvoten i landet har Solna, där 100 personer i snitt försörjer 51,7 personer (enligt SCB:s statistik från 2023). På andra plats hittar vi Sundbyberg, med 51,9.

På andra sidan spektrumet hittar vi Pajala och Borgholm. Där försörjer 100 personer 124,1 respektive 122,1 personer.

Den här enorma skillnaden jämnas ut rent ekonomiskt tack vare det kommunala utjämningssystemet, som just fördelar om resurser efter strukturella skillnader. Det går däremot inte att jämna ut den kompetensbrist som följer när en allt större del av befolkningen inte är i arbetsför ålder, menar Emelie Värja.

– Det här är väldigt utmanande. Man pratar ofta om kompetensförsörjning som ett kommande behov, men det är ett faktiskt behov redan nu. Om man tittar på Norrlandskommunerna så ser man ju också att arbetslösheten är betydligt lägre där än övriga Sverige, samtidigt som försörjningskvoterna är betydligt större. Det gör att det blir kompetensbrist, man hittar inte tillräckligt med personal, för att personalen inte finns, och måste hyra in personal i stället vilket blir väldigt dyrt, säger hon.

”Det är en omöjlig ekvation”

Och värre kommer det bli. SKR:s personalprognos visar att antalet anställda i äldreomsorgen behöver öka med drygt 30 procent, ca 66 000 personer fram till 2033 på grund av den demografiska utvecklingen. Fram till 2033 kommer dessutom omkring en fjärdedel av dem som var anställda 2023 att gå i pension, vilket motsvarar omkring 57 000 anställda inom äldreomsorgen. Sammantaget innebär det att behovet av rekryteringar till äldreomsorgen kommer uppgå till nästan 123 000 personer mellan 2023–2033.

Det ökade behovet av anställda i äldreomsorgen på 65 600 personer kan sättas i relation till den prognosticerade ökningen av sysselsatta på arbetsmarknaden under samma period. Av ökningen på 131 000 sysselsatta skulle ungefär hälften behövas inom äldreomsorgen för att möta de ökade behoven som följer av demografin.

Det är inte särskilt troligt, då kommuner och regioner tillsammans utgöra en fjärdedel av samtliga anställda på svensk arbetsmarknad.

– Det är en omöjlig ekvation. Det här är den största utmaningen kopplad till de demografiska skillnaderna som finns, säger Emelie Värja.

För att klara omställningen måste kommuner i stället minska behovet av personal, till exempel genom olika digitaliserings-och AI-lösningar, men också få den personal som finns att vilja stanna kvar.

– Man måste värna om den personal man faktiskt har och jobba med friskhetsfaktorer. Men också arbeta för att få fler att gå från deltid till heltid, avslutar Emelie Värja.

Kommunen har stängt flera skolor

En kommun som i dag har en av landets bättre försörjningskvoter (63), men som står inför en extra stor förändring i befolkningsstrukturen, är Lund. Om sju år förväntas andelen personer som är 80 år eller äldre att öka med hela 51,7 procent, där den största delen av dem är över 85 år.

– Bara under den här mandatperioden har vi fattat beslut om att stänga tre skolor. Men varje år när vi får nya demografiprognoser ser siffrorna sämre ut, så vi kommer under lång tid behöva jobba för att nyttja våra lokaler bättre än idag. Varje krona som vi lägger på tomma skolplatser är kronor som vi hade kunnat lägga på lärare, lektioner och läromedel, säger Rasmus Törnblom (M), vice ordförande i kommunstyrelsen i Lund.

När det gäller äldreomsorgen är situationen den omvända. Där behöver kommunen bygga nya boenden. Och redan nu är det svårt att hitta personal.

– Det är en jätteutmaning att hitta tillräckligt många undersköterskor till äldrevården. Vi jobbar med digitalisering som ett komplement för att använda resurserna mer effektivt. Vi ligger långt fram med ett projekt med digital hemtjänst, där flera insatser görs via videosamtal. Det bygger på frivillighet och är ett komplement till fysiska insatser, säger Rasmus Törnblom.

Men det är inte bara äldreomsorgen och grundskolan som står inför stora förändringar. Rasmus Törnblom berättar att samtliga nämnder och kommunala verksamheter har fått i uppdrag att analysera hur de påverkas av demografin.

För att få fler inspel om hur kommunen kan hantera befolkningsutvecklingen så gavs Lunds effektiviseringspolitiska råd, som TN skrivit om tidigare, dessutom i uppdrag att komma med egna förslag samt granska de åtgärder som kommunen planerat.

– Det här är ingen isolerad fråga till grundskolan och äldreomsorgen. Det här kommer få effekter för stora delar av kommunens verksamhet. Från kultur-och föreningslivet, gymnasieskolan och stadsplanering. Ingen del av den kommunala organisationen ska kunna säga om fem, sex, sju år att vi inte såg det här komma, säger Rasmus Törnblom.

Ser ni någon risk i att ni kommer att behöva skära ner i någon del av välfärden?

– Man måste alltid titta på hur man använder skattepengarna så effektivt som det går. Jag tror att om demografiutmaningen hanteras rätt så kommer man i hög grad kunna värna och rent av kunna förstärka välfärdens första led. Men det bygger på att kommunerna klarar av att fatta kloka beslut som frigör kostnader från tomma lokaler och långsiktigt anpassar sig för att möta förändringen, avslutar Rasmus Törnblom.

Precis som Emelie Värja och Rasmus Törnblom tror inte nationalekonomen Andreas Bergh på någon kollaps i kommunsektorn. Dels för att kommuner är medvetna om problemet och håller på att introducera ny teknik inom äldreomsorgen, dels för att människor jobbar längre och längre.

– Så jag tror inte på någon kollaps, men det kommer att bli en jobbig tid framöver och det kommer att bli svårt att få pengar över till andra satsningar, exempelvis försvaret som nu ska få mer pengar. Dessutom kommer det att bli en debatt om utrymmet för skattesänkningar, säger han.